Tennisspelarna – en berättelse för television av och med Lars Gustafsson

Den korta romanen Tennisspelarna (1977) handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet.

Den kom ut mitt i Sprickorna i muren-sviten men hör inte till den. Men Tennisspelarna påminner om de två böcker i den sviten – Herr Gustafsson själv och Sigismund – där Lars Gustafsson har huvudrollen. Man skulle kunna säja att de utgör en egen Lars Gustafsson själv-trilogi. 

Tennisspelarna är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.

Den är en av Lars Gustafssons allra populäraste böcker.

Men innan boken kom TV-serien. TV-versionen av Tennisspelarna sändes 1976, året innan bokversionen kom ut. Det gick som följetong i sju avsnitt. Ett om dagen. I programmen sitter Lars Gustafsson och läser boken högt. Ett genialt koncept i sin enkelhet. 

Programserien börjar med att Lars Gustafsson skriver på skrivmaskin och tänder en pipa. I ett avsnitt ser vi honom rätta texten innan han börjar berätta. Men mestadels är det helt enkelt att Lars Gustafsson läser sin roman högt.

Tennisspelarna har här fått undertiteln "en berättelse för television".

"Denna berättelses hjälte det är en lätt besviken europeisk intellektuell" heter det i vinjetten.

TV-versionen av Tennisspelarna har vissa skillnader mot den som skulle komma att ges ut i bokform året därpå. Några stycken är strykta. Lars Gustafsson säjer "hycklande åhörare" istället för "hycklande läsare". Årstiden när berättaren berättar är ändrad. 

En av de mer underhållande skillnaderna är att det säjs i TV-versionen att en tennisserve är mer avslöjande än "en lyrisk dikt av Gunnar Björling" medan det istället i bokversionen heter att den är mer avslöjande än "en bekännelseroman av ett veckotidningsfruntimmer".

Egentligen är versionerna rätt lika. Den största skillnaden är själva slutet. Där Pietziewzskoczskys bok får ett annat öde än i bokversionen.

Du kan se Tennisspelarna på SVT Play (Det är avsnittet längst ner på sidan som är det första, jag började först se på det översta som är det sista – det var lite förvirrande.)

Jag såg TV-serien tidigare i år, ett avsnitt om dagen precis som det sändes. Och jag kan verkligen rekommendera detta. 

”Ja. Det var en lycklig tid. Så här långt efteråt ser jag alldeles tydligt att den var lycklig.”

Yllet – filmen

Det finns en film som heter Sprickorna i muren. Alltså som Lars Gustafssons romansvit på fem böcker (se lucka nummer 10). Filmen som kom 2003 bygger emellertid bara på en av böckerna: Yllet. 

Den ska ha först varit tänkt som en tv-serie och då filmatiserat fler av böckerna i sviten.

Filmen är regisserad av Jimmy Karlsson och är hans enda långfilm som regissör. Han har skrivit manus, producerat och varit dramaturg för flera filmer.

Det finns direkt en rätt stor skillnad mellan boken och filmen. Romanen Yllet utspelar sej 1969, medan filmens handling äger rum 1980.

Därmed försvinner av naturliga skäl bakgrunden med gruvarbetarnas strejk och ortens FNL-rörelse.

Temat med den lilla bruksorten utan framtid har istället renodlats.

Förändringen med året gjorde mej lite skeptisk till filmen men den har en viss charm. Och soundtracket av Pugh Rogefeldt är snyggt.

I en intervju i DN gjord av Nicholas Wennö samband med att filmen skulle ha premiär så sa Lars Gustafsson att han var nöjd med filmen.

Vi får också veta att den bästa filmatiseringen av en roman han sett är Sagan om de två tornen som han gillar på grund av "den visuella och verbala texttroheten till Tolkiens verk."

Filmen Sprickorna i muren har inte riktigt samma verbala och visuella texttrohet men även om den inte är lika bra som boken så håller den att se.

Det kom ut en pocketutgåva av Yllet i samband med filmen. Med bild från filmen (bilden nedan) på omslaget. 

Sprickorna i muren

(Omslag målat av Lars Gustafsson)

"Det hade spruckit någonstans i lögnens vall, det sipprade igenom sprickan. Skulle den växa?"
ur Herr Gustafsson själv

"Det blev en underlig, en oklar jul. Än idag har jag litet svårt för att reda ut den, och nu är det väl för sent. Ja. Det är för sent.

  Snö föll, strejkledaren Luspa talade i TV och det slog mig att strejken i Kiruna på något sätt hade förändrat de strejkandes tonfall. De brydde sig inte längre om att spela sin arbetarroll. De talade med vuxna och myndiga röster igen."

ur Yllet

"Det var precis som när man vaknar upp efter en ovanligt livlig dröm, en sådan där dröm som känns viktig och det är en detalj som man vet att man måste komma ihåg. Och hur man än anstränger sig kan man inte, det är som en vit fläck på just det stället.

