Levnad och Evigt gröna träd av Gunnar Adolfsson

På länken i förra inlägget så skriver jag också om Eva Adolfssons far Gunnar Adolfsson som har en roll i boken.

Gunnar Adolfsson var en kommunistisk arbetarförfattare, redaktör och riksdagsman. I inlägget nämner jag de två tidiga romanerna Trappan och Väntande land. Två böcker som jag tyvärr inte äger.

Men jag tar också upp novellsamlingen Evigt gröna träd . Ett urval utgivet på 70-talet med Adolfssons noveller från 20- och 30-talet. Och några från 60-talet.
Adolfssons författarskap fick en andra andning på 60-talet med några skildringar av lantligt liv som fick bra kritik också i borgerlig press.

Jag hittade Adolfsson genom en skriftställning av Jan Myrdal. En ung Myrdal är med mot slutet av Adolfssons underhållande självbiografi Levnad:
"unga ynglingen som upphov rösten stod plötsligt på huvudredaktörens rumsgolv, inkommen i den bråda timmen utan att knacka:
- Jag är Jan Myrdal, finns det någonting jag kan göra.
[...]
  - Jaså du är Jan Myrdal. Jag kände din farsa lite grann, han bar som statsråd en alldeles för röd slips. Till allmän borgerlig förtretelse tecknade han också ett handelsavtal med Moskva.
  Jan Myrdals skratt var omöjligt att tyda, det kunde lika gärna gälla rödslipsen som ättetavlan, också bakslugheten med handelsavtalet."

(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling, en i taget i alfabetisk ordning (eller två i taget i det här fallet))

10 bra röda böcker

Det dånar uti och allt det där.

Evigt gröna träd av Gunnar Adolfsson
Jag har haft en lista med arbetarlitteratur en tidigare första maj. Där fanns givetvis Gunnar Adolfsson med. Det här är noveller som publicerades i kommunistisk press på 20- och 30-talet. Adolfsson blev sen tidningsredaktör och riksdagsman.

Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk
Björk läser bland Kapitalet av den äldre Karl Marx med den yngre Marx i tankarna.

Sånger mellan krigen av Bertolt Brecht
"Den unge Alexander erövrade Indien.
      Han ensam?
Ceasar slog gallerna.
Hade han inte åtminsone en kock med sig?"
ur "En läsande arbetares frågor", övers. Erwin Leiser

Hädisk munk av Axel Danielsson
Artiklar och noveller av den socialdemokratiske ledaren.

Dagbok från fängelset av Ho Chi Minh

Korta beskrivningar av livet i fängelset. Vemodiga och vackra. "Klockan två. Cellen är öppen. De vädrar./Man ser en bit av himlen. Vi tittar alla uppåt./Jag vet att också ni längtar efter den fria himlen./Men anar ni varför jag är tankfull?" ("Eftermiddag" övers. Jan Kunicki)

Samtal i Hanoi av Sara Lidman
I detta resereportage från 1965 så tolkar Lidman ett par av Hos fängelsedikter (hennes tolkningar är bättre än Kunickis). Innehåller samtal med vietnameser och reflektioner kring kriget.

Jag var, jag är, jag blir av Rosa Luxemburg
I detta urval artiklar och brev (breven är de som hållit sej bäst - det finns två urval av Luxemburgs fängelsebrev på svenska förutom det här) finns en artikel om förstamajfirandets uppkomst. "Den första maj förkunnar åttatimmarsdagens paroll. Men inte heller när man uppnått detta mål slutar man fira dagen. Så länge arbetarnas kamp mot bourgeoisi och regering varar, så länge det finns krav kvar, som måste uppfyllas, kommer förstamajfirandet att årligen ge uttryck åt dessa krav." 1894, övers. Birgitta Sandberg

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Sen Martinson tvångsinskrevs i litteraturkanon så har hennes politiska sida tonats ner. Men hon var rätt så röd. Det här är en bra roman.

Söndagsmorgon av Jan Myrdal
Myrdal hade på 60-talet en krönika i Stockholms-Tidningen på söndagen. Den här boken samlar de bästa av dessa. Myrdal när han är som mest underhållande.

