Casper Natt

Casper Natt är en samling prosadikter av den franske 1800-talsförfattaren. Det är ett pionjärverk inom genren och det påverkade bland andra Charles Baudelaire.
Det är korta drömlika stycken. En del är lite väl violett numera men här finns flera vackra rader.

Om du inte har läst Bertrand så är du inte direkt ensam om detta. Den gavs ut på Svenska i Forumbiblioteket 1976 och Folke Isaksson kallar i sin essä om Bertrand i Gnistor under himlavalvet utgåvan för en "worstseller". 
Men det tog ett tag för Caspar Natt att hitta publik i sitt hemland när det begav sej. Kanske har dess tid i Sverige bara ännu inte kommit.

"Och mina små fabler lära icke ens få det ädelt som Geneviève av Brabants klagosång fick hos marknadens förevisar av bilder, när han beklagade att han icke mer kom ihåg början och aldrig hade kunnat lära sig slutet ..."
ur "VIII. För en bokvän" i den fjärde Boken, övers. Ebbe Linde

Det går en åska genom tidevarvet av Carl Jonas Love Almqvist

Nästa bok i min genomgång av mina böcker skrev jag om när jag först fick den. Folke Isakssons Almqvist-urval "Det går en åska genom tidevarvet". Du kan läsa inlägget  HÄR.

Jag skriver bland annat:  
"Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst".
Jag har inte Drottningens juvelsmycke. Boken gick sönder.

Det går en åska genom tidevarvet av Carl Jonas Love Almqvist

H. Vet man om Almqvist gör något mera?
E. Det är föga hopp. Han ligger i flussfeber vari han fallit under skrivandet på sitt arabiska lexikon, som han varit upptagen med i tolv års tid oupphörligt. För övrigt är han en elak människa, så att det är allrabäst, att icke få något av honom.
ur "Recensionsutskottet uti herr Hugos akademi" (1841)

Carl Jonas Love Almqvist skrev inte bara romaner och dikter utan också en hel del journalistik. Folke Isaksson gav år 1972 ut ett urval pamfletter och polemik kallat "Det går en åska genom tidevarvet". Här kritiserar Almqvist äktenskapslagstiftningen, dåliga arbetsförhållanden i England och ståndsriksdagen. Och så hånar sina samtida författarkollegor.

Men behållningen av boken är inte framförallt att så här mer än hundrafemtioår senare tryggt kunna hålla med Almqvist om 1800-talets elände. Det är istället kraften och kvickheten i språket.

Almqvists mest kända politiska verk, romanen Det går an, vars förord återfinns i samlingen, måste jag erkänna att jag alltid tyckt varit en rätt trist läsning (kanske för att vi läste den i skolan). Men här sitter man och ler åt Almqvists bitande formuleringar. Bäst är artikeln "Om folknöjen" från 1839. Där Almqvist efter att tagit upp att de styrande försöker inskränka på nöjena för folkmassan genom att minska antalet religiösa fester och vilodagar räknar upp, i bisats efter bisats, de många nöjen som de högre klasserna kan ägna sej åt. Efter en sidas uppräknande av diverse förströelser fortsätter Almqvist: "om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda".

Ett liknande ursinne finns bakom flera av texterna här och gör att de fortfarande griper tag i en.

Isaksson, som samma år gav ut ett urval av Almqvists dikter, har skrivit ett intressant och matnyttigt förord om hur den här sidan av Almqvists författarskap kommit att tonas ned i litteraturhistorien.

Boken ska på sin tid ha fått lite blandad kritik. En del såg den som ett led i vänsterns annekterande av klassikerna. Om man ser till det urval Almqvist som kom ut på En bok för alla lagom till författarens 200-årsdag så verkar ändå Isakssons insats ha lämnat spår. Där ägnas ett avsnitt åt samhällskritik.

Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst. Då den gavs ut i originalpocket så kan den vara sällsynt på bibliotek men bör å andra sidan gå att hitta billigt antikvariskt.

(Först publicerad den 13 september 2011. I dag är det Almqvists 220-årsdag. Folke Isaksson dog i maj i år. Jag citerade då ett stycke ur Gnistor under himlavalvet.)

