Tre tegelstenar

Lyrans senaste tematrio handlar om tegelstenar. Alltså riktigt tjocka böcker. Som dessa tre:

Alain René Le Sage - Gil Blas
"I dag regnar det. Min dotter ligger på sängen och läser Gil Blas. Hon ropar lyckligt:
- Nu kastas han i fängelse, nu pryglas han, nu bestjäls han.
Och jag vet att barnet förenar nytta med nöje och på en gång bildar sig i den klassiska litteraturen och lär sig känna igen det mänskliga beteendemönstret." (Jan Myrdal, ur Söndagsmorgon)
Gil Blas kom ut under första hälften av 1700-talet. Den skildrar det dåtida samhället genom att låta sin huvudperson passera genom det, ständigt bytande roller. Den lär ha blivit kallad den första moderna romanen. Men så där väldigt modern är den väl inte i sin uppbyggnad. Det är en pikareskroman. Och som i såna så händer först en sak och sen en annan. Vilket kan vara påfrestande för den som är van vid mer sofistikerade romanstrukturer. Det är dock ett hinder som är väl värt att ta sej över.
Det finns förkortade versioner av boken. De bör man undvika (medan varsamt förkortade versioner av de två romanerna nedan vore en utmärkt idé).

Marcel Proust - På spaning efter den tid som flytt
Den här är i och för sej uppdelad i sju böcker. Men flera av de är tegelstenar i egen rätt.
Att en skildring av sällskapslivet i Paris ska kräva en tretusen sidor skulle man kanske inte tro. Men Prousts roman innehåller en hel del annat. Kärlek och sorg och sånt. Allt nästan patalogiskt utsökt och detaljerat beskrivet.
Då boken är så lång är det kanske inte så underligt att den tar ett tag att komma in i. Och vid porten har man dessutom den där uttjatade madeleinekakan och dess odör i sin väg. Att Proust har en lte väl pedagogisk version av sinnesförnimmelse leder till minnen i början av boken kan jag se vitsen med. Men så ofta som avsnittet citerats så har det förvandlats till en parodi på sej självt.
Kanske kan det vara en idé för en förstagångsläsare hoppa över första delen och börja med I skuggan av unga flickor i blom i stället. That's a good one.

Thomas Pynchon - Against the day
1220 sidor är min pocketutgåva av denna Pynchons nästsenaste roman från 2006. Och det med rätt små bokstäver. Men Pynchon späckar romanen med bisarra händelser och märkliga karaktärer. Pojkboksäventyr och lovecraftsk matematik ackompanjerat av obscena slagdängor. Man må ha glömt vad som hände i början av boken när man kommer till slutet och det händer ofta att man går vilse i romankonstruktionen. Men när man irrar runt och försöker hitta vägen ut så finns det hela tiden allehanda häpnadsväckande ting där att se och upptäcka.

10 bra spanska böcker

Ännu en nationaldag, ännu en 10 bra...-lista.

Lazarillo de Tormez
Pikareskroman från 1554, författare okänd. Främsta anledningen till att Le Sages Gil Blas utspelar sej i Spanien. Senare pikareskromaner sväller upp till hiskeliga format. Men den anonyme författaren till den här förstod att hålla sej till det korta formatet.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man faller tillbaka i tiden och möter en kvinna han som ung kommer att inleda ett förhållande med. En melankolisk kort roman från 2003.

Camilo José Cela - San Camilos afton, dag och vecka år 1936 i madrid.
En del författare är lika bra som det säjs.

Cervantes - Don Quijote
Något av en klassiker.
Symposions utgåva med Jens Nordenhöks oavkortade översättning är, även om den är vacker, tyvärr inte särskilt bra. Där att läsa Lidforss översättning även i reviderat skick är som att läsa en gammal äventyrsroman så får Nordenhöks säkert mer korrekta text inget fotfäste. Den glider förbi.
Man bör ändå börja med en bra förkortad version. Även om alla avvikelserna till långa andra historier hör till bokens charm. Forumbibliotekets förkortade och revderade version har med en av dessa utvikelser men håller sej annars främst till huvudhistorien. Tyvärr är pocketvarianten, trots fint omslag, svårläslig rent typografiskt.

