Citerat från veckans läsning

"det dröjde för mig själv ända till tredje och sista delens appendix, innan jag upptäckte vilket svek jag begått mot Tolkiens stora arbete. Det är där man upptäcker att Tolkiens sagovärld kan betraktas som verklig, och inte allegorisk. Han diskuterar där den tideräkning som används i landet, diskuterar vissa släktens härstamning, hur släktnamnen härletts — och så vidare. Och man upptäcker, att man begått ett svek mot konstverket: man har inte tagit det på allvar. Man har satt det i relationer, men inte accepterat det självt. Det är konsten som konst vi betraktar, en fiktiv romanvärld som vägrar att fungera bara i relationer, som kräver att vi tar konsten på samma allvar som vi tar vår yttre verklighet — alltså inte konsten som verklighetsefterbildning, verklighetsforskning, verklighetsdiskussion."
ur "Våren med Väderkvarnarna" av P. O. Enquist

Arne Sand och hans romanfigurer önskar en god jul

"Många brukade baktala oss och säga att de som bodde på Munkbron kunde svära bättre än vi som bodde på Nygatan. Själva hade vi en pastor som kunde beskriva helvetet så naturtroget att alla syndare blev vithåriga, vilket var ett gott sätt att känna igen dem.[...]Men efter skomakaren tog vår predikant till orda, och han svor tills gummorna svimmade och barnen måste bäras in i huset intill. Under tiden hade emellertid skomakarn börjat gnissla tänder, och när han hade arbetat upp sig i tysthet började han svära så att lampan slocknade och glöden steg upp i spisen som en glimt av själva underjorden. Till och med pastorn måste sticka fingrarna i öronen, men när han hade vilat sig en kvart och druckit en och en halv skopa vatten tog han skopan i handen och svor tills det återstående vattnet började sjuda, och när han var färdig måste vi slå upp fönstren på vid gavel och vädra ut."
ur Ljugarstriden av Arne Sand

Elva svar

Lyran har ställt elva frågor:


1. Favorit bland Nobelpristagarna? 
Samuel Beckett
2. Vilken oläst klassiker önskar du att du hade läst?
Folkboken om Til Eulenspiegel borde jag ha läst när jag ännu kunde läsa tyska.
3. Vilken författare borde vara mer omtalad och läst än hen är?
Arne Sand.
4. Favoritmiljö i romanernas värld?
Solaris. I Stanislaw Lems roman med samma namn.
5. Vilken ungdomsbok borde man inte missa?
Trollkarlen från Övärlden av Ursula K. LeGuin.
6. Favorit bland bilderböckerna?
När västerlandet trädde fram av Gun Kessle och Jan Myrdal. En bok med fotografier av norska och franska medeltida kyrkor.
7. Bästa kärleksromanen?
Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson.
8. Bästa boken som utspelar sig i din hemtrakt?
Yarden av Kristian Lundberg har ett avsnitt som utspelar sej i ett industriområde nära där jag bor.
9. Historiska romaner eller samtidsskildringar?
Samtidsskildringar (som väl i och för sej hinner bli historiska sådana innan de kommer ut).
10. Vilken författare skulle du vilja se en intervju med i Babel?
Jag ser sällan på Babel (UR-programmet En bok en författare tycker jag dock - det är inriktat på fackböcker men formatet skulle nog kunnat fungera även med fiktionsprosa). Men om Amiri Baraka intervjuades så hade jag inte missat det.
11. En filmatisering som gör boken rättvisa?
Jan Svankmajers Alice. Märklig version av Lewis Carrols mästerverk - "Alice thought to herself: now you will see a film, made for children - perhaps. But I nearly forgot: you must close your eyes. Otherwise you won't see anything."


Man ska sen själv sen enligt denna kedjebloggsutmaning ställa elva frågor till elva bloggar. Vilket känns som många bloggar och många frågor. Men kanske senare i veckan.

Ljugarstriden och Drömboken - Arne Sands två romaner om Öändan

På senare tid har Arne Sand lite sakta fått större uppmärksamhet. Av hans sju romaner har tre kommit i nytryck. (Och säkert fallit ur tryck igen, men ändå.)
Först ut var Väderkvarnarna. Den såldes som en modernistisk nyskapande bok. Vilken den väl var. Men tvånget att enbart mäta vår äldre litteratur i hur mycket före sin tid den var kan kanske förklara varför Arne Sands två bästa romaner, de som utspelar sej i Öändan, inte hör till de som tryckts igen.