  Det stället där drömmen var viktig."

ur Familjefesten 

"Att skilja fantasi från verklighet intresserar mig inte särskilt mycket. Också mina drömmar är produkter av denna tid."

ur Sigismund

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."

ur En biodlares död 

Sprickorna i muren är en romansvit bestående av fem böcker av Lars Gustafsson. I två av böckerna, Herr Gustafsson själv och Sigismund så är Lars Gustafsson själv huvudperson. I de andra tre är det tre andra Lars, alla födda samma dag som Lars Gustafsson, som har huvudrollen. Det är som om Lars Gustafsson tänker sej andra vägar hans liv hade kunnat ta.

Herr Gustafsson själv (1971) är en mycket rolig och underhållande bok ("Här börjar nu en roman. Gud vet hur den skall sluta!")

Yllet (1973) är nog den populäraste av böckerna i sviten. Om en matematiklärare på ett högstadium i ett brukssamhälle. På flera sätt är det en tidstypisk 70-talsroman med ylletröjor och FNL-märken. Men den håller än. "Skönheten är det enda som består." 

Familjefesten (1975) är en så kallad byråkratroman. Genren mer eller mindre skapades med Grisjakten av P. C. Jersild. En bok som Lars Gustafsson skriver positivt om i Kommentarer. 

I Sigismund (1976) så har som sagt Lars Gustafsson själv åter huvudrollen. Men här finns även en bihistoria om konstnären Laura G. vars namn har en likhet med författarens. 

I ett förord (eller möjligen efterord) till en samlingsutgåva av Sprickorna i muren skriver Lars Gustafsson att han håller Sigismund för sin bästa roman. Och det kan jag förstå. Det är en märklig och mycket rolig roman.

("Jag förklarade för honom att jag inte alls var meteorolog utan lyriker, svensk centrallyriker, men att det nästan är samma sak eftersom svensk centrallyrik till nittio procent handlar om olika typer av väderlek.")

En biodlares död (1978) handlar om den förtidspensionerade folkskolläraren och numera biodlaren Lars Lennart Westin som troligtvis har cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar och berättelser från denna tid. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. När jag själv hade som mest ont i min reumatism var detta en bok jag ofta kom tillbaka till.

"Nu, i höst börjar ett nytt skede i hans författarskap" skrev Björn Nilsson i Böckernas värld 6 1971 när Herr Gustafsson själv skulle komma ut. Och den romansvit den inledde hör också till höjdpunkterna i Lars Gustafssons författarskap.

Sprickorna i muren var bland de första Lars Gustafsson jag läste Jag slukade hela sviten. Och jag har ofta läst i dem sen dess. Det är fem roliga, sorgsna, vackra böcker.

Egentligen kan man läsa var och en av böckerna för sej. De står bra på egen hand. Man kan börja med vilken bok man vill. Men det finns teman som kommer igen. Som gör att de förstärker varandra.

Vilken ingång man än tar så är Sprickorna i muren ett stort verk. Ett av den svenska 70-talslitteraturens största.

Kärleksförklaring till en sefardisk dam och Herr Gustafsson själv

"det är middagstid, mars 1969, Europas intellektuella / finns ännu kvar, de uråldriga bankpalatsen finns kvar, / de små visitkorten i trappuppgångar finns kvar, / och alla känner en hemlig oro"

ur "Händelser år 1939" i Kärleksförklaring till en sefardisk dam 

"Sextiotalet hade gått ut. Vår och höst på samma gång, den tid när vinden började blåsa! Den tid när våra kollektiva drömmar förändrades och långt in i nattens sömn följde oss med sin svaga, tydliga varningssignal, denna tid av uppblåsande storm, blankare is, större ensamhet: och tid när människorna fann varann igen"

ur "Kort avbrott i berättelsen" i Herr Gustafsson själv

Herr Gustafsson själv (1971) inleder Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Men förutom de andra delarna i sviten så finns det en till bok som hänger ihop med Herr Gustafsson själv: diktsamlingen Kärleksförklaring till en sefardisk dam (1970) som i diktform tar upp liknande teman som romanen. Ja, delvis berättar samma historia.

Så spelar vännen E en roll både i dikten "En episod i Berlin" och i Herr Gustafsson själv. I bägge böckerna liknas han vid en vänlig reptil.

Och i dikten "Symphonie Phantastique" så får vi reda på att "(sedan 1965 drömmer vi nattetid på ett annat sätt)" vilket kan jämföras "Den tid när våra kollektiva drömmar förändrades" i citatet från Herr Gustafsson själv ovan (detta att drömmarna förändrats förekommer I fler böcker av Lars Gustafsson på 60- och 70-talet).

Kärleksförklaring för en sefardisk dam och Herr Gustafsson själv är två mycket bra böcker som ger ännu mer om man läser dem tillsammans. 

Ulla Wiggens Horisonten och Lars Gustafssons Herr Gustafsson själv

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).

Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:

"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.

  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.

  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.

