Citerat från veckans läsning

"He turned and looked at the boy. Maybe he understood for the first time that to the boy he was himself an alien. A being from a planet that no longer existed. The tales of which were suspect."
ur The Road av Cormac McCarthy

"I stand here over the bowl patiently pissing my power away."
ur Dying inside av Robert Silverberg

Läst i december

Olav H. Hauge: Gängelstrån
Norska dikter. Urval utgivet i ellerströms lilla serien. Riktigt bra.
"Och radion lovar/mer snö./Och mer//bomber i Vietnam."

Ismaïl Kadaré: Drömmarnas palats
Albansk roman. En av tre av Kadarés böcker som kommit i nyutgåva nyligen. Jag planerar att skriva något om dem.
.
Marie Lundquist: En enkel berättelse
Dikter. Om språk och sånt. "Du lägger din första bokstav i min hand och ber mig mjölka den."

Terry Pratchett: The light fantastic
Andra boken i Diskvärlden-serien. Lite en upprepning på den första. Men jag håller på med den tredje som är bättre.

Robert Silverberg: Dying inside
Sf-roman från 70-talet. Läste den därför att det är en av böckerna som nämns i Waltons roman nedan och jag kom på att jag hade den i hyllan. Om en man som kan läsa tankar.

Michail Sjisjkin: Venushår
Rysk roman. Good shit.

Jo Walton: Among others
Bok om en flicka som läser sf-böcker. Och kan se älvor.

Årets sista månadslista. Funderar på att göra upp nån slags statistik. Jag har inte bestämt mej än för om jag kommer att fortsätta skriva upp vad jag läst nästa år.

Citerat från (förra) veckans läsning

"He sees the world through the bee's faceted eyes. Everything breaks into a thousand fragments, as though seen through a cracked glass; the essential color of everything is gray, but odd hues lurk at the corners of things, peripheral blues and scarlets that do not correspond in any way to the colors he knows."
ur Dying inside av Robert Silverberg

"I couldn't say Wim was looking at me like that because he thought I could read minds like in Dying inside (where did he get that idea from?) or that he wanted to go into the woods with me so he could see a fairy."
ur Among others av Jo Walton 

Citerat från veckans läsning

"That's how we'd taken the Blackfriars Transmitter, hours before D'kotta. It had been impregnable-wrapped in layer after layer of defense fields against missile attack, attack by chemical or biological agents, transmitted energy, almost anything. We'd walked in. They'd never imagined anyone would do that , that it was even possible to attack that way, so there was no defense against it."
ur "A Special Kind of Morning" av Gardner Dozois, i The Best of New Dimensions

"Ingen kan bevisa att Strindberg är bättre än Sigge Stark. Men det är tillrådligt att alltid utgå från att så är fallet."
ur "Om poesi" i Kritiska ögonblick av Bengt Holmqvist

"Kafka and Dostoevsky were pretty dark and gloomy too, and you'll note that neither of them ever won a Hugo."
Robert Silverberg i presentationen av en av novellerna i The Best of New Dimensions (en Hugo är ett science fiction-pris)

Citerat från veckans läsning

"Det hände att han berättade sagor för dottersonen, sagor blandade med bilder ur hans eget liv och händelser som lånats ur det som redan fanns skrivet. Helst ville pojken då höra honom berätta om det märkliga skeppet och dess besättning. Piratkaptenen som förlorat ett öga i strid med handelsmän och i det riktiga ögats ställe satt in en kula av mångfärgat glas.[...]
Sagorna var deras gemensamma egendom."
ur Hösten lång av Karl Rune Nordkvist










ur Weathercraft av Jim Woodring

"Färska tyrannosaurieägg till frukost."
ur "Sauropodernas heliga jungfru" i Det brokiga cocktailpartyt av Robert Silverberg, övers. Erik Andersson

Årets bästa SF år 2000

Novellen och novellmagasinet är en viktig del av SF-genren. Och det finns flera årligen utkommande antologier som samlar vad de menar är det bästa ur dessa amerikanska och engelska magasin och årets originalantologier.
En av dessa redigeras av David G. Hartwell (på senare år samman med Kathryn Cramer). Year's best SF 6 var den första av dessa som jag läste.
Hartwells antologi är på 500 sidor i litet pocketformat. Den innehåller därmed inte lika mycket text som dess främsta konkurrent - Gardner Dozois' storpocketserie The year's best science fiction (det är förvisso en subtil skillnad mellan de två titlarna). Men den är å andra sidan mycket billigare.

Det har kommit en sexton volymer i serien. Jag tycker lite de senare har tappat i kvalité. Kanske för att Hartwell och Cramer också börjat ge ut en Year's best fantasy.

2000 års utgåva av antologin innehöll flera mycket korta noveller som hade gått i det vetenskapliga magasinet Nature för att fira det sciencefictiga årtalet. Dessa är ofta humoristiska och piggar upp läsningen.

Då boken är menad att täcka alla sorters SF så finns det en hel del jag inte är så road av. Som SF-thrillernoveller. Och så kallad hard sf (mycket kemi och fysik och sånt man skolkade från i skolan). Men det hör ju till antologigenren och också en del av den hårda sf-en här är fullt läsmöjlig.

