Ur Carmen Dog av Carol Emshwiller (1921 – 2019)

"It's hard to say if it is her voice or her sensibility that holds them spellbound, the rise and fall from almost whisper to wail to deep throated growls of sadness and pain. Whatever it is, it reminds them of home...home, in its many and various forms, burrows, beaches, tops of trees[...]Soon a few begin to join in tentatively and then all (some are quite good but some, naturally, can't sing even a little, but they join in none the less) a chorus of wails and Pooch, again, as at the opera, in obligato, her voice soaring out over all the others."
ur Carmen Dog av Carol Emshwiller

Carmen Dog av Carol Emshwiller

Huvudpersonen i Carol Emshwillers roman Carmen Dog drömmer om att en dag ha huvudrollen i Carmen. Att vår hjältinna lystrar till namnet Pooch och råkar vara en hund utgör inte nödvändigtvis ett oöverstigligt hinder för denna ambition då hon håller på att förvandlas till människa.

Detta är inget unikt för just henne. Över hela världen förvandlas diverse djur till kvinnor, medan kvinnor blir till djur. Männen och handjuren är inte drabbade.

Jag hade inte direkt låga förväntningar när jag började läsa romanen. Det lilla jag har läst av Emshwiller har jag tyckt om och Carmen Dog brukar anses som ett av hennes bättre verk. Men i och med premissen så trodde jag mej nog veta ungefär vad denna feministiska fantastik anno 1988 hade att bjuda på.

Och de teman man skulle förvänta sej om gender och transformationer och sånt finns förvisso här. Men boken innehåller också så mycket mer. Varje stycke i den korta romanen är laddat med kraft och mening. Och hur förhållandena mellan djur/människa och man/kvinna felläses här är mångtydigt.

Pooch, som är en charmerande hjältinna (en intressant variant på den naive gode hjälten i den satiriska traditionen), flyr från det hem där hon hållits som husdjur då kvinnan i huset, numera på väg att förvandlas till en sköldpadda, har bitit sitt barn i nacken och Pooch är rädd för att få skulden. Hon tar barnet med sej. Ute i en värld i snabb förvandling upplever hon diverse äventyr hela tiden författande haikuar i huvudet.

Carmen Dog gavs ut i förlaget Women's Press science fiction-serie. Och man hittar ofta Emshwiller i sf-antologier. Men sättet som metamorfoserna i romanen bara sker påminner mer om hur Franz Kafka handskas med Gregor Samsas förvandling till en stor skalbagge i Förvandlingen. Och Carmen Dog skulle trots sin fantastiska premiss nog utan svårighet kunna passera som "riktig" litteratur - mer satir (om än för mångbottnad för att bekvämt kunna passa in under den kategorin heller) än fantasy eller sf. Senare utgåvor verkar också ha tonat ned genreaspekten.

Sen kan bokens tema med till människor transformerade djur få en att tänka på klassiker inom sf-genren som H. G. Wells Doktor Moreaus ö (och en mad scientist finns, som romanens enda egentliga sf-markör, med i handlingen). Och kvinnan som husdjur dyker också upp här och var inom science fiction och skräck (också Wells, bland annat Tidsmaskinen).
Så även om man inte bör skrämmas bort av termen science fiction på pärmen så kan boken samtidigt rekommenderas till de som gillar fantastisk litteratur som den skriven av James Tiptree jr. eller Octavia Butler.

Över huvud taget så rekommenderar jag Carmen Dog. Den är rolig, spännande och uppfriskande. Det är en kort men tät roman. Emshwillers språk här är på samma gång lätt omständligt och i största möjliga mån fyllt med mening. Detta ger prosan en speciell sorts kraft eller kanske lyster.

(Först publicerad den 21:a maj 2010. Jag ångrar lite ordvalet "lyster" i slutet av inlägget. Ursula K. LeGuin har sagt om romanen att "Why this book isn't a feminist classic I don't know. Maybe it is. Maybe that's why people haven't heard about it".)

10 bra amerikanska böcker

Det är fjärde juli och det är fjärde året i följd som vi uppmärksammar detta med en lista.