Ur Gnistor under himlavalvet av Folke Isaksson (1927-2013)

"'Den gamle mannen med den brutna armen', ett av poetens mest citerade stycken[...]Huvudpersonen är världslitteraturens förste krigsvägrare, en ung bondpojke som har krossat sin högra hand och som därför inte blir uttagen till krigstjänst. Efter sex decennier värker fortfarande denna sönderslagna och snedvuxna arm. Smärtan hindrar den gamle mannen från att sova på nätterna, men vad betyder denna pina mot att leva! Annars skulle hans benknotor nu vitna vid Lufloden och hans själ irra fredlös över slagfälten i det avlägsna Yünnan."
Folke Isaksson, i "Po, en man som står oss nära" i Gnistor under himlavalvet

10 bra svenska böcker

Också Svenska Flaggans Dag är värd en lista:

Katarina Frostenson - Joner
"I ett ögonblick syns världen, lusteligt att se - och höra."
Diktsamling. Frostensons bästa.

Lars Gyllensten - Moderna myter
Den tidige Gyllensten är rolig att läsa. Märkliga och tänkvärda korta prosastycken.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Klara Johanson - Kritik
"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand".
Samling med kritik av en av Sveriges på sin tid ledande kritiker. Recensioner av Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman och Ludvig Nordström när de kom ut. Många av böckerna är numera helt bortglömda. Men också de recensionerna är intressanta att läsa. Johanson hade en mycket underhållande stil.

Torsten Kassius - Den gamla fabeln om Tälje tokar
Då jag redan haft en lista med svenska romaner här en tidigare 6 juni så har jag på denna lista böcker som inte är romaner. Fast den här skulle kunna ses som en roman. Som ofta med riktigt bra böcker så är den svår att kategorisera.

 Gun Kessle och Jan Myrdal - När västerlandet trädde fram

Sara Lidman - Gruva
Den här rapportboken om svenska gruvarbetare tas inte så ofta upp nuförtin när man talar om Lidman. Men den vart viktig på sin tid och är fortfarande mycket läsvärd.


Ivar Lo-Johansson - Dagbok från 20-talet
Vagabondliv i Frankrike och ytterligare tre av Ivar Los reseböcker från 20-talet i en volym (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Två handlar om en England, den sista om städer i både England och Frankrike. Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Gunnar Ohrlander - Tages lilla ljusblå
"Det finns emellertid ord som är glasklara. Jag tänker till exempel på ord som fascist, kommunistjävel, rödfascist och träskfolk. Genom att använda såna ord kommer man närmare sanningen och livet blir dessutom lättare att leva. [...]
I själva verket kan vi på detta sätt reducera språket till sammanlagt sju ord. Personligen anser jag detta vara en fördel då människan som regel bara består av sju känslor. Skulle någon till äventyrs bestå av åtta känslor kan man tillfoga ytterligare ett ord, exempelvis asgam."

Birgitta Trotzig - Anima
Svensk prosadikt när den är som bäst.

Tidigare Svenska Flaggans dag-listor:
10 bra svenska romaner 
10 bra svenska filmer 
10 bra svenska skivor

Det går en åska genom tidevarvet - ett urval Carl Jonas Love Almqvist

H. Vet man om Almqvist gör något mera?
E. Det är föga hopp. Han ligger i flussfeber vari han fallit under skrivandet på sitt arabiska lexikon, som han varit upptagen med i tolv års tid oupphörligt. För övrigt är han en elak människa, så att det är allrabäst, att icke få något av honom.
ur "Recensionsutskottet uti herr Hugos akademi" (1841)

Carl Jonas Love Almqvist skrev inte bara romaner och dikter utan också en hel del journalistik. Folke Isaksson gav år 1972 ut ett urval pamfletter och polemik kallat "Det går en åska genom tidevarvet". Här kritiserar Almqvist äktenskapslagstiftningen, dåliga arbetsförhållanden i England och ståndsriksadagen. Och så hånar sina samtida författarkollegor.

Men behållningen av boken är inte framförallt att så här mer än hundrafemtioår senare tryggt kunna hålla med Almqvist om 1800-talets elände. Det är istället kraften och kvickheten i språket.

Almqvists mest kända politiska verk, romanen Det går an, vars förord återfinns i samlingen, måste jag erkänna att jag alltid tyckt varit en rätt trist läsning. M;en här sitter man och ler åt Almqvists bitande formuleringar. Bäst är artikeln "Om folknöjen" från 1839. Där Almqvist efter att tagit upp att de styrande försöker inskränka på nöjena för folkmassan genom att minska antalet religiösa fester och vilodagar räknar upp, i bisats efter bisats, de många nöjen som de högre klasserna kan ägna sej åt. Efter en sidas uppräknande av diverse förströelser fortsätter Almqvist: "om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda".

