10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Den blinda mördaren handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

Robert J. Sawyer - Hominids
Kanadensisk neanderthalar-science fiction när den är som bäst.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Den tråkiga filmatiseringen har ingen större likhet med Ondaatjes kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

(Repris från 2010. Jag bytte ut en bok.
Andra Oh Kanada-listor:
10 bra kanadensiska filmer
5 bra kanadensiska skivor)

Paying for it av Chester Brown - ett seriealbum om att köpa sex

I början av Chester Browns senaste album Paying for it: a comic-strip memoir about being john så gör hans flickvän och sambo slut med honom. Men han bor kvar i lägenheten samman med henne och hennes nye pojkvän. Brownn trivs rätt bra med arrangemanget. Han saknar inte att ha ett förhållande. Men han saknar att ha sex. Han börjar gå till prostituerade (så om du köper boken så vet du vart pengarna går).
Detta diskuterar han med vänner och kollegor och en före detta flickvän.

Det förekommer många kvinnor i boken - men bara ett par av dem avbildar Brown så att deras ansikte syns. De flesta tecknar han med ansiktena täckta av hår eller pratbubblor. Ibland så anas deras anletsdrag när Brown ritar när han har sex med dem - då ser vi de uppifrån, på avstånd.

Att de prostituerade i albumet på detta sätt döljs och fråntas sin personlighet försvagar bokens försvar för att köpa sex.

För boken är ett försvarstal. Med ett långt efterord som argumenterar för att normalisera sexhandeln. Den börjar med en utopisk framtidsvision av ett samhälle där alla köper och säljer sexuella tjänster. Detta kommer tyvärr enligt Brown aldrig att inträffa pågrund av att den elaka Staten lägger sej i. Det är en korkad början och det blir inte bättre. Jag ögnade bara texten. (Merparten av den utgår från att man delar en libertariansk grundsyn - libertarianismen är en nordamerikansk underlig blandning av liberalism och anarkism). Avdelningen är onödig och drar ner seriealbumet.

Själva serien är betydligt bättre. Om än obehaglig. Handlingen består av scen efter scen där Brown söker upp prostituerade och har sex med dem. Dessa många sexscener är skildrade utan glädje. De prostituerade är tecknade till förväxling likt varandra (förutom att de dessutom alla är ansiktslösa). Det borde vara en tråkig läsning.

Men Browns skicklighet som serieskapare får en att fångas av historien. Teckningarna är avskalade. Brown själv är avbildad som om han bara bestod av det minsta möjliga antalet streck. Samma antal bildrutor förekommer på de flesta sidor. Men det finns ändå en kraft och ett liv i bilderna. Och berättandet har en rytm som får en att sjunka in i denna rätt så sorgliga historia.

Om jag inte hade vetat att det var en självbiografi med förord och efterord som försvarar ens rätt att köpa sex så hade jag nog inte gissat att det var det som var menat att vara bokens tendens.

Trots före- och eftertal och intervjuer och allt möjligt som påstår annat så framstår Brown i boken som en rätt så sorglig varelse. Hans argument som rationaliseringar. I en scen diskuterar huvudpersonen huruvida prostitution ska legaliseras eller avkriminaliseras med en kollega. Vår hjälte blir upprörd när
vännen inte håller med honom.

I kapitlet före det så har Brown sex med en prostituerad när det verkar som om hon får ont. “That she seems to be in pain is kind of a turn-on for me, but I also feel bad for her. I’m gonna cut this short and cum quickly.”
Brown ser bekymrad ut när han tänker detta. Vi får inte se flickans ansikte.

(Från 30 maj 2011)

Åtta länkar en lördag

Teen Wolf-trailer
Det har gjorts en ny TV-serie som bygger på Teen Wolf, den gamla komedin med Michael J. Fox. Fast en seriös version, typ. Vilket verkar som en underlig idé. Huvudpersonen blir biten i stället för att som i filmen ha ärvt sitt varulvsskap. Vilket väl snarare gör den till allvarlig version av barnserien Big Wolf on Campus (man kan se det rätt typiska avsnittet Muffy the werewolf slayer på nätet) utan den seriens charm.
Det har funnits fler varulvstvserier än man skulle kunna tro. Den bästa (även om den inte riktigt räckte upp till bra) var Wolf Lake. Ett av de bättre avsnitten, Leader of the pack, går också att se på nätet.

Savage Critics samtal om Paying for it av Chester Brown, del 1, del 2, del 3 och del 4
Diskussion om Chester Browns album om när Brown köper sex.

