Bästa jag sett, läst och hört 2018: Filmer

Det här är min sista sån här lista. Sen får 2018 vila i frid.

Caesar måste dö
Av bröderna Taviani. Från 2012. Om en uppsättning av William Shakespeares pjäs uppförd i ett fängelse. Gränsen mellan pjäsen och vad som händer i fängelset blir efter hand mindre klar.

Les Chansons D'Amour
Musikalfilm från 2007 av Christophe Honoré (såg även hans La Belle Personne som också var bra) med Louis Garrel och Ludivine Sagnier.

Chicks
Fransk film av Sophie Letourneur om en grupp unga kvinnor som bor tillsammans. Från 2009.

Everybody wants some!!
Film av Richard Linklater om en man som börjat spela baseballs på college. Från 2016. Påminner lite om Linklaters tidigare Dazed and confused i stuket. Flera av skådespelarna känner man igen från tvivelaktiga tv-serier som Teen Wolf och Glee och Scream Queens fast här är de utmärkta.

Faces, places
Såg om flera Agnès Varda-filmer förra året då jag skaffade två dvd-boxar med hennes filmer till mej själv i födelsedagspresent. Strax efter att Varda själv fyllde 90. Och så såg jag det här samarbetet med konstnären JR från 2017.

The Lobster
Sci-fi-film av Yorgos Lanthimos om en värld där folk som inte lyckas hitta romantiska partners blir förvandlade till djur. Vår hjälte har valt att bli en hummer om han inte lyckas bli ihop med nån. Från 2015.

Love & Friendship 
Whit Stillmans filmatisering av en mindre känd Jane Austen-roman (Austen spelar en roll redan i Stillmans Metropolitan). Kate Beckinsale och Chloë Sevigny, som bägge var med i Stillmans Last Days of Disco, har två av huvudrollerna i den här mycket underhållande kostymfilmen från 2016.

Marimbas from hell
En guatemalsk film från 2010 om en marimbaspelare som går med i ett heavy metal-band. Bandet finns på riktigt och har marimba med bland instrumenten men historien är annars fiktiv. Fyra marimba av fem möjliga.

Paterson
Första filmen jag såg 2018. Jim Jarmusch i gammal god form. Från 2016.

What we do in the shadows
Nyazeeländsk komedi från 2014 om en grupp vampyrer.

Bästa jag sett, läst och hört 2018: Skivor

Jag gjorde en sån där spotify-lista med mina favoritlåtar från förra året. Jag har gjort en för varje år sen 2016 så man kan se hur min smak sakta blir mesigare.
Det finns låtar från alla albumen på listan nedan minus Bob Dylan. Som då är de tio musikalbum jag gillade mest från 2018, alfabetiskt ordnade.

Anna & Elizabeth – The Invisible Comes To Us
Folkmusikduon Anna & Elisabeth gjorde sin bästa skiva hittills med traditionella låtar med modärnt komp.
Bästa spår: Ripest of Apples

Bob Dylan – More Blood, More Tracks: The Bootleg Series, Vol. 14 Sampler
Går att diskutera om den här är från 2018. Då sångerna är inspelade på 70-talet. Ännu ett album i Dylans bootleg-serie. Det intressantaste på länge med tagningar från Blood in the tracks. Texten till "Tangled up in blue" är ett starkt argument till varför det var rätt att Dylan fick nobelpriset. Medan en del av de andra sångerna är argument emot. (Jag har bara lyssnat på samplern, ett normalalbumlångt urval.)
Bästa spår: Tangled up in blue – take 3, remake 3

Marianne Faithfull – Negative capability
Marianne Faithfull är fortfarande coolast. Som man kan se på omslaget på den här skivan. Och som man kan höra på den här skivan.
Bästa spår: Misunderstanding

Laura Gibson – Goners
Det här är en välljudande skiva.
Bästa spår: Marjorie

Kajsa Grytt – Kniven i hjärtat
Kajsa Grytts bästa sen skivorna med Malena Jönsson.
Bästa spår: Jag är inget utan dig

Melissa Laveaux – Radyo siwèl
Melissa Laveaux är en haitisk-kanadensisk sångerska och låtskrivare vars musik var en ny bekantskap för mej i år. Kreolsk folkpop.
Bästa spår: Legba na konsole

Lera Lynn – Lera Lynn Plays Well with Others
Som titeln antyder så består skivan till står del av samarbeten och duetter. Mycket covers. Ibland gillar jag covers.
Bästa spår: Wolf like me (TV On The Radio-låten.)

Janelle Monáe – Dirty Computer
Filmen som släpptes till det här konceptalbumet hjälpte till att få den med på listan. En av årets bästa sf-filmer.
Bästa spår: Django Jane

Cat Power – Wanderer
(Inte säker på om Cat Power ska stå på C eller P men det spelar knappast så stor roll.) En lugnare, stillsammare och kanske också vackrare skiva än Cat Powers tidigare.
Bästa spår: Robbin Hood

John Prine – The Tree of Foregiveness
"The lonesome friends of science say/'The world will end most any day'/Well, if it does, then that's okay/'Cause I don't live there anyway/I live down deep inside my head"
Bästa spår: Lonesome Friends of Science

Om de böcker jag läste 2014 och huruvida det är någon mening med att hålla reda på vilka böcker man har läst

I januari 2014 började jag skriva upp de böcker jag läst ut. Allt som allt blev det 117 böcker. Du kan se vilka om du klickar på lästa böcker-etiketten.

Vad som ska räknas som en läst bok kan diskuteras. Jag har räknat med en del så kallade novellhäften men inte noveller jag läst på nätet.
Om jag läst om en bok från pärm till pärm har den fått komma med. Men inte om jag läst om delar av en bok (vilket för min del är vanligare).
Jag har räknat med tecknade serier i album eller bokform men inte enskilda serietidningar och heller inte omlästa album.

