Tre böcker om cerebral pares av författare med cerebral pares

Fönsterrutan som vette mot norr gick sönder,/jag hejdade nordanvinden med mitt hjärta.//'Vad har du att komma med här i världen?/Du sluddrar när du pratar./Du kan inte ens gå stadigt./Du är inte värd en hundlort./Varför sänker du inte rösten inför mig?'"

ur "Äktenskap" i Leva trots allt av Yu Xiu Hua, övers. Birgitta Lindqvist

"No one wants to feel like an animal at the zoo on display without choice, not even those animals at the zoo. I find that the worst parts of CP, aside from the aches and pains, are the stares from adults, as if they've never seen someone limp before and were not taught any sense of respect or decorum."

ur "Is this thing on?" i The Pretty One av Keah Brown

"kunne ekspedienterne virke/utrygge over hvorvidt jeg/nu planlagde/at halte rundt/i det offentlige rum/med Cerebral Parese/i lige præcis deres kollektion/som om den uperfekte krop/kunne smitte af på/deres image og status/men det gør kroppen/nok aldrig/desværre"

ur Nike Caspar Eric

Jag har en cp-skada. Jag har haft den sen jag föddes. Det är en förlossningsskada. Den gör att jag har nedsatt rörlighet i min högra kroppshalva. I vuxen ålder har jag också fått en reumatisk sjukdom. Den i kombination med cp-skadan gör att jag går med kryckor och saknar arbetsförmåga. Men jag har alltid varit cp-skadad.

På internationella cp-dagen tar jag fram tre böcker ur bokhyllan: The Pretty One av Keah Brown, Nike Caspar Eric och Leva trots allt av Yu Xiu Hua.

Den första är en essäsamling av en afroamerikansk skribenten, den andra en långdikt av en dansk poet, den tredje ett dikturval av en kinesisk poet. 

Det som förenar böckerna är att de alla tre är skrivna av författare som har en cp-skada och att böckerna mer eller mindre handlar om att vara cp-skadad. De är också alla bra.

The Pretty One från förra året är Keah Browns debutbok. Citatet ovan ger en lite för dyster syn på boken. Hon skriver i ett annat kapitel att "My cerebral palsy is the annoying but endearing best friend in your favorite romantic comedy". (Cerebral pares heter cerebral palsy på engelska – det är lite förvirrande.) Det kapitlet handlar om stolar.

Det är självbiografiska essäer (en genre som haft en stark ställning på senare tid i Förenta staterna) om att vara svart och kvinna och funktionshindrad. Och om populärkultur.

Nike kom 2015 och var Caspar Erics andra diktsamling. Den kretsar bland annat kring skovarumärket Nikes slogan "Just do it" ("som et slogan for/forelskelsen der er/helt ligeglad med at være et slogan/vor tids sidste/officiella krigserklæringer/My assault/Be true/Find your greatness/Destroy to create/I make myself/strong fit and ready/Leave nothing/Just do it"). Det är en långdikt om att vara funktionshindrad i det danska samhället. Och också lite om populärkultur. Nike är ett starkt bidrag till den danska diktvåg som var för ett par år sen.

Yu Xiu Hua (ibland transkriberat Yu Xiuhua) är en kinesisk poet som är extremt populär i sitt hemland. Hon slog igenom genom att skriva poesi på nätet. Urvalet Leva trots allt består mestadels av dikter från hennes första diktsamling. Ett bra komplement till det här häftet är därför tidskriftsnumrena Karavan 1/2016 och Lyrikvännen 2/2016. Den senare innehåller Yus hit-dikt "Jag har korsat halva Kina för att ligga med dig".

Jag är mycket förtjust i hennes dikter.

Det är bara en del av Yus dikter som handlar om hennes cp-skada. Eric har skrivit fler diktsamlingar med andra ämnen. Brown kommer säkert att skriva fler böcker om andra ämnen. Att de har en cp-skada är bara en del av det som gör dem till dem. Och de tre böckerna är sinsemellan rätt olika.