Simon säger om Lång väg tillbaka av Mats Källblad
Om ett nytt seriealbum av Källblad.

Paying for it - ett seriealbum om att köpa sex

I början av Chester Browns senaste album Paying for it: a comic-strip memoir about being john så gör hans flickvän och sambo slut med honom. Men han bor kvar i lägenheten samman med henne och hennes nye pojkvän. Brownn trivs rätt bra med arrangemanget. Han saknar inte att ha ett förhållande. Men han saknar att ha sex. Han börjar gå till prostituerade (så om du köper boken så vet du vart pengarna går).
Detta diskuterar han med vänner och kollegor och en före detta flickvän.

Det förekommer många kvinnor i boken - men bara ett par av dem avbildar Brown så att deras ansikte syns. De flesta tecknar han med ansiktena täckta av hår eller pratbubblor. Ibland så anas deras anletsdrag när Brown ritar när han har sex med dem - då ser vi de uppifrån, på avstånd.

Att de prostituerade i albumet på detta sätt döljs och fråntas sin personlighet försvagar bokens försvar för att köpa sex.

För boken är ett försvarstal. Med ett långt efterord som argumenterar för att normalisera sexhandeln. Den börjar med en utopisk framtidsvision av ett samhälle där alla köper och säljer sexuella tjänster. Detta kommer tyvärr enligt Brown aldrig att inträffa pågrund av att den elaka Staten lägger sej i. Det är en korkad början och det blir inte bättre. Jag ögnade bara texten. (Merparten av den utgår från att man delar en libertariansk grundsyn - libertarianismen är en nordamerikansk underlig blandning av liberalism och anarkism). Avdelningen är onödig och drar ner seriealbumet.

Själva serien är betydligt bättre. Om än obehaglig. Handlingen består av scen efter scen där Brown söker upp prostituerade och har sex med dem. Dessa många sexscener är skildrade utan glädje. De prostituerade är tecknade till förväxling likt varandra (förutom att de dessutom alla är ansiktslösa). Det borde vara en tråkig läsning.

Men Browns skicklighet som serieskapare får en att fångas av historien. Teckningarna är avskalade. Brown själv är avbildad som om han bara bestod av det minsta möjliga antalet streck. Samma antal bildrutor förekommer på de flesta sidor. Men det finns ändå en kraft och ett liv i bilderna. Och berättandet har en rytm som får en att sjunka in i denna rätt så sorgliga historia.

Om jag inte hade vetat att det var en självbiografi med förord och efterord som försvarar ens rätt att köpa sex så hade jag nog inte gissat att det var det som var menat att vara bokens tendens.

Trots före- och eftertal och intervjuer och allt möjligt som påstår annat så framstår Brown i boken som en rätt så sorglig varelse. Hans argument som rationaliseringar. I en scen diskuterar huvudpersonen huruvida prostitution ska legaliseras eller avkriminaliseras med en kollega. Vår hjälte blir upprörd när
vännen inte håller med honom.

I kapitlet före det så har Brown sex med en prostituerad när det verkar som om hon får ont. “That she seems to be in pain is kind of a turn-on for me, but I also feel bad for her. I’m gonna cut this short and cum quickly.”
Brown ser bekymrad ut när han tänker detta. Vi får inte se flickans ansikte.

Åtta länkar en lördag

No Star Wars, de hundra bästa filmerna, plats 31-40, enligt Sean Witzke
Supervillain har en serie inlägg där han går igenom sina favoritfilmer. Utförligare än man brukar på såna här listor. I senaste tar han upp bland andra RoboCop, Cronenbergs Scanners, Alphaville av Godard.

Jean-Luc Godards 10-i-topp:listor från Cahiers du cinema
"Godard is fun as hell" skriver han apropå Alphaville. Dessa listor från det franska filmmagasinet är då Godards favoritfilmer åren 1956-1965 (plus några temalistor).

Typiska 70-talsserier
Comics Reporter har med hjälp av sina läsare sammanställt en lista över de tecknade serier som är utmärkande för 70-talet.

Knight & Squire Preview
Fem sidor ur det första numret av den kommande serien om den engelska motsvarigheten till Läderlappen och Robin. Tecknad av Jimmy Broxton och skriven av Paul Cornell. Karaktärerna kommer från olika DC-serier av Grant Morrison. Cornell har sagt om serien att "Knight and Squire delights in Mary Poppins absurdity, in what I think is a quite 2000AD way"

You're short, bald and ugly Charlie Brown
Om en mini-comic av Joe Matt, Seth och Chester Brown där de gav Snobben-strippar ny text. Och, ja - oftast innebar detta att Charlie Brown och de andra säjer hemska oanständigheter. Browns lite längre serie "Billiards" verkar emellertid rätt intressant.