Arne Sands tredje roman Ljugarstriden (1956) utspelar sej i Öändan på 1860-talet. En slags folklivsskildring där en ung man vid namn Gabriel försöker ta reda på vem som är hans far. Medan det pågår en fejd mellan bönderna Jan Eriksson och Per Persson. "Om Abel hette Eriksson så vet jag att Kain hette Persson."

Baksidestexten påstår att mycket i boken för tankarna till en modern detektivroman.
I ett BLM-nummer året efter skriver Arne Sand apropå denna baksida: "Medan man i en vanlig detektivhistoria försöker finna upphovet till någons död, så gäller det i 'Ljugarstriden' att finna upphovet till någons födelse, nämligen Gabriels."

Denna omvändelse av teman - där man under själva ljugarstriden skall tala så illa om varandra som möjligt, snarare än som i den "Sångarstriden på Wartburg" som alluderas sjunga så vackert som man kan - återkommer i Arne Sands nästa roman Drömboken.

Här är det Orfeusmyten som omvänds. En tredje rangens sångare besöker sin barndomstrakt; Öändan och finner att hans syster isolerat sej, mycket pågrund av brodern. Sångaren lovar bli en bättre människa och gör mer specifika löften. Det är när han bryter dessa löften som det går som det ska.

Drömboken är inte en direkt fortsättning på Ljugarstriden även om den också utspelar sej i Öändan, fast nu i nutid.

Öändanböckerna har ett mer direkt berättande än den 60talsexperimentella Väderkvarnarna. Men deras omvandling av troper ur folklivsgenren och småstadsskildringar ger dem en karnevalisk subversiv ton.

(Först publicerad 8e feb 2009. Jag ber om ursäkt för "deras omvandling av troper ur folklivsgenren och småstadsskildringar ger dem en karnevalisk subversiv ton". Men det är två bra böcker, väl värda att läsa.)

Enhörningarna av Arne Sand

vilken plats bör vara mera inbjudande än den sista man ser? Allra helst, tror jag, borde det vara ett gammalt bibliotek, ett bibliotek där ett skott från en vacker liten pistol med pärlomorinlägg i kolven - en pistol så vacker att dess funktion var helt dold - ett bibliotek där skottet från en sådan pistol skulle liksom sugas upp av gamla handbundna volymer av god kvalitet. Sådan är inte min plats. Men jag tror att jag skulle vilja ägna min sista månad åt att gå omkring i antikvariaten och köpa in böcker till ett sådant bibliotek

Enhörningarna kom ut postumt 1965, två år efter Arne Sands död. Den korta romanen handlar om en man som får reda på att han har mindre än ett år kvar att leva. Boken ger sej ut för att vara hans efterlämnade manuskript.
Det är svårt att inte tänka på att Sand själv dog ung av en hjärntumör när man läser berättelsen. Men den kan nog vara skriven innan Sand kände till sin sjukdom. Inledningen, där Sand presenterar manuskriptet, är daterat 4.7.1958. Och Madeleine Gustafsson skriver i sin essä om Sands författarskap, "Den ludna fotoblixten" (i Berättelsens röst), att den skrevs samtidigt som Trollkarlens lärling som kom ut 1959. Gustafsson menar också att de två romanerna kan ses som ett slags paralleller till varandra.
Och det finns likheter framförallt med den sista delen av Trollkarlens lärling. Bägge böckerna handlar om vad vi ska göra med våra allt för korta liv.
Men där trollkarlen i den boken är en trollkarl så är enhörningarna i Enhörningarna inga enhörningar. Det är en bild för att språket kan skildra det som inte finns.

Trots det nedslående ämnet så är Enhörningarna en ofta upplyftande läsning. Baksidan kallar den för "en storartad och gripande epilog till ett av de senare decenniernas stora författarskap". Och för en gångs skull så önskar man att denna förlaget Bonniers reklammakares beskrivning av Sands betydelse delades av fler människor.
Arne Sand blev 35 år.

