Casper Natt

Casper Natt är en samling prosadikter av den franske 1800-talsförfattaren. Det är ett pionjärverk inom genren och det påverkade bland andra Charles Baudelaire.
Det är korta drömlika stycken. En del är lite väl violett numera men här finns flera vackra rader.

Om du inte har läst Bertrand så är du inte direkt ensam om detta. Den gavs ut på Svenska i Forumbiblioteket 1976 och Folke Isaksson kallar i sin essä om Bertrand i Gnistor under himlavalvet utgåvan för en "worstseller". 
Men det tog ett tag för Caspar Natt att hitta publik i sitt hemland när det begav sej. Kanske har dess tid i Sverige bara ännu inte kommit.

"Och mina små fabler lära icke ens få det ädelt som Geneviève av Brabants klagosång fick hos marknadens förevisar av bilder, när han beklagade att han icke mer kom ihåg början och aldrig hade kunnat lära sig slutet ..."
ur "VIII. För en bokvän" i den fjärde Boken, övers. Ebbe Linde

Fantasins styre och andra skrifter av Charles Baudelaire

"Det sägs att Balzac[...]en dag fann sig stående framför en vacker tavla föreställande ett vinterlandskap - det utstrålade svårmod, var täckt med rimfrost, med några enstaka stugor och stackare till bönder. Efter att ha begrundat ett litet hus från vilket steg en mager rökslinga, utbrast han: 'Vad vacker den är! Men vad gör de i den här stugan? Var har de sina tankar? Vad har de för bekymmer? Har skörden varit god? De har säkert förfallna skulder att betala?'
  Skratta den som behagar åt M. de Balzac.[...]men jag tror att han på detta vis, genom sin beundransvärda naivitet, har gett oss en utmärkt lektion i kritik."
ur "En kritisk metod", övers. Henrik Killander
(Ständigt denne Balzac.)

De böcker jag äger ger egentligen en lite missvisande bild av vad jag har läst. Jag har till exempel inte Ondskans blommor av Charles Baudelaire men jag har det här häftet med urval av Baudelaires texter om konst och kritik (och dandyer). Som jag inte läst hela trots att det är mycket tunt: 70 sidor.

Volymen ingår i skriftserien Kurslitteratur utgiven av Institutionen för estetik på Uppsala universitet.
Texterna är intressanta. Höjdpunkten är kanske lite oväntat en artikel om färg.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Lucka fem: Hands up who wants to die!

Ep:n The Bad Seed från oktober 1982 har fyra spår. De är alla bra. Nick Cave har skrivit texterna. Senare har han sagt att texten till "Deep in the woods" är för pretentiös. Vilket är lite roligt.
Så vitt jag vet har han inte haft några sådana invändningar mot dagens sång "Sonny's burning". Vilket inte hindrar att den innehåller en referens till Baudelaires onda blommor.
Det skräckromantiska bildspråket ackompanjeras av ett frenetiskt mycket snyggt trummande.
Nick Caves nästa grupp skulle som bekant komma att heta Nick Cave & The Bad Seeds. Och i texterna finns teman som Cave kommer att fortsätta utforska i det bandet.
Bad Seed finns utgiven på CD tillsammans med Mutiny. Ska du bara skaffa en Birthday Party-skiva så rekommenderar jag den.

Ikarisk klagan av Charles Baudelaire

IKARISK KLAGAN

De som hos horor hamnat
är mätta och nöjda nu;
jag bröt mina armar itu,
då molnen jag sökte att famna.

Bland stjärnor vars make ej finns,
där fjärran i rymden de brinner,
blott minnen av solar jag finner
i mitt ögas förbländande lins.

Förgäves jag sökte att hinna
till världsalltets mittpunkt och gräns;
som under ett eldöga känns
min krossade vinge förbrinna.

Av kärleken tänd till det sköna
för högt jag ställde mitt krav,
mitt namn skall aldrig få kröna
den avgrund som nu blir min grav.

Charles Baudelaire
översättning Erik Blomberg
(Bilden är en, ikarosfri, detalj ur Joos de Mompers "Ikaros fall".)

Man kan leva tre dagar utan bröd, utan poesi - hur länge som helst

Tuppen på berget var en serie med utländsk lyrik vald av Artur Lundkvist som gavs ut på 70-talet. Den blandade kända poeter som Paul Eluard och Pier Paolo Pasolini med mindre kända som Nichita Stanescu och Justo Jorge Padrón. Den senare var en av flera poeter i serien som var bosatt i Sverige.

Coeckelberghs hette förlaget som gav ut diktböckerna. De hade ett enhetligt utformande. Samma rektangulära form. Och på baksidan av samtliga böcker i serien var ett citat av Charles Baudelaire: "Man kan leva tre dagar utan bröd, utan poesi - aldrig."

Inte en, utan två personer har när de har sett någon av volymerna hemma hos mej tagit upp och läst detta citat för att sedan tala om att de levt mer än trettio år utan poesi och klarat sej alldeles utmärkt.

Och tar man citatet bokstavligt är det oriktigt. Ingen har dött av poesibrist. Nu kan hävda att poesi här ska ses som en symbol för något vidare, liksom bröd här betyder mat. Men på ett urval med poesi förstärks kopplingen till lyrik, med versfötter och allt.

Citatet kommer från en tid när poesin hade en central ställning i kulturen. Medan det citeras i en annan tid när denna ställning har försvunnit. I stället var, och är, poesin sedd som en finare del av kulturen.

Idag är väl poesiläsande närmast att se som en kufisk hobby som ornitologi eller filateli. Många annars belästa människor kan, nästan helt utan skam, säja att de aldrig läser poesi. Ändå lever uttryck som "rena poesin" kvar. Och i överförd mening finns det fortfarande gott om människor som pratar om vikten av poesi i livet.
Dessa människor försöker med största säkerhet sälja dej något.