Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren av Peter Bichsel

"Han var glad att han inte dött redan för två år sedan, ty för två år sedan skulle man ännu ha prytt hans grav med nejlikor, då älskade han nejlikor,"
ur "Hans kväll" av Peter Bichsel, översättning Hans F. Evert

Peter Bichsel är en tyskspråkig schweizisk författare som fick sitt genombrott 1964 med novellsamlingen Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren. Det är en kort bok. Vilket väl är anledningen till att den i Sverige gavs ut tillsammans med Bichsels roman Årstiderna. Utan att novellsamlingen bättre titel finns med på omslaget (Jag hade glömt att jag inte har läst romanen så nu fick jag en oläst Bichsel till skänks).

Boken består av tjugoen berättelser på fyrtiofem sidor. Novellerna är alltså mycket korta. Titelnovellen liksom flera andra berättelserna är skrivna i konjunktiv: skulle vilja. Ett modus som är vanligare i tyskan och som också där mest används i artighetsfraser. Konjunktiv uttrycker något som skulle kunna ske. 

Espen Haavardsholm, en norsk författare som var influerad av Bichsel, skriver i novellen "Konjunktiv" i Zink: "Når vi snakker om det som kunne være, om noe vi er usikre på, om noe vi er i tvil om, om noe det er mulighet for, eller om noe som ikke er, heter det: konjunktiv.
  Der var det en åpning."

Så skildrar de korta berättelserna möjliga möten, samtal som inte äger rum, saker som skulle kunna hända. En man funderar över sin begravning, två personer diskuterar vädret (novellen "November" som är passande läsning i dessa tider: "Det hjälper inte att säga 'Våren' nu"). Ett barn vill bli lejondomptör, växer upp och blir gammal och talar aldrig om för någon att han en gång ville bli lejondomptör, en gammal kvinna får en bukett pioner i sin brevlåda: "Adele blir säkert glad."

Det är starka noveller även om de kan låta banala när man beskriver dem. På sätt och viss är de banala. De handlar om vanliga saker som skulle kunna ske i vardagen. Om möten som inte blivit, men som skulle kunna bli av. Här finns en öppning.

(Denna repris inleder Butter tar ordets jubileumsvecka.) Inlägget var först publicerat den 8 februari 2016. Jag la till parentesen om "November". Efter att jag skrev det här så läste jag romanen Årstiderna som är en bra roman men inte lika bra som novellsamlingen. Espen Haavardsholms "Konjunktiv" finns i en samlingsvolym med Haavardsholms noveller som kom ut nyligen: Svarte natta. Den är bra.)

Citerat från veckans läsning

"'När vi har konstaterat att de har givit sig av kan vi hämta in Tangmunken, göra kalops av honom, steka honom med stark rödpepparsås och sedan njuta en mustig rätt som kommer att skänka oss evigt liv.' En annan småtting klappar händer och ropar: 'Säg inte så! Säg inte så! Tangmunken kommer att smaka mycket bättre om vi ångkokar honom!' En tredje småtting ropar: 'Om vi kokar honom i vatten sparar vi mycket ved!' En fjärde småtting kommer med ännu ett förslag: 'Eftersom Tangmunkens kött är en sällsynt läckerhet bör vi salta in det så att vi kan njuta det en längre tid.'"
ur Färden till Västern 5: Den sanna insikten, övers. Göran Malmqvist

"De fleste som skriver, er naturligtvis hyklere. Det kjenner vi oss overbevist om."
ur "Rykter" i Svarte natta av Espen Haavardsholm

Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren

"Han var glad att han inte dött redan för två år sedan, ty för två år sedan skulle man ännu ha prytt hans grav med nejlikor, då älskade han nejlikor,"
ur "Hans kväll" av Peter Bichsel, översättning Hans F. Evert

Peter Bichsel är en tyskspråkig schweizisk författare som fick sitt genombrott 1964 med novellsamlingen Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren. Det är en kort bok. Vilket väl är anledningen till att den i Sverige gavs ut tillsammans med Bichsels roman Årstiderna. Utan att novellsamlingen bättre titel finns med på omslaget (Jag hade glömt att jag inte har läst romanen så nu fick jag en oläst Bichsel till skänks).

