Bästa jag sett, läst och hört 2018: Filmer

Det här är min sista sån här lista. Sen får 2018 vila i frid.

Caesar måste dö
Av bröderna Taviani. Från 2012. Om en uppsättning av William Shakespeares pjäs uppförd i ett fängelse. Gränsen mellan pjäsen och vad som händer i fängelset blir efter hand mindre klar.

Les Chansons D'Amour
Musikalfilm från 2007 av Christophe Honoré (såg även hans La Belle Personne som också var bra) med Louis Garrel och Ludivine Sagnier.

Chicks
Fransk film av Sophie Letourneur om en grupp unga kvinnor som bor tillsammans. Från 2009.

Everybody wants some!!
Film av Richard Linklater om en man som börjat spela baseballs på college. Från 2016. Påminner lite om Linklaters tidigare Dazed and confused i stuket. Flera av skådespelarna känner man igen från tvivelaktiga tv-serier som Teen Wolf och Glee och Scream Queens fast här är de utmärkta.

Faces, places
Såg om flera Agnès Varda-filmer förra året då jag skaffade två dvd-boxar med hennes filmer till mej själv i födelsedagspresent. Strax efter att Varda själv fyllde 90. Och så såg jag det här samarbetet med konstnären JR från 2017.

The Lobster
Sci-fi-film av Yorgos Lanthimos om en värld där folk som inte lyckas hitta romantiska partners blir förvandlade till djur. Vår hjälte har valt att bli en hummer om han inte lyckas bli ihop med nån. Från 2015.

Love & Friendship 
Whit Stillmans filmatisering av en mindre känd Jane Austen-roman (Austen spelar en roll redan i Stillmans Metropolitan). Kate Beckinsale och Chloë Sevigny, som bägge var med i Stillmans Last Days of Disco, har två av huvudrollerna i den här mycket underhållande kostymfilmen från 2016.

Marimbas from hell
En guatemalsk film från 2010 om en marimbaspelare som går med i ett heavy metal-band. Bandet finns på riktigt och har marimba med bland instrumenten men historien är annars fiktiv. Fyra marimba av fem möjliga.

Paterson
Första filmen jag såg 2018. Jim Jarmusch i gammal god form. Från 2016.

What we do in the shadows
Nyazeeländsk komedi från 2014 om en grupp vampyrer.

Ur Kaos av Paolo Taviani (1931 - ) och Vittorio Taviani (1929 - 2018)

10 bra italienska filmer

Det är Italiens nationaldag. Därav denna lista (länkar går till tidigare inlägg om filmerna på denna blogg).
Cinema Paradiso
Den här har råkat ut för en smärre back-lash på senare år. Kanske för att alla gillar den. Det är som regel inte populärt.

God morgon Babylon
Filmer om filmer är populära i den italienska filmen. Denna film av bröderna Taviani handlar om två bröder som bygger filmkulisser, bland annat till D. W. Griffith. Sen kommer kriget emellan dem (att krig och sånt kommer mellan folk är också ett vanligt italienskt tema). En utsökt vacker film.

I afton dans
Hela filmen utspelar sej på samma dansställe - en bar i Algeriet. Men scenerna kommer från olika år. Samma skådespelare spelar olika karaktärer. Filmen är utan dialog. Ettore Scola har använjt sej av en och samma plats och tidens gång på liknande sätt i flera filmer (som i Familjen. Detta är den klart roligaste av dessa.

Kristus stannade i Eboli
Lång filmversion (jag har ett vagt minne av att svensk TV delade upp den när de visade den - eller så finns det kanske en TV-serievariant som med Fanny och Alexander av Carlo Levis självbiografiska roman. Om en antifascist som blir förvisad till en liten italiensk by.

Kära dagbok
Regissören Nanni Moretti spelar själv huvudrollen som sej själv i denna film från 1994. Han funderar på sin nästa film och i den sista delen så drabbas han av en klåda som han går till en mängd läkare som alla misslyckas med att ställa rätt diagnos. En fascinerande och fängslande film (det kan råda delade meningar om detta).

Matteusevangeliet
Passar väl bra med tanke på vilken dag det (också) är idag. Pier Paolo Pasolinis mästerverk.

Miraklet i Milano
Ingen film gör en på lika gott humör som denna Vittorio de Sica.