  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen Lars Gustafsson skriver om heter "Horisonten". Den prydde omslaget till tidskriften konstrevy nr 4 1969:

Ulla Wiggen kom också att göra omslaget till Herr Gustafsson själv. Kanske hade hon fått läsa stycket ovan innan. Då omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

(Först publicerat 20 juni 2016. Då jag som synes höll på att läsa om Sprickorna i muren-sviten. I år har jag också läst om den sviten. Då jag håller på att läsa genom hela Lars Gustafssons författarskap i kronologisk ordning. Många av böckerna har jag läst förut, flera läser jag för första gången. Jag är framme vid år 2010.

I den tidigare versionen av inlägget skrev jag felaktigt att Ulla Wiggen hade gjort omslaget till pocketversionen. Men det finns med redan på originalutgåvan.

I samband med denna omläsning införskaffade jag en konstbok om Ulla Wiggen. "Horisonten" finns så klart med i den. Och flera andra med liknande bakgrund. Emellertid inte omslaget till Herr Gustafsson själv. Men där fick jag reda på att Ulla Wiggen också gjort omslaget till Världsdelar – en samling researtiklar av Lars Gustafsson. Som jag också läst om i år.)

20 bra böcker av Lars Gustafsson

I dag skulle författaren Lars Gustafsson ha fyllt 85 år. I stället så dog han tyvärr i början av april för fem år sedan ("I början av april dör nästan alla människor" som det heter i Lars Gustafssons dikt "Händelser år 1939" i Kärleksförklaring till en sefardisk dam.)
När Lars Gustafsson skulle ha fyllt 80 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. Här är en utökad lista. Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare här på bloggen. Böckerna på listan är ordnade kronologiskt.

(Bilden ovan – omslaget till Herr Gustafsson själv – är gjord av Ulla Wiggen. Jag skriver om den bilden HÄR (och påstår felaktigt att den bara finns på pocketutgåvan))

Poeten Brumbergs sista dagar och död
Den äldsta boken jag läst av Lars Gustafsson. Från 1959. Lars Gustafsson debuterade med Vägvila 1957 men såg Poeten Brumbergs... som sin egentliga debut. Om det är rättvist mot Vägvila eller ej vet jag inte. Det händer att författare är överdrivet kritiska mot sina tidigaste böcker. 

Hur som helst så är den här riktigt bra. Jag är framförallt förtjust i romanen-i-romanen om en furste.

Förberedelser till flykt

Denna novellsamling har liksom delarna om Fursten i Poeten Brumbergs... en fantastisk karaktär. Berättelserna kan säjas ha en Borges-k känsla. Min favorit är "En ö i trakten av Menagora". Jag skrev en uppsats om "Homonculus" när jag läste litteraturvetenskap. Det var roligt. 

Har getts ut tillsammans med Det sällsamma djuret från norr som Fantastiska berättelser.

Kärleksförklaring till en sefardisk dam

Diktsamling. En slags pendang till Herr Gustafsson själv. "vi brukade se trädens grenar röra sig//nej inte grenarna men deras skuggor,/emot tapeten någon sådan junikväll" 

Jag har den i samlingsvolymen Ur bild i bild som innehåller dikter från 1950 till 1980. Hela den volymen rekommenderas. 

Herr Gustafsson själv 

Första boken i Sprickorna i muren – en svit på fem romaner (de har getts ut i en volym) . Böckerna är sinsemellan fristående. Men en Lars född 17 maj 1936 är med i alla böckerna. Och omkvädet "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."

Den här romansviten var det första jag lästa av Gustafsson. Egentligen är Herr Gustafsson själv den som står minst på egna ben av böckerna i sviten. Men du borde ändå läsa alla. 

Kommentarer

Artikelsamling utgiven på vänsterförlaget Gidlunds. Den heter Kommentarer därför att ledaren i BLM kallades för Kommentarer och flera av texterna är såna ledare.

Yllet

Bok två i Sprickorna i muren. Den mest populära av böckerna i sviten (och den enda av Lars Gustafssons böcker som filmats, filmen heter Sprickorna i muren och kom först på 2000-talet). På flera sätt en tidstypisk 70-talsroman med ylletröjor och FNL-märken. Men den håller än. "Skönheten är det enda som består." 

Den onödiga samtiden (med Jan Myrdal) 

Brevväxling. 

Familjefesten

Bok tre i Sprickorna i muren. En av de bästa av de så kallade byråkratromanerna (genrens första mästerverk Grisjakten av P. C. Jersild hyllade Lars Gustafsson i Kommentarer). 

Strandhugg i svensk poesi av Lars Gustafsson
Kort volym med diktanalyser av svenska dikter från olika tider. Mycket insiktsfulla diktläsningar. Som detta om en dikt av Ola Hansson: "Man lämnar ett rum. Man ger sig ut på en promenad. När man kommer tillbaka är det på något sätt ett annat rum.

  Ola Hansson visste oerhört mycket om dessa saker."