Boken består av tjugoen berättelser på fyrtiofem sidor. Novellerna är alltså mycket korta. Titelnovellen liksom flera andra av berättelserna är skrivna i konjunktiv: skulle vilja. Ett modus som är vanligare i tyskans och som också där mest används i artighetsfraser. Konjunktiv uttrycker något som skulle kunna ske. Espen Haavardsholm, en norsk författare som var influerad av Bichsel, skriver i novellen "Konjunktiv" i Zink: "Når vi snakker om det som kunne være, om noe vi er usikre på, om noe vi er i tvil om, om noe det er mulighet for, eller om noe som ikke er, heter det: konjunktiv.
  Der var det en åpning."

Så skildrar de korta berättelserna möjliga möten, samtal som inte äger rum, saker som skulle kunna hända. En man funderar över sin begravning, två personer diskuterar vädret. Ett barn vill bli lejondomptör, växer upp och blir gammal och talar aldrig om för någon att han en gång ville bli lejondomptör, en gammal kvinna får en bukett pioner i sin brevlåda: "Adele blir säkert glad."

Det är starka noveller även om de kan låta banala när man beskriver dem. På sätt och viss är de banala. De handlar om vanliga saker som skulle kunna ske i vardagen. Om möten som inte blivit, men som skulle kunna bli av. Här finns en öppning.

Citerat från veckans läsning

"Han var glad att han inte dött redan för två år sedan, eller för fem eller för tio år sedan, ty för två år sedan skulle man ännu ha prytt hans grav med nejlikor, då älskade han nejlikor,"
ur "Hans kväll" i Årstiderna En roman + 21 andra berättelser av Peter Bichsel, övers. Hans F. Ebert

"Då började jag skriva om pojkarna i klassen, vad dom brukade prata om nuförtiden! Jag skrev mest om Folle och Krille och Norping. Och dom håller ju bara på och dummar sej hela tiden och ropar att alla flickor har fått K-sjukan. Sen fnissar dom och hoppar omkring och pekar på än den ena, än den andra, och alla har fått K-sjukan.
  Det skrev jag om på svensktimmen, vi skulle ju skriva precis som det var.
  Men när Lilla Trollet läste min uppsats blev munnen som ett streck och ögonen alldeles svarta.
  'Det här trodde jag inte om dej'. sa hon. 'Jag trodde inte du var sån.'"
ur Världshemligt av Barbro Lindgren

"Vi er alle i en viss forstand forfattare. Alle kan skrive om det de har opplevd, om det som er viktig for en. Skeivheten er kanskje særlig den at vi helt fra de første stiloppgavene på folkeskolen blir vent til å forskjønne, å legge vekt på pensida. Tegneoppgaven i 3. klasse heter 'En sommerdag', ikke 'Brann på fabrikken'. Stiloppgaven i 7. klasse heter 'En morsom tur', ikke 'Klassehat'."
ur "Litteraturen i industrisamfunnet" i Poesi, maktspråk av Espen Haavardsholm

10 bra norska böcker

Jag har redan gjort en norsk nationaldagsboklista. Men det är tre år sen. Och det finns ju fler böcker så det blev en lista också denna sjuttonde maj.

Artiklar ur Veien frem av Nordahl Grieg

Nordahl Griegs tidskrift började komma ut 1936. Denna samling innehåller utdrag ur hans brevväxling med Aldous Huxley, kritik, dikter och anti-fascistiska artiklar. 

Munnarna av Espen Haavardsholm

Haavardsholms första roman från 1968 många sätt är det en typisk modernistisk roman från sin tid, liksom hans senare politiska period var typisk på sitt sätt. Men typisk är alls icke en nedsättande term och Munnarna är fortfarande fängslande läsning.