Jag räknade Motståndets estetik av Peter Weiss som tre böcker. Men 2666 av Roberto Bolaño som en bok, i stället för fem. I bägge fallen kunde man räknat annorlunda.

Hur många böcker man läst på ett år är också egentligen ett rätt grovt mått på hur mycket man läst. 2666 ovan och Världshemligt av Barbro Lindgren är två bra böcker jag läste förra året. Världshemligt är 120 sidor lång, 2666 är 1040 sidor lång.

Ett sätt att förbättra sin lässtatistik vore ju därmed att läsa många korta böcker. Jag tror inte att jag har gjort detta. Men kanske kan detta att man skriver ner sina böcker ändå påverka hur mycket man läser? Kollar man mina månadslistor så kan det se ut som om det påverkade mej till att läsa mer i början av året. Då jag har läst fler böcker de tre första månaderna. Men det var nog mer andra faktorer som spelade sin roll.

Den månad jag läste flest böcker, 17 styckna, var januari månad. Näst flest, 15, läste jag i juli (jag förstår du tycker detta är väldigt intressant).

Annan statistik: Jag har läst 77 böcker av män, 33 av kvinnor och 7 blandade. Alltså 28 % kvinnliga författare. Vilket är lite lågt. Jag ska försöka bättra den fördelningen nästa år.

53 böcker från Sverige, 19 böcker från USA, 11 böcker från Storbritannien (8 från England, 2 från Skottland, 1 från Wales), 6 från Norge, 5 från Danmark, 3 från Kanada, 3 från Tyskland,  3 från Frankrike, 3 från Italien, 8 från övriga Europa, 3 från Afrika, 2 från Sydamerika, 1 från Libanon och en från Nya Zeeland.

Jag har läst 48 romaner och 25 diktsamlingar. Och sen tröttnade jag på att räkna saker.

Jag vet inte om det är så stor vits med att skriva upp vad man läst. Men åtminstone ett år till kommer jag att göra detta. Jag måste ju slå förra årets resultat. 

Tio bra skräckfilmer

Jag försökte inleda det här inlägget med ett skämt om att amerikaniseringen ökar och att detta är skrämmande. Men det blev inge bra.

 

Bennys video
Visst är det irriterande när det är filmer som inte riktigt är skräckfilmer med på såna här listor? 

Michael Hanekes film handlar om en pojke som gillar skräckfilm.

The Brood

På mellanstadiet berättade en av mina klasskamrater som hade sett filmen handlingen på en lunchrast. Hennes redogörelse skrämde mej mer än när jag sen såg själva filmen flera år senare.
David Cronenberg.

Ginger snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Invasion of the bodysnatchers
Jack Finneys rätt oansenliga roman The Body Snatchers har gått och blivit filmstiserad hela fyra gånger. Men det är den här från 1978 som är den man måste se. För scenen med hunden om inget annat.

Ravenous
Film i vilda västern-miljö om män som blir starkare av att äta människokött.

Sanningen i fallet Valdemar
George A. Romeros version av Edgar Allan Poes noveller. Zombier är med.

The Stuff
Film av Larry Cohen om ond yoghurt.

Suspiria
Den obligatoriska Dario Argento-filmen. Reklamen för filmen sa att det enda som är mer skrämmande än de sista fem minuterna är resten av filmen. Vilket är riktigt då slutet är rätt så fånigt.

Thesis
Ibland kallad Snuff-Movie. Såg om denna spanska film nyligen. Den håller bra.

Törst
EllerThirst som den också heter ibland. Chan-Wook Park. Sydkoreansk vampyrfilm när den är som bäst.

Andra skräcklistor:
10 bra skräckromaner
10 bra skräcknoveller
De tio bästa skräckfilmerna
Här var det då de tio bästa och inte bara tio bra.
De tio bästa skräcksångerna

10 bra franska böcker

Då jag haft tre tidigare listor med franska böcker (en med romaner, en med böcker som inte är romaner och en med diktsamlingar - det finns länkar längst ner i inlägget) så borde rubriken kanske vara 10 bra franska böcker, del 4. Men i vilket fall så firar vi Bastiljens fall med denna lista.

Smaken av Muriel Barbery

Simone de Beauvoir - Brigitte Bardot & Lolitasyndromet
"Jag träffade ett barn som grät för att portvaktens son var död; hans föräldrar lät honom gråta, och sedan blev de irriterade. 'Den lille pojken var ju ändå inte din bror!' Barnet torkade sina tårar. Men det var en farlig lärdom. Onödigt att gråta över en främmande liten pojke: Det må vara hänt. Men varför ska man gråta över sin bror?" (övers. A. P. Fredlund)
Existentialistiska essäer. Titeln och omslaget är egentligen lite missvisande. Då titeltexten är skriven senare än resten av texterna och delvis är av annan karaktär.

Nina Bouraoui - Intet liv
Nina Bouraouis andra roman. Om en kvinna som bor på en kyrkogård och minns sin barndom. Kort men tät lyrisk berättelse.

Emmanuel Carrére - Vinterskola
En pubertetsskildring där huvudpersonen läser skräckberättelser. Skrämmande bra.

Éric Chevillard - I taket
"förresten finns det inga vargar, påpekar Madame Stempf, deras spår i snön är bara bläckplumpar på sagoförfattarens papper för att han är för lat för att skriva rent en gång till, han föredrar att smutskasta dessa mystiska kringvandrande varelser, helt och hållet påhittade, och skyller på dem varje gång han har slukat en flickunge."
(övers. Anna Säflund-Orstadius)

Marguerite Duras - Lol V. Steins hänförelse

Jean Genet - Matrosen och stjärnan
"Må läsaren undfly synden medan han inom sig själv, i sin egenskap av läsare och i kraft av vårt ord, upptäcker dessa hjältar som hittills dolt sig i honom..." (övers. Nils Kjellström) En av dessa hjältar i Matrosen & stjärnan är Georges Querelle, en matros som har som hobby att mörda.
Till skillnad från Genets övriga romaner är denna inte självbiografisk. Men har samma tema om brott och homosexualitet som de andra böckerna. Den kom i nyutgåva förra året.