Här finns en hel del bra noveller. Som Robert Silverbergs "The Millenium Express" där kloner av kända konstnärer och vetenskapsmän förstör sina originals skapelser. Eller Brian Stablefords "The Last Supper" om framtida gastronomi.

Hartwell har en viss tendens att låta samma författare återkomma. En av dem som finns med i flera Year's best SF är Robert Reed och just han gör Hartwell rätt i att återantologisera. Reeds "Grandma's jumpman" här är en av hans bästa.
Antologin avslutas med långnovellen "Seventy-Two Letters" av Ted Chiang. En märklig historia om en värld där alkemisterna hade rätt. Den är i sej värd bokens pris. Åtminstone de nitton kronor den kostar i Bokus lagerutförsäljning (de rear också pocketversionen av Oceanen - den Göran Sonnevi som vi hade utdrag ur igår)

Bakom sista luckan så hittar vi en snöflinga och en resa bakåt i tiden

I det första numret av Planetary förekommer en modell av verkligheten som en snöflinga som existerar i 196 833 dimensioner. Detta är en i sinnevärlden eller åtminstone den matematiska världen existerande teori. Warren Ellis kombinerar denna teori med sf-troper som hemliga sällskap och kvantdatorer på 40-talet. Och sättet som detta multiversum skapas först när de sätter på denna kvantdator påminner om hur multiversum skapas i Michael Moorcocks A Cure for Cancer, en roman som Warren Ellis brukar nämna bland sina förebilder.

Snöflingan återkommer genom första hälften av Planetary, liksom talet 196 833. Dessa knyter de tidiga fristående avsnitten samman.

I albumen som samlar serien finns också en bild av en snöflinga på försättsbladen.

Efter det långa uppehållet på Planetary så minskar Snöflingesymbolens betydelse för serien. Och inte heller i detta det sista numret av serien kommer den åter.

Dock finns här ett liknande användande av en faktisk matematisk teori. Den här gången handlar det om en tidsreseteori som också påverkade filmen Primer (den mest komplexa tidsresefilmen hittills). Denna blandas med en vanlig konvention inom sf-litteraturen att upptäckten av en tidmaskin innebär världens undergång. Så pass vanligt tema att det finns ett avsnitt av Arkiv X som handlar om det. Annars har författaren Robert Silverberg återkommit till temat flera gånger. Som i "Nålen i tidstacken", i novellsamlingen Det brokiga cocktailpartyt.

Annars är det en hyfsad epilog. Trots vissa brister - däribland den klumpigaste varianten på "- It's a strange world. - Let's keep it that way." hittills. Tecknobabblet i denna är också babbligare och mindre elegant än i det första numret med snöflingan.

Men det passar Planetary att sluta, inte i en strid, utan i en räddningsinsats.

Ernst Ahlgren och James Tiptree jr

Jag bläddrade i Fru Marianne av Ernst Ahlgren för ett tag sen. Det är en bok som mest är av historiskt intresse. Av författaren har jag också romanen Pengar. På bokryggen till den står det Victoria Benedictsson.

Också den har jag stående på Ahlgren

Benedictssons främsta arbete är Stora boken, tre volymer dagböcker. Det är rimligt att de är utgivna under namnet Victoria Benedictsson. Pengar och Fru Marianne valde hon att ge ut under namnet Ernst Ahlgren. Men förlagen envisas att även där ändra hennes tagna författarnamn.

Under sf-författaren James Tiptree jr. första författarår var hennes identitet inte känd. Att hennes noveller ofta behandlade genderfrågor och att namnet var en uppenbar pseudonym gjorde att det gick rykten om att hon var kvinna. I ett antologiförord förlöjligade Robert Silverberg dessa rykten, för att hennes stil var så självklart maskulin. Denna händelse tas nästan alltid upp i översikter över Tiptree jrs verk eller Alice Sheldons liv. Silverberg skrev senare även om att han hade haft fel och att detta hade lärt honom en del om förutfattade läsningar (detta tas mer sällan upp).

Tiptree jr. noveller har också språkliga likheter med författare som Hemingway. Och framförallt utgår de mestadels från en manlig blick.

I början skrev Alice Sheldon under manlig pseudonym mest för att det var lättare att sälja till sf/magasin så. Men i senare noveller, även efter att hennes identitet läckt ut, så valde hon inte bara att fortsätta skriva som James Tiptree jr. - på ett par noveller med en kvinnlig protagonist valde hon en annan kvinnlig pseudonym. Från början kanske mest ett praktiskt val av så blev Tiptrees författargender efter hand en del av texten.

För Benedictsson del så skedde så vitt jag vet inte samma sorts förskjutning av författarblicken med den manliga pseudonymen. Inte heller var den en hemlighet. Men Ernst Ahlgren var hennes valda författarnamn. Ändå fortsätter man ge ut hennes böcker under namnet Benedictsson (ett namn som kom från en make hon avskydde). Ingen skulle få för sej att ge ut Tiptree jrs noveller under namnet Alice Sheldon.

Att sen min utgåva av Fru Marianne (en billighetsutgåva från 1918) inte nämner att Ernst Ahlgren=Victoria Benedictsson någonstans är kanske att ta i åt det andra hållet.