Men som cp-skadad ger det mej något speciellt att läsa författare som också har en cp-skada skriva om att ha cerebral pares. 

"Jag vet inte vad poesi är men när man stapplande rör sig genom vår stapplande värld, går den att använda som käpp." Yu Xiu Hua (i förordet till sin första diktsamling, citerad i Karavan, övers. Anna Hallpers)

(Först publicerad 6 oktober 2020, på internationella cp-dagen. Det kom nyligen ut ett urval med Yu Xiuhuas dikter och essäer på engelska: Moonlight Rests on My Left Palm)

Tre böcker om cerebral pares av författare med cerebral pares på internationella cp-dagen

"Fönsterrutan som vette mot norr gick sönder,/jag hejdade nordanvinden med mitt hjärta.//'Vad har du att komma med här i världen?/Du sluddrar när du pratar./Du kan inte ens gå stadigt./Du är inte värd en hundlort./Varför sänker du inte rösten inför mig?'"

ur "Äktenskap" i Leva trots allt av Yu Xiu Hua, övers. Birgitta Lindqvist

"No one wants to feel like an animal at the zoo on display without choice, not even those animals at the zoo. I find that the worst parts of CP, aside from the aches and pains, are the stares from adults, as if they've never seen someone limp before and were not taught any sense of respect or decorum."

ur "Is this thing on?" i The Pretty One av Keah Brown

"kunne ekspedienterne virke/utrygge over hvorvidt jeg/nu planlagde/at halte rundt/i det offentlige rum/med Cerebral Parese/i lige præcis deres kollektion/som om den uperfekte krop/kunne smitte af på/deres image og status/men det gør kroppen/nok aldrig/desværre"

ur Nike Caspar Eric

Jag har en cp-skada. Jag har haft den sen jag föddes. Det är en förlossningsskada. Den gör att jag har nedsatt rörlighet i min högra kroppshalva. I vuxen ålder har jag också fått en reumatisk sjukdom. Den i kombination med cp-skadan gör att jag går med kryckor och saknar arbetsförmåga. Men jag har alltid varit cp-skadad.

I dag är det den internationella cp-dagen (en del länder, däribland Sverige, har ibland firat dagen den första onsdagen i oktober istället). Det gör att jag tar fram tre böcker ur bokhyllan: The Pretty One av Keah Brown, Nike Caspar Eric och Leva trots allt av Yu Xiu Hua.

Den första är en essäsamling av en afroamerikansk skribenten, den andra en långdikt av en dansk poet, den tredje ett dikturval av en kinesisk poet. 

Det som förenar böckerna är att de alla tre är skrivna av författare som har en cp-skada och att böckerna mer eller mindre handlar om att vara cp-skadad. De är också alla bra.

The Pretty One från förra året är Keah Browns debutbok. Citatet ovan ger en lite för dyster syn på boken. Hon skriver i ett annat kapitel att "My cerebral palsy is the annoying but endearing best friend in your favorite romantic comedy". (Cerebral pares heter cerebral palsy på engelska – det är lite förvirrande.) Det kapitlet handlar om stolar.

Det är självbiografiska essäer (en genre som haft en stark ställning på senare tid i Förenta staterna) om att vara svart och kvinna och funktionshindrad. Och om populärkultur.

Nike kom 2015 och var Caspar Erics andra diktsamling. Den kretsar bland annat kring skovarumärket Nikes slogan "Just do it" ("som et slogan for/forelskelsen der er/helt ligeglad med at være et slogan/vor tids sidste/officiella krigserklæringer/My assault/Be true/Find your greatness/Destroy to create/I make myself/strong fit and ready/Leave nothing/Just do it"). Det är en långdikt om att vara funktionshindrad i det danska samhället. Och också lite om populärkultur. Nike är ett starkt bidrag till den danska diktvåg som var för ett par år sen.