(I den engelska översättningen av boken finns dikterna som analyseras både på svenska och engelska). 

Sigismund 

Bok fyra i Sprickorna i muren. Anknyter till första boken. 

En av trådarna i denna märkliga roman handlar om en kvinnlig konstnär som säljer sin själ till djävulen efter en diskussion med författaren om huruvida man borde bilda ett vänskapsförbund med Helvetet. En mycket rolig bok. 

Tennisspelarna 

Jag frågade i dag på twitter om vilken som var folks favoritbok av Lars Gustafsson. Tennisspelarna fick överlägset flest röster. 

En biodlares död 

Skulle jag själv tvingas välja en favorit så hade jag kanske valt den här. 

Femte och sista boken i Sprickorna i muren. 

Filosofier 

En av anledningarna till att Lars Gustafssons essäsamling Filosofier (som kom ut 1978) är intressant är att essäerna i den är skrivna i en brytningspunkt i Gustafssons skriftställarskap. Mellan 70-talets Lars Gustafsson som var öppen för marxismen och de nya radikala strömningarna (utan att vara marxist) och 80-talets Lars Gustafsson som blev högerns favoritförfattare. 

Men både essä- och artikelsamlingarna innan och efter den här är läsvärda även om man som jag tenderar hålla med texterna mer i de tidiga böckerna. 

Afrikanskt försök 

Reseskildringarna hör till den mindre kända delen av LarsGustafssons författarskap. Men han skrev några reseböcker och resandet är ett tema i många av Gustafssons romaner och noveller.

Berättelser om lyckliga människor

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."

ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" 

Bland annat är resandet ett tema i flera av novellerna i den här samlingen. Som till exempel min favorit "Morbror Sven och kulturrevolutionen".

Världens tystnad före Bach 

"Det måste ha funnits en värld före/Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan,/men hur var den världen?/Ett Europa av stora tomma rum utan genklang/överallt ovetande instrument,/där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier/aldrig hade gått över en klaviatur."  

Diktsamling från 1982. Med skridskotystnaden före Bach, ett rymdimperium och en gammal ål i en brunn i Skåne. 

Jag har den i samlingsvolymen Där alfabetet har tvåhundra bokstäver. Med dikter från 1981 till 1991. Hela den volymen rekommenderas. 

Det sällsamma djuret från norr

Science fiction-noveller. Har getts ut tillsammans med Förberedelser till flykt som Fantastiska berättelser.

Variationer över ett tema av Silfverstolpe
"Hur sällsamt, då, att tro,/att tid kan delas in i timmar!/Hur ser svalans timmar ut?/Och sorkens, snokens, vråkens?/Vad skulle det betyda,/att säga 'Denna dag i Venus omloppsbana'?"
Kom ut 1996. En vacker och vemodig diktsamling om tidens gång.

Bränder: Tolkade dikter från Vergilius till Heaney

Lars Gustafsson var förutom att själv vara en stor poet också en god tolkare av andra poeter. Denna samling innehåller ett urval av hans översättningar med bland annat dikter av Francesco Petrarca, Rainer Maria Rilke, Jorge Luis Borges, Eugène Guillevic, Robert Bly och många fler.

Dr Weiss sista uppdrag

Postumt utgiven sf-roman som anknyter till Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. Liksom en mycket larsgustafssonsk bok. En värdig avslutning på ett stort författarskap. 

Ulla Wiggens Horisonten och Lars Gustafssons Sprickorna i muren

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).
Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:

"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.
  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.
  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.
  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen heter "Horisonten" och ser ut så här:

Wiggen kom också att göra omslaget till pocketutgåvan av boken. Som är den jag har. Det är troligt att hon då hade läst stycket ovan. Då den omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

(Först publicerat 20 juni 2016. Jag läste om hela romansviten och tyckte den höll bra. Att låsa om hela sviten var intressant då man kunde se hur saker återkom i de olika böckerna.)

Horisonten av Ulla Wiggen och Herr Gustafsson själv

Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).
Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.

Som porträttet i stycket nedan:
"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.
  Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.
  I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.
  Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."

Målningen heter "Horisonten" och ser ut så här:

Wiggen kom också att göra omslaget till pocketutgåvan av boken. Som är den jag har. Det är troligt att hon då hade läst stycket ovan. Då den omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":

Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.

Tio bra böcker av Lars Gustafsson

I dag skulle författaren Lars Gustafsson ha fyllt 80 år. I stället så dog han i början av april i år.
För några år sedan så gjorde jag en lista med Gustafssons tio bästa böcker. Här är en utökad, något omgjord lista. Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare här på bloggen. Böckerna på listan är alfabetiskt ordnade efter titeln

Afrikanskt försök
Reseskildringarna hör till den midre kända delen av Gustafssons författarskap. Men han skrev en handfull reseböcker. Och resandet är ett tema i många av Gustafssons romaner och noveller.