Flickor på flykt av John Ashbery
Långdikt från 1999 inspirerad av en bildroman av Henry Darger (bilden ovan är från den). Dikten kryper sej fram genom beskrivningar som när de tycks betyda något viker av, försvinner iväg:
"Jag vill inte lämna er utan att berätta en historia för er. Jag vore dum,/nej försumlig, om jag inte talar om vart de andra har tagit vägen./Finns det inte någon plats att stanna på,/ett ställe som vi alla känner igen när vi kommer dit?/Jo, det finns det, sa hon, men då måste vi allihop först gå tillbaka/in i mörkret och agna våra krokar med jordnötssmör./Och så gjorde de det/och gick hemifrån den dagen." (övers. Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou)
 
The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader
Såna här Readers kan vara problematiska. Men Baraka har själv varit med och haft inflytande på urvalet. Dikter, pjäser, essäer av en av Förenta Staternas största författare. 

Krig och tystnad av Robert Bly
Ett urval dikter av Bly utgivet 1969. Numera är Bly mest känd för att ha skrivit Järn-Hans (en bok om att männen måsta ta tillbaka sin manlighet genom att skrika i grupp i skogen eller nåt sånt) och för att han vart vän med Tomas Tranströmer. 1969 var han ett större namn än Tranströmer och en av den tidens ledande politiska poeter.
 
Carmen Dog av Carol Emshwiller
I början av juni så skrev jag att jag varje dag den månaden skulle presentera en författare, från A till Ö. Som den uppmärksamme läsaren säkert sett så blev det inte så. Emshwiller skulle ha varit bokstaven E.  


Svarta biljetter av Jayne Anne Phillips 
Den här novellsamlingen från 1981 vart Jayne Anne Phillips genombrottsbok. Novellerna är ofta mycket korta, men antyder större berättelser. Flera av dem har återtryckts i amerikanska skolantologier. 

Romansens själ av Ezra Pound 


Till Esmé kärleksfyllt och solkigt av J. D. Salinger 
Novellsamling av den amrikanaste av amrikanska författare. Den inledande "Den skrattande mannen" är en av mina favoritnoveller. 


Alyx av Joanna Russ Ett par noveller och en kortroman om Alyx, som är en tjuv i en sorts Conan Barbaren-värld. Men Arnold Schwartzenegger hade haft svårt att spela henne. Då hon är en liten gråögd kvinna. 

Melanctha av Gertrude Stein 
"‘Melanctha’ is negro music with all its maddening monotony done into prose; it is writing in real rag-time. Heaven forbid Miss Stein should become a fashion!" - Katherine Mansfield 

Jimmy Corrigan - the smartest kid on earth av Chris Ware 
Seriealbum som vunnit priser som går till riktiga böcker.

Tidigare 4 juli-listor:
10 bra amerikanska romaner
10 bra amerikanska filmer
10 bra amerikanska skivor

10 bra kvinnosaksböcker

Det andra könet av Simone de Beauvoir
Klassikern.

Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
"2/4-68
Hur f-n ska man stå ut---Jag begriper det inte---Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan...sedan...Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag---Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv[...]Medan rasupproren (makten om pengar) rasar i Amerika håller vi på att rösta fram den bästa schlagern i Europa... Spanien vann med en la-la-la-låt. Jag har städat efter reparationsgubbarna på socialvårdsbyrån. Är dödstrött---"

Carmen Dog av Carol Emshwiller

"De få vara tacksamma att vi ge dem arbete." av Lotta Forssman och Marianne Paas
En bok om arbetarkvinnornas kamp i Sverige.

Kvinnans ställning i den ekonomiska samhällsutvecklingen av Alexandra Kollontaj
Föreläsningar hållna vid Sverdlov-Universitetet 1921. Om att kvinnornas roll varierar under olika tider och under olika samhällsskick. Och att kvinnans underordning därmed inte är av naturen given. Känns fortfarande rätt radikala så här lite mer än 90 år senare. (Sen finns det ett och annat av hennes exempel som inte riktigt hållit för historieforskningens tand, som beskrivningen av det nomadiska samhällslivet.)

Den femte sanningen av Doris Lessing
Den femte sanningen (The Golden Notebook) skildrar, i jagform, en kvinnas liv uppdelat i fyra anteckningsböcker.

Mor gifter sig av Moa Martinson
En av de klassiska statarromanerna.