Rodrigo Fresán - Kensington Gardens
De flesta spanskspråkiga författare är inte spanjorer. Och detta är en lista med böcker från Spanien. Men nationell tillhörighet är nuförtin ett suddigare begrepp. Fresán är en argentinsk författare som sen 10 år tillbaka bor och är verksam i Spanien.
Kensington Gardens handlar om barnboksförfattare Peter Hook, vars föräldrar var rockstjärnor. Genom boken får vi redogjort för hans böcker. Såna här fiktiva författarskap är nästan alltid kul. Här gjort lite som en blandning av Philip José Farmers vonnegutpastischer och de tidiga läsbara John Irving-romanerna.

Giménez - Barnhemmet
Seriealbum om ett barnhem i Francotidens Spanien. Lite i samma genre som Art Spiegelmans Maus eller Marjane Satrapis Persepolis. Fast ännu bättre.

Juan Goytisolo - Förbjudet område
"Bland de romaner jag mellan arton och tjugofem års ålder slukade - antingen på franska eller i dåliga spanska översättningar som smugglades in från Buenos Aires - fanns det inte en enda som var skriven av en spanskspråkig författare. Den undervisning man bestod mig i skolan fick mig inte bara att avsky vår egen litteratur - som i deras händer förvandlades till en provkarta på pedantiska noter och kommentarer och sönderhackande tolkningar - utan den gjorde mig även övertygad om att det inte finns något i denna litteratur som var värt att stifta bekantskap med."
Första delen i en självbiografisk svit.

Julio Llamazares - Vargmåne
Om ett gäng republikanska soldater som gömmer sej i bergen efter det spanska inbördeskriget. Llamazares böcker är alltid spännande och bra.

Lorca - Närmare bläcket än blodet
Lasse Söderbergs tjocka urval ur Lorcas poesiproduktion.
Borges kallade en gång Lorca för en populärpoet. Nu menade han det som något negativt. Men det finns en omedelbarhet hos Lorcas dikter som gör att de ofta kan uppskattas också av dem som inte brukar läsa poesi.

Alvar Núnez Cabeza de Vaca - Skeppsbrott
En reseberättelse från 1500-talet. Såna här historier var roligare på en tiden. Författaren lider skeppsbrott, blir tillfångatagen av indianer ,svälter, hamnar i krig. Det finns många reseskildringar från senare år som hade piggats upp om författaren hade haft det bara en tiondels så eländigt som Nunez.

Apropå Gil Blas

"I dag regnar det. Min dotter ligger på sängen och läser Gil Blas. Hon ropar lyckligt:
- Nu kastas han i fängelse, nu pryglas han, nu bestjäls han.
Och jag vet att barnet förenar nytta med nöje och på en gång bildar sig i den klassiska litteraturen och lär sig känna igen det mänskliga beteendemönstret."

ur Söndagsmorgon av Jan Myrdal.

Gil Blas av Alain René Le Sage kom ut under första hälften av 1700-talet. Denna franska sena pikaresk är till skillnad från sina spanska korta föregångare såsöm Lazarillo de Tormes väldigt lång. De tidigaste svenska översättningarna är förkortade (inte alltid en dålig idé) men Nils Olof Franzéns översättning från 1945 är troligen den första läsmöjliga.
Gil Blas skildrar det franska samhället genom att låta sin huvudperson passera genom hela, ständigt bytande roller.

Samlingen Söndagsmorgon kom första gången ut 1965 och samlade en serie artiklar som Jan Myrdal skrivit i Stockholmstidningen. Den kom senare att ingå i volymen Samtida tillsammans med Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.

Påminner om de tidiga Skriftställning-volymerna (som samlade artiklar och kortare fiktion av Myrdal från flera olika håll) men med lite lättare hand och ofta roligare. Har också återutgivits i pocket utan de två andra böckerna (som blev till En illojal europés bekännelser).