Tio bra tyska diktsamlingar

I dag är det Tysklands nationaldag. Det här är den femte tyska nationaldagslistan (jag publicerade inlägget redan förra året men lyckades radera det, ett utkast fanns kvar som jag har utgått från i rekonstruktionen av denna viktiga text.) Jag har med författare som skriver på tyska men inte är från Tyskland. Mest för att det gjorde listan lättare att sätta samman.

Rose Ausländer - Drömmen har öppna ögon

Bertolt Brecht - Sånger mellan krigen
Urval sammanställt av Erwin Leiser. I Samtal i Berlin så skriver Leiser att Brecht log gillande när han fick reda på att urvalet skulle heta detta trots att det hade med dikter från femtiotalet: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."
"Vid min vägg hänger ett japanskt konstverk av trä,/en ond demons mask, målad med guld./Medlidsam ser jag/de svullna pannådrorna, som visar/hur ansträngande det är att vara ond." (övers. Erwin Leiser)

Paul Celan - Dikter II
Uppföljaren till Dikter. Kanske inte den fantasifullaste av titlar.
"Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen/vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten" (övers. Lars-Inge Nilsson)

Günter Grass - Mässingsmusik
Grass var mer känd för sina romaner. Men jag gillar hans dikter.
"Plötsligt var körsbären där./Fast jag hade glömt/att det finns körsbär/och låtit förkunna: Körsbär har aldrig funnits -/var de där, plötsligt och kärkommet."
(övers. Lasse Söderberg i samråd med Imgard Pingel)

Heinrich Heine - Tyskland. En vintersaga/Wolf Biermann - Tyskland. En vintersaga
Två diktsamlingar till priset av en! Bok som innehåller både Heinrich Heines gamla klassiska diktverk och Wolf Biermanns svar på detta.
"En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vått himmelrike göra." - Heine (övers. Hjalmar Söderberg)
"Vi samlas väl illegalt ibland/vi stackars gamla satar/Dricker kaffe och pratar politik/Vi pratar. Och pratar och pratar...//Det är den gamla visan, min gosse/Man kvävs i hopplöst självplågeri" - Biermann (övers. Bengt Anderberg)

Sarah Kirsch - Glashussplitter

Michael Krüger - I förnuftets dagsljus
Andra volymen i den sorgligt kortlivade serien Moderna poeter.
"Böckerna, sade hon oförmodat,/har blivit en plåga för människorna:/de har vänt hemåt,/trötta på tvånget att uppfinna." (övers. Lars Gustafsson)

Rainer Maria Rilke - Duinoelegierna
"Förfärande är var ängel. Och likväl, ve mig,/åkallar jag er, själens nästan dödande fåglar, trots vad jag vet." (övers. Erik Lindegren)

Georg Trakl - Helian och andra dikter
"Se, det skymmer redan!//Natten vänder åter och en dödlig/varelse klagar, och något annat lider med.//I bävan under höstliga färger/böjer sig huvudet djupare år för år." (övers. Johannes Edfelt)

Tyska dikter. Från medeltiden till våra dagar
Våra dagar innebär här 1939. Tolkningar och urval av Erik Blomberg.
"Ve mig, var finner jag, då/det vinter är, blommorna,/var solens sken/och jordens skugga?/Murarna stå/ordlösa, kalla. I blåsten/fanorna rassla." - Friedrich Hölderlin

Tidigare tyska listor:
10 bra tyska romaner
10 bra tyska filmer
10 bra tyska böcker
10 bra tyska skivor

Drömmen har öppna ögon

När jag först läste det här urvalet av den tyskspråkiga judiska poeten Rose Ausländers dikter så skrev jag att det var lite Paul Celan Light över dikterna (Ausländet kände Celan). Vilket, även om jag la till att det var positivt menat, var lite orättvist.

En del av dikterna påminner ändå om en enklare Celan. Dikterna är ofta som fragment av barnramsor. Och är bra.

Urvalet är det första i Ellerströms Enhörningsserie som är med i denna genomgång av mitt bibliotek, men det kommer inte att vara det sista ur den serien.

Raderna ur "Inte oktober inte november" (övers. Salomon Schulman) nedan hade kanske passat bättre om en månad men jag tycker de passar rätt bra redan nu:

Höst säger du
men jag säger dig
inte oktober inte november
du måste uppfinna en ny kalender
ett annat alfabet

5 bra rumänska böcker

Rumänien är tema på nästa års bokmässa. Med anledning av detta repriserar jag denna lista som först publicerades 2010 på Rumäniens nationaldag.

Paul Celan - Dikter
Ibland kan det vara knepigt att bedöma vilka författare som är rumänska. Celan föddes till exempel i en stad i Rumänien som inte längre ligger i Rumänien. Celan är en av 1900-talets stora poeter. Dikter är ett rejält urval ur hans produktion.