Yu Xiu Hua (ibland transkriberat Yu Xiuhua) är en kinesisk poet som är extremt populär i sitt hemland. Hon slog igenom genom att skriva poesi på nätet. Urvalet Leva trots allt består mestadels av dikter från hennes första diktsamling. Ett bra komplement till det här häftet är därför tidskriftsnumrena Karavan 1/2016 och Lyrikvännen 2/2016. Den senare innehåller Yus hit-dikt "Jag har korsat halva Kina för att ligga med dig".

Jag är mycket förtjust i hennes dikter.

Det är bara en del av Yus dikter som handlar om hennes cp-skada. Eric har skrivit fler diktsamlingar med andra ämnen. Brown kommer säkert att skriva fler böcker om andra ämnen. Att de har en cp-skada är bara en del av det som gör dem till dem. Och de tre böckerna är sinsemellan rätt olika.

Men som cp-skadad ger det mej något speciellt att läsa författare som också har en cp-skada skriva om att ha cerebral pares. 

"Jag vet inte vad poesi är men när man stapplande rör sig genom vår stapplande värld, går den att använda som käpp." Yu Xiu Hua (i förordet till sin första diktsamling, citerad i Karavan, övers. Anna Hallpers)

Dikt skriven efter att ha läst en gammal kinesisk dikt

Jag läser en gammal kinesisk dikt som varnar mej för att gå ut.
För därute knäcker kylan ens ben (snap!).
Det är ett tema som aldrig kommer att åldras.
Ute är det vinter och vitt –
som i den kinesiska dikten, fast med fler bilar som kör förbi.
Jag stannar inomhus i kväll.

(Först publicerad 15 januari 2016. I kväll är det inte vinter och vitt ute. Men jag kommer ändå att stanna inomhus då jag är kraftigt förkyld. Jag vet inte om det finns några gamla kinesiska dikter om att vara förkyld.)

Jadeberget och Hägerboet - Kinesisk lyrik

Erik Blomberg gav ut två volymer med tolkningar av kinesisk lyrik: Jadeberget 1944 och Hägerboet 1950. De gavs ut tillsammans i en volym i Norstedts klassikerserie 1979. Det är den jag har.

Blomberg behärskade inte kinesiska. Dikterna är översätta efter engelska tolkningar. Det var inte ovanligt på den här tiden att de som översatte kinesiska verk till svenska inte kunde kinesiska.

Jadeberget innehåller dikter från Tangdynastin. Medan Hägerboet har dikter från tre årtusenden.
Jag kan inte riktigt bedöma hur pass trogna tolkningarna är. Men jag tycker om många av dikterna. Som de här raderna av Meng Hao-Jan:

Medan min lilla båt rör sig förtöjd i dimman —
och dagsljuset slocknar komma de gamla minnena.
Hur gränslös världen var, hur nära träden till himlen
och hur nära i vattnet den klara månen.
Meng Hao-Jan

Ur Gnistor under himlavalvet av Folke Isaksson (1927-2013)

"'Den gamle mannen med den brutna armen', ett av poetens mest citerade stycken[...]Huvudpersonen är världslitteraturens förste krigsvägrare, en ung bondpojke som har krossat sin högra hand och som därför inte blir uttagen till krigstjänst. Efter sex decennier värker fortfarande denna sönderslagna och snedvuxna arm. Smärtan hindrar den gamle mannen från att sova på nätterna, men vad betyder denna pina mot att leva! Annars skulle hans benknotor nu vitna vid Lufloden och hans själ irra fredlös över slagfälten i det avlägsna Yünnan."
Folke Isaksson, i "Po, en man som står oss nära" i Gnistor under himlavalvet

Kinesisk litteratur

En gång i tiden läste jag litteraturvetenskap på Lunds universitet. På kursplanen fanns ingen kinesisk litteratur med. Det fanns en litt.vet-linje med världslitteratur och genus som inriktning. De läste tre dikter av Li Po.

Det året jag läste litteratur läste jag ändå en hel del kinesiska böcker (kurslistor är ju mest att betrakta som läsförslag). 

Jag läste Lu Hsün (ibland transkriberat Lu Xun eller Lu Hsun) och genom Lu de kinesiska klassikerna. Mest i utdrag. Prosa och poesi.