Och skeppet går
Om ett operasällskap på en båtresa. Inget har gjorts för att dölja att havet och himlen är kulisser. I en scen betraktar ett par månen och säjer att den ser så vacker ut att man skulle kunna tro att den var konstgjord. Något den helt tydligt är. Min favoritfellini.

Rom - öppen stad
Den stora neorealistiska klassikern.

Zombi 2
Ettore Scola, Federico Fellini och Vittorio de Sica har alla gjort flera bra filmer. Men ibland lider dessa av bristen att sakna en scen med ett slagsmål mellan en zombie och en haj. Denna brist har inte denna film av Lucio Fulci.

Åtta länkar en lör..., en söndag

"Luigi Pirandello i novellform" på Ingrids boktankar
Ingrid skriver om novellsamlingen Krukan och andra berättelser från Italien.
Den (eller ett par av novellerna i den) låg till grund för bröderna Tavianis episodfilm Kaos (en av episoderna i den har jag skrivit om
HÄR)
Filmen är tyvärr svår att få tag i. Men man kan se ett kort utdrag ur den filmatiseringen av titelnovellen HÄR.

Best online comics criticism 2010
Enligt en omröstning av en panel på The Hooded Utilitarian. Med länkar till texterna och de enskilda panelmedlemmarnas val och kommentarer.

Jonas Thentes recension av Spådom av Magnus Dahlström i DN
Enligt Thente påminner romanen mycket om den tidige Dahlström. Som de två böcker jag skrev om här igår. Fast tematiskt tycker jag det låter som om den passar rätt väl med förra romanen Hem.

Nils Schwartzs recension av Spådom i Expressen
Medan Schwarz skriver om hur andra Dahlström-texter först styr hans förväntningar vid läsningen.

Bernurs recension av Spådom
"Gemensamt för de tre historierna är hur den trygga vardagen invaderas av misstanken att något håller på att gå snett; med subtila förskjutningar visar Dahlström hur deras världsbild krackelerar, hur något ont tillåts ta överhanden, och den maktlösa människans gagnlösa kamp mot det som sker.

Och det är så skickligt utfört att man aldrig funderar på några brister."

"Proffsminglare" på Tankar från en gödselhög
"Ser på konferensresan på Kanal 5
Skitkul
Idag blir folk proffsminglare
Dom lär sig hissprat tex
Alla är nöjda
Det är slutet på mänskligheten tror jag

Fick nyaste Vi Läser[...]o där är Lukas Moodysson med, han har skrivit en ny bok
Allt är liksom fullbordat
Hissprat och dåliga böcker."

På den italienska bokkartan

O har nått Italien i sitt bokgeografiska tema. I början av sommaren hade jag ett inlägg om 10 bra italienska böcker. Men det finns ju fler, så:

Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Italien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
En av böckerna på den var av Italo Calvino. En av de senare fantastiska. Men också hans tidiga realistiska period är intressant. Som i novellerna i Difficult loves av Calvino. "Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her". ur The adventure of a reader, översatt till engelskan av William Weaver.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Italien
Ruzante hette egentligen Angelo Beolco och var en dramatiker från Venedig på 1500-talet. Han skrev på pavanska, ett så kallat dialektspråk närbesläktat med italienska. Hans komedier blandade talspråk och mer högtidligt språk och var ofta burleska. Styckenas oanständiga karaktär gjorde att de sågs ner på av en del av teaterkritikerna i hans samtid. Och är kanske en anledning till att han fått en något undanskymd plats i teaterhistorien.
På senare år har flera dramatiker, som till exempel Dario Fo, åter lyft fram honom som ett föredöme och en av den folkliga teaterns föregångare. Som följd av denna ruzanterenässans så har han även satts upp i Sverige. Bland annat i regi av Hans Alfredson. I boken Dialoghi / Dialoger : två teaterstycken finns två av hans mest inflytelserika komedier. De håller fortfarande att läsa.

Berätta om en bok av en författare som anknyter till Italien, som du inte läst, men är nyfiken på.
En av mina favoritfilmer är Kaos av bröderna Taviani (inlägget handlar om en av kortfilmerna i filmen och ingick ursprunglingen i en serie inlägg om varulvsfilmer). Denna episodfilm bygger på en handfull noveller av Luigi Pirandello.
Jag har bara läst en novell av Pirandello (som annars mest är känd för pjäsen Sex roller söker en författare) och det var ingen av dem som bröderna Taviani adapterade. Men i Krukan och andra berättelser från Italien av Pirandello så bör åtminstone titelnovellen vara en av de som finns med i filmen. Om en man som fastnar i en kruka.