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Tidigare Förstamajlistor:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda skivor
10 bra röda filmer

10 bra arbetarromaner

Gunnar Adolfsson - Trappan
Ofta kallas Träskoland från 1964 för Adolfssons egentliga debut. Men hans tidigare romaner är också bra. Trappan gavs ut i nyutgåva på 70-talet då det blev ett större intresse för den äldre arbetarlitteraturen.

Harry Ahlberg - Den galne europén
Ahlberg är en anarkistisk arbetarförfattare med ett stark språk. Denna rätt sena Ahlberg-roman (från 1975) utspelar sej dels i Danmark under EG-valet, handlar dels om Ahlbergs försök att skriva en roman om bogserare. Detta blandas med satiriska sagor.

Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Dagboksroman från 1970. Om Ekelöfs arbete som städerska. Den skildrar hennes liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Handlar mycket om glädjen med att läsa.

Jan Fridegård - Lars Hård
Statarlitteraturen är en viktig undergenre till den svenska arbetarlitteraturen. Lars Hård är en av de stora klassikerna bland statarskildringarna.

Folke Fridell - Greppet hårdnar
Fortsättning på den mer kända Död mans hand (jag tror de har getts ut tillsammans). Romanen handlar till en del om den föregående romanen och hur industriarbetaren Rivar-Bohms liv påverkas av att han gett ut en roman.

Kjell Johansson - En rädd människas berättelse
Den nyaste boken på listan. Från 1984. Berättelsen om en arbetarson som hamnar i ett av de mindre av bokstavspartierna varvas med absurda fabler och berättelser.

Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Den bästa svenska kollektivromanen (inte för att det är så många contenders).

Ivar Lo-Johansson - Stockholmaren
Tredje delen av åtta i den första av Ivar-Los två självbiografiska romansviter. Man hade väl kunnat ta vilken som helst av dem (även om jag inte har läst alla delarna). Men här finns evighetsmaskiner. Vilket alltid är ett plus.

Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Martinsons debutroman från 1933. En av de stora klassikerna i genren. Dina lärare tvingade säkert dej att läsa ett kapitel ur den här när du gick i skolan. Det gjorde de rätt i.

Bunny Ragnerstam - Innan dagen gryr
Första delen i en romansvit. Med undertiteln Dokumentärroman från hösten 1881. Fast den kom ut 1974. En av de bättre av de historiska arbetarromanerna. Influerad av John Dos Passos romantrilogi U.S.A så blandar Ragnerstam in artikelutdrag i romanen.

Eva Adolfsson och Gunnar Adolfsson

När jag lästa Eva Adolfssons Till Moskva tog jag fram Arbetarkulturs samling med noveller av Gunnar Adolfsson: Evigt gröna träd.

Nu är det ju rätt ofta böcker får en att tänka på andra verk som på ett eller annat sätt påminner en om det man läser. Men Gunnar Adolfssons noveller är knappast en föräldratext till Eva Adolfssons bok. Genrerna är olika. Det som i boken får mej att tänka på Gunnar Adolfsson är att han är Eva Adolfssons far.

Och att huvudpersonen i boken, som är byggd på Eva Adolfssons egna upplevelser i Moskva på 60-talet, ständigt tänker på sin far.

Gunnar Adolfsson var en kommunistisk redaktör, riksdagsledamot och arbetarförfattare. Han är inte särskilt läst idag och tillhör inte de proletärförfattare som brukar återupptäckas av kritiker. Det är svårt att hävda att han egentligen var modernist. Som är vanligt i såna sammanhang. Och en del av hans noveller har ett rätt gammalmodigt sätt.

Den senare delen av hans författarskap är mycket folklivsskildring. Men romaner som Trappan och Väntande land är riktigt bra.

Eva Adolfssons Till Moskva är den första skönlitterära boken av hennes jag läser. Det är en bra bok. Livet som svensk student i 60-talets sovjet och alla myllrande intryck kommer fram väl.

Fadern är på sätt och vis en bifigur i boken. Rent faktiskr förekommer han inte på många sidor. Men hans närvaro märks. Det är han som är orsaken till att hon är i Moskva.

Hon funderar på hur hon ska beskriva till exempel första maj tåget för fadern. Vilket bara är ett sätt som boken handlar om hur hennes upplevelser blir berättelse nästan innan hon haft dem.

Men jag funderar på om de få ställen där fadern nämns blir tydligare fetersom jag läst författarens far? Det blir en ovanlig sorts möte mellan texter.