Honmänniskan av Joanna Russ
Female man heter den på engelska. En pun som går bort på svenska (annars är översättningen rätt bra). SF från 70-talet där kvinnans roll på olika sätt och i olika världar vskildrasskildras. En av dessa världar är enbart befolkad av kvinnor.
I slutet av boken uppmanas den att glädjas när den blir föråldrad "För den dagen är vi fria" (övers. Y. Spångberg). Honmänniskan kom ut 1975. Den har hållit sej bra. Något som kanske antyder att vi ännu inte är fria.

Våldtäkt av Anja Tuckerman
Tysk roman från 1988.

Pennskaftet av Carol Elin Wägner

Carmen Dog av Carol Emshwiller

Huvudpersonen i Carol Emshwillers roman Carmen Dog drömmer om att en dag ha huvudrollen i Carmen. Att vår hjältinna lystrar till namnet Pooch och råkar vara en hund utgör inte nödvändigtvis ett oöverstigligt hinder för denna ambition då hon håller på att förvandlas till människa.

Detta är inget unikt för just henne. Över hela världen förvandlas diverse djur till kvinnor, medan kvinnor blir till djur. Männen och handjuren är inte drabbade.

Jag hade inte direkt låga förväntningar när jag började läsa romanen. Det lilla jag har läst av Emshwiller har jag tyckt om och Carmen Dog brukar anses som ett av hennes bättre verk. Men i och med premissen så trodde jag mej nog veta ungefär vad denna feministiska fantastik anno 1988 hade att bjuda på.

Och de teman man skulle förvänta sej om gender och transformationer och sånt finns förvisso här. Men boken innehåller också så mycket mer. Varje stycke i den korta romanen är laddat med kraft och mening. Och hur förhållandena mellan djur/människa och man/kvinna felläses här är mångtydigt.

Pooch, som är en charmerande hjältinna (en intressant variant på den naive gode hjälten i den satiriska traditionen), flyr från det hem där hon hållits som husdjur då kvinnan i huset, numera på väg att förvandlas till en sköldpadda, har bitit sitt barn i nacken och Pooch är rädd för att få skulden. Hon tar barnet med sej. Ute i en värld i snabb förvandling upplever hon diverse äventyr hela tiden författande haikuar i huvudet.

Carmen Dog gavs ut i förlaget Women's Press science fiction-serie. Och man hittar ofta Emshwiller i sf-antologier. Men sättet som metamorfoserna i romanen bara sker påminner mer om hur Franz Kafka handskas med Gregor Samsas förvandling till en stor skalbagge i Förvandlingen. Och Carmen Dog skulle trots sin fantastiska premiss nog utan svårighet kunna passera som "riktig" litteratur - mer satir (om än för mångbottnad för att bekvämt kunna passa in under den kategorin heller) än fantasy eller sf. Senare utgåvor verkar också ha tonat ned genreaspekten.

Sen kan bokens tema med till människor transformerade djur få en att tänka på klassiker inom sf-genren som H. G. Wells Doktor Moreaus ö (och en mad scientist finns, som romanens enda egentliga sf-markör, med i handlingen). Och kvinnan som husdjur dyker också upp här och var inom science fiction och skräck (också Wells, bland annat Tidsmaskinen).
Så även om man inte bör skrämmas bort av termen science fiction på pärmen så kan boken samtidigt rekommenderas till de som gillar fantastisk litteratur som den skriven av James Tiptree jr. eller Octavia Butler.

Över huvud taget så rekommenderar jag Carmen Dog. Den är rolig, spännande och uppfriskande. Det är en kort men tät roman. Emshwillers språk här är på samma gång lätt omständligt och i största möjliga mån fyllt med mening. Detta ger prosan en speciell sorts kraft eller kanske lyster.

(Först publicerad den 21:a maj 2009. Jag ångrar lite ordvalet "lyster" i slutet av inlägget. Ursula K. LeGuin har sagt om romanen att "Why this book isn't a feminist classic I don't know. Maybe it is. Maybe that's why people haven't heard about it".
Det kom en Collected Stories vol. 1 med Emshwillers noveller nyligen.)