Berättelser om lyckliga människor
Bland annat är det ett tema i flera av de här novellerna. Som till exempel min favorit "Morbror Sven och kulturrevolutionen".
Gavs ut i nyutgåva för några år sedan.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Jan Myrdal)
En brevväxling mellan de två författarna. Den senaste utgåvan går fortfarande att köpa hos nätbokhandlarna.

Fantastiska berättelser
Den här kom ut i nyutgåva i dagarna. Den samlar de två novellsamlingarna Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. Tjugo år skiljer böckerna åt men de förenas i fantastiken.

Kommentarer
En samling kulturartiklar från tiden då Gusrafsson var redaktör för BLM.

Poeten Brumbergs sista dagar och död
Gustafssons debutroman från 1959. Mycket bra för att vara en debut (vilket kan bero på att det egentligen finns en tidigare bok men Gustafsson såg Poeten Brumbergs... som sin egentliga debut). Jag är framförallt förtjust i romanen-i-romanen om en furste.

Sprickorna i muren
Sprickorna i muren är en svit på fem romaner: Herr Gustafsson själv, Yllet, Familjefesten, Sigismund och En biodlares död. Det är kanske lite fusk att räkna dem som en bok även om de har getts ut i en volym. Böckerna är sinsemellan fristående. Men en Lars född 17 maj 1936 är med i alla böckerna. Och omkvädet "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."
Den här romansviten var det första jag lästa av Gustafsson. Och jag har börjat läsa om den.
Sigismund och En biodlares död har rätt nyligen kommit i nyutgåvor.

Stunder vid ett trädgårdsbord
Stycken om konst och litteratur. "I mitt författarskap är denna bok en ny volym i den linje som inleddes med 'Utopier' (1969)" står det i förordet till den här boken från 1984. Böckerna i denna linje bestående av essä- och artikelsamlingar hör till mina favoriter. Den här boken har alldeles nyss kommit ut som e-bok.

Ur bild i bild
En samlingsvolym med dikter från åren 1950-1980. Det finns en samlingsvolym till: den tunnare Där alfabetet har tvåhundra bokstäver.
Hade Gustafssons författarskap enbart bestått av hans dikter så hade han ändå varit en betydande författare.
Gustafssons poesi anknyter ofta till andra delar av hans verk. Så är Kärleksförklaring till en sefardisk dam en pendang till Herr Gustafsson själv eller vice versa. Och formuleringar i dikterna här ekar i romanerna och essäerna.

Variationer över ett tema av Silfverstolpe
"Hur sällsamt, då, att tro,/att tid kan delas in i timmar!/Hur ser svalans timmar ut?/Och sorkens, snokens, vråkens?/Vad skulle det betyda,/att säga 'Denna dag i Venus omloppsbana'?"
Kom ut 1996. För sent för att få plats i den andra diktsamlingsvolymen (det borde ges ut en tredje). En vacker och vemodig diktsamling om tidens gång.

Tre korta klassiker av Lars Gustafsson

Modernista har gett ut en volym med tre romaner av Lars Gustafsson kallad Tre korta klassiker. Som innehåller romanerna Tennisspelarna (1977), En biodlares död (1978) och En kakelsättares eftermiddag (1991). 
Man skulle kunna ifrågasätta titeln. Den första och den sista romanen i volymen är rätt korta. Men En biodlares död är en normallång roman. Och är inte En kakelsättares eftermiddag lite för ny för att utnämnas till klassiker om inget annat?

Men om man nu ska ta tre böcker av Gustafsson och ge ut tillsammans så hade man kunnat göra sämre val.
En biodlares död är sista delen i romansviten Sprickorna i muren. Idén till romanen har Gustafsson skrivit att han fick sittandes på campus på universitetet i Texas. Tennisspelarna utspelar sej på universitetet i Texas där Gustafsson undervisar. En kakelsättares eftermiddag har tematiska likheter med En biodlares död.

För att ta de var för sej:
"Och var det verkligen förenligt med den allra modernaste psykoterapins metoder att rehabilitera folk genom att ge dem tillgång till maskiner som styrde skarpladdade nukleära stridsspetsar i jättelika raketer gömda fyrtio meter under jorden i betongbunkrar?"
Tennisspelarna handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet (några år tidigare hade Sven Delblanc skrivit Åsnebrygga, det lär även finnas en roman av Heidi von Born där hon undervisar på ett kanadensiskt universitet, så romaner om svenska författare som undervisar på nordamerikanska universitet är en svensk undergenre). Den korta romanen tillhör Gustafssons allra populäraste. Det är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.
Det är en roande roman. Påminner en del om Sprickorna i muren-serien. Fast lite lättsammare (och kanske också lite lättviktigare)  

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."
En biodlares död är en av Gustafssons allra bästa romaner. Den ingår som sagt i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren. Men de fem böckerna är rätt fristående. Och även andra böcker i serien har ryckts ut ur sviten och publicerats för sej (liksom man gjort utomlands En biodlares död var den första av Gustafssons romaner som gávs ut i Förenta staterna). Som Yllet. Och senare i år ger Atlantis ut Sigismund på nytt.
Den fyrtioettårige före detta folkskolläraren numera biodlaren Lars Lennart Westin har troligtvis cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar från denna tid. Där finns också berättelser. Som den om när Gud plötsligt börjar lägga märke till våra böner.. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. Boken håller fortfarande.