Den bästa varulvsfilmen - Mal di Luna av bröderna Taviani

Nedräkningen är över. Nummer ett på den lista över de tio bästa varulvsfilmerna som sattes i gång i början av 2007 kan nu avslöjas. Den bästa varulvsfilmen är, kanske något förvånande, en italiensk kortfilm från 1984.
"Mal di luna" ("Månsjuka") är andra segmentet i bröderna Tavianis Kaos. Filmen utgörs av fem fristående berättelser som alla bygger på noveller av Luigi Pirandello (han med Sex roller söker en författare).

"Månsjuka" handlar om ett nygift, fattigt men till synes lyckligt, par där maken ett par veckor in i äktenskapet börjar uppföra sej underligt. Han ylar mot månen. Och säjer åt hustrun att gå in i deras hus och stänga alla fönster och dörrar.

Den unga hustrun flyttar in till sin mor men maken kommer och ber henne komma tillbaka. Han berättar att han sen barnsben stått under månens inflytande.
Hustrun går med på att komma tillbaka. Men nästa fullmåne bjuder hon in sin manlige kusin, som hon alltid haft ett gott öga till.

Filmen är vacker rolig och i slutet rätt rörande.

Als das Kind Kind war

Als das Kind Kind war,
ging es mit hängnden Armen,
wollte der Bach sei ein fluß,
der Fluß sei ein Storm,
und diese Pfütze das Meer.

Als das Kind Kind war,
wußte es nicht, daß es Kind war,
alles war ihm beseelt,
und alle Seelen waren eins.

Als das Kind Kind war,
hatte es von nichts eine Meinung,
hatte keine Gewohnheit,
saß oft im Schneidersitz,
lief aus dem Stand,
hatte einen Wirbel im Haar
und machte kein Gesicht beim fotografieren.

Als das Kind Kind war,
war es die Zeit der folgenden Fragen:
Warum bin ich ich und warum nicht du?
Warum bin ich hier und warum nicht dort?
Wann begann die Zeit und wo endet der Raum?
Ist das Leben unter der Sonne nicht bloß ein Traum?
Ist was ich sehe und höre und rieche
nicht bloß der Schein einer Welt vor der Welt?
Gibt es tatsächlich das Böse und Leute,
die wirklich die Bösen sind?
Wie kann es sein, daß ich, der ich bin,
bevor ich wurde, nicht war,
und daß einmal ich, der ich bin,
nicht mehr der ich bin, sein werde?

Als das Kind Kind war,
würgte es am Spinat, an den Erbsen, am Mlchreis,
und am gedünsteten Bluemenkohl,
und ißt jetzt das alles und nicht nur zur Not.

Als das Kind Kind war,
erwachte es einmal in einem fremden Bett
und jetzt immer wieder,
erschienen ihm viele Menschen schön
und jetzt nur noch im Glücksfall,
stelite es sich klar ein Paradies vor
und kann es jetzt höchstens ahnen,
konnte es sich Nichts nicht denken
und schaudert heute davor.

Als das Kind Kind war,
spielte es mit Begeisterung
und jetzt, so ganz bei dar Sache wie damals, nur noch,
wenn diese Sache seine Arbeit ist.

Als das Kind Kind war,
genügten ihm als Nahrung Apfel, Brot,
und so ist es immer noch.

Als das Kind Kind war,
fielen ihm die Beeren wie nur Beeren in die Hand
und jetzt immer noch,
machten ihm die frischen Walnüsse eine rauhe Zunge
und jetzt immer noch,
hatte es auf jedem Berg
die Sehnsucht nach dem immer höheren Berg,
und in jeden Stadt
die Sehnsucht hach der noch größeren Stadt,
und das ist immer noch so,
griff im Wipfel eines Baums nach dem Kirschen in einem Hochgefühl
wie auch heute noch,
eine Scheu vor jedem Fremden
und hat sie immer noch,
wartete es auf deh ersten Schnee,
und wartet so immer noch.

Als das Kind Kind war,
warf es einen Stock als Lanze gegen den Baum,
und die zittert da heute noch.

Peter Handke