Syndare i sommarsol av Sigurd Hoel

"Alf, som är anarkist, gjorde utkast till regler och överenskommelser för kolonien. Han kallade det för regler och överenskommelser, ty som anarkist var han principiell motståndare till allt vad lagar hette. Som bekant kan en anarkist definieras såsom en man, som önskar alla lagar avskaffade - eftersom de äro en olidlig tvångströja - och ersatta med hans egna regler och överenskommelser."

Roman från 1928.

Peer Gynth av Henrik Ibsen

Pjäs av mindre känd norsk författare.

Du går fel väg av Jason

Seriealbum om Frankensteins brud som en slags lågmäld kärlekshistoria. I ett avsnitt diskuterar Igor sin arbetssituation med en kollega. En mycket jasonsk berättelse.

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård

Den lever faktiskt upp till lovorden. En bok som är svår att lägga ifrån sej.

Jag förbannar tidens flod av Per Petterson

Fåglarna av Tarjei Veesas

Det är länge sen jag läste den här nu och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter det att man glömt dem.  

Brudprovaren. Erotiska folksagor från Norge

Linjer i nordisk prosa 1965-75. Norge

Del av en serie böcker om nordiska samtidsförfattare (denna och en dansk och en svensk gavs ut samtidigt i de tre länderna. Ytterligare delar om finsk och isländsk litteratur kom senare). Med essäer av norska unga kritiker och litteraturvetare. Ger en inblick i det norska litteräa klimatet på 70-talet. En liknande serie Linjer i nordisk prosa 2002-2012 hade jag gärna sett.

Tidigare syttende maj-listor:

10 bra norska romaner

5 bra norska filmer

Nordiska

Bokmässans tema nästa år är Norden (jag tror de har haft både Danmark, Norge och Skandinavien som tema innan - men kan Sverige få åtta nobelpris i litteratur kan Norden väl vara värd en mässa). Därför har också Lyran tema Norden. Och uppmanar en att skriva om tre nordiska favoriter:

Espen Haavardsholm
När Dag Solstad fyllde jämnt för ett tag sen så fick han en park uppkallad efter sej. En gång i tiden var Haavardsholm och Solstad två namn som liksom hörde ihop. Men Haavardsholm har inte ens fått en parkbänk - olika falla ödets lotter (han fick emellertid Aschehougpriset, ett stort norskt litteraturpris, 2006). Jag tycker nog han är lite roligare än Solstad.
Haavardsholm har skrivit ett tjugotal böcker. Varav ett par essäsamlingar och en bok om Aksel Sandemose (han med Jante). Rätt lite av Haavardsholms senare produktion finns på svenska. Jag har mest läst de som finns översatta. Som debuten Munnarna från 1966. Bäst tycker jag fortfarande om Zink, sju läsestycken om det norska samhället.

Olli Jalonen
Jsg har inte särskilt mycket Jalonen i mina bokhyllor då jag har en tendens att ge bort hans böcker. Den underbara Johan och Johan har jag nog gett bort fyra gånger. Han var väl lite mer upphausad här i Sverige på 90-talet men är så vitt jag förstår fortsatt populär i Finland.

Pia Tafdrup

Mellan alltid och aldrig

Mellan alltid och aldrig
är det som tingen äger rum
en andlös sekund
när man minst väntar det
förändras världen

sjunken in i sig själv
på sju hjärtans djup
är det som man plötsligt föreställer sig
en tid då stenar börjar att blöda.