"Livet var som det var och blev som det blev. Och inte kunde man gå tillbaka och reparera i det heller. Livseländet."
En kakelsättares eftermiddag är en sävligare lite trögare bok än de andra två. Den handlar om den svartjobbande kakelsättaren Torsten Bergman som börjar bygga om ett badrum medan han klagar på skatterna och minns delar sitt liv (bokens baksida får det här att han minns sitt liv, ett ytterst vanligt berättargrepp, att framstå som något banbrytande). Efter hand börjar han undra om det inte är nåt skumt med huset han är och arbetar i. Varför har inte ägaren dykt upp?
Det är inte en dålig berättelse. Men den förlorar lite på att läsas efter den betydligt bättre En biodlares död.

Allt som allt ger Tre korta klassiker ett rätt bra prov på Gustafssons författarskap. (
Romanerna ges också ut var och en för sej. Nyskrivna förord finns till romanerna.)
(Först publicerad i oktober 2013. Lars Gustafsson inledde vår jubileumsvecka och Lars Gustafsson avslutar den. I morgon återgår allt till det vanliga.)

Tre korta klassiker av Lars Gustafsson

Modernista har gett ut en volym med tre romaner av Lars Gustafsson kallad Tre korta klassiker. Som innehåller romanerna Tennisspelarna (1977), En biodlares död (1978) och En kakelsättares eftermiddag (1991). 
Man skulle kunna ifrågasätta titeln. Den första och den sista romanen i volymen är rätt korta. Men En biodlares död är en normallång roman. Och är inte En kakelsättares eftermiddag lite för ny för att utnämnas till klassiker om inget annat?

Men om man nu ska ta tre böcker av Gustafsson och ge ut tillsammans så hade man kunnat göra sämre val.
En biodlares död är sista delen i romansviten Sprickorna i muren. Idén till romanen har Gustafsson skrivit att han fick sittandes på campus på universitetet i Texas. Tennisspelarna utspelar sej på universitetet i Texas där Gustafsson undervisar. En kakelsättares eftermiddag har tematiska likheter med En biodlares död.

För att ta de var för sej:
"Och var det verkligen förenligt med den allra modernaste psykoterapins metoder att rehabilitera folk genom att ge dem tillgång till maskiner som styrde skarpladdade nukleära stridsspetsar i jättelika raketer gömda fyrtio meter under jorden i betongbunkrar?"
Tennisspelarna handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet (några år tidigare hade Sven Delblanc skrivit Åsnebrygga, det lär även finnas en roman av Heidi von Born där hon undervisar på ett kanadensiskt universitet, så romaner om svenska författare som undervisar på nordamerikanska universitet är en svensk undergenre). Den korta romanen tillhör Gustafssons allra populäraste. Det är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.
Det är en roande roman. Påminner en del om Sprickorna i muren-serien. Fast lite lättsammare (och kanske också lite lättviktigare)  

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."
En biodlares död är en av Gustafssons allra bästa romaner. Den ingår som sagt i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren. Men de fem böckerna är rätt fristående. Och även andra böcker i serien har ryckts ut ur sviten och publicerats för sej (liksom man gjort utomlands En biodlares död var den första av Gustafssons romaner som gávs ut i Förenta staterna). Som Yllet. Och senare i år ger Atlantis ut Sigismund på nytt.
Den fyrtioettårige före detta folkskolläraren numera biodlaren Lars Lennart Westin har troligtvis cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar från denna tid. Där finns också berättelser. Som den om när Gud plötsligt börjar lägga märke till våra böner.. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. Boken håller fortfarande.

"Livet var som det var och blev som det blev. Och inte kunde man gå tillbaka och reparera i det heller. Livseländet."
En kakelsättares eftermiddag är en sävligare lite trögare bok än de andra två. Den handlar om den svartjobbande kakelsättaren Torsten Bergman som börjar bygga om ett badrum medan han klagar på skatterna och minns delar sitt liv (bokens baksida får det här att han minns sitt liv, ett ytterst vanligt berättargrepp, att framstå som något banbrytande). Efter hand börjar han undra om det inte är nåt skumt med huset han är och arbetar i. Varför har inte ägaren dykt upp?
Det är inte en dålig berättelse. Men den förlorar lite på att läsas efter den betydligt bättre En biodlares död.

Allt som allt ger Tre korta klassiker ett rätt bra prov på Gustafssons författarskap. (
Romanerna ges också ut var och en för sej. Nyskrivna förord finns till romanerna.)

Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

"Du vet hur det är med författare. När man behöver dem träder de fram ur hyllorna. Står där med ryggarna ut mot rummet och ryggarna tycks nästan omgivna av ett sken. Man sträcker ut handen och går rakt fram, tar ut boken och den faller upp av sig själv och där står texten tryckt och den börjar omedelbart tala."
Jan Myrdal till Lars Gustafsson.





Den onödiga samtiden är en offentlig brevväxling mellan författarna Lars Gustafsson och Jan Myrdal som kom ut 1974. Gustafsson var mitt inne i sin romansvit Sprickorna i muren (dess omkväde "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte." finns med även här) medan Myrdal bör ha skrivit på romanen Karriär.
Samtalet tar sin utgångspunkt i Myrdals första brev i året 1848 och fortsätter i Gustafssons svar över Marx mervärdesteori.
Breven går ut i flera sidospår. Mitt i boken arresteras Jan Guillou och Peter Bratt och IB-affären ligger under den fortsatta diskussionen.

Konst, politik och poesi diskuteras. Och läsande - läsglädjen är det som är gemensamt för alla breven. Vare sej det gäller Marx eller Tranströmer.
Det är en ibland lite svårläst bok. Det hänvisas till böcker och historiska personer som inte ens en beläst läsare sjävklart känner till. Lite motvilligt så medger Myrdal i efterordet till andra utgåvan att fler noter och hänvisningar hade kunnat behövas (en text i Myrdals Skriftställning 5 som tar upp några av de personer som diskuteras i Den onödiga samtiden (Boström, Lasalle) har förklarande noter).

I 2002 års utgåva av boken (som fortfarande går att köpa) kallas den för "en av Sveriges mest utskällda böcker genom tiderna". Vilket är att ta i lite. Flera av de recensioner som diskuteras i den andra utgåvans efterord är mestadels positiva. Men Sven Delblancs och Olof Lagercrantz sågningar av verket kom att få stor uppmärksamhet.

Lagercrantz recension av boken togs upp av Gustafsson i början på hans recension av Urban Hagmans nya bok om Lagercrantz. Som mer handlar om att Gustafsson ogillar Lagercrantz än om Hagmans bok (som i och för sej verkar handla om att Hagman ogillar Lagercrantz).

Recensionen kritiserades av Bernurs blogg, Tomas Forser i Göteborgs-Posten (citerad i kommentarerna på Bernurs inlägg>) och i DN av Stina Otterberg.

Samma stycke av Lagercrantz som Gustafsson tar upp i recensionen kallas redan i efterordet till 2002 års utgåva av Den onödiga samtiden av Gustafsson för "en av de mest hårresande dumheter som denne allmänt mycket dumme man torde ha yttrat".

I 1974 års efterord så driver Gustafsson med samma recension "En filosofie doktor och chefredaktör för Dagens nyheter trodde på fullt allvar att den marxistiska överbyggnadsteorin var en originell idéprodukt av den svenske poeten Lars Gustafsson". Tonfallet har förändrats.

Jag har bara läst Myrdals svar på Lagercrantz recension (i Skriftställning 5, Delblancs artiklar om boken går att hitta i Det är du själv som bestämmer). Om man går efter den så verkar Lagercrantz antingen ha missuppfattat eller förvrängt idén om att samtiden är onödig.
Gustafsson framställer i texten om Hagmans bok å andra sidan samma idé försvagad, som något alla kan hålla med om.
Något till exempel Gustafsson anno 1974 inte gjorde: "Om det verkligen är möjligt[...]att tro att jag mot slutet av boken ansluter mig till din idé om den onödiga samtiden visar det att jag inte har skrivit tydligt tillräckligt".
Det (ung)hegelianskt färgade resonemanget om att ett bättre samhälle har varit möjligt sen 1848 är kanske inte helt oförståeligt om man missförstår. Det finns en del lite knepiga tankegångar i boken. Men flera av dessa är också mycket spännande. Det är en ibland snårig men uppfriskande läsning.

"När min hund vill från ett rum till ett annat och någon av illvilja eller tankspriddhet har stängt dörren och inte hör hundens ylanden lägger den sig helt enkelt ner framför dörren och somnar. Den vet att förr eller senare kommer dörren att öppnas.
Framför en sådan dörr ligger också jag, men jag har svårt att somna."
Lars Gustafsson till Jan Myrdal

Lars Gustafsson

Lars Gustafsson fyller 75 år idag. Vilket uppmärksammats av Jan Eklund i DN och, i Expressen, av Nina Lekander och Jan Myrdal (Myrdals bidrag till vänboken Att läsa Gustafsson som kom ut till Gustafssons 50-årsdag blev refuserat, är det inte fint hur de två författarna har blivit sams på äldre dar?) och säkert många till.

Jag har runt 30 böcker av Gustafsson. Det är få författare som jag har så pass många verk av.

Det finns en viss lutning åt de tidiga böckerna - då jag tycker att hans senare romaner är sämre. Men hans poesi och essäer har fortsatt att hålla hög klass. Några av hans bästa dikter skrevs på 90-talet.

