Ur Väggen

"Julen ryckte allt närmare, och allt tydde på en glittrande jul i skogen. Det var jag inte så glad över. Jag kände mig ännu inte tillräckligt säker för att tänka på julaftonen utan fruktan. Jag var mottaglig för minnen och måste vara försiktig. Det snöade fram till den tjugonde december. Snön låg nästan meterdjup, ett finkornigt, blåvitt täcke under en grå himmel. Solen gjorde inga framstötar mer, och dagern var kall och vit.[...]Kom det en köldknäpp nu, skulle det bildas skare och snön skulle bli en farlig fälla."
ur Väggen av Marlen Haushofer, övers. Per Erik Wahlund
Det här citatet hade jag i min citatkalender 2012.

Citerat från ännu en veckas läsning

"(I första versionen av denna berättelse bytte personerna namn i kapitel 4, men författaren ångrade sig, det blev faktiskt alltför irriterande, så nu kommer det att ske ganska snart, här i början, om ett ögonblick, i skogen.)"
ur Till T av Suzanne Brøgger, översatt av Urban Andersson

"Redan då, den tionde maj, föreföll det mig säkert att katastrofen var av jättelik omfattning."
ur Väggen av Marlen Haushofer, översatt av Per Erik Wahlund

Väggen av Marlen Haushofer

Jag visste att alla mina mått och steg var riktade mot människor, och tyckte själv det var löjeväckande. Men som alla faror hittills hade hotat från människor, gick det inte att ställa om sig så fort. Den enda fiende jag lärt känna i mitt förutvarande liv hade varit människan.

Huvudpersonen i romanen Väggen blir efter att ha varit på besök hos några vänner avspärrad från resten av världen av en osynlig vägg. Det hon ser genom väggen tyder på att allt levande på andra sidan har dött. Hon är nu ensam fångad i en dal långt från hennes vanliga stadsliv.

Handlingen kan påminna om sf-undergenren om den siste överlevande men Haushofer anknyter snarare till robinsoniaden. Den skiljer sej från bägge genrerna i det att protagonisten är en medelålders kvinna.

Romanen berättas genom hennes dagboksanteckningar nedskrivna en bra tid efter den oförklarade katastrofens faktum. Hon som berättar är redan förändrad av de händelser som beskrivs i romanens början.

På sätt och vis händer inte så mycket. Hon hittar några djur som hon tar hand om och funderar över väggens natur och hur hennes liv förändrats. Men den långsamma noggranna berättelsen ger en spänning till händelseförloppet.
Språket som redogör för både livshotande tandvärk som potatisknölar med samma lugna reflekterande stil gör att man läser de över 200 hundra sidorna utan att tycka att boken blir för lång trots det något avskärmade ämnet.

Noggrannheten i berättandet är ytterligare en sak som påminner om Robinson-berättelserna. Där Crusoe hade sin förlista farkost så har kvinnan i Väggen sina vänners jaktstuga där hon hittar allehanda förnödenheter. Fredags roll kan säjas spelas av en ko. Men där Defoe lät den moderna människan omvandla och övervinna sina omgivningar så blir Haushofers huvudperson alltmer ett med sitt nya liv tills hon i slutet, som delvis påminner om det för efter-katastrofberättelsens vanliga ironiska oväntade slutet (som i Wilson Tuckers Den långa tystnaden men i en helt annan ton), ställer sej solidarisk med sina nya omgivningar.

Boken kom ut första gången 1962 och blev väl mottagen men det var först när den återutgavs på 80-talet som den vart en stor succé och en österrikisk klassiker. Den har getts ut i flera utgåvor på svenska.

(Först publicerad 10 januari 2010. Romanen har nyligen kommit ut i en nyöversättning. Så detta är en mycket aktuell repris.)

10 bra böcker skrivna av kvinnor

8 mars och allt det där.

Politisk roman av Lone Aburas
Satirisk dansk roman från förra året om en familj som gömmer en flykting. Tyvärr inte översatt till svenska.

