Smurf-facit

Här är svaren till smurfdikterna:

1.

"En målares önskan" av Karin Boye som finns i hennes debutsamling Moln som firar 100 år i år. Den kom ut 1922 när Karin Boye var 22 år gammal. Det är lätt att hålla reda på hur gammal hon var då hon föddes 1900 vilket är föredömligt av henne.

"Jag ville måla ett ringa grand av slitnaste vardag, så nött och grått, / men genomlyst av den eld, som förmått / all världen att springa ur Skaparns hand. / Jag ville visa, hur det vi försmå är heligt och djupt och Andens skrud. / Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud!"

Johan Jönsson gav svaret på denna på twitter. 

2.

"This Be The Verse" av Philip Larkin 

"They fuck you up, your mum and dad. / They may not mean to, but they do. / They fill you with the faults they had / And add some extra, just for you."

Dag Ståhl gav svaret på denna på twitter.

3.

"The Tiger" av Nael, 6 år gammal

Dikten publicerades först I en antologi med dikter av barn och spreds sen på internet. 

"The tiger / He destroyed his cage / Yes / YES / The tiger is out"

Johan Jönsson kunde denna.

4.

"The Uses of Sorrow" av Mary Oliver

"(In my sleep I dreamed this poem) // Someone I loved once gave me / a box full of darkness. // It took me years to understand / that this, too, was a gift."

Johan Jönsson svarade rätt på denna.

5. 

"Romanska bågar" av Tomas Tranströmer 

"En ängel utan ansikte omfamnade mig / och viskade genom hela kroppen: / 'Skäms inte för att du är människa, var stolt! / Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. / Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.'"

Dag Ståhl kunde denna.

(Den här dikten får mej alltid att tänka på Albin Högrells tweet: "min favoritdikt av tranströmer är den där han öppnar ask efter ask med romerska bågar")

Lead av Mary Oliver 1935 - 2019

Lead

Here is a story
to break your heart.
Are you willing?
This winter
the loons came to our harbor
and died, one by one,
of nothing we could see.
A friend told me
of one on the shore
that lifted its head and opened
the elegant beak and cried out
in the long, sweet savoring of its life
which, if you have heard it,
you know is a sacred thing.,
and for which, if you have not heard it,
you had better hurry to where
they still sing.
And, believe me, tell no one
just where that is.
The next morning
this loon, speckled
and iridescent and with a plan
to fly home
to some hidden lake,
was dead on the shore.
I tell you this
to break your heart,
by which I mean only
that it break open and never close again
to the rest of the world.