Pia Tafdrup
1983
övers. Marie Silkeberg & Magnus William-Olsson
På danska i diktsamlingen Den inderste zone
på svenska i Tafdrup-urvalet Dagen ditt ljus. Dikter 1981 - 1994
Tafdrup ingick i en våg av spännande 80-talspoeter från Danmark. Hon har fortsatt skriva ett stort antal diktsamlingar, som liksom andas språk. Hennes dikter är andliga och oanständiga och alltid vackra, både på danska och svenska. Förutom urvalsvolymen ovan så finns ett par av hennes samlingar översatta i sin helhet. Hon går också utmärkt att läsa på danska. "och för att det aldrig ska upphöra/skriver jag det här://dina läppar/sökande minna/för att uppfatta himlen//inget annat" (ur dikten "För att det aldrig ska upphöra" ur samlingen Hvid feber).

10 bra norska romaner

Syttende och allt det där.
De tio bästa vore kanske att överdriva min kunskap om norsk litteratur. Men här kommer tio bra norska romaner (förhoppningsvis utan att nån dansk slinkt med det är svårt att skilja på di dära):

Avig av Harald Rosenløv Eeg
Eeg har inte bara ett roligt namn utan skriver också rätt roliga böcker. Som den här. Som bör tilltala alla som gillar Galago.

Oår av Knut Faldbakken
Norsk dystopi. Nej, det är ingen tautologi.

Flasksamlaren av Jon Fosse
Innan han blev den hyllade pjässkrivaren skrev Fosse ett antal väldigt åttiotaliga romaner. De är rätt bra. Väldigt lika varandra. Den här fick komma med på listan för att den har snyggast omslag av Fossingarna.

Ännu är världen ung av Nordahl Grieg
I en scen sitter ett par frivilliga under spanska inbördeskriget och pratar. En av soldaterna håller en lång harang om hur den borgerliga pressen ljuger om att de förstör kyrkor. Vilket stör en annan av de frivilliga. Stolt över alla kyrkor han förstört. Humoristisk roman om 30-talets Sovjet.

Zink av Espen Haavardsholm
En samling med sju läsestycken som kom ut 1971 om det norska samhället och dess orättvisor. Bra, men väldigt 70-tal.

Kärlekens färjeturer av Edvard Hoem
En underbar roman. Den svenska översättningen är dock lite svag.

Den drunknar ej som hängas skall av Jon Michelet
Maoistisk kriminallitteratur när den är som bäst.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Mest känd för att vara oanständig. Men den är riktigt bra. Och oanständig.

Ögats hunger av Tove Nilsen
Roman från början av 90-talet. Om kulturer och identitet och sånt. Nilsons andra böcker står på min (mentala) att-läsa-lista.

25:e Septemberplatsen av Dag Solstad
Om en grupp vänstermänniskor som arbetar mot Norges inträde i EEC. Roligare än det låter.

(Publicerad första gången 17:e maj 2009. Den sjuttonde maj är årsdagen för den första nationaldaglistan här på Butter tar ordet. Vi firar detta med att reprisera den första.
Snart är det nog slut med nationslistor här. En epok som går i graven.)

Mandom mod och norsk bokgeografi

O har kommit till Norge i sin bokgeografiska resa.

Norge var det första land jag uppmärksammade med en nationaldaglista på 10 bra norska romaner.

Berätta om en norsk författare
Espen Haavardsholm
En bok som är med på den listan är Zink av Espen Haavardsholm. Det är en samling läsestycken han skrev på 70-talet. När jag i ett annat inlägg skrev om Haavardsholm så skrev en norsk kommentator att Haavardsholm var marginaliserad i det norska litterära livet. Jag vet inte om det är helt sant (han fick Aschehougpriset, ett stort norskt litteraturpris, 2006) men han verkar inte vara lika populär som till exempel Dag Solstad som han kring åren med Zink ofta sammanliknades med.
Haavardsholm har skrivit ett tjugotal böcker. Varav ett par essäsamlingar och en bok om Aksel Sandemose (han med Jante). Rätt lite av Haavardsholms senare produktion finns på svenska. Jag har läst en handfull Haavardsholmar. Den tidigaste av de var den modernistiska Munnarna som är väldigt bra. Medan 80-talsromanen Drift är lite seg. Jag har läst nån av de senare - men kommer inte ihåg titeln. Bäst tycker jag nog fortfarande om Zink - som du borde läsa.