The Greatest of Marlys av Lynda Barry
Egensinniga och roliga korta serier om Marlys och hennes vänner och fiender.

Fläcken av Rikki Ducornet
Den senaste boken jag läste. Ska vara del 1 i en serie kallad "Surrealismens kvinnor". Fast det står inte nånstans på boken. Om en flicka som föds med ett harformat föd
elsemärke.

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras

Väggen av Marlen Haushofer

Nationalmusei katalog 438 av Tove Jansson
I år är det hundra år sen Tove Jansson föddes. Den här katalogen är från en utställning med muminfigurer. Du kan läsa mer om detta på länken.

Svarta biljetter av Jayne Anne Phillips
Jayne Anne Phillips genombrottsbok. En av de bästa novellsamlingarna. (Mitt ex av boken är signerat.)

Adventures of Alyx av Joanna Russ
Joanna Russ tar en av de manligaste av alla genrer - Sword and sorcery-berättelsen (typ Conan Barbaren) - och förändrar den. "This is thetale of a voyage that is of interest only as it concerns the doings of one small, gray-eyed woman." (Har ibland titeln Alyx.)

Dagen ditt ljus av Pia Tafdrup
Ett hyfsat urval av den danska poetens dikter. "Ge mig himlen/som den tillhör mig."

Kokbok av Alice B. Toklas
Recepten blandas med berättelser och det blir till en skildring av Toklas liv.

Tidigare 8 mars-listor:
Tio bra romaner skrivna av kvinnor (med inledande kommentar om huruvida det är bra med såna här listor)
Tio bra kvinnosaksböcker
Tio bra filmer gjorda av kvinnliga regissörer

Julen ryckte allt närmare,

"Julen ryckte allt närmare, och allt tydde på en glittrande jul i skogen. Det var jag inte så glad över. Jag kände mig ännu inte tillräckligt säker för att tänka på julaftonen utan fruktan. Jag var mottaglig för minnen och måste vara försiktig. Det snöade fram till den tjugonde december. Snön låg nästan meterdjup, ett finkornigt, blåvitt täcke under en grå himmel. Solen gjorde inga framstötar mer, och dagern var kall och vit.[...]Kom det en köldknäpp nu, skulle det bildas skare och snön skulle bli en farlig fälla."
ur Väggen av Marlen Haushofer, övers. Per Erik Wahlund

Tematrio Naturskildringar

Lyran har tematrio om naturskildringar för att fira det fina vädret.

Honoré de Balzac - Bönderna
Naturskildringar i romaner var mer ingående förr. Men att som Balzac ägna två kapitel åt början av en följetongsroman åt att skildra omgivningarna i byn berättelsen utspelar sej i var även då lite udda. De ingående beskrivningarna av naturen och traktens egendomar i början av Bönderna lägger dock en bra grund för resten av detta Balzacs oavslutade mästerverk. Och är en fascinerande läsning i sej.

Stefán Hörður Grímsson - Bilder utan vägg
Lyrik handlar ofta om natur. Stefán Hörður Grímsson är en isländsk (om nu inte Hörður-et skulle avslöja detta) poet som använder naturtemat på ett effektivt sätt, som i dikten "Jöklar": "Om sommaren välkomnar jöklarna den klara himlen/lyser vänligt varma solskensdagar/och ljuger oss fulla.//Om vintern talar de sanning/då behöver de inte låtsas/de faller in i väderleken."(övers. Inge Knutsson). Bilder utan vägg samlar dikter ur fyra diktsamlingar. Den är bra.

Väggen
Marlen Haushofers efter-katastrofen-skildring handlar mycket om naturen. En medelålders kvinna blir avskild från resten av världen av en vägg av ett för henne okänt ursprung. Människorna på andra sidan väggen verkar alla ha dött. Hon tar sej an diverse djur, bland annat en ko och börjar se på omgivningen i dalsänkan annorlunda och denna beskrivs detaljerat. Enligt en kommentator här så kan man lära sej nyttiga österrikiska termer om potatisodling om man läser den på originalspråket. Trots att sådana ämnen upptar en stor del av boken så är den hela tiden spännande.