Omslaget till Enhörningarna är gjort av Harriet Sand, som var gift med författaren. Hon har gjort fler omslag till Arne Sands böcker. Konstnären Torsten Renqvist gjorde omslag till några. Hans och Harriet Sands omslag har lite samma stuk. Så är jag inte säker på vem av dem som gjort omslaget till originalutgåvan av Arne Sands Väderkvarnarna, trots att jag sett bilden (själv har jag den senare pocketutgåvan med annan framsida).
Harriet Sand kom senare att gifta sej med Torsten Renqvist och hette efter det Harriet Renqvist. Harriet Renqvist dog i slutet av förra månaden. Hon blev 82 år.

BLM 1/1957

Bonniers litterära magasin var under flera decennier en av Sveriges ledande litteraturtidskrifter. 1957 var dess redaktör Åke Runnquist. Januarinumret 1957 är det första efter att den slagits samman med en annan av Bonniers tidningar- All världens berättare. Vilket gjorde att den hade lite mer noveller än tidigare årgångar.

Så här mer än femtio år efteråt så har delar av innehållit blivit lite torrt och dammigt. Tord Halls artikel "Den kosmiska symfonin" får Harry Martinsons rymdverser om Aniara att framstå som nästan lika tråkiga som de är.
Men det gamla har också sin charm som tidsspegel- en artikel om östeuropeisk litteratur nämner en ny bok av Ilja Ehrenburg: Töväder. En annan artikel är om ungdomslitteratur.

Annars är det artiklar av Karl Vennberg, Bertil Malmberg (som inte är släkt med mej, oavsett vad han påstår) och Arne Sand.

Sands artikel, "Ljugarstridens baksida", handlar om hans egen roman Ljugarstriden, en av mina favoritromaner. Den förklarar en del händelser och allusioner i boken. En del tycker att Ljugarstridens paraleller till och parodier på andra berättelser blir för många. Men när jag först läste boken i 16-årsåldern så kan jag inte ha upptäckt särskilt många av dessa. Och Ljugarstriden fungerade ändå. Vilket är ungefär vad Sand säjer i artikeln (det är Sand som är på bilden överst, han var inte bara en av våra bästa författare utan också en av de snyggaste).

Recensionsdelen är som alltid i äldre BLM rolig att bläddra genom. Birgitta Trotzig om Rut Hillarp, Göran Palm om kvinnliga debutanter (en av dem är Birgitta Stenberg), Gunnar Ekelöf. De sista åren av BLM så minskade de på recensionsdelen - vilket är en anledning till att det inte finns något Bonniers litterära magasin längre.

Detta januarinummer har ett index över 1956 års BLM.
Ingrid på Ingrids boktankar har läst om en massa BLM från 50-talet på senare tiden. Hon har nått fram till år 1956 .

Berättelsens röst av Madeleine Gustafsson

Berättelsens röst är en samling texter av Madeleine Gustafsson. Som när boken kom ut 1991 var litteraturkritiker på Dagens Nyheter. De flesta artiklarna i boken, från sent 70-tal till sent 80-tal, har också från början stått i DN.

Det är texter Gustafsson hade svårt att få in i dagsrecensionens ram, enligt förordet. Och som hon tänkt arbeta vidare med. Men som hon sen i stort låtit stå som när de först trycktes för "artiklarna handlar ju inte bara om Martin Walsers, Maarten 't Harts eller Kenzaburo Oes texter. De handlar om möten, som aldrig kan upprepas på samma vis."

Det äe en viss tyskspråkig övervikt. Gustafsson har bott i Västtyskland. Men här berättas också om östtyska böcker av Christa Wolf och österrikiska av Peter Handke.
Och också japanska författare som Oe och Yukio Mishima tas upp. Och boken avslutas med "Mot ledan. Stendhal" som handlar om den franske 1800-talsförfaatarens roman Kartusianklostret i Parma.
Sverige representeras av Arne Sand. En av de bästa texterna om hans författarskap.

I slutet finns en lista "Böcker i boken". Vilket är trevligt och användbart.
Dagskritik som är 20-30 år gammal kan tyckas ha passerat sitt bäst-före-datum. Men merparten av böckerna i Berättelsens röst och texterna om dem är av det hållbara slaget.

The Feel-Good Three

Lyrans tematrio handlar denna vecka om feel-goodböcker.

Arne Sand - Drömboken
Arnes Sands fjärde roman från 1958. Utspelar sej liksom den föregående Ljugarstriden i Öändan men ett sekel senare. Nils Singer, en tredje rangens sångare, besöker sin barndomstrakt och finner att hans syster isolerat sej och att han själv delvis är ansvarig för detta. Sångaren lovar bli en bättre människa och gör flera andra löften i hopp om att råda bot på situationen. Det är först när han bryter dessa löften som det går som det ska.
Romanen är en komisk omvänd variant på Orfeusmyten men även om man struntar i det så är det en mycket rolig och på nåt sätt trots den lätt sarkastiska tonen ändå en rätt varm skildring.