...om en norsk bok
Tarjei Vesaas - Fåglarna
Det är ett tag sen jag läste den här nu och jag kan inte säja att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem.

...om en norsk bok du ännu inte läst
Tove Nilsen - Höghussommar
På nationaldaglistan skrev jag att jag tänkte läsa mer av Tove Nilsen. Det har jag inte gjort. Den här är från från 1998 och heter Skyskrapersommer i original. En titel som är svår att motstå.

Tre bra norska böcker

Norges nationaldag påverkar också Lyrans tematrio denna vecka. Om tre norska:

Nordahl Grieg - Artiklar ur Veien frem
Den norske författaren Nordahl Griegs tidskrift började utkomma 1936. Denna samling (en svensk utgåva från 78 av ett norskt urval från 47, det finns andra urval av Griegs artiklar på svenska) innehåller bland annat utdrag ur hans brevväxling med Aldous Huxley, kritik och inte minst politiska anti-fascistiska artiklar. Vissa av dessa kan kanske ha lite väl mycket av yay Stalin! över sej. Men det är överlag en stark samling artiklar av historiskt stort intresse.

Espen Haavardsholm - Munnarna
Haavardsholm tillhör de intressantaste av de norska nu levande författarna. Vilket märks redan i denna hans första roman från 1968. På många sätt är det en typisk modernistisk roman från sin tid, liksom hans senare politiska period var typisk på sitt sätt. Men typisk är ingen nedsättande term och Munnarna är fortfarande mer fängslande än de flesta av de många liknande romaner som skrivits sen dess.

Tarjei Vesaas - Fåglarna
Det är ett tag sen jag läste den här nu och jag kan inte säja att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter att man glömt dem.

10 bra norska romaner

Syttende och allt det där.
De tio bästa vore kanske att överdriva min kunskap om norsk litteratur. Men här kommer tio bra norska romaner (förhoppningsvis utan att nån dansk slinkt med det är svårt att skilja på di dära):

Avig av Harald Rosenløv Eeg
Eeg har inte bara ett roligt namn utan skriver också rätt roliga böcker. Som den här. Som bör tilltala alla som gillar Galago.

Oår av Knut Faldbakken
Norsk dystopi. Nej, det är ingen tautologi.

Flasksamlaren av Jon Fosse
Innan han blev den hyllade pjässkrivaren skrev Fosse ett antal väldigt åttiotaliga romaner. De är rätt bra. Väldigt lika varandra. Den här fick komma med på listan för att den har snyggast omslag av Fossingarna.

Ännu är världen ung av Nordahl Grieg
I en scen sitter ett par frivilliga under spanska inbördeskriget och pratar. En av soldaterna håller en lång harang om hur den borgerliga pressen ljuger om att de förstör kyrkor. Vilket stör en annan av de frivilliga. Stolt över alla kyrkor han förstört. Humoristisk roman om 30-talets Sovjet.

Zink av Espen Haavardsholm
En samling med sju läsestycken som kom ut 1971 om det norska samhället och dess orättvisor. Bra, men väldigt 70-tal.

Kärlekens färjeturer av Edvard Hoem
En underbar roman. Den svenska översättningen är dock lite svag.

Den drunknar ej som hängas skall av Jon Michelet
Maoistisk kriminallitteratur när den är som bäst.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle
Mest känd för att vara oanständig. Men den är riktigt bra. Och oanständig.

Ögats hunger av Tove Nilson
Roman från början av 90-talet. Om kulturer och identitet och sånt. Nilsons andra böcker står på min (mentala) att-läsa-lista.

25:e Septemberplatsen av Dag Solstad
Om en grupp vänstermänniskor som arbetar mot Norges inträde i EEC. Roligare än det låter.