Jag hänvisade till Lus föreläsning om Ibsen i förbifarten på en tenta. Jag tror jag hade fått mer poäng om jag inte nämnt Lu.

Lu är ju egentligen ett större namn än Ibsen. Men också rätt så belästa svenskar känner ofta inte till honom har jag märkt.

Det säjs - i Kina - att Sven Hedin en gång (genom ombud) frågade Lu om han ville ta emot nobelpriset i litteratur eller om han kände till någon annan kinesisk författare som var värd det. Svarsbrevet, där Lu säjer att han inte förtjänar priset är bevarat (men det är ifrågasatt om Lu verkligen var en kandidat till priset) och finns utställt på museum.

Jag är mindre inläst i nyare kinesisk litteratur. Årets nobelpristagare i litteratur, Mo Yan, har jag inte läst. Och man ska inte diskutera författare man inte läst. 

Men jag kan tycka att det är bra att en kinesisk författare får det och att vi påminns om att det faktiskt finns kinesisk litteratur.

Och även om jag inte tillhör de som brukar rusa och läsa årets nobelförfattare (deras böcker blir ju inte magiskt bättre av att de fått priset) och jkag tycker att priset och akademien är problematiska så kommer jag nog att läsa Mo någon gång i framtiden. Han verkar intressant.

Citerat från veckans läsning

"Addressed to the frog which swallows the moon in an eclips".
Förklarande not till ett utdrag ur A. C. Grahams översättning av The eclipse of the moon av Lu T'ung. En lång dikt från 800-talet.

"Ibland föreställde jag mig frälsningen som en ejakulation av miljarder leviterande fjärilar i en guldglänsande sädesvätska."
Mircea Cartarescu Orbitór Kroppen
(övers. Inger Johansson)

"given the speed of growth, it becomes necessary to photograph the child often, because nothing is ore fleeting or unmemorable than a six-month-old infant, soon deleted and replaced by one of eight months, and then of a year; and all the perfection that, to the eyes of the parents, a child of three may have reached cannot prevent its being destroyed by that of the four-year-old"
Italo Calvino "The adventure of a photographer"

Beyond the towel, the lady had undone her halter, paying no attention to whether he was looking at her or not. Amadeo didn't know whether to look at her, pretending to read, or to read, pretending to look at her".
Italo Calvino "The adventure of a reader"
(detta citat och det ovan översatt av William Weaver)

10 bra kinesiska böcker

I dag är Kinas nationaldag. Det är 60 år sen som Folkrepubliken Kina utropades. Med anledninmg av detta presenterar vi denna lista på tio bra kinesiska böcker:

Berättelser från träskmarkerna
En muntlig roman om ett gäng rövare i 1100-talets Kina. Den version som finns i svensk översättning är nedtecknad på 1600-talet. Men det finns en från 1500-talet bevarad och den första skrivna versionen kan ha kommit till på 1300-talet.
En av hjältarna är mer oborstad än de andra. En komisk figur av den sorten som ofta finns i rövarromaner. Han har stor aptit och är en stor slagskämpe. Efter att ha dödat en man under slagsmål blir han hungrig. Han hittar ris men inget kött. Sen slår han sej för pannan och skrattar. Det finns ju utmärkt kött alldeles bredvid honom. Han karvar av en bit av den dödes lår och tillagar det. Och äter med god aptit.

Färden till västern (Kung Markatta)
Finns också i flera versioner. Den senaste på svenska är nedskriven på 1500-talet. Flera enskilda episoder har getts ut för sej. En av dessa fick jag läst för mej som liten. Det finns också en bra tecknad film som bygger på boken. Men den är inte mer (eller mindre) för barn än Gullivers resor.
Det är en underhållande berättelse där de slåss mycket, möter hiskeliga monster och där en av hjältarna har ett grishuvud.

Lao She - Det sorgsna skrattet
Lao är mest känd för romanen En ricksha i Peking. Ett kapitel ur den finns i detta novellurval. De bästa historierna här är de humoristiska. Som "En hörsägen", där den gode herr Meng gör en lysande karriär genom att vara oduglig.