James Tiptree-priset

I år gick Tiptree Award till Baba Jaga la ett ägg av den kroatiska författaren Dubravka Ugresic. Jag har inte läst boken. Men den säjs vara bra. Och finns på svenska. Något som inte alltid är fallt med Tiptree Award-vinnare.

Priset är uppkallat efter den amerikanska sf-författaren James Triptree jr. Det tilldelas en bok inom fatastiken som handlar om kön och genus.

Det är alltså inte ett pris som går till enbart kvinnliga författare. Även om de, kanske inte så förvånande, brukar dominera short- och longlist till priset. Tiptree jr. själv hade alltså kunnat få det även när alla trodde att hon var man.

Tiptree jr. hette egentligen Alice Sheldon och hennes identitet var länge en hemlighet. Men det gick ett rykte om att hon skulle vara kvinna. Något som fick författaren Robert Silverberg att i ett förord förklara att hon skrev typskt manligt, som Hemingway. Och att ingen kvinna skulle kunnat skriva på det sättet.

Denna anekdot berättas i förordet till den första antologin med Tiptree-vinnare: The James Tiptree Anthology 1. Sex, the future, & chocolate chip cookies, redigerad av Karen Fowler, Pat Murphy, Debbie Notkin och Jeffrey D. Smith. Undertiteln är en anspelning på att priset bland annat finansieras med hjälp av kakförsäljning.

Antologin innehåller noveller, romanutdrag och ett par essäer. Två av novellerna (av Kelly Link respektive Kara Dalkey) är varianter på H. C. Andersens "Snödrottningen" - som också finns med i samlingen. Så där har antologin ett sekundärt tema.

Annars är de bästa novellerna "The Ghost Girls of Rumney Hill" av Sandra McDonald - en spökhistoria där ett gäng döda pojkar och flickor för evigt är fast i de könsroller de hade medan de levde, och "Boys" av Carol Emshwiller - om ett framtida krig mellan könen, också den ur barnperspektiv (den senare har gått som Veckans novell i P1).

Fast bäst är nästan en essä (ursprungligen en föreläsning) av Ursula K. LeGuin (som en gång i tiden inte lät Tiptree vara med i en brevdiskussion om feminism - då den uteslutande var för kvinnliga författare) där hon skriver:

"It's not a matter for me of stooping to an occasional amusing bit of slumming in the kiddylit ghetto or the Sci Fi gutter. I live there, in the ghettos and the gutters. I am a street person of the city of fiction. And every now and then I come lumbering up like some sort of Sewer Monster out of the depths of Genre onto the spotless lawns of Literary Realism - since realism, to my mind, is simply another genre, another domain of fiction, and all mine if I want it.
Ur "Genre: A Word Only a Frenchman Could Love"

Det har kommit ut tre James Tiptreepriset-antologier.

Bokgeografi USA - love it or leave it

Os bokgeografi handlar denna vecka om det lite obskyra litteraturlandet USA. O själv har en förkärlek för den amerikanske författaren Philip Roth. Som jag inte riktigt delar. Men en Roth-roman fanns med på listan 10 bra amerikanska romaner, min första utomnordiska nationaldagslista.

O vill att man ska berätta om -

en amerikansk bok
Carmen Dog av Carol Emshwiller
"Why this book isn't a feminist classic I don't know. Maybe it is. Maybe that's why people haven't heard about it" - Ursula K. LeGuin
Roman om en hund vars högsta dröm är att sjunga opera. En dröm som inte är så orealistisk som man skulle kunna tro - då hon och resten av världens hondjur håller på att förvandlas till kvinnor. Medan kvinnorna i sin tur börjar få djuriska egenskaper.

en amerikansk författare
Jayne Anne Phillips
Jayne Anne Phillips fick sitt genombrott med novellsamlingen Svarta biljetter (jag har ett signerat ex av den svenska förstautgåvan). Man läser ofta de kortare av dessa, som ofta består enbart av en sida, i de amerikanska skolorna. Samlingen följdes av hennes första roman Maskindrömmar som följer en familj under flera decennier.
Hon har skrivit ytterligare tre romaner och en novellsamling (och lite essäer och sånt). Som alla är bra. Senast kom den hyllade Lark & Termite. Förra årets bästa roman.

en amerikansk bok jag inte läst
Brookland av Emily Barton
Jag var väldigt förtjust i Emily Bartons debutroman The Testament of Yves Gundron och borde väl läsa hennes andra bok. Om ett brobygge. Den ska ha hyllats av kritikerna. Kom 2006.