John Steinbeck - Det stora kalaset
Den andra av tre löst sammanhängande humoristiska romaner om ett samhälle vid stillahavskusten. Heter Cannery Row på engelska. Ett gäng dagdrivare får för sej att de ska göra något fint för sin vän Doktorn. Det går väl så där.

Rudolf Värnlund - Den romantiske poliskonstapeln

Ljugarstriden

Romaner och noveller är intressantare än den form i vilken de råkar distribueras. Om man läser Brott och straff på en läsplatta eller lyssnar på den som ljudbok eller ögnar genom den varje år omtryckta bokreautgåvan så är det ändå en lika tråkig roman.

Men jag kan uppskatta böcker också som föremål. Om romanen Ljugarstriden (och den senare Drömboken>) har jag skrivit tidigare. Det är en underbar roman som du borde läsa så du sanningsenligt kan säja att du läst Sand när den stora Arne Sand-vågen äntligen kommer.

Själva boken tillhör också mina favoriter i min boksamling. Jag köpte den i tonåren på ett antikvariat i Kristianstad. Tidningen Kosmopolit (en kortlivad uppföljare till Kannibal) hade haft en artikel om Sand. Och boken var snygg.
Den vart också signerad. Det låg ett kort från en tidskrift (jag tror All världens berättare) i som meddelade om en tävling där man kunde vinna ett ex av Sands andra roman med hans namnteckning i.

Tematrio Syskon

Lyrans senaste tematrio handlar om syskon

Jaime Hernandez - Browntown
"En serie där den snart 11-åriga Maggie och hennes familj flyttar till en ny stad. Under seriens gång och år (i slutet av serien så har Maggie fyllt 13) får vi följa ett par sidospår i familjens liv. Lite mer än hälften in i serien tar den en förfärande vändning för en av personerna."

Jayne Anne Phillips - Lark & Termite
Phillips har också i andra romaner och noveller ofta skrivit om syskon.

Arne Sand - Drömboken
Arnes Sands fjärde roman från 1958. Utspelar sej liksom den föregående Ljugarstriden i Öändan men ett sekel senare. Nils Singer, en tredje rangens sångare, besöker sin barndomstrakt och finner att hans syster isolerat sej och att han själv delvis är ansvarig för detta. Sångaren lovar bli en bättre människa och gör flera andra löften i hopp om att råda bot på situationen. Det är först när han bryter dessa löften som det går som det ska. Romanen är en komisk omvänd variant på Orfeusmyten men även om man struntar i det så är det en mycket rolig och på nåt sätt trots den lätt sarkastiska tonen ändå en rätt varm skildring.
Flera gånger på senare år har det verkat som om det ska komma i gång en Arne Sand-våg. Men sen kommer den av sej.

Gissa första meningen

Ett mem från Snöflingor som har det från Ett hem utan böcker... som har det från...

Välj ut 10 av dina favoritböcker. Skriv av första (ungefär) meningen från varje och låt andra gissa vilka böcker de kommer ifrån.:

(uppdatering: rätta svar hittills och nya ledtrådar)
(uppdaterat igen: fler ledtrådar)
(uppdatering tre)

1.
Snart är jag i alla fall äntligen alldeles död.
(Malone dör av Samuel Beckett. Vilket Ingrid svarade.)

2.
- Hur hade de träffats?
- Av en slump, som det brukar ske.
(Fransk klassiker. Sista meningen lyder: "Hur härmed förhåller sig, vet jag ej, men däremot är jag säker på att Jakob varenda kväll sade till sig själv: 'Om det står skrivet därovan, att du skall bli en hanrej, Jakob, kommer du också att bli det, hur du än bär dig åt; men om det står skrivet därovan, att du inte skall bli någon hanrej, kommer du ej heller att bli det, vad de så tar sig till; sov du därmed tryggt, min vän!...' samt att han i enlighet därmed lugnt och obekymrat insomnade.")
(Äldsta boken här, författaren är mest känd för att han var med och skrev ett uppslagsverk)
(Halva titeln, ett namn, finns i slutmeningen)