Lu Hsün - Old Tales Retold
Lu kallas ibland för den moderna kinesiska litteraturens fader. Dagens kinesiska författare anknyter ofta till honom. Old tales retold är en samling noveller där gamla kinesiska sägner gjorts om. Djurfabler och svärdviftanden och moraliteter omvandlade till fascinerande berättelser. Finns tyvärr inte på svenska.

Mao Tsetung - Den långa marschen
38 dikter av Mao Tse-Tung. Ingår i en gammal kinesisk tradition där statsmän skriver poesi.

Mao Tun - Bönderna
Om en kinesisk bondefamilj innan revolutionen.

Pa Chin - Vårens höst
"På vägen än talade jag med henne, än tänkte jag för mig själv, denna flicka var verkligen underlig, hon älskade att dricka vin som liknade blod, och hon älskade att se Greta Garbos filmer."
Också i kinesiska romaner går ungdomar omkring och har ångest och är förälskade. Från början av 30-talet.

Shen Rong - Sanning och lögn
Shens roman utspelar sej kring en litteraturhistorisk institution åren efter De fyras gäng. Shen skildrar osäkerheten kring vad man nu kan göra och säja med lätt satirisk hand . Två av hennes romaner finns på svenska. Sanning och lögn är från 90-talet.

Sun li - Den bittra striden
Den här novellsamlingen om den kinesiska revolutionen tillhör kanske en sorts litteratur som inte längre är på modet. Men berättelsernas är bra även om de kommer med en dos socialistisk romantisk realism.

Erik Blomberg - Jadeberget och hägerboet
Blombergs översättningar av kinesisk lyrik. Som vanligt med Blombergs urvalsvolymer är förordet väldigt intreesant. Detta avslutas med att han citerar en kort dikt av Meng Hao-Jan:
"Medan min lilla båt rör sig förtöjd i dimman -
och dagsljuset slocknar komma de gamla minnena.
Hur gränslös världen var, hur nära träden till himlen
och hur nära i vattnat den klara månen."

Is that blood in my hair? / I don't care, I don't care, /What a fucking lovely day!

Jag har kommit fram till Li Po och hans samtida i Cyril Birchs Anthology of Chinese Literature. Vilket inte är så långt efter Han-Shan, men jag tog en paus.

Li Po är han som brukar få representera klassisk kinesisk poesi i antologier och kurslitteratur. Jag kan inte riktigt se på vilket sätt han skulle vara så självklart bättre än Wang Wei och Tu Fu från samma epok. Han är väl mest alltid med därför att han alltid varit med.

I alla fall. Den kinesiska poesin och det vackra vädret får mej att tänka på låten "What a fucking lovely day" från Stephin Merrits album Showtunes. Som du kan höra HÄR. (Videon är sammanställd från något som heter Hogfather, som jag tror är en Terry Pratchett-filmatisering. Terry Pratchett skriver humoristisk fantasy typ James Branch Cabell Light. Men videon kan ju ignoreras. Låten är väldigt kort.)

Stephen Merrit är ledare för flera bandprojekt förutom Magnetic Fields. Showtunes är dock inte direkt ett bandprojekt utan består av sånger ur tre föreställningar uppsatta av regissören Chen Shi-Zeng. Två byggda på gamla kinesiska pjäser och en på H. C. Andersens sagor. "What a fucking..." kommer från pjäsen The Orphan of Zhao skriven under den mongolstyrda Yuan-dynastin, eller som Li Po, Tu Fu och Wang Wei skulle säja: FRAMTIDEN (man föreställer sej dessa kinesiska poesier föreställa sej folket under Yuan, det vill säja ungefärligen 1300-talet flygandes omkring i sina Jetpacks).
Det finns två Yuan-pjäser med i Birchs antologi. Dock inte The Orphan of Zhao. Som en gång översatts av Voltaire. Den andra volymen i serien har några sånger av pjäser av Kuan Han-ch'ing som såvitt jag förstår är den som ansetts ha skrivit pjäsen (de olika transkriberingarna är lite förvirrande).

