10 bra franska böcker

Då jag haft tre tidigare listor med franska böcker (en med romaner, en med böcker som inte är romaner och en med diktsamlingar - det finns länkar längst ner i inlägget) så borde rubriken kanske vara 10 bra franska böcker, del 4. Men i vilket fall så firar vi Bastiljens fall med denna lista.

Smaken av Muriel Barbery

Simone de Beauvoir - Brigitte Bardot & Lolitasyndromet
"Jag träffade ett barn som grät för att portvaktens son var död; hans föräldrar lät honom gråta, och sedan blev de irriterade. 'Den lille pojken var ju ändå inte din bror!' Barnet torkade sina tårar. Men det var en farlig lärdom. Onödigt att gråta över en främmande liten pojke: Det må vara hänt. Men varför ska man gråta över sin bror?" (övers. A. P. Fredlund)
Existentialistiska essäer. Titeln och omslaget är egentligen lite missvisande. Då titeltexten är skriven senare än resten av texterna och delvis är av annan karaktär.

Nina Bouraoui - Intet liv
Nina Bouraouis andra roman. Om en kvinna som bor på en kyrkogård och minns sin barndom. Kort men tät lyrisk berättelse.

Emmanuel Carrére - Vinterskola
En pubertetsskildring där huvudpersonen läser skräckberättelser. Skrämmande bra.

Éric Chevillard - I taket
"förresten finns det inga vargar, påpekar Madame Stempf, deras spår i snön är bara bläckplumpar på sagoförfattarens papper för att han är för lat för att skriva rent en gång till, han föredrar att smutskasta dessa mystiska kringvandrande varelser, helt och hållet påhittade, och skyller på dem varje gång han har slukat en flickunge."
(övers. Anna Säflund-Orstadius)

Marguerite Duras - Lol V. Steins hänförelse

Jean Genet - Matrosen och stjärnan
"Må läsaren undfly synden medan han inom sig själv, i sin egenskap av läsare och i kraft av vårt ord, upptäcker dessa hjältar som hittills dolt sig i honom..." (övers. Nils Kjellström) En av dessa hjältar i Matrosen & stjärnan är Georges Querelle, en matros som har som hobby att mörda.
Till skillnad från Genets övriga romaner är denna inte självbiografisk. Men har samma tema om brott och homosexualitet som de andra böckerna. Den kom i nyutgåva förra året.

Alfred Jarry i urval
Innehåller pjäserna Kung Ubu och Den fjättrade Ubu. Samt den mycket roliga patafysiska klassikern Dåd och idéer av Doktor Faustroll. Det kom senare ut en något utökad version av boken kallad Far Ubus läsebok.

Georges Perec - Livet. En bruksanvisning
En roman som är lika bra som sin titel.

Jean Paul Sartre - Tystnadens republik & Sartre om Sartre
Urval ur Jean Paul Sartres bokserie Situations. Essäer och artiklar.

Tidigare 14 juli-listor:
10 bra franska romaner
(här har dock en belgisk franskspråkig roman lyckats lura sej in)
10 bra franska böcker
(ej att förväxla med dagens inlägg)
10 bra franska diktsamlingar
10 bra franska filmer
5 bra franska skivor

Citerat från Citerat från veckans läsning

"Men, nu ska vi börja berätta! Och då det står oss fritt att välja vilken utgångspunkt som helst och det är av vikt att redan från början inskärpa att detta är en moralisk och andligt högtflygande berättelse förflyttar vi oss ut i världsrymden och betraktar de kommande händelsernas skådebana ur evighetens synvinkel. Alltså:
Det ligger en liten stad östan om sol och västan om måne just där Ljungdalsälven rinner ut i Bottenhavet."
ur Jubelvår av Jan Myrdal

"Den egendomliga känslan infann sig, att ju mer jag arbetade för att få bort henne, desto tydligare blev hon."
ur "Det blåa ögat" i Spådom av Magnus Dahlström

"Jag anstränger mig till det yttersta för att minnas. Men tänk om det som ligger och mal där i bakhuvudet inte ens smakade gott? Liksom Prousts förkättrade madeleinekaka - detta märkliga bakverk som smulades sönder till en mosig smet en råkall och kulen eftermiddag, i en sked lindblomste till råga på eländet - liksom den förknippas mitt minne kanske bara med något högst ordinärt som jag enbart är förtjust i av sentimentala skäl"
ur Smaken av Muriel Barbery, övers. Marianne Öjerskog

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"
ur The Garments of Caean av Barrington J. Bayley

"om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda"
Carl Jonas Love Almqvist, ur "Om folknöjen" i Det går en åska genom tidevarvet

"Blood sometimes affects him unproffessionally".
James Tiptree Jr, ur Up the Walls of the World

"In one city I visited, the entire population had been wiped out by love three times in a row. After the third occasion the only two survivors, a monk and a whore, determined that love should be illegal in their new state"
ur Sexing the cherry av Jeanette Winterson

"Slutligen slöts genom Vatikanens förmedling ett internationellt avtal, som befriade folken från krigets mardröm utan att ändra något i fientligheternas normala utgång. Man beslöt att tiden skulle flyttas fram sjutton år."
ur "Dekretet" av Marcel Aymé, i Mannen som kunde gå genom väggar, övers. Sture Hjerpe

Tiptree-citatet var en gång anledningen till att jag började med Citerat från veckans läsning. Jag hade skrivit av meningen, men den passade inte in i inlägget om romanen.
Bäde Dahlströms Spådom och Bayleys Garments of Caean hade jag tänkt skriva något om, men det har jag inte gjort. Men det är två bra böcker. Garments of Caean en 4:a, Spådom en 5:a.