Djurisk trio

Lyrans trio denna vecka har temat djur i titeln.

Sven Delblanc - Åsnebrygga
Sven Delblancs dagboksroman från 1969 är nog hans bästa bok. På länken ovan skriver jag mest om Delblancs förhållande till den svarta radikalismen men boken handlar om allt möjligt. Som om skrivandet "Trots allt måste det finnas någon väg tillbaka. En bro tillbaka till romanen. En bro att bygga. En åsnebrygga."

Carol Emshwiller - Carmen Dog
Om "åsne-" i Delblancs roman är en metafor (och en lite krånglig sådan, åsnebrygga har flera betydelser) så är hunden i titeln till Emshwillers på flera sätt fantastiska roman en faktisk hund. Eller åtminstone en före detta hund. Då huvudpersonen är en hund som håller på att förvandlas till människa.

Bengt af Klintberg - Harens klagan
En samling uppsatser om folklig diktning. Titeluppsatsen handlar om en harvisa som Klintberg hittat i samband med att han skrev om djur som talar i en av de andra texterna i boken. Han följer visan över tid och rum.Ser hur den förändras. I boken tas annars poesialbum och vitsar, magiska rim och den vandrande juden upp. Och en del annat. Det är en trevlig läsning. Sista kapitlet ägnas åt de folksägner av idag (eller av 1978 då) som sen kommer att ta upp allt mer av Klintbergs skrivande. Med Råttan i pizzan och de.

Åtta länkar en lördag

Reklamfilm för Nekronomicon
"Well, it's like the Bible. But different."

Kristian Williams om de många porträtten av Dorian Gray
Senaste delen i en serie inlägg om hur olika konstnärer har avbildat Dorian Gray och hans tavla från Oscar Wildes roman. Williams har hittills tagit upp bokomslag, illustrationer, tecknade serier och illustrationer till Oscar Wildes Salomé.

Ursula K. LeGuin om Carol Emshwiller
"Why this book isn't a feminist classic I don't know. Maybe it is. Maybe that's why people haven't heard about it"
Meningen ovan är om Carmen Dog som jag skrev om igår. Artikeln handlar egentligen om den senare romanen Ledoyt. Men LeGuin gör en snabb översikt över hela Emshwillers författarskap och stannar bland annat upp vid Carmen Dog. Med en fotnot om när hon undervisade om romanen. Om någon av mina läsare av någon anledning skulle värdera LeGuins rekommendation högre än min så håller hon som framgår Carmen Dog mycket högt.
(LeGuin är förtjust i Emshwillers sätt att sluta sina romaner och tar upp slutet på Carmen Dog. Men även om Carmen Dog inte är utan spänningsmoment så är det något av en pikaresk. LeGuin kallar den en feministisk Candide och att berätta slutet på boken tar kanske inte ifrån mer än att avslöja slutet på Voltaires roman skulle förstöra den. Men spoilervarning ändå.)

Sean T. Collins om Metropolis
Om den nya återställda väldigt väldigt långa versionen av Friz Lang-filmen.

The Swedish Robot Invasion
The Factual Opinion om Du Levande av Roy Andersson och om Terminator: Salvation.

As small as a world and as large as alone, del 53

Lång väg tillbaka. En arbetsblogg av Mats Källblad
Nystartad blogg om arbetet på Källblads kommande seriealbum.

Simon säger om Mats Källblad
Simon säger har bloggat om större delen av Källblads produktion.

Hund-Carmen

Huvudpersonen i Carol Emshwillers roman Carmen Dog drömmer om att en dag ha huvudrollen i Carmen. Att vår hjältinna lystrar till namnet Pooch och råkar vara en hund utgör inte nödvändigtvis ett oöverstigligt hinder för denna ambition då hon håller på att förvandlas till människa.

Detta är inget unikt för just henne. Över hela världen förvandlas diverse djur till kvinnor, medan kvinnor blir till djur Männen och handjuren är inte drabbade.

