Veckans tidskrift - BLM 5/1986 med Willy Kyrklund, Stig Larsson och Gunnar Ekelöf.

Enligt redaktör Lennart Hagerfors så innehåller det femte numret i 1986 års årgång av Bonniers litterära Magasin mer skönlitteratur än vanligt.
Det inleds med efterlämnade fragment av Gunnar Ekelöf, presenterade av Steve Sem-Sandberg. Stig Larssons novell "Beskrivning av döden" finns här i en lite annan version än den i novellsamlingen Om en död (en bok jag varmt rekommenderar).
Flera debutanter presenteras. De man känner igen (Li Li, Kristian Petri) är inte direkt bättre än de andra.
Numret kretsar annars främst kring Willy Kyrklund. Med en intervju och två artiklar.

Texterna om Kyrklund är visserligen intressanta. Men skulle knappast passa som introduktion till författarskapet. Då de handlar om Homeros och sånt och Kyrklund. Vid 80-talets mitt så hade BLM ibland en tendens att vara en tidskrift för litteraturvetare av litteraturvetare. Intervjun är mer läsvänlig - även om Kyrklund alltid låter lite pompös i såna här samtal (fotot av Michael Normann illustrerar intervjun).

Hagerfors var försteredaktör. Andreredaktör var Ola Larsmo som sen blev huvudredaktör. Larsmo har med en längre recension av en Edvard Hoem-roman jag inte läst. Men den tar också upp Hoems Kärlekens färjeresor (som jag har läst) och texten är rätt intressant. Det är färre men längre recensioner än i BLM av år 1957 (som jag skrev om i förra veckans Veckans tidskrift.
Det märks att det är 80-tal: Horace Engdahls Den romantiska texten får en längre essä, C. G. Bjurström skriver om Jean-Philippe Toussaints Monsieur ("hur kan man vara så blaserad och på samma gång så uppfriskande). Inge Knutsson rekommenderar Hvid feber av Pia Tafdrup.
Också utseendemässigt märks åttiotalet. Omslaget har en bild av en skulptur av Håkan Rehnberg.

Det är lite innan jag själv började att läsa tidningen. Men jag har minnen av tidningen redan från den här tiden (mina föräldrar prenumrerade, det är från början deras exemplar - min mor har strukit under flitigt i artikeln om Engdahl) och den kartongliknande känsla som omslagen hade.

10 bra norska romaner

Syttende och allt det där.
De tio bästa vore kanske att överdriva min kunskap om norsk litteratur. Men här kommer tio bra norska romaner (förhoppningsvis utan att nån dansk slinkt med det är svårt att skilja på di dära):

Avig av Harald Rosenløv Eeg
Eeg har inte bara ett roligt namn utan skriver också rätt roliga böcker. Som den här. Som bör tilltala alla som gillar Galago.

Oår av Knut Faldbakken
Norsk dystopi. Nej, det är ingen tautologi.

Flasksamlaren av Jon Fosse
Innan han blev den hyllade pjässkrivaren skrev Fosse ett antal väldigt åttiotaliga romaner. De är rätt bra. Väldigt lika varandra. Den här fick komma med på listan för att den har snyggast omslag av Fossingarna.

Ännu är världen ung av Nordahl Grieg
I en scen sitter ett par frivilliga under spanska inbördeskriget och pratar. En av soldaterna håller en lång harang om hur den borgerliga pressen ljuger om att de förstör kyrkor. Vilket stör en annan av de frivilliga. Stolt över alla kyrkor han förstört. Humoristisk roman om 30-talets Sovjet.

Zink av Espen Haavardsholm
En samling med sju läsestycken som kom ut 1971 om det norska samhället och dess orättvisor. Bra, men väldigt 70-tal.

Kärlekens färjeturer av Edvard Hoem
En underbar roman. Den svenska översättningen är dock lite svag.

Den drunknar ej som hängas skall av Jon Michelet
Maoistisk kriminallitteratur när den är som bäst.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Mest känd för att vara oanständig. Men den är riktigt bra. Och oanständig.

Ögats hunger av Tove Nilson
Roman från början av 90-talet. Om kulturer och identitet och sånt. Nilsons andra böcker står på min (mentala) att-läsa-lista.

25:e Septemberplatsen av Dag Solstad
Om en grupp vänstermänniskor som arbetar mot Norges inträde i EEC. Roligare än det låter.