Merrit-fans brukar inte vara så förtjusta i Showtunes. Och om man ser det som ett album håller det kanske inte riktigt. Sångerna från de tre föreställningarna har blandats men det märks att de är från olika ställen. Spåren från de två kinesiska pjäserna är bäst men det finns ett par bra även från Andersen-pjäsen.
Om man inte ser det som en album utan en samling sånger så finns det ett tiotal väldigt bra nummer. Förutom "What a fucking...", en låt man skulle kunna föreställa sej Kung Ubu sjunga efter någon av sina massakrar, är den bästa "Sorry, wrong show".

Li Po, ho.

Att vara så packad att man inte vet vem man är är enligt den tredje av Li Pos fura dikter om vin den största lyckan som finns.

Var finns vår tids Li Po och dennes 4 dikter om crack?

Han-shan

I mitt (mycket långsamma) läsande av Cyril Birchs Anthology of Chinese Literature har jag kommit till vad som i boken kallas för "Poetry of the Recluse". En period som hyllade tillbakadragandet från livet. Som eremiten Han-shan.

Om Ezra Pounds översättningar och dess slutrim kunde kännas något anakronistiska är det inget mot Han-shantolkningarna av Gary Snyder som finns i volymen. "Now I've lived here-how many years-/Again and again, spring and winter pass./Go tell families with silverware and cars/'What's the use of all that noise and money?". Framsynt för en 800-talspoet. Det dära Tao måste verkligen fungera.

Dikterna har en direkt klar ton också i andra översättningar än beat-poeten Snyders. Det står i företalet till sektionen att Han-shan hade ett annorlunda tilltal än annan kinesisk poesi. Det där får man väl ta Cyril Birchs ord för. Men bland den poesi i samlingen jag inte läst förut har Han-shan gjort störst intryck.

Det kon en svensk volym Han-shan dikter förra året. Men verkar vara en amatörpoet som gett ut. Artiklar om och tolkningar av honom finns i Sverige ofta i nyandliga tidningar. Även Gary Snyders rätt fria tolkningar Cold Mountain Poems spelade upp den religiösa aspekten. Som inte intresserar mej särskilt mycket.

I've lived at Cold Mountain - how many autumns.
Alone I hum a song - utterly without regret.
Hungry. I eat one grain of Immortal-medicine
Mind solid and sharp; leaning on a stone

Om de raderna har Tao eller inte är knappast poängen. Åtminstone inte den enda.

Ma-ma-mao tse tung, po-po-poesi: om Mao Zedongs dikter

Både som ung bibliotekarie och som äldre statsman skrev Mao poesi.

På svenska finns hans dikter i samlingen Den långa marschen Maos 38 dikter, tolkade och med kommentarer av Göran Malmqvist.

Dikterna är skrivna på klassisk bunden vers. Den äldsta dikten är från 1925, den nyaste 1965.

Som mycket kinesisk poesi är dikterna i dialog med en äldre tradition. Om översättningarna i volymen har sina brister, Göran Malmqvist är sinolog inte poet, så är kommentarerna väldigt insatta och tar upp hänvisningarna till den klassikerna.

Den bundna versen går inte direkt att överföra till västerländsk bunden form. Men formerna förklaras i ett appendix. Man kan jämföra olika översättningar för att få en bättre förstålse av nyanserna i dikterna.

Det är i kontrasten mellan det klassiska bildspråket och innehållet i dikterna som Maos poesi har sin styrka. Naturen blir en bild för det eviga. Men också det som ska förändras. Som i första strofen i den äldsta dikten: "Tyngd av oändligheten/frågar jag: 'Denna väldiga jord,/vem styr dess öden?'" för att senare i den andra strofen fråga diktens du "Minns du än,/löftet vi gav i den strida strömmen/där vågorna hejdade vår snabba båt?".