Jag hade inte direkt låga förväntningar när jag började läsa romanen. Det lilla jag har läst av Emshwiller har jag tyckt om och Carmen Dog brukar anses som ett av hennes bättre verk. Men i och med premissen så trodde jag mej nog veta ungefär vad denna feministiska fantastik anno 1988 hade att bjuda på.

Och de teman man skulle förvänta sej om gender och transformationer och sånt finns förvisso här. Men boken innehåller också så mycket mer. Varje stycke i den korta romanen är laddat med kraft och mening. Och hur förhållandena mellan djur/människa och man/kvinna felläses här är mångtydigt.

Pooch, som är en charmerande hjältinna (en intressant variant på den naive gode hjälten i den satiriska traditionen), flyr från det hem där hon hållits som husdjur då kvinnan i huset, numera på väg att förvandlas till en sköldpadda, har bitit sitt barn i nacken och Pooch är rädd för att få skulden. Hon tar barnet med sej. Ute i en värld i snabb förvandling upplever hon diverse äventyr hela tiden författande haikuar i huvudet.

Carmen Dog gavs ut i förlaget Women's Press science fiction-serie. Och man hittar ofta Emshwiller i sf-antologier. Men sättet som metamorfoserna i romanen bara sker påminner mer om hur Franz Kafka handskas med Gregor Samsas förvandling till en stor skalbagge i Förvandlingen. Och Carmen Dog skulle trots sin fantastiska premiss nog utan svårighet kunna passera som "riktig" litteratur - mer satir (om än för mångbottnad för att bekvämt kunna passa in under den kategorin heller) än fantasy eller sf. Senare utgåvor verkar också ha tonat ned genreaspekten.

Sen kan bokens tema med till människor transformerade djur få en att tänka på klassiker inom sf-genren som H. G. Wells Doktor Moreaus ö (och en mad scientist finns, som romanens enda egentliga sf-markör, med i handlingen). Och kvinnan som husdjur dyker också upp här och var inom science fiction och skräck (också Wells, bland annat Tidsmaskinen).
Så även om man inte bör skrämmas bort av termen science fiction på pärmen så kan boken samtidigt rekommenderas till de som gillar fantastisk litteratur som den skriven av James Tiptree jr. eller Octavia Butler.

Över huvud taget så rekommenderar jag Carmen Dog. Den är rolig, spännande och uppfriskande. Det är en kort men tät roman. Emshwillers språk här är på samma gång lätt omständligt och i största möjliga mån fyllt med mening. Detta ger prosan en speciell sorts kraft eller kanske lyster.

Citerat från veckans läsning

"And, in truth, Pooch is growing into a fine young woman: slender fingers where her paw once were, cheeks coverd with little more than a peachy down. She is, after all, pedigreed, which is more than one can say for her adopted family."
ur Carmen Dog av Carol Emshwiller.

"Det jag nu säger gäller för mig här och nu, det gäller inte för alla överallt och inte för mig alltid.
[...]
Om jag vaknar en morgon och finner att jag har exakt samma uppfattning av verkligheten som jag hade morgonen innan, då har jag byggt ett program kring mig. Blivit gallerskakare."
ur Söndagsmorgon av Jan Myrdal.

"Eight hours before we were due to land on Sarg they dropped a pamphlet into the receiving tray of the two-by-four plastic closet that was my 'stateroom' for the trip. The pamphlet said landing on Sarg would be like stepping into a new world. I threw it away.
Landing on Sarg was like stepping into a new world. You expect a different kind of sunlight and a fresh smell to the air, and usually you don't get them. Sarg had them."
ur "The Toy Theater" i The Island of Doctor Death and Other Stories and other stories av Gene Wolfe

Women of wonder - två sf-antologier med kvinnor och om kvinnor

Nyligen läste jag två antologier med science fiction av och om kvinnor.

Dels Pamela Sargents Women of wonder Sf Stories by Women about Women från 1974. Och en från 2001. A Woman's liberation. A choice of futures by and about women redigerad av Connie Willis och Sheila Williams.

Sargentsamlingen är klassikern i sammanhanget. Det är inte helt förvånande att Willis/Williams-volymen har flera, eller exaktare fyra, författare gemensamt med den äldre antologin. En novell, Vonda N McIntyres (rätt tråkiga) "Of Mist, and Grass, and Sand" återfinns i bägge. Medan Anne McCaffrey är representeras med två olika noveller men ur samma svit.