3.
Vad tjänar mina ögon till om de ser men ingenting ser? Och mina öron om de hör men ingenting hör? Och allt det främmande i mitt huvud?
(Tysk kortroman, nyast på listan. Andra stycket börjar: "Pappa och mamma. Boll. Bil. De orden kanske de enda som var hela när jag lärde mig dem.")
(Hennes senaste bok fick lite större uppmärksamhet när den kom på svenska nyligen.)
(Den hette "Hemsökelse")

4.
"Tänk nu har dom haft ihjäl våran Ferdinand", sade städfrun till herr Svejk, som hade lämnat det militära för åratal sedan, då han definitivt förklarats för sinnessvag av militärläkarkommisionen.
(Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget av Jaroslav Hasek. Som Snowflakes svarade)

5.
Där Tokstan nu ligger, låg för länge sedan - det var på den tiden då lejonen ännu lekte i vårt land - en stad som hette Tälje.
(Första kapitelrubriken lyder "Hur de kloka huvudena i Tälje blev kallade bort som vesirer och ståthållare österut i österlanden" Sven Delblanc har skrivit förordet.)
(Gunnar Ekelöf gillade denna bok om det tidlösa ämnett att folk från Södertälje är korkade)

6.
När jag vaknade var det djup natt. Jag tände sänglampan och såg klockans sekundvisare dunka fram tiden. 05.28 en vintermorgon. Snön slog mot fönstren, hamrade ihärdigt på rutorna. Och i denna korta stund innan smärtorna satte in märkte jag att jag vaknat mitt i ett försvarstal.
(Sista två meningarna lyder: "Vi är inte medvetandets bärare. Vi är förnuftets fnask.")
(Svensk författare, men denna versionen av boken är skriven på engelska. I en tidigare variant börjar boken: "När jag vaknade var det ännu djup natt. Jag tände sänglampan och såg klockans sekundvisare dunka fram tiden. 05.28 en vintermorgon. Snön slog mot fönstren, hamrade ihärdigt på glasrutan och i denna korta morgonstund innan smärtorna satte in märkte jag att jag vaknat mitt i ett försvarstal." Alltså helt annorlunda.)
Vixxtoria svarade Jan Myrdal. Vilket är rätt. Och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. Vilket är fel fel fel.

7.
This is the tale of a voyage that is of interest only as it concerns the doings of a small, gray-eyed woman.
(Mitt-i-mellan novellsamling och roman. Slutet på andra kapitlet/novellen är: "She was to become a classic, in time.
But that's another story.")
(Feministisk Conan Barbaren)
Vixxtoria svarade Joanna Russ. Vilket är rätt. (Om man klickar Joanna Russ-kategorin på den här sidan bör bokens namn dyka upp.)

8.
En lördagskväll på adertonhundrasextiotalet, strax före helgmålsringningen, steg drängen Per Persson in genom torndörren till Öändans kyrka, Uppland.
(Författaren är Arne Sand. Vilket Vixxtoria svarade. Sands tredje roman.)

9.
Rose Johnson hade det mycket svårt när hon födde barnet till världen.
(Andra meningen: "Melanctha Herbert som var god vän till Rose Johnson, gjorde allt som stod i hennes makt".)
(Bokens titel finns gömd i andra meningen.)
(Författaren bodde i Paris och skrev flera andra personers självbiografier)

10.
Colin avslutade sin toalett.
(Sista meningen - "Elva blinda flickor från Julius den Apostoliskes barnhem kom sjungande vägen fram."
(Böckerna är alfabetiskt ordnade efter författarnamnet. Fransman, sjöng visor)
(I boken förekommer karaktären Jean-Sol Partre.)

En av meningarna blev betydligt lättare än de andra.
Fusk är tillåtet.

En helgenkät en söndag

Fiktionista har gjort en helgenkät.

1. Infoga en bild av det snyggaste bokomslaget du har i din bokhylla. Förklara varför du tycker det är så snyggt.

Omslagen till Arne Sands böcker gjordes alternerande av Hariet Sand och, som här Torsten Renqvist. Alla omslagen till hans böcker (eller åtminstone originalutgåvorna) påminner om varandra. Vilket är en trevlig touch.

2. Vilka tre böcker vill du köpa härnäst?
Kramer's ergot 7, Jan Myrdals 5 år av frihet och Jaime Hernandez Locas II.
Det kommer jag inte att göra eftersom två av de är omöjliga att få tag i och den ena är dyrare än den andra.