Bokgeografi Frankrike

O har denna vecka kommit till Frankrike. Ett av de få länder som jag varit i. En av de första nationaldagslistorna här var en med 10 bra franska romaner.

en bok:
Choderlos de Laclos - Farliga förbindelser
Ska du bara läsa en brevroman från 1700-talet i år så rekommenderar jag denna.

en författare:
Boris Vian
Boris Vian (det är han på bilden) skrev visor och romaner. Den absurda kärlekshistorien Dagarnas skum är hans mest hyllade. Andra bra är Hjärtkniparen.
Och Hösten i Peking (som varken utspelar sej under hösten eller i Peking). En berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerne Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
"Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren."

en bok man ännu inte läst:
Muriel Barbery - Igelkottens elegans
Jag tyckte hennes debutroman Smaken vart rätt bra. Så man borde väl läsa den här. Folk verkar gilla den.

Smaken av Muriel Barbery

Det är sällan man äter i nutida romaner. I Smaken av Muriel Barbery äts det emellertid nog för en hel romansvit.

En matkritiker får veta att han har 48 timmar kvar att leva. Han minns i monologer tillbaka på sitt liv, sina framgånger och sina måltider. Inskjutna mellan dessa minnen är korta stycken där kritikern beskrivs av andra personer i sin omgivning. Portvakterskan, hans barn och brorsbarn, hans katt och en staty.
Just statyns monolog är kanske lite sökt. Men dessa monologer är korta och de få som fungerar lite sämre gör inte så mycket. Greppet är väl använt och hjälper att göra boken till en underhållande läsning.

Att någon som har 48 timmar kvar att leva är kanske något som man snarare förväntar sej att stöta på i en komediserie än i en allvarlig roman. Och trots en del mörkare stråk - hans omgivning, som hans mindre begåvade barn, visar sej inte helt uppskatta den store gourmanden - är det en rätt lättsam ofta humoristisk roman.
Matkritikern ser sitt liv och världen med gastronomiska ögon och ett gastronomiskt språk. Prosan blir av och till till en parodi på språket i tidskrifter som Gourmet, medan den i andra delar helt omfamnar denna stil i ett uppradande av glupska adjektiv som gör texten till en fröjd att läsa.

Motorn i boken är matkritikerns sök efter sitt matintresses ursprung, efter en ursprunglig smak. Hur allvarligt man ska ta huvudpersonens sista uppenbarelse i detta sök är jag inte helt säker på. Den ifrågasätts också i monologen strax innan. Romanen befinner sej mellan allvar och skämt på ett sätt som påminner om den patafysiska traditionen.

Den svenska översättningen av Smaken kom ut tidigare i år. Det franska originalet kom ut år 2000. Och var Barberys debutroman. Den senare genombrottsromanen Igelkottens elegans (som jag inte läst) lär utspela sej i samma hus som Smaken. (De texter om Smaken som jag läst har varit väldigt präglade av den senare romanen.)
Det är väl mest för att Barberys tredje roman dröjt som Smaken kommit på svenska. Men det kan man vara glad över då den korta romanen är mycket läsvärd.

Citerat från veckans läsning

"Jag anstränger mig till det yttersta för att minnas. Men tänk om det som ligger och mal där i bakhuvudet inte ens smakade gott? Liksom Prousts förkättrade madeleinekaka - detta märkliga bakverk som smulades sönder till en mosig smet en råkall och kulen eftermiddag, i en sked lindblomste till råga på eländet - liksom den förknippas mitt minne kanske bara med något högst ordinärt som jag enbart är förtjust i av sentimentala skäl"
ur Smaken av Muriel Barbery, övers. Marianne Öjerskog

"Jag beklagar att jag inte behärskar ficktjuvarnas konst. Borde icke män som hänge sig åt intriger betrakta denna konst som en del av sin uppfostran? Hur roligt vore det icke att kunna snatta en rivals brev och porträtt eller också avslöja fromma kvinnor genom att knycka komprometterande papper ur deras fickor. Men våra föräldrar tänka på ingenting, och jag som tänker på allt står icke desto mindre handfallen och vet icke vad jag skall taga mig till."
ur Farliga förbindelser av Choderlos de Laclos, övers. Arvid Enckell