Mircea Cartarescu - Orbitór Kroppen

Cioran - Om olägenheten i att vara född
"Under antiken var böcker så dyrbara att man inte kunde samla dem på hög såvida man inte var kung, tyrann eller...Aristoteles, den förste som ägde ett bibliotek värt namnet.
Ännu en anklagelsepunkt att lägga till de övriga mot denne redan i så många andra avseenden fördärvbringande filosof."

Panait Istrati - Kyra Kyralina
Lemonadförsäljaren Stavro är en storskrävlare i själ och hjärta. Han berättar sin livshistoria, fylld av elände och äventyr, för sin yngre släkting Adrien. En medryckande berättelse av ett slag som inte längre riktigt finns. Kom ut i början av 20-talet.

Adam Puslojic - Min trebenta katt
Puslojic är en serbisk poet. Men han sitter i Rumänska Akademin. Med rumänskt påbrå har han översatt rumänsk poesi till serbiska och också gett ut ett par diktsamlingar på rumänska. I detta urval på svenska finns på slutet ett par av dessa rumänska dikter. Som verkar vara lite mer religiösa där hans serbiska poesi är senmodernistisk - Puslojic skapade den poetiska rörelsen klokotrismen, så vitt jag förstår är han dess enda medlem. "Det här ordet uttalat/två gånger/blir ett kors./Så lysande är varje bokstav." (ur "Dor", en av di rumänska).

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Det finns bara en kamp som kan godtas, som man kan identifiera sig med utan att förlora sin mänsklighet: kampen som den utnyttjade för mot sin utnyttjare.
Vietnam kom att symbolisera den kampen.

På sidan 13 i Jaget och världen av Birgitta Trotzig så citeras (via Roger Garaudy) Lenins ord om att man måste drömma. Något som förvånade mej lite.
Jaget och världen är en samling texter kring politik. Från slutet av 50-talet till mitten av 70-talet. Med en del (då 1977) nyskrivna stycken.

Långt i från alla artiklarna i boken är direkt politiska. Lenin-citatet finns som ett motto innan en essä om modernismen. Och det handlar en hel del om språk och poesi. Bland annat om Paul Celan och Nelly Sachs.
Texterna om de två ständigt hopbuntade poeterna (förintelsepoesins Helan & Halvan) står bredvid varandra fastän den ena är från 50-talet och den andra från 70-talet, boken är ihopsamlad tematiskt snarare än kronologiskt.

Trotzig är kanske inte en författare som man tänker på som tillhörande 68-rörelsen. Men som många andra radikaliseras hon under de här åren. I en essä om Albert Camus från 1958 (i volymen) Utkast och förslag lägger hon lika stor skuld på algererna som på fransmännen - "den i och för sig rättmätiga revolten blir en ohygglig parodi". Medan hon här tar klar ställning för den koloniala frihetskampen.

Det handlar mer om Sovjet än om Algeriet och Vietnam. Hon diskuterar och försvarar Solsjenitsyn och Sacharov. Hon är kritisk mot sovjetregimen men perspektivet är tydligt vänster. En del av det här känns lite inaktuellt idag. Som hennes framlyftande av sovjetiska dissidenter som vill se en socialism med ett mänskligt ansikte (en av dessa, Andrej Sinjavskij, verkar i och för sej vara en spännande författare).
Ständiga utfall mot det franska kommunistpartiet och det på den här kanten vanliga påståendet att Sovjetunionens grundlag av år 1926 är den mest demokratiska grundlagen om den bara hade följts (a big fucking om) gör att boken ibland känns som en stencilskrift (ungefär som en av vår tids politiska bloggar fast man fick blå fingrar av att läsa dem) utgivet av ett vänsterkatolskt förbund.

"VI MÖTS VID STENCILERNA!" heter det också i slutet av ett enkätsvar från 1973. Men då handlar det om poesi. En del av artiklarna påminner om Trotzigs prosapoesisamlingar. Som en samling judiska sägner, en av bokens höjdpunkter.
Enkättexten om poesin är emellertid också politisk. Det handlar om språk och makt - "vi har och får mer och mer, ett ombudsmannaspråk, en parodi på ett gammalt överklass- och maktspråk. Det är egendomligt och beklämmande att se att det är den traditionen - maktens och överhetens uttrycksformer - som språkvanorna med masochistisk undersåtlighet har tagit upp. Och inte vad som dock har funnits av kraftfullt och uttrycksfullt folkspråk".

Och här ser man kanske en del av Trotzigs politiska radikalism som har haft betydelse för hennes författarskap från Sveket och framåt. Om hon inte började skriva rapportböcker och sånt (och i det långa avslutande avsnittet är ambivalent till krav på litteraturens engagemang) så finns det ändå ett tema om språk och motstånd i hennes berättelser.

Jaget och världen har getts ut i pocket samman med Ett landskap (1959) och går så vitt jag förstår fortfarande att köpa.