3. Vad skulle titeln vara till din egen självbiografi?
Jagroman typ B.

4. Om du fick bjuda hem valfri författare i ett dygn, vem hade du bjudit och vad hade ni gjort under dygnet?
Författare bör man inte släppa in i sitt hem. De är inte att lita på.

5. Hur ser din läsritual ut (hur förbereder du din lässtund)?
Letar reda på den bok jag ska läsa. Hittar den inte och tar en annan.

6. Föredrar du färdiga/definitiva slut eller öppna slut? Varför?
Ett riktigt bra öppet slut är svårt att slå. Men det finns öppna slut som mer ger intrycket av att författaren inte fått ihop boken.

7. Vilken bok hoppas du blir film, och vem ska i så fall regissera filmen?
Gravitationens regnbåge av Thomas Pynchon. Michael Bay.

8. Infoga en sångtext som du gillar och musikvideon om du kan hitta den på t.ex. YouTube.

Tarrilup Bridge med The Triffids (text David McComb)

I packed my bag
Left a note on the fridge
And I drove off the end of the Tarrilup Bridge.

Now you read about me in the papers
They say I'm going to be a big star
They're making a movie about my life
And you're going to play the starring part

Now my drinking days are over
Get this through your head:
I was the best friend you ever had

Yes I was your best friend
You were my blinding sun
Now the only thing bright is my name in lights
And the night has only just begun

I packed my bag
Left a note on the fridge
And I drove off the end of the Tarrilup Bridge.

9. Nämn en rolig litteraturrelaterad internetsida som du brukar vara inne på (helst något annat än en bokblogg).
Infinity plus är en numera nedlagd brittisk nättidning med sf, fantasy och skräcknoveller. Oftast tidigare publicerade texter som valts av författarna själva. Alla noveller och recensioner ligger fortfarande uppe som en gigantisk antologi för litterär genrelitteratur.

10. Hur många böcker läser du i genomsnitt på ett år?
Jag vet inte riktigt. Att räkna böckerna man läser verkar lite barnsligt. Men runt 200 kanske.

10 bra svenska romaner

Den efterfrågade listan på tio bra svenska romaner denna den Röda Flaggans dag är äntligen här.
Även om jag läst betydligt fler svenska böcker så är detta inte en lista med de tio bästa romanerna utan liksom den norska och danska bara tio bra romaner.
Från B till Ö:

Kungariket Atlas av Heidi von Born
Andra delen i den fem böcker långa romansvit som inleds med Hungerbarnen. von Born är nästan alltid bra och de här böckerna är hennes bästa.

Calvinols resa genom världen av P. C. Jersild
En roman i den burleska traditionen där Calvinol intar en ny skepnad i varje nytt kapitel.

Om godheten av Willy Kyrklund
Om jag säjer att något är en roman så är det en roman. Jag tror det är den här där Gud visar sej för författaren i form av en krokodil. Om det inte är den är den bra i vilket fall.

Introduktion av Stig Larsson
Om Stig Larsson kunde sluta ta kokain och ha märkliga teorier om att vi alla egentligen är överens om allting och istället skriva fler böcker som den här så vore det ju bra. Stig Larssons bästa.

Esther Williams av Jane Magnusson
Denna imaginära biografi över Esther Williams är tryckt med blå bokstäver. Och uppmanar en att läsa fotnoterna, "eftersom det kommer att vara i fotnoterna som Esther visar sina bröst."

Karriär av Jan Myrdal
Denna brevroman är nog den svåraste av Myrdals romaner. Och då handlingen kretsar kring att Sovjetunionen tar över i Västeuropa så kan den väl säjas vara lite inaktuell. Men det är en fascinerande roman om makten och maktens språk.

Hösten lång av Karl Rune Nordkvist
Mest känd för att vara arbetarförfattaren som faktiskt arbetade. Fick ett andra genombrott i mitten av 70-talet med en svit lysande samtidsromaner. Hösten lång är en av dessa. Vann priser på priser och nu är den närmast bortglömd. Så kan det gå. Men den är fortfarande bra.

Ljugarstriden av Arne Sand
Arne Sand är snyggast och bäst och mitt ex av boken är signerat.