Väggen av Marlen Haushofer

Jag visste att alla mina mått och steg var riktade mot människor, och tyckte själv det var löjeväckande. Men som alla faror hittills hade hotat från människor, gick det inte att ställa om sig så fort. Den enda fiende jag lärt känna i mitt förutvarande liv hade varit människan.

Huvudpersonen i romanen Väggen blir efter att ha varit på besök hos några vänner avspärrad från resten av världen av en osynlig vägg. Det hon ser genom väggen tyder på att allt levande på andra sidan har dött. Hon är nu ensam fångad i en dal långt från hennes vanliga stadsliv.

Handlingen kan påminna om sf-undergenren om den siste överlevande men Haushofer anknyter snarare till robinsoniaden. Den skiljer sej från bägge genrerna i det att protagonisten är en medelålders kvinna.

Romanen berättas genom hennes dagboksanteckningar nedskrivna en bra tid efter den oförklarade katastrofens faktum. Hon som berättar är redan förändrad av de händelser som beskrivs i romanens början.

På sätt och vis händer inte så mycket. Hon hittar några djur som hon tar hand om och funderar över väggens natur och hur hennes liv förändrats. Men den långsamma noggranna berättelsen ger en spänning till händelseförloppet.
Språket som redogör för både livshotande tandvärk som potatisknölar med samma lugna reflekterande stil gör att man läser de över 200 hundra sidorna utan att tycka att boken blir för lång trots det något avskärmade ämnet.

Noggrannheten i berättandet är ytterligare en sak som påminner om Robinson-berättelserna. Där Crusoe hade sin förlista farkost så har kvinnan i Väggen sina vänners jaktstuga där hon hittar allehanda förnödenheter. Fredags roll kan säjas spelas av en ko. Men där Defoe lät den moderna människan omvandla och övervinna sina omgivningar så blir Haushofers huvudperson alltmer ett med sitt nya liv tills hon i slutet, som delvis påminner om det för efter-katastrofberättelsens vanliga ironiska oväntade slutet (som i Wilson Tuckers Den långa tystnaden men i en helt annan ton), ställer sej solidarisk med sina nya omgivningar.

Boken kom ut första gången 1962 och blev väl mottagen men det var först när den återutgavs på 80-talet som den vart en stor succé och en österrikisk klassiker. Den har getts ut i flera utgåvor på svenska. Bok för alla-utgåvan borde fortfarande gå att köpa.

10 bra berättelser där världen går under

Redan de gamla babylonerna brukade roa varandra med att berätta historier om världens undergång. Själv har jag alltid gillat böcker och filmer där jorden går under. Som slutscenen i den andra Apornas Planet-filmen som jag såg flera gånger som liten (detta slut hindrade de inte att göra en tredje Apornas Planet-film - "I have a device" som det heter i Hamlet 2.
Det finns många olika varianter på den här sortens slutet på världen-berättelser. En sak jag spenderade den sista, inte så händelserika, tredjedelen av filmen 2012 med var att tänka på andra, bättre apokalypser. Tio sådana följer:

J. G. Ballard - Kristallvärlden
Undergångsskildringar är populära i brittisk sf med föregångarna H.G. Wells oc John Wyndham. Ballard skrev en handfull romaner där världen gick under på olika sätt strax innan han gav sej in på mera experimentella banor. Domedagsstämningen tog han med sej även till den senare delen av författarskapet. Här blir djur och växter till kristall vilket lyriskt beskrivs.

Ray Bradbury - Världens sista kväll
De sista dagarna och hur vi reagerar på dem är ett vanligt tema. Thomas Pynchon har gjort en sån här berättelse. I Bradburys novell (i Den illustrerade mannen så har alla människor på jorden haft samma dröm. De vet att världen ska gå under. Bradburys skildring är bitterljuvt melankolisk då han är Bradbury.