Såna här antologier ifrågasätts ibland. Var finns Sf Stories by Men about Men? Men svaret är ju att de är allestädesnärvarande.

Science fiction var också till sin början en genre som gärna tog andra sorters populärlitteratur och omvandlade den till sf genom att låta den utspela sej i rymden och liknande. Dessa var mestadels pojkäventyr. Det vilda västra saturnus, de fyra robotmusketörerna. Också historiernas vetenskapliga grund, som - hur felaktig den än var - alltid betonades av genrens förkämpar, var nästan uteslutande manligt kodad.

En del kvinnliga författare började utgå från mer kvinnliga genrer och mindre manliga vetenskaper. En av de författare som finns representerad i bägge böckerna är Katherine MacLean. Hennes "Snowball" som nämns i Connie Willis förord även om en annan mycket senare novell finns med i boken (Willis/Williams-antologin tar sitt urval från två specifika sf-tidskrifter, vilket förklarar en del författares frånvaro där, dessa namedroppas istället i förordet.) Den femtiotalsnovellen var en av de första att bygga uttalat på sociologi som sin vetenskapliga grund. En annan vanlig vetenskap att utgå från bland författarna i dessa samlingar är antropologi. Ursula K. LeGuin, också hon representerad i bägge böckerna, hade en antropolog till förälder och hennes berättelser har ofta drag av antropologi. Liksom "Contagion", Mac>Lean-novellen i Sargents samling. Det är knappast en slump att hon låter en av sina karaktärer heta Mead.

Ursula K. LeGuin tar, inte förvånande, störst plats i böckerna. Förutom en novell citeras en diskussion mellan henne och Stanislaw Lem utförligt i förordet till Sargent-samlingen. Och långnovellen "A Woman's Liberation" har gett namn åt Willis/Williams-antologin. LeGuins långnovell om en slavinnas historia före, under och efter revolutionen som avslutar boken är egentligen ett litet udda inslag i denna den nyare av samlingarna. Förutom Octavia Butlers, förvisso bra men så många gånger antologiserade att åtminstone jag hoppade över den, "Speech Sounds" ("Talljud", på svenska i Första stora Science Fiction-Boken, red. John-Henri Holmberg.) så saknar de övriga historierna i samlingen den ilska som finns bakom det lågmälda berättandet hos Ursula K. Leguin.

Flera av novellerna är bra. Som Pat Murphys "Rachel in love" från 1987 om en gorilla med en ung mänsklig kvinnas medvetande. Också Connie Willis egen "Even the Queen" om en framtid där man avskaffat menstruation är rätt rolig. Men udden i den riktas snarast mot radikalfeminister. Och i förordet skriver Willis att genren alltid varit bra på att skildra kvinnor.

Något som står i skarp kontrast till skildringen av genrens hållning till genus i den äldre antologin. Man ska kanske ändå inte dra för stora slutsatser av att den nyare på detta sätt har en mer defensiv, icke-kritisk hållning. Om Sargent är en klassiker så var valet av Willis/Williams lite slumpmässigt (ett reaköp). Det kommer ut feministiska sf-antologier med jämna mellanrum. Och på senare år har James Tiptree jr-priset lett till tre intressanta antologier med noveller, essäer och romanutdrag om genus.

James Tiptree jr. nämns i Willis förord. Men finns inte med i Sargents urval. Vilketnog har att göra med att Tiptree jr. fortfarande troddes vara man. Annars finns de stora namnen representerade i antologin. Kit Reed, Carol Emshwiller och Joanna Russ med flera. Också en del tråkigare traditionella novellister finns med. Sargent försöker vara heltäckande. Mest synd känns det att MacLean aldrig kom ur genrens traditionella stil.

Den tidigare nämnda "Contagion" är annars en av samlingens bästa noveller. Bäst är, inte oväntat, Joanna Russ-novellen. Hennes "Nobody´s home" skildrar ett kreativt utopia och hur en medelbegåvad kvinna har svårt att finna sin plats i den. Novellen ställer frågor om hur en av oss skulle klara sej i en fri värld. Men i slutändan ställer sej Russ solidarisk med framtidens människa.