Den feta nöden av Bertil Schütt
Mycket bättre än sin gnällige lillebror. Schütt var den svenska absurdismens hopp. Denna handlar om att svenska staten utlyser ett sexlotteri.

Handelsmän och Partisaner av Klas Östergren
Känns kanske lite överflödigt att rekommendera Östergren. Men det här är hans bästa.

Ur Trollkarlens lärling

"Har ni kanske inte själva märkt att ni träffat fler och fler polacker i år? Om ni träffar fem på måndag så träffar ni sju på tisdag. De väller redan in över våra gränser! Alltid nattetid. Om jag bara visste att ni väntade på mig så skulle jag springa hem och hämta mina böcker. Där står alltsammans bevisat. Omöjligt att vederlägga. Ni ser aldrig en polack som dricker vare sig öl eller vin. Och om han gör det, vilket är ännu vanligare, så är det för att dölja att han är polack." ... "Eller har ni någonsin träffat en människa som varit i Polen och kan berätta sanningen om dem? Vem som helst kan vara polack, mina herrar. Någon av er kan vara polack. Jag vet det inte, men jag skakar aldrig hand med någon och nu vet ni varför. Jag kan själv vara polack. Ni kan aldrig veta det. Men det vore mycket likt dem att tala illa om sig själva för att bli tagna för nån av oss. Om ni nu tillhör oss."

Arne Sand 1959

Hess av P. O. Enquist

P. O. Enquist skrev i sin ungdom en C-uppsats om en novell av Arne Sand. För att nu göra en melodiradioövergång. (Novellen diskuteras i förordet till en samling av Arne Sands noveller: Världen där ingen behöver simma, men finns inte med bland urvalet).

Man kan se ett inflytande från Sand i delar av Hess en experimentell roman som P. O. Enquist gav ut 1966.

Två år innan Hess kom det ut en roman vid namn Bröderna Casey av pseudonymen Peter Husberg. Bakom det namnet fanns tre unga svenska författare, Torsten Ekbom, Leif Nylén och P. O. Enquist.

Bröderna Casey var en collageroman, inte en bildcollageroman utan en textcollageroman med disparata texter blandade. Den påminde mest om de från readymaden utvecklade romaner Torsten Ekbom skrev vid denna tid. Som den underhållande Spelmatriser för Operation Albatross från samma år som Hess.

Men att "Peter Husberg" påverkat Hess står klart. Romanen är historien om en man som ska skriva en uppsats om Hess. Men fler texter bryter in som antitexter. Också de två huvudspåren ringlar iväg.

Det är en bok väldigt mycket i sin tid. Och alls inte så banbrytande och originell som det lätt får heta att den är när det skrivs om den idag. Det är en experimentroman men experimenten har gjorts tidigare. När blå vätska blandas i röd blir det rök. Men det finns stycken som lyser till. Det är ingen dålig bok.

För en gångs skull brukar den fantastiska sidan av romanen skrivas upp. Det heter till och med ibland att den är påverkad av Tolkien. Det kanske den är- jag har aldrig orkat läsa Tolkien.
Det fantastiska i Hess tar ofta sitt avstamp från historiska personer såsom Madame Blavatsky och Paracelsus och, ja på sätt och vis Hess. Men snarare än de ytliga icke-realistiska dragen är det själva sammanställningen av de krockande narrativa stråken som gör att boken inte ser ut att stå fel bredvid de andra böckerna i vår fantastika-vecka.

Trollkarlens lärling av Arne Sand

Med Trollkarlens lärling (1959) lämnar Arne Sand Öändan. Ändå är den på flera plan närmare Ljugarstriden än Drömboken var.

Berättelsen om en guldmakares lärling som kommer över sin mästares trollstav, en trollstav som uppfylla en önskning för en dag av ens liv, har drag av Balzacs Åsneskinnet. Men framförallt är det Faust som står som förebild. Mer Marlowes än Goethes men också den folksagans Faust som har en del gemensamt med Til Eulenspiegel.

Hans Lick, lärlingen, beskrivs som något av ett fuskverk. En typisk Sandhjälte. Efter att ha sett mikro- och makrokosmos blir han hungrig och beställer borgmästarens måltid. Först det estetiska sen maten. Kärleken är nästa sak han provar på och misslyckas med.

I andra delen bestämmer sej vår hjälte för att förbättra världen. I sin jakt efter utopin söker han upp teologer och vetenskapsmän. Botar blinda och funderar på om man bör mörda mördare. Och om man i så fall måste mörda de mördare som mördat mördarna.