Alfred Jarry i urval
Innehåller pjäserna Kung Ubu och Den fjättrade Ubu. Samt den mycket roliga patafysiska klassikern Dåd och idéer av Doktor Faustroll. Det kom senare ut en något utökad version av boken kallad Far Ubus läsebok.

Georges Perec - Livet. En bruksanvisning
En roman som är lika bra som sin titel.

Jean Paul Sartre - Tystnadens republik & Sartre om Sartre
Urval ur Jean Paul Sartres bokserie Situations. Essäer och artiklar.

Tidigare 14 juli-listor:
10 bra franska romaner
(här har dock en belgisk franskspråkig roman lyckats lura sej in)
10 bra franska böcker
(ej att förväxla med dagens inlägg)
10 bra franska diktsamlingar
10 bra franska filmer
5 bra franska skivor

De fem bästa Shakespeare-filmatiseringarna

Med anledning av att det i dag är William Shakespeares 450-årsdag kommer här en favorit i repris.

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa har också med Ran gjort en av de sämsta Shakespeare-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är fel.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

(Först publicerad 2 september 2009. Det finns kommentarer på ursprungsinlägget. Jag har sett ett par till filmer som bygger på Shakespeares verk sen listan gjordes. Men håller fortfarande med om listan. Känner mej mindre säker på att Ran är så dålig som jag säjer ovan. Det har gått så lång tid sen jag såg den.)

De 10 bästa vampyrfilmerna

Filmen har gett oss flera slags vampyrer från den filosofidoktorerande sorten i Addiction till vampyrvalparna i slutet av Zoltan- Dracula's hund. Det är inte så ofta som de här vampyrskildringarna blir särskilt bra. "It's not that vampires don't photograph, it's just that they don't photograph well".
Här är i alla fall tio av de bästa vampyrfilmerna (av de jag sett):

10. Bram Stoker's Dracula
Coppolas filmatisering är ofta direkt löjlig med skådespelare som spelar över och ett underligt reinkarnationstillägg till historien. Men den är också väldigt snygg.

9. Låt den rätte komma in

8. Fright Night
Bland de många amerikanska vampyrfilmer som blandat skräck och komedi är det här den bästa (ungdomsfilmen Monster Squad från ungefär samma tid är också rätt bra, kanske bättre än denna - men snarare en film med filmmonster än en vampyrfilm). Med en queer undertext och groteska over-the-top-effekter.
(Kommentar 2013: Det är alltså originalet som menas. Jag såg av nån dum anledning remaken. Den gjorde allt fel som förlagan gjorde rätt.)

7. Near Dark
Natten har sitt pris heter ibland den här filmen av Katheryn Bigelow från 1987. Kom samtidigt som den mer kitschiga The Lost Boys som hade en liknande handling. Även om Near Dark är den bättre av filmerna så finns det enskildheter där The Lost Boys är starkare. Som slutet. Egentligen i stort samma lyckliga slut i bägge filmerna, men det passar bättre i The Lost Boys.

6. Vampyrernas natt
Polanskis vampyrkomedi håller en komisk ton filmen igenom men utnyttjar det suggestiva bildspråket på ett bättre sätt än de Hammer Horror-filmer den parodierar.

5.Törst
Eller Thirst som den här koreanska filmen av Chan-wook Park från 2009 underligt nog egentligen heter på svenska. Park hade med en vampyrscen i en film-i-filmen i sin del av Three Extremes som var på en gång extremt campig och väldigt snygg. Den här är oftare snygg än campig, även om bägge delarna finns med. Som i flera av hans filmer finns det avsnitt med olika ton. Här kommer de efter varandra snarare än att som i Lady Vengeance blandas. Vilket gör att det blir lite tydligare att de inte alla är lika bra. I konflikten mellan en vampyr som omfamnar vampyrskapet och hjälten, en katolsk präst (det finns en novell där det visar sej att alla katolska präster egentligen är vampyrer), som har en mer asketisk syn på sin nya roll.

4. Martin
George A. Romeros bästa film.

3. Vampyr
Film av T. H. Dreyer. Ljudfilm men gjord i samma stuk som hans tidigare stumfilmer. Inte allt av filmen finns bevarat, men det som finns tillhör det vackraste Dreyer har filmat. Löst baserad på Sheridan Le Fanus Carmilla, en kortroman som filmatiserats flera gånger. Bland annat av Roger Vadim med Blod och Rosor, en film jag inte sett men som står högt på min skulle-vilja-se-lista.
(Kommentar 2013: Jag har fortfarande inte sett Blod och rosor. En rätt bra Carmilla-filmatisering är The Vampire Lovers från Hammer Horror.)

2. Nosferatu
Werner Herzogs remake av Nosferatu utgår från de delar där den äldre filmen skiljer sej från Bram Stokers roman. Den gamla Nosferatu är också en rätt bra film.

1. Dracula. Pages from a virgin's diary
Guy Maddins filmatisering av en kanadensisk balett byggd på Stokers roman är filmad i svart-vitt med enstaka inslag av färg. Rött blod, gröna pengar, gyllene guld. Utan dialog är filmen delvis en pastisch på den expressionitiska stumfilmen. Men också med en nypa Eisenstein. Den bästa skräckbalettfilmen någonsin.

(Först publicerad den 11 augusti 2010. Några andra vampyrfilmer tas upp i kommentarerna som du kan se om du klickar på länken. Jag skulle nog gjort en aningens annorlunda lista i dag. Men jag låter den vara som den är. Citatet om att vampyrer inte blir bra på film säjs av Cordelia från Buffy the vampire slayer.
Jag såg om Thirst och Near Dark nyligen. De håller.)