Poesin, romanerna och essäerna brukar nämnas när man skriver om Gustafsson. Men jag är också rätt glad i hans noveller. Som de som samlats i de tre novellsamlingarna Förberedelser till flykt, Berättelser om lyckliga människor och Det sällsamma djuret från norr. De borgesinspirerade novellerna i Förberedelser till flykt och sf-novellerna i Det sällsamma djuret från norr gavs för nåt år sen ut tillsammans i en volym.

Romanen Sigismund läste jag om delar av för ett tag sen, det är en av de Gustafsson som jag ofta bläddrar i. Det är en märklig fragmentarisk roman som påminner om novellerna. En av berättelserna handlar om en konstnär (som verkar vara en kvinnlig version av författaren) som säljer sin själ till djävulen efter en diskussion med författaren om huruvida man borde bilda vänskapsförbund med Helvetet. Då vi tidigare bara fått den andra sidans syn på saken.

Boken ingår i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren (1971-1978) (som också Eklund tar upp). Den börjar med Herr Gustafsson själv. Men jag skulle rekommendera att man startar med antingen Yllet eller En biodlares död.
Men vilken ingång man än tar så är Sprickorna i muren ett stort verk. Och dess omkväde skulle kunna stå som motto för den främsta delen av Gustafssons författarskap - "Vi börjar om. Vi ger oss inte."

Tidigare på Butter tar ordet om Lars Gustafsson:
De tio bästa böckerna av Lars Gustafsson
En lista från när herr Gustafsson fick Selma Lagerlöf-priset för två år sedan. Hade jag gjort listan idag hade säkert ett par böcker vart andra. Men i stort håller jag med mitt två år yngre jag.

Hyresgästerna
Om en mindre känd pjäs av Gustafsson.

Tematrio Sjukdom

Lyrans tematrio handlar idag om sjukdomar

Nick Cave - And the ass saw the angel
Sjukdomar och handikapp har i böcker ofta också en symbolisk mening. Huvudpersonen i Nick Caves första roman (om vilken jag skrivit mer på länken ovan) är stum. Hans stumhet blir både en av anledningarna till och en bild av hans utanförskap. I ett avsnitt fångar han en spindel som säjs skälla. Han kan inte få den att göra detta. Och frågar sej om spindeln äe stum som han själv.
En intressant sak är att i Nick Caves andra roman Bunny Munros död så går Bunny Munros son, den person i boken som mest påminner om huvudpersonen i And the Ass saw the Angel omkring med en ögonsjukdom.

Lars Gustafsson - En biodlares död
Den fyrtioettårige Lars Lennart Westin har cancer fast när brevet med diagnosen kommer så låter han bli att öppna den. Sista boken i Sprickorna i muren-sviten. Baksidetexten, som vanligt med Gustafssons romaner troligen skriven av Gustafsson själv, säjer att det "på sätt och vis"(är)" den vår hans liv triumferar, hans stora vår. Tidvis upptäcker han till och med att paradiset finns. Det är det ögonblick som smärtan upphör."
En av Gustafssons bästa romaner även om det kanske inte är en av hans muntrare.

John Wyndham - Triffidernas uppror
Det är trots allt triffid-vecka här. I Wyndhams roman så blir de flesta människor blinda. Till skillnad från en annan roman som senare behandlat samma ämne (dock med en viss mordiskaväxterbrist) - José Saramagos Blindheten - så skildrar boken händelseloppet inte ur de blindas perspektiv utan vi får fälja två av de som inte drabbats. Men det finns ett par scener som beskriver de plötsligt blindas situation.

Jordisk-helvetiska vänskapsförbundet

"- (...)Jag har det intrycket att vi befinner oss i en - zon - där Gud fullkomligt behärskar propagandaapparaten.(...)I vems intresse ligger det att vi tror att Djävulen är ansvarig för alltsammans? Och förhållandena i helvetet? Har vi några som helst bevis för att det verkligen ser ut så där som det påstås? Varje beskrivning som jag känner till kommer från den andra sidan. De enklaste källkritiska regler säger att så får man inte gå till väga. Man måste fråga: för vilka innebär helvetet ett helvete, för vilka innebär det en förbättring? Vad vet vi om slummarna i himlen?(...)
- Man borde vidta en del åtgärder, säger jag. Man borde till exempel kunna skicka en studiedelegation precis som man gör till Kina och Albanien. Och sedan när studiedelegationen kommer tillbaka kan den ge uten utomordentlig reportagebok, i paperback. Hur åstadkommer man en studiedelegation?
Målarinnan G. såg omsorgsfullt på mig med sina stora, mörka, egendomliga ögon.
- Man kanske bildar en vänskapsförening? Det gör man naturligtvis. På en helt opolitisk bas. Jordisk-helvetiska vänskapsförbundet, med uppgift att verka för ett bättre informationsutbyte, vidgade kulturella och teoretiska kontakter.
Målarinnans ögon var mörkare och outgrundligare än jag någonsin hade