Artillerielden i "Jinggangberget" spelar bildmässigt samma roll som ett naturens krafter skulle ha gjort i den klassiska poesin.

Naturen är den oftast förekommande karaktären även i Maos poesi. Står för evighet, men hos Mao är evigheten en utmaning:"Människan åldras lätt men himlen är evigt ung" heter det i en dikt medan en annan svarar "Om himlen ägde känslor borde även himlen åldras".

Maos poesi får ofta en strikt politisk läsning. Även de, eller kanske mest, de dikter som inte direkt handlar om sådant. Björnen är Krustjev, typ. Och visst ingår Maos diktande också i en politisk kinesisk tradition där statsmän skulle skriva dikter. Där kommentarer om höstlöv ofta kunde stå som tecken för politiska kommentarer. Men detta är bara en nyans av fler i dikterna.

"För mer än tusen år sedan,/höjde kejsaren av Wei sin piska:/österut mot Jieshi!' - hans poem lever kvar./'Den suckande havsvinden' är densamma idag - /men världen har ändrats!"

Kinesiska slutrim

Som ett led i mina planer att en dag vara beläst läser jag Cyril Birchs kinesiska litteraturantologi, i två volymer.
Det går rätt segt.

Detta trots att jag läst en del liknande material tidigare i A Brief History of Chinese Fiction av Lu Hsün. Lu Hsüns genomgång av den klassiska kinesiska litteraturen är fylld med utdrag ur texterna som diskuteras.
A Brief History... är en bok jag ständigt återkommer till och med stort nöje.

Ändå är jag på väg ut ur Han-dynastin långsamt med tunga steg.
Till en viss del är utdragen hos Lu Hsün även om de är utförliga där som exempel för att belysa texten och gör så att den blir mer underhållande medan de klassiska dikterna och biografierna och det där hos Birch är, trots noter, själva texten. Lu Hsün visste också vilka delar han skulle citera.

Men till en del är det översättningen.
Första volymen av Cyril Birch-antologin kom ut första gången 1965. De flesta översättningarna i den är ytterligare en hel del äldre. Vilket gör att de är gjorda i en tid då översättningar av klassisk litteratur var väldigt stela.

Den volym av A Brief History of Chinese Fiction jag har är utgiven av Pekings Foreign languages press 1959 (första samlade utgåvan av vad som början var en serie föreläsningar hållna av Lu Hsün kom 1925) och både tLu Hsün och utdragen ur den kinesiska fiktionen verkar vara översatta av samma personer.
Översättningarna är troligen sämre än de flesta hos Birch men enhetliga och nmindre tråkiga.

Att volymen är från sextiotalet medför en rolig detalj. De tidigaste dikterna i boken från Chou Dynastin är översatta av Arthur Waley och Ezra Pound.
Ezra Pounds tolkningar kommer utan den varning som skulle ingå om de mot förmodan ingick i en liknande antologi i dag. Ännu 1965 kunde Pounds fria och enligt underlig teori översatta dikter ingå i en sådan här volym.

Arthur Waleys och Ezra Pounds tolkningar ligger blandade med varandra och efter ett par dikter försöker jag räkna ut vilka som är vems utan att slå upp innan.
Detta blir snabbt väldigt lätt då jag märker att Ezra Pounds versioner rimmar, slutrimwise.
Slutrim har inte sin direkta motsvarighet i kinesisk poesi så rimmen är ett utslag av Pounds lite friare tillvägagångssätt. Som han förutom att ha använt på kinesisk poesi ju också utsatt antika pjäser och Sextus Propertius för.

Rim som tecken på avant garde.

Liupan-berget, till melodin Qingpingle

Hög är himlen, luftiga molnen,
vi följer med blicken svanen som svinner mot söder.
Ynkryggar de som inte når fram till Den stora muren,
vi räknar på fingrarna: två gånger tiotusen li.

På Liupan-bergets högsta pik,
vecklas röda fanor ut i västanvinden.
Idag ligger långrepet i vår hand,
när skall vi binda den gröna draken?

Mao Zedong 1935
(översättning Göran Malmqvist)