Marlen Haushofer - Väggen
En annan vanlig variant är att skildra den siste överlevande. Det är något av en pojkboksfantasi. Som det heter i "The Disaster Story" av Charles Platt (också på listan): "The dream will happen. I will meet the last woman on Earth. She will be young and physically attractive and she will love me and serve me unquestingly. She will be the last symbol that I need. I will still be the last person existing for I shall certainly not treat her like one."
I Haushofers märkliga roman är en kvinna den sista överlevande. Vilket redan från början ger ett annat perspektiv på tropen.

Tove Jansson - Kometen kommer
Den första romanen jag kan komma ihåg ha läst, eller fått läst för mej, om alltings snara undergång och fortfarande en av de bästa. Visserligen så (spoiler) går inte världen under trots allt (en möjlig läsning är att kometen egentligen kraschar på slutet och att det sista kapitlet och de följande böckerna i Muminserien bara är en dröm i Mumintrollets medvetande dess sista sekunder. Detta skulle förklara diskrepansen mellan denna och de följande böckerna i serien. I sitt huvud skapar Mumin en för honom mer passande värld där Snorkfröken inte skiftar färg och saknar syskon.)

James Morrow - This is the way the world ends
En passande titel i sammanhanget.

Charles Platt - The Disaster Story
Novell/essä där Platt tar upp genrens troper.

Nevil Shute - På stranden
En vemodig skildring av en australiensisk stad som väntar på slutet i form av ett radioaktivt moln.

Norman Spinrad - The Big Flash
Världen kan gå under i eld eller i is eller, som här, i rock'n'roll. Hur en rockorkester leder till slutet i denna novell.

Georg R. Stewart - Earth Abides
Som titeln antyder så handlar Stewarts roman om tiden efter katastrofen. När man försöker bygga upp samhället igen. Men innan dess har den den mest ingående skildring av en världsomfattande katastrf som fanns när boken kom 1949. Katastrofen leder till fler katastrofer.

Kurt Vonnegut - Vaggan
Apokalyptiska skildringar är ofta skämtsamma. Slutpoängen på mången novell är att någon råkat få världen att gå under. Vaggan är en av Vonneguts bästa sf-satirer.

Apropå Framtidsskildringar

Min mor har bett mej sammanställa en lista på framtidsskildringar till något tema de har på hennes skola.

Dessa har jag hittills (detta är alltså ingen best of-lista:

Margaret Atwood - Tjänarinnans berättelse
Vet egentligen inte hur väl den här åldrats. Men dagboksformen i en framtidsskildring kan ju vara intressant att peka på.

Alfred Bester - Tigermannen
Den andra Bester-romanen man brukar nämna (även om jag också gillade Datormannen) har fått de experimentella avsnitten bortskurna i den svenska översättningen.

Philip K. Dick - Flöda min gråt sa polisen

William Gibson - Neuromancer
Inte riktigt min kopp med tvbrusfärgad vätska men är väl ändå någon slags klassiker.

Nadine Gordimer - Julys folk
En sydafrikansk framtidsskildring från början av åttitalet

Charles L. Harness - Rosen
Har inte läst den svenska översättningen. Möjligen lite svår, å andra sidan kort.

Herman Hesse - Glaspärlespelet

Marlen Haushofer - Väggen
Utgår från samtiden men resten av romanen måste säjas utspelan i en framtid.

Anna Kavan - Is
Prettoroman.

Ursula K. LeGuin - Mörkrets vänstra hand

Tanith Lee - Bit inte solen

Stanislaw Lem - Den Stora Framtidskongressen
Om temat är just framtid så passar den här väl bäst av lemarna. Sen har jag alltid gillat Ijon Tichy-berättelserna.

Christopher Priest - En dröm om Wessex

Joanna Russ - Honmänniskan
Med de olika perspektiven, berättelserna som flyter in i varandra så är den kanske för svår för en etta på gymnasiet? Men ofta går sånt att halvt ignorera när man läser en bok.

Nevil Shute - På stranden
Världen bör gå under i åtminstone en bok.