5 bra sydafrikanska böcker

Idag är det Sydafrikas nationaldag, Frihetsdagen - som firar att det första demokratiska valet hölls där den 27:e april för arton år sen. En av de bättre nationaldagsanledningarna.

Breyten Breytenbach - Blodet på dörrposterna
Ett urval dikter av denne författare som också är bildkonstnär. Breytenbachs dikter är märkliga och rytmiska. Då jag lånade boken och inte äger den kan jag inte citera ur den. Men en dikt om Breytenbach har varit Veckans dikt här. Den dikten "Breyten Breytenbach får betrakta månen" skrev den holländske poeten och konstnären Lucebert när Breytenbach satt fängslad av apartheidregimen.

J. M. Coetzee - Onåd
På länken ovan skriver jag om boken: "Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre)." Den uttömmande analysen står jag fortfarande för (inlägget handlar mer om recensenters (o)vana att avslöja en boks handling så fort det rör sej om lite finare litteratur).

Nadine Gordimer - Bevararen
Denna roman från 1974 brukar anses vara starten på en radikalisering av Gordimers författarskap. Romanen kretsar kring en rik vit man. Det är en komplex roman med en vacker, stilren prosa.

Nelson Mandela - Den långa vägen till frihet
Jag brukar inte läsa memoarer. Men ibland får man göra undantag. Mandelas liv är onekligen en spännande historia.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Roman från 1998. En amerikansk turist blir mördad av ett gäng unga män. Boken berättas av modern till mannen som utdelade det dödande slaget. Hon vänder sej till den amerikanska flickans mor. Och berättar om hennes och sonens liv och Sydafrika.

(Repris från 2010)

Bokcirkelbok

Jag har läst Mästaren från Sankt Petersburg av J. M. Coetzee till en bokcirkel i kväll. Egentligen är det lite (mycket) mesigt med bokcirklar. Men sånt måste man ibland ställa sej över.
Ett större problem än de eventuella skador ens tuffa image kan lida är det lilla element av tvång som kommer till läsandet. Och som lätrt kan få en att nedvärdera boken i fråga.
Som jag tyckte var så där. Det är en roman om Fjodor Dostojevskij. Jag tror inte jag har läst en enda roman om en författare som varit speciellt bra (förutom en del självbiografiska romaner). En del noveller och kanske en pjäs eller två. Men som romanämne leder en författares levnad om möjligt till ännu tråkigare läsning än den rena författarbiografin.

5 bra sydafrikanska böcker

Idag är det Sydafrikans nationaldag, Frihetsdagen - som firar att det första demokratiska valet hölls där den 27:e april för sexton år sen. En av de bättre nationaldagsanledningarna.

Breyten Breytenbach - Blodet på dörrposterna
Ett urval dikter av denne författare som också ärbildkonstnär. Breytenbachs dikter är märkliga och starkt rytmiska. Då jag lånade boken och inte äger den kan jag inte citera ur den. Men en dikt om Breytenbach har varit Veckans dikt här. Den dikten "Breyten Breytenbach får betrakta månen" skrev den holländske poeten och konstnären Lucebert när Breytenbach satt fängslad av apartheidregimen.

J. M. Coetzee - Onåd
På länken ovan skriver jag om boken: "Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre)." Den uttömmande analysen står jag fortfarande för (inlägget handlar mer om recensenters vana att avslöja en boks handling så fort det rör sej om lite finare litteratur).

Nadine Gordimer - Bevararen
Denna roman från 1974 brukar anses vara starten på en radikalisering av Gordimers författarskap. Romanen kretsar kring en rik vit man. Det är en komplex roman med en vacker, stilren prosa.

Nelson Mandela - Den långa vägen till frihet
Jag brukar inte läsa memoarer. Men ibland får man göra undantag. Mandelas liv är onekligen en spännande historia.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Roman från 1998. En amerikansk turist blir mördad av ett gäng unga män. Boken berättas av modern till mannen som utdelade det dödande slaget. Hon vänder sej till den amerikanska flickans mor. Och berättar om hennes och sonens liv och Sydafrika.

Spoilers

Nu har jag till slut läst Onåd av J. M. Coetzee. Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre).

Men jag funderade på en sak under läsningen som inte direkt har med romanen att göra. Boken byter på vissa sätt karaktär halvvägs genom. Något som förlorade något i effekt då jag redan visste vad som skulle hända.

I stort sett alla recensioner och redogörelser och diskussioner om boken avslöjar utan att blinka genast dess handling.

Jag brukar inte bry mej så där jättemycket om att undvika spoilers när jag läser om böcker eller filmer. Råkar jag ha snappat upp slutet så är det bara att se det som att man ser/läser en gammal klassiker.
Vi vet alla att Norman Bates = fru Bates, att Apornas planet är USA i framtiden och att det är Horatius som egentligen står bakom mordet på Hamlets far. Och Coetzees bok kan väl dessutom redan betraktas som något av en klassiker trots att den är så pass ny.

Så kanske är denna bok inte det bästa exemplet. Men man brukar vara mer försiktig med att avslöja handlingen när det handlar om underhållningsböcker. Ju finare litteratur desto färre "obs spoiler!".

Kanske förväntas man som läsare av den högre litteraturen helt enkelt stå över sådant som att bry sej om vad som kommer att hända.