Översättare

Jag har läst två franska romaner bredvid varandra. I taket av Éric Chevillard och En rysk roman av Emmanuelle Carrère. Carrère har jag läst ett par romaner av tidigare. Av Chevillard, en yngre författare, har jag bara läst en. Men de två författarna har jag ändå tänkt på som rätt olika varandra och handlingen i dessa böcker motsäjer inte den bilden.

Ändå tycker jag när jag läser de att de påminner om varandra i tonen. Och jag kunde inte riktigt sätta fingret på varför. Sen inser jag att bägge böckerna har samma översättare - Anna Säflund-Orstadius.
Det är nu inte något sensationellt sammanträffande. Det är två nyare franska romaner (Chevillarden skrevs i slutet av 90-talet men kom ut på svenska 2008, medan Carrèren kom ut i år).

Jag kan inte läsa franska. Och alltså inte bedöma översättningarna. Språket flyter bra - bägge har på sitt sätt en vacker prosa. Recensioner av böckerna som jag sett nämner också bara översättaren (positivt) i en mening eller en bisats.

Just bisatser är det rätt många av i bägge böckerna. Många komman. Detta att bygga bisats på bisats lär vara vanligare i franskan. Och det händer att översättare väljer att försvenska meningsbyggnaden (det är vanligare i nyöversättningar av äldre verk). Men de är fler hos Chevillard än Carrère och det är knappast ett ovanligt val att bibehålla originalets meningsuppbyggnad (och hos Chevillard så skulle det omständiga i berättarrösten bli svårt att återge utan alla dessa utbroderade på varandra snubblande meningar i meningen).
Så den gemensamma svårgripbara tonen kan knappast förklaras en bart med meningsuppbyggnaden.

Snarare tror jag att ekon av översättarens röst finns kvar i ett översatt verk. Och att detta, även om man nuförtiden ofta vill att översättaren ska märkas så lite som möjligt, är en kvalité snarare än en brist.
Även om en översättning bör vara följsam (även om detta inte är ett självklart ideal, det har funnits tider då man sett annorlunda på översättarens roll) så blir en översatt text platt om det inte finns med något av översättarens tonfall. Det säflundorstadiuska i texterna är en styrka.

Citerat från veckans läsning

"Han blev stående på stentrappan utanför porten och myste mot solen.
Han tänkte:
Livet och solsystemet går förträffligt.

Det var ett citat. Han brukade använda det ibland. Det var någon bra karl som hade sagt det, han kom inte ihåg vem."
ur Fjorton dagar före frostnätterna av Sigurd Hoel, övers. Karin Stolpe

"förresten finns det inga vargar, påpekar Madame Stempf, deras spår i snön är bara bläckplumpar på sagoförfattarens papper för att han är för lat för att skriva rent en gång till, han föredrar att smutskasta dessa mystiska kringvandrande varelser, helt och hållet påhittade, och skyller på dem varje gång han har slukat en flickunge."
ur I taket av Éric Chevillard, övers. Anna Säflund-Orstadius

Citerat från veckans läsning

"Efter två månader[...]avbröts byggandet av biblioteket på order av de lokala myndigheterna och, samtidigt antar jag, hoppas jag, även allt bokskrivande - för vad skulle man nu med nypublicerade böcker till, var skulle man ställa dem, sortera dem, katalogisera dem, etikettera dem och ge fan i dem, var lagra dem, var kasta dem? Det är klart, såvida det inte var författarna som plötsligt och samfällt inställt verksamheten - vad ska man skriva böcker för? - och därigenom orsakade att bygget avstannade."
ur I taket av Éric Chevillard, övers. Anna Säflund-Orstadius

"It is still a little odd to look at whom some major authors felt to be their greatest influences."
Samuel R. Delany, ur "Critical Methods/Speculative Fiction" i The Jewel-Hinged Jaw

Citerat från (förra) veckans läsning

"Jag skulle vilja kunna säga att jag är född sådan här, med en upp-och-nervänd stol på huvudet, men det vore att ljuga."
ur I taket av Éric Chevillard, övers. Anna Säflund-Orstadius

"Sex with God can be attained by daubing the sexual parts in mutton fat and communion wine."
ur City of silence av Warren Ellis

"På ryska skriver jag inte det jag vill, utan det jag kan: knappheten kommer till undsättning.[...]Och jag tycker om att skriva i första person singularis: V pervom litse jedinstvennovo tjisla, "i första ansiktet av den unika siffran". Jag älskar det uttrycket. Tack vare ryska språket är det som om mitt första ansikte visar sig för mig."
ur En rysk roman av Emmanuelle Carrère, övers. Anna Säflund-Orstadius