Paranoia Agent, episod 8, (del 2 och del 3)
Mitt favoritavsnitt av Satoshi Kons TV-serie.

10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Romanen handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

William Gibson och Bruce Sterling - The difference engine
Bara den ene av de två författarna är kanadensare. En ukroni där Charles Babbage får i gång datoråldern hundra år tidigare än i vår värld. Steampunk Dickens.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Förhoppningsvis gör den kommande filmatiseringen att fler får upp ögona för denna tecknade serie i sex häften.

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Fast filmatiseringar kan ibland bli ett hinder i vägen för böcker. Den träiga filmen har ingen större likhet med Ondaatjes post/modärna kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science-fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

Åtta länkar en lördag

Intervju med Brendan McCarthy om Spiderman: Fever

Sean T. Collins om Diary of a Teenage Girl - The Play
Recension av pjäsadaptionen av Phoebe Gloeckners klassiska serie/text.

Hooded Utilitarian om Evangeliet enligt Chester Brown
Om Chester Browns tecknade serie byggd på nya testamentet.

Joe McCulloch om Tank Girl: The Odyssey
Om Peter Milligans och Jaime Hewletts album. Plus en del om andra aktuella tecknade serier.

Monkey Bee av Jaime Hewlett
Video av Hewlett till Damon Albarns musikal baserad på Färden till västern.

CocoRosie - Lemonade
Första släppta sången från det kommande albumet Grey Oceans. Låter bra.

Steve Sem-Sandberg recenserar Jenny Erpenbecks Hemsökelse
Steve Sem-Sandberg har vissa invändningar i sin recension. Som mest verkar gå ut på att Erpenbeck borde skrivit den slags bok som Sem-Sandberg brukar skriva. Vilket för min del bara får Hemsökelse att verka ännu intressantare.

Dan Jönsson om Diane Arbus-utställningen i Malmö
Utställningen presenterar Arbus bildreportage och illustrationer i sina ursprungliga sammanhang. Med tidningarna och tidskrifterna där de ingick.

Ed the Happy Clown

I Ed the Happy Clown av Chester Brown finns en man som inte kan sluta skita och huvudpersonen har Ronald Reagans huvud på toppen av sin penis. Serien har också ett starkt religiöst tema.

Chester Brown ritade och skrev Ed the Happy Clown i sin egen tidning Yummy Fur mellan 1987 och 1989. (Albumutgåvan är något ändrad mot den version som gick i Yummy Fur. Skillnaderna gås igenom i ett efterord i den svenska utgåvan. Sen dess har originalversionen utgetts med kommentarer i nio serietidningar. Men den version som föreligger på svenska är fortfarande den gällande.) Denna kanadensiska serie tillhör de viktigaste bland de engelskspråkiga alternativserierna.

ofta beskrivs serien som absurd och med en drömlogik. Men det beskriver inte riktigt seriens särart. Och om absurda händelser följer på varandra så får de i allmänhet senare en förklaring. De förklaras med element från trashkulturen, men de förklaras.

Huvudpersonen Ed är en clownsminkad ung man som är glad i de första få panelerna. Han hittar en hand under sin huvudkudde och går som laglydig medborgare till polisen som spärrar in honom. Vi får sen följa den man vars hand det är. Här kommer det religiösa temat in. Som liten berättade hans mor om ett helgon som lät hugga av sin hand. Innan vi hör denna berättelse så har vi fått se hur den historien egentligen utspelade sej.

Detta med handen är ett av de få element som inte får sin förklaring. I Yummy Fur gick också en serie om Jesus och hans lärjungar gjord utan ironi. Mitt bland alla andra dimensioner och kostjälande stenmänniskor från yttre rymden finns ett allvarligt tema om tro och skam.

Serien lunkar på i ett jämnt tempo. Just den lite saktmodiga tonen får den att stå ut från den stora mängden absurda serier. Och även om ett enskilt kapitel kan se ut som bisarrt nonsens så löper de många händelsetrådarna samman. Browns teckningar har blivit bättre på senare år men det finns en ekonomi i de som gör de väldigt verkningsfulla.

Det här är inte enbart en serie för de som tycker att talande penisar är roliga. Fast det är en serie för dem (oss) också.