Arne Sands språk känns igen och står jämbördes med det i Öändanböckerna. Det lyriska och det burleska, det högstämda och det komiska blandas med lätt hand.

Liksom Ljugarstriden har Trollkarlens lärling gott om allusioner. Jag ser fler av dessa idag än första gången jag läste boken. Men som Arne Sand skriver i "Ljugarstridens baksida": "Det finns visserligen gott om allusioner i 'Ljugarstriden', men de är inte där för att förklara bokens scener utan för att förstärka dem. Därför är det över huvud taget inte nödvändigt att hitta en enda allusion". Boken går att läsa utan att se föregångarna. Men det kan vara värt att nämna att källorna är i en mindre grad förvrängda än i de tidigare böckerna.

Trollkarlens lärling gavs ut på nytt för några år sen och är därmed lättare att få tag i än de tidigare romanerna. Den som gillar boken har anledning att försöka få tag i Ljugarstriden.

27 Saker ur Världslitteraturen - del 3

Efter två följer här tre, så som det är i de flesta fall:

ur Georges Perecs Livet - en bruksanvisning, en lothringerkorspusselbit,

ur Raymond Queneaus Zazie, metron,

ur Arne Sands Ljugarstriden, stenen Jan Eriksson lägger i Gabriels famn,

ur Hans Scherfigs Den fortabte abe, Ästhetische Faktoren bei Farb und Formbevozugungen von Affen av Proffessor B. Rensch,

ur John Sladeks Roderick, den kostym Roderick roboten bär i skolpjäsen,

ur Gertrude Steins Melanctha, brevkorrespondensen mellan Jeff Campbell och Melanctha Herbert,

ur Stefan Themersons Bayamus, den specialgjorda skon till Bayamus tredje fot,

ur John Kennedy Tooles Dumskallarnas sammansvärjning, Ignatius J. Reillys samlade skrifter,

ur Virginia Woolfs Jacobs Rum, ett par av Jacobs gamla skor,

Arne Sands två Öändanromaner

På senare tid har Arne Sand lite sakta fått större uppmärksamhet. Av hans sju romaner har tre kommit i nytryck. (Och säkert fallit ur tryck igen, men ändå.)
Först ut var Väderkvarnarna. Den såldes som en modernistisk nyskapande bok. Vilken den väl var. Men tvånget att enbart mäta vår äldre litteratur i hur mycket före sin tid den var kan kanske förklara varför Arne Sands två bästa romaner, de som utspelar sej i Öändan, inte hör till de som tryckts igen.

Arne Sands tredje roman Ljugarstriden(1956) utspelar sej i denna fiktiva plats Öändan på 1860-talet. En slags folklivsskildring där en ung man vid namn Gabriel försöker ta reda på vem som är hans far. Medan det pågår en fejd mellan bönderna Jan Eriksson och Per Persson. "Om Abel hette Eriksson så vet jag att Kain hette Persson."

Baksidestexten påstår att mycket i boken för tankarna till en modern detektivroman.
I BLM-nummer året efter skriver Arne Sand om denna baksida och de många frågetecken som räknas upp där. "Medan man i en vanlig detektivhistoria försöker finna upphovet till någons död, så gäller det i 'Ljugarstriden' att finna upphovet till någons födelse, nämligen Gabriels."

Denna omvändelse av teman - där man under själva ljugarstriden skall tala så illa om varandra som möjligt, snarare än som i den "Sångarstriden på Wartburg" som alluderas sjunga så vackert som man kan - återkommer i Arne Sands nästa roman Drömboken.

Här är det Orfeusmyten som omvänds. En tredje rangens sångare besöker sin barndomstrakt; Öändan och finner att hans syster isolerat sej, mycket pågrund av brodern. Sångaren lovar bli en bättre människa och gör mer specifika löften. Det är när han bryter dessa löften som det går som det ska.

Drömboken är inte en direkt fortsättning på Ljugarstriden även om den också utspelar sej i Öändan, fast nu i nutid.

Öändanböckerna är på ett plan mer direkt berättande än typiskt tidigt 60talsexperimentella Väderkvarnarna. Men även om böckerna kan läsas på ett direkt sätt som humoristiska texter så ger deras omvandling av troper ur folklivsgenren och småstadsskildringar en karnevalisk subversiv ton.