Ett liknande ursinne finns bakom flera av texterna här och gör att de fortfarande griper tag i en.

Isaksson, som samma år gav ut ett urval av Almqvists dikter, har skrivit ett intressant och matnyttigt förord om hur den här sidan av Almqvists författarskap kommit att tonas ned i litteraturhistorien.

Boken ska på sin tid ha fått lite blandad kritik. En del såg den som ett led i vänsterns annekterande av de klassikerna. Om man ser till det urval Almqvist som kom ut på En bok för alla lagom till författarens 200-årsdag så verkar ändå Isakssons insats ha lämnat spår. Där ägnas ett avsnitt åt samhällskritik.

Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst. Då den gavs ut i originalpocket så kan den vara sällsynt på bibliotek men bör å andra sidan gå att hitta billigt antikvariskt.

Böcker om böcker - en lista

Just nu läser jag en bok av Samuel R. Delany kallad The Jewel-Hinged Jaw. Som har undertiteln "Notes on the language of Science Fiction". Det är essäer, förord, recensioner och sånt. Alla texterna är lika pretto som om det hade handlat om riktiga böcker.
Såna här samlingar med essäer och kritik tillhör min favoritgenre. Och en bra sån här bok om böcker kan man återkomma till ofta.

På den här listan med tio av mina favoriter av denna slags böcker är böcker med flera kortare texter om olika böcker och författare. Alltså inte avhandlingar eller litteraturhistorior:

Honoré de Balzac - Om litteraturens teori och praktik
Mest om Balzacs eget författarskap. Men huvudnumret är en lång text om Stendhal som är mästerlig.

Roland Barthes - Kritiska essäer
Den här listan är ordnad alfabetiskt efter författarnamnen. Men Barthes passar bra efter Balzac. Då den bäste Barthes-texten, S/Z, är en närläsning av en Balzac-novell. Den finns då inte i den här artikelsamlingen. Där han istället skriver om diverse böcker. Bland annat Butter tar ordet-favoriten Zazie av Raymond Queneau.

Madeleine Gustafsson - Berättelsens röst
Artiklar om Christa Wolf, Arne Sand och Stendhal. Med flera. En viss betoning på tyskspråkiga böcker. Gustafsson är en av Sveriges bästa kritiker. Texterna här är intressanta. Och i slutet av boken finns biografier i urval av författarna som hon skriver om.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Kapitel om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Ola Larsmo - Odyssér
Titelessän har undertiteln "Om 'tid' och 'rum' i den svenska nittonhundratalsromanen" och visst är det sent på 80-talet i boken. En genomgång av P. C. Jersilds författarskap bredvid en text om Frankenstein

F. R. Leavis - Essäer
Essäer om Ezra Pound, E. M. Forster, T. S. Eliot och flera. Bäst är texten om Gerard Manley Hopkins. Hopkins poesi har jag sen aldrig tyckt lever upp till essän av Leavis. Hopkins dikter blir som en skugga av den idé, den bild av Hopkins poesi som Leavis ger.

Artur Lundkvist - Vandringar i böcker
Samling med texter, mest artiklar i dagspressen, om svensk litteratur. Ofta lyfter man fram Lundkvists texter om utländska författare. Men då Lundkvist var så pass framgångsrik som introduktör så är de författare han presenterar där idel välkända namn för en nutida läsare. I den här tjocka samlingen finns recensioner av böcker av Eyvind Johnson, Harry Martinson, Bertil Schütt, Ivar-Lo, Stig Dagerman och en stor mängd andra svenska författare.

Jan Myrdal - Ord & avsikt
Boken har undertiteln "Ett resonemang". Det är en bok om läsning. Från Strindberg till Simenon. Med kapitelrubriker som slutar i utropstecken som "Brödskrivandet alltså!". En mycket underhållande bok.

Ezra Pound - Litterära essäer
Den enda nyttan jag har haft av att ha läst latin är att jag en gång i tiden kunde ljuda mej igenom de latinska styckena i essän här om olika Homeros-översättningar genom tiderna.

Göran Printz-Påhlsson - Slutna världar öppen rymd
"Essäer och kritiker 1956-1971" (kritiker är en pluralvariant av ordet kritik som man inte ser så ofta). Om pornografi, William Golding, Lovecraft, Diderot, protestsångare och sånt.