10 bra skräckromaner

Idag den 31a oktober firar de Halloween i Staterna. Vilket vi firar med denna lista.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Ajvide är den mest framgångsrike svenske skräckförfattaren. Åtminstone försäljningsmässigt (Herr Arnes penningar och Nils Karlsson Pyssling sålde också bra på sin tid). Det här är en skärgårdsskildring med en nypa The Wicker Man. Med underlig utomvärldslig undervattensarkitektur och GB-glassgubbar.

William Hope Hodgson - Huset vid avgrunden
Märklig roman från början av 1900-talet. Som i många böcker i genren så har huvudpersonen efterlämnat en dagbok. Där han skriver om hur en del av hans hus ligger i en annan dimension med grisliknande varelser och onämnbara landskap. På svenska utgiven i Kalla kårar - en serie billighetspocket med kitschigaste möjliga omslag. En av deras antologier innehöll noveller av Hodgson och Franz Kafka.

Stephen King - Maratonmarschen
Lite tunnare än de flesta King. Och en bra bit bättre. Om en framtid där man varje år har ett maratonlopp med hundra deltagare. Den siste överlevande vinner.

Doris Lessing - Det femte barnet
Ben är inte riktigt som andra barn.

Ira Levin - Rosemarys baby
"En svans! Hans knoppande horn!"

Kim Newman - Anno Dracula

Mary Shelley - Frankenstein
Skräcklitteraturens fader/moder/mad scientist creator.

Robert Louis Stevenson - Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Första gången jag läste den här så satt jag på pågatåget och en av mina kursare satte sej framför mej och frågade vad jag läste. När jag visade henne boken så fnös hon till. En inte så ovanlig reaktion på skräcklitteratur. Fast man tycker att just den här borde räknas till den seriösa litteraturen.

Theodore Sturgeon - Some of your blood
Mycket skräck är övernaturlig och har monster och sånt. Den här är lite närmare verkligheten. Berättaren är en psykolog som får en ung patient med en hemlighet (som tyvärr bokens namn avslöjar - kan man sätta spoilervarning på en boktitel?).

John Wyndham - Vidundret vaknar
Roman Wyndham skrev efter den mer kända Triffidernas uppror. Om Triffidernas uppror är en trashigare variant av Världarnas krig så är Vidundret vaknar som en pulp-version på Triffidernas uppror. Om havsodjur och civilisationens undergång.

(Repris från 2011)

Andra skräcklistor:
10 bra skräckfilmer
10 bra skräcknoveller
10 bra skräcksånger

10 bra tyska romaner

Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där var ju länge sen. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner får väl säjas tillhöra den traditionen.

Bertolt Brecht - Tolvskillingsromanen
Dreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.

Alfred Döblin - Berlin Alexanderplatz
Döblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.

Mikael Ende - Den oändliga historien
Kanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar.
Endes novellsamling Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord skiljer är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.

Günther Grass - Katt och råtta
Grass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.

Grimmelshausen - Den äventyrlige Simplicissmus
Nej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Mycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.

Heinrich Mann - Undersåten
Satirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.

Thomas Mann - Doktor Faustus
Thomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde de inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just Doktor Faustus är fortfarande något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.

Rainer Maria Rilke - Malte Laurids Brigge
Faktiskt lika bra som hans dikter.

Anja Tuckerman - Våldtäkt
Det här är en fruktansvärd bok.

Andra Tysklands-listor:

10 bra tyska böcker

10 bra tyska filmer

10 bra tyska skivor

(repris från 2009)

Jack Whites tio bästa album

Jack White fyller 38 år idag. Vi firar honom med denna lista.

10. Cold mountain soundtracket

Jack White har fem låtar med på soundtracket till den här filmen där han också hade en mindre roll. Han spelar traditionell musik. Rätt trevliga sånger.

Bästa spår: Christmas time will soon be over

9. White Stripes - Icky thump

Det här är ingen dålig platta. Men visst märks det varför det blev White Stripes sista. Här finns dock ett par riktigt bra låtar.

Bästa spår: I'm slowly turning into you

8. Dead weather - Sea of cowards

Bästa spår: I can't hear you

7. White Stripes - White Stripes

Debuten. Punkblues. Trevlig men lite splittrad.

Bästa spår: Sugar never tasted so good

6. Jack White - Blunderbuss

Det första soloalbumet från häromåret är riktigt bra med egensinnigt pianokomp som ersättning till Meg Whites egensinniga trumspel. Liote överlastad i produktionen här och där men inte så det stör. Påminner mer om White Stripes-skivorna än om Raconteurs och Dead Weathers.

Bästa spår: Love interruption

5. White Stripes - Get behind me Satan

Det White Stripes-album Blunderbuss påminner mest om är nog det här. Lekfull skiva.

Bästa spår: My doorbell

4. Raconteurs - Raconteurs

Det här samarbetet med Brendan Benson har tjänat på att åldras lite.

Bästa spår: Steady as she goes

3. White Stripes - Elephant

Det verkar som om många anser att det här är det bästa White Stripes-albumet. Det är det inte. Men det är väldigt bra.  

Bästa spår: In the cold, cold night

2. White Stripes - De Stijl

Skivan där gruppen hittar sin röst (även om denna sen förändras för varje album).

Bästa spår: Your southern can is mine

1. White Stripes - White Blood Cells

Rangordningen på skivorna på listan hade nog sett lite annorlunda ut om jag gjort den nån annan dag. Förutom förstaplatsen. Jag upptäckte som många andra bandet med singeln "Hotel Yorba" och det här har förblivit en av mina favoritskivor.

Bästa spår: Dead leaves and the dirty ground

De tio bästa dikterna om snö

Livet är bäst på bio, snön är bäst i poesin. De tio bästa dikterna om snö, med strofer ur:

10. Derek Walcott - Vinter i Greenwich Village
"En bok är ett liv och det/vita papperet död,[...]varje ord/ett svart fotavtryck i den skrämmande snön"

9. Mao Zedong - Snö
"Ack! Kejsarna av Qin och Han,/var ganska fattiga i anden;/grundarna av Tang och Song,/utan känslor för sann poesi./Den övermodige fursten för en dag,/Djingis Khan,/förstod sig endast på att spänna sin båge mot örnen i skyn./Borta är de alla!Män av ädla känslor/måste sökas i vår tid!"

8.Paul Muldoon - Att möta britterna
"Vi mötte britterna mitt i vintern,/Himlen var lavender//och snön lavendelblå" ("We met the British in the dead of winter./The sky was lavender//and the snow lavender-blue.")

7.Pia Tafdrup - Krönt i Moskva
"Se ljuset skiftar mellan träden/från gyllene till grått/Det är inte aftontecknet utan snö på väg mellan grenar/i sin kåpa av purpur och mörker"

6. Charles D'Orléans - Till vintern
"Men du, o Vinter, droppar än/av snö och väta som en sil,/du borde drivas i exil./Det säger jag rent ut min vän,/du Vinter är en elak en!"

5. Bengt Emil Johnson - Vinterballad
"Snödjupet är nu 49 centimeter.

4. Martti Soutkari - Det är kylskåp i luften
"Det är kylskåp i luften/inte kallt kanske/men vitt/och tungt"

3. Inger Christensen - Alfabet
"snön/är långtifrån snö/när den snöar/mitt i juni//snön/har långtifrån fallit/från himlen/i juni//snön har/själv stigit upp/och har blommat/i juni//som äpplen/aprikoser/kastanjer/i juni//gå vilse/i den riktiga snön/som är snön i juni/med blomma och frö//när man aldrig ska dö"

2. Sarah Kirsch - Himlen fjällar
"O snö, säger jag, här står framför dig en som är/kall om fötterna och trött på det"

1.Rafael Alberti - Balkonger
"Marken är hal som is/och snön sjunger ditt pris://'En ängel drar din släde./Solen har tagit semester.//Julgranen bär jag tapper/på min rygg av papper.'//Himlen till Sofia: 'Titta är du snäll,/staden är för dig en karamell/av aprikos,/av hallon eller citron.'"

(Från 29 november 2011. Jag har haft många listor här. Jag gillar listor. Gärna lite underliga listor. Men också såna här uppenbara list-ämnen kan vara kul.)

De 5 bästa filmerna av Michael Haneke

Ikväll är ett program om Michael Haneke K Special (20:00 på SVT2). Därför dammade jag av denna gamla lista:

Den sjunde kontinenten
I denna så beslutar sej ett par för att ta livet av varandra och sin dotter. Innan de gör detta så förstör de, grundligt och metodiskt, sitt hus. I en scen spolar de ner sina pengar i toaletten. Det säjs att det var många i biopubliken som reste sej och gick under denna scen.

Bennys video
Detta var den första Haneke jag såg. På Lunds filmstudio. Efter filmen gick jag mot stationen och samtalade med en kursare som också sett filmen. Han tyckte den var förutsäjbar. Jag försvarade filmen. Någon vecka efter detta hör jag honom några bord bort berätta om en spännande film han hade sett. Alltså Bennys video. I hans beskrivning av filmen och varför den var så bra så återkom flera av mina argument från vårt samtal. Om jag hade övertygat honom eller om han hade insett att Haneke var inne (vi gick DramaTeaterFilm - att ha sett de filmskapare som var inne var viktigt) vet jag inte. Kanske tog det bara ett tag för honom att ta till sej filmen. En vanlig reaktion inför de bästa Hanekarna är ofta ett motstånd mot filmerna.

Funny Games
I intervjuer brukar Haneke gå in ovanligt detaljerat på hur han tänkt sej att scener ska tas av publiken. Det finns en scen i andra halvan av Funny Games som bryter mot de regler som dittills satts upp (om du sett filmen vet du nog vilken scen jag menar - remote control). Haneke brukar glatt berätta hur publiken blir besviken av denna sekvens, hur de värjer sej mot den. När jag såg filmen log jag ett brett lyckligt leende efter episoden med fjärrkontrollen. Uppenbarligen fel reaktion.

Vargens tid
Märkligt nog så recenserade de den här på Sci-Fi Channels hemsida (numera Syfy Channel). Den fick högsta betyg. Det förtjänade den. Kanske Hanekes otäckaste film.

Det vita bandet
Och då är hans filmer inte särskilt muntra. (Även om en Haneke-komedi är något man skulle vilja se. Om man nu inte anser att Funny Games är en.) Inte heller denna hans senaste. Den är i svart-vitt och skildrar en liten by strax innan första världskriget. Med mord och hemliga möten mellan otäcka barn. Liksom flera av Hanekes senare så återstår många frågor efter filmens slut.
(Visas på svensk TV i morgon.)
(repris från 26 oktober 2010. Då apropå österrikes nationaldag (möjligen lite av en förolämpning mot andra österrikiska filmmakare)).

10 bra kvinnosaksböcker

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Klassikern.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
"2/4-68
Hur f-n ska man stå ut---Jag begriper det inte---Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan...sedan...Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag---Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv[...]Medan rasupproren (makten om pengar) rasar i Amerika håller vi på att rösta fram den bästa schlagern i Europa... Spanien vann med en la-la-la-låt. Jag har städat efter reparationsgubbarna på socialvårdsbyrån. Är dödstrött---"

Carmen Dog av Carol Emshwiller

"De få vara tacksamma att vi ge dem arbete." av Lotta Forssman och Marianne Paas
En bok om arbetarkvinnornas kamp i Sverige.

Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen av Alexandra Kollontaj
Föreläsningar hållna vid Sverdlov-Universitetet 1921. Om att kvinnornas roll varierar under olika tider och under olika samhällsskick. Och att kvinnans underordning därmed inte är av naturen given. Känns fortfarande rätt radikala så här lite mer än 90 år senare. (Sen finns det ett och annat av hennes exempel som inte riktigt hållit för historieforskningens tand, som beskrivningen av det nomadiska samhällslivet.)

Den femte sanningen av Doris Lessing
Den femte sanningen (The Golden Notebook) skildrar, i jagform, en kvinnas liv uppdelat i fyra anteckningsböcker.

Mor gifter sig av Moa Martinson
En av de klassiska statarromanerna.

Honmänniskan av Joanna Russ
Female man heter den på engelska. En pun som går bort på svenska (annars är översättningen rätt bra). SF från 70-talet där kvinnans roll på olika sätt och i olika världar vskildrasskildras. En av dessa världar är enbart befolkad av kvinnor.
I slutet av boken uppmanas den att glädjas när den blir föråldrad "För den dagen är vi fria" (övers. Y. Spångberg). Honmänniskan kom ut 1975. Den har hållit sej bra. Något som kanske antyder att vi ännu inte är fria.

Våldtäkt av Anja Tuckerman
Tysk roman från 1988.

Pennskaftet av Carol Elin Wägner

De tio bästa svenska dikterna

Stänk och flikar hade, apropå en poesienkät, för några dagar sedan en lista med sina 10 svenska favoritdikter.
Något Ingrids boktankar hakade på.
Nedan är min egen lista. Med utdrag ur dikterna. Ett par av dikterna, som Jäderlunds och Willy Granqvists, är långdikter och alltså hela diktsamlingen.

Erik Blomberg - Fången
"Härinne, dit en stråle
knappast tränger,
skall ljuset födas
som vårt mörker spränger.

Härinne,
då du intet mer kan mista,
skall rymden öppnas,
alla murar brista."
I diktsamlingen Nattens ögon. Ingrid hade med en annan dikt från samlingen på sin lista.

Tua Forsström - Jag var ett älskligt barn

Katarina Frostenson - Jungfrun skär; ljudkällan (variation)
"I ett ögonblick syns världen, lusteligt att se - och höra."
i Joner

Willy Granqvist - Natten
"En humla av uran rumlar mot rutan."
(finns även i Samlade Skrifter. Del IV

Rut Hillarp - Ariel
"När stormen kommer är du redo."

Ann Jäderlund - Rundkyrka och sjukhuslängor vid vattnet himlen är förgylld av solens sista strålar
Det där är vad som i poesikännarkretsar benämnes en lång titel.
"Växternas rötter suger upp det sparsamma vattnet/Vi måste drömma mycket och tänka stort"

Stig Larsson - Kvinnan i huset
"Jag ser en kvinna, så många ögon hon har, som två."

Harry Martinsson - Kol
"Kommen ej ned med rubiner, med blålysande maneter, kvinnolemmar, bröd -/men räcken en världsskyffel över havet med Durhamkol!"
Finns också med på Stänk och flikars lista.

Birgitta Trotzig - Sagan om döden
"Men ängeln är på väg, det är ingenting att göra åt det."
i Anima

Bruno K. Öijer - den mest tystlåtne bland dom utvalda
i Medan giftet verkar

Francois Truffauts tio bästa filmer

Den franske filmregissören Francois Truffaut skulle ha fyllt 80 år idag.
Jag har inte sett riktigt alla Truffaut-filmer och en del av dem jag sett har jag sett för länge sen och de har i mitt minne flytit ihop till en (i och för sej väldigt bra) film. Men med de caveaten, Truffauts bästa filmer ordnade kronologiskt:

De 400 slagen
Långfilmsdebuten och genombrottsfilmen. Om pojken Antoine. Som Truffaut skulle återvända till i flera filmer. Filmhistoriens bästa slutscen (en scen som google alluderar till idag)

Skjut på pianisten!
Den här såg jag nyligen för första gången. En av flera Truffaut-filmer i en lättare ton. Mycket underhållande.

Jules och Jim


Fahrenheit 451
Truffauts filmatisering av Ray Bradburys roman var hans första amerikanska filmer. Den har en del brister, främst i rytmen. Men har också flera starka enskilda scener.
Att det dystopiska samhällets och bokbrännandets talesman, Cyril Cusacks brandkapten, ger ett mer sympatiskt intryck än Oscar Werners stele Montag ger också en intressant tvetydighet åt filmen.
Jag föredrar också Truffauts slut framför Bradburys.

Bruden bar svart
En filmatisering av en thrillerklassiker. Om en kvinna som hämnas på de som är ansvariga för hennes blivande makes död. Nya vågens filmare gjorde intressanta saker med kriminalgenren.

Sirenen från Mississippi
Innehåller en av mina absoluta favoritscener, där en av huvudrollsinnehavarna talar in ett meddelande på en grammofonskiva.

Vilden
Den första Truffaut-film jag minns mej ha sett. Om en tolvårig, förvildad pojke som hittas i skogen. En pedagog försöker uppfostra honom.

Dag som natt
Det har gjorts många filmer om att spela in film. Den här komedin är en av de allra bästa.

Berättelsen om Adèle H.
Kostymdrama med Isabelle Adjani i huvudrollen. Storslagen och vacker melodram om olycklig kärlek och galenskap.

Fickpengar

August Strindbergs tio bästa böcker

Om det inte vore för makterna så skulle den svenske författaren August Strindberg idag ha fyllt 163 år. Vi firar detta jubileum med en lista:


Bland franska bönder
Reseskildring från franska landsbygden. En av de böcker där Strindbergs syn på kvinnofrågan ibland stör helheten (orimligt många av de franska bönderna förtrycks av sina fruar) men annars är det fortfarande ett av de bästa svenska resereportagen.

Brev
Merparten av Strindbergs populära one-liners (du kan följa flera Strindbergscitatmaskiner på twitter, eller låta bli) kommer från breven. 22 volymer eller nåt sånt brev ingår i de samlade skrifterna. Det finns nog fylligare och bättre urval än det sammanställt av Torsten Eklund från 1946 som jag har. Men med Eklunds kommentarer blir volymen till en rätt hyfsad biografi över författaren.

En blå bok
Finns egentligen kornknarren? Känner du någon som har sett honom? Strindbergs blå böcker blandar excentriska spekulationer i naturvetenskapliga och religiösa ämnen med berättelser ur livet. De strindbergskaste av böcker

Götiska rummen
Uppföljare till genombrottsverket Röda rummet. Och föregångare till Svarta fanor (också bra).

Inferno
Vår hjälte förföljs av egendomliga sammanträffanden medan han försöker att skapa guld. "På natten rasar ett förfärligt oväder mellan klockan tolv och tu. Vanligen uttömmer ett oväder inom kort sin kraft och drager bort: men det här stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag upptager som ett personligt angrepp, och varje blixt siktar på mig utan att träffa."

Ordet i min makt. Läsebok för underklassen
Urval sammanställt av Jan Myrdal. "Lycksalighetens ö" från Svenska öden och äventyr och "Liten katekes för underklassen" och flera korta mycket roliga texter. Det ska komma en ny pocketutgåva av boken senare i år (eller den finns på på Bokus, men jag hittar inget om den på förlagets hemsida.)

Mäster Olof
De historiska dramerna av Strindberg har åldrats en hel del, med undantag av Mäster Olof, en fascinerande blandning av Ibsen och Shakespeare.

Samtidsdramer
Jag har merparten av mina Strindberg-böcker i en utgåva skrifter på 14 volymer. Samtidsdramerna är volym 12. Det är kanske fusk att med en sån bok på en sådan här lista. Men från den inledande komedin "Kamraterna" till kammarspelet "Pelikanen" över "Fröken Julie" och "Dödsdansen" så vrider sej dessa pjäser kring samma teman och volymen bildar en helhet på ett annat sätt än Historiska dramer (volym 10) eller Lyriska dramer (volym 11).

Till Damaskus
Ett av de lyriska dramerna, enligt den utgåvan. Brukar buntas samman med Ett drömspel men är ett snäpp bättre.

Tjänstekvinnans son
Strindbergs roman om Strindberg.

Willy Kyrklunds fem bästa

När jag kom hem igår natt bläddrade jag i mina Kyrklund i hyllorna, som man gör.
Det kan se ut som om Kyrklund hade ett smalt enhetligt författarskap. Men även om det finns ett par volymer som så att säja hör ihop så är hans böcker spretigare, mer varierade än man kanske ser vid en första genomgång.
Fast det vart enhetligt så tillvida att jag inte kan påminna mej att ha läst en dålig Kyrklund. Men som alltid har man favoriter.

En lista då för att hedra hans författarskap. Willy Kyrklunds fem bästa:

Gudar och människor
Kyrklunds roligaste pjäs. Bäst är när gudarna diskuterar matematik.

Medea från Mbongo
Komedi och tragedi i syntes i en pjäs där Medeas barn finns på scenen endast i form av deras koppar med choklad. Användandet av kören gör att det är en de (rätt få) pjäser som jag väldigt gärna skulle vilja se en uppsättning av.

Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.

Om godheten
Kyrklunds sista bok från 1988. Om godhetens roll i politiken och djurlivet och så vidare. Satiriska burleska moraliteter. I en av passagerna får författaren besök av Gud som för dagen iklätt sej en krokodils kropp. För att bäst passa in på berättarens föreställning om honom.

Polyfem förvandlad
Blandar stilar, humor och allvar, högt och lågt. Kanske den typiska Kyrklundboken.

"YAMA DOG. Gudarna sökte trösta Yamï. När de talade till henne, sade hon: 'Han dog i dag.' De överlade sinsemellan: 'På det här sättet kommer hon ju aldrig att glömma honom. Låt oss två (?) skapa natten.' Vid denna tid fanns endast dag, icke natt. Gudarna skapade natten. Då blev det en morgondag. Då glömde hon honom. Därför heter det: 'Dagar och nätter och sorgen sin kos.'
(Maitrayani samhita I, 5, 12)

Hä va en bra predikan. Hän va inga lang."

(Fotografiet överst är taget av Mathias Grate)
(Först publicerad 28:e juni 2009
Från när Kyrklund just hade dött. Inlägget strax innan detta hade titel "Willy Kyrklund 1921-2009" och utgjordes av nedanstående utdrag ur Mästaren Ma:
"0 O dessa! dessa!

YAO: Mästaren tänker på välklädda personer. När mästaren mötte en välklädd person med ett säkert uppträdande, stockade sig andan i halsen på honom och han fick icke fram ett ljud.

LI: Möjligen syftar mästaren på något annat.")

11 bra Första delen av...

Idag är det den elfte i elfte år 2011. Vilket vi firar med en lista över 1:or. Eller inledanda böcker i romansviter.

Samuel Beckett - Molloy
Refuserad 55 gånger. Litteraturens Ace of base. Utgiven med de två följande böckerna som Trilogin.

Thomas Bernhard - Orsaken
Jag håller på och läser om Bernhards fem böcker långa jag-svit. Men jag har inte den här första boken. Så den hoppade jag över. Hela sviten har getts ut i en volym som Självbiografierna

Heidi von Born - Hungerbarnen
Handlar om ett syskonpar, bror och syster i 50-talets Stockholm som jämt är hungriga. Jag är inte helt säker på vad de fem böckerna om Ella Ahrenfri-Bussoli kallas. Men de följande heter Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

James Branch Cabell - Berättelsen om Manuel
Branch Cabells böcker om Manuel och hans släkt är (beroende på hur man räknar) 23 delar lång. Jag har bara läst de tre som finns på svenska. Som en Sagan om ringen om den byggt på skämtsagan och inte på böcker som The Green Knight å såna.

Sven Delblanc - Åminne
"Detta är den skickelsedigra dag, då Fjärsman föresatt sig att inmana Handlarn i fängsligt förvar."

Karl Olov Knausgård - Min kamp 1
Knausgård förhåller sej till Jan Myrdal som Quentin Tarrantino till Jean-Luc Godard.

Ursula K. LeGuin - Trollkarlen från övärlden
Fantasy är en genre som är olyckligt fäst vid romansviten. Men den här är bra. Den bästa magikerskoleboken.

Doris Lessing - Martha
Första delen av Våldets barn. Första boken utspelar sej i Sydafrika på 30-talet, medan den sista gargantuanska volymen äger rum delvis in the FUTURE. Vilket kanske inte var Lessings bästa idé.

Sara Lidman - Din tjänare hör
Norrländsk vilda västern när den är som bäst. Inleder Jernbaneeposet.

Jan Myrdal - Barndom
"Men redan den våren började jag undra om jag inte drunknat. Om inte det hela var så tydligt och klart för att det var det sista jag mindes.[...]
Man kan säga att det inte kunde vara så då det ju hände så mycket efteråt och jag levde vidare. Men hur kan man säga det? Först är det nu och sedan plötsligt är det ett annat nu och det är som om man blinkar och egentligen kan jag ju inte bevisa att det jag kallar minne och sådant jag varit med om verkligen funnits. Fram och tillbaka tänkte jag på detta att jag kanske drunknat och redan var i dödsögonblicket då tiden sträcktes ut och att detta jag tyckte vara ett nu bara var ett plötsligt uppdykande flak i detta försvinnande."

Francois Rabelais - Den store Gargantuas förskräckliga leverne
Redan på 1500-talet så gillade de uppföljare. Det här är den andra boken Rabelais skrev om de matglada jättarna. En av de första prequelarna.

10 bra skräckromaner

Idag den 31a oktober firar de Halloween i Staterna. Vilket vi firar med denna lista.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Ajvide är den mest framgångsrike svenske skräckförfattaren. Åtminstone försäljningsmässigt (Herr Arnes penningar och Inferno sålde också bra på sin tid). Det här är en skärgårdsskildring med en nypa The Wicker Man. Med underlig utomvärldslig undervattensarkitektur och GB-glassgubbar.

William Hope Hodgson - Huset vid avgrunden
Märklig roman från början av 1900-talet. Som i många böcker i genren så har huvudpersonen efterlämnat en dagbok. Där han skriver om hur en del av hans hus ligger i en annan dimension med grisliknande varelser och onämnbara landskap. På svenska utgiven i Kalla kårar - en serie billighetspocket med kitschigaste möjliga omslag. En av deras antologier innehöll noveller av Hodgson och Franz Kafka.

Stephen King - Maratonmarschen
Lite tunnare än de flesta King. Och en bra bit bättre. Om en framtid där man varje år har ett maratonlopp med hundra deltagare. Den siste överlevande vinner.

Doris Lessing - Det femte barnet
Ben är inte riktigt som andra barn.

Ira Levin - Rosemarys baby
"En svans! Hans knoppande horn!"

Kim Newman - Anno Dracula

Mary Shelley - Frankenstein
Skräcklitteraturens fader/moder/mad scientist creator.

Robert Louis Stevenson - Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Första gången jag läste den här så satt jag på pågatåget och en av mina kursare satte sej framför mej och frågade vad jag läste. När jag visade henne boken så fnös hon till. En inte så ovanlig reaktion på skräcklitteratur. Fast man tycker att just den här borde räknas till den seriösa litteraturen.

Theodore Sturgeon - Some of your blood
Mycket skräck är övernaturlig och har monster och sånt. Den här är lite närmare verkligheten. Berättaren är en psykolog som får en ung patient med en hemlighet (som tyvärr bokens namn avslöjar - kan man sätta spoilervarning på en boktitel?).

John Wyndham - Vidundret vaknar
Roman Wyndham skrev efter den mer kända Triffidernas uppror. Om Triffidernas uppror är en trashigare variant av Världarnas krig så är Vidundret vaknar som en pulp-version på Triffidernas uppror. Om havsodjur och civilisationens undergång.

P. O. Enquists tio bästa böcker

Idag fyller den svenske författaren Per Olov Enquist 77 år. 77-årsdagen firas enligt gammal tradition med en lista. Som är kronologiskt ordnad:

Hess

Legionärerna
Flera av 60-talets så kallade dokumentärromaner är idag en rätt tungrodd läsning. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden
Kom 1971 (72 års utgåva är något omarbetad). Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av detr här slaget och en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark (den får vara med trots att det är ett samarbete, men Bröderna Casey av Peter Husberg, som annars skulle ha platsat på listan, diskvalificerades då Enquist bara utgör en tredjedel av pseudonymen Pastor Husberg). Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen - om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman på den (men den är betydligt friare än hans senare biografiska berättelser). Det säjs att Enquist ogillar den här, men det är inget man kan bry sej om.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Finns, tillsammans med tre andra också bra pjäser, i pocketvolymen Dramatik.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Som i många svenska romaner från den här tiden (1991) kan man märka en påverkan från Myrdals Barndom-svit.

Lewis resa
Enquist har framförallt i sina senare romaner (men också, lite mer lyckat, i sin dramatik) hyst en sällan besvarad kärlek till den biografiska genren. Men den här boken om Lewi Petri innehåller en del bra scener och anknyter till tidigare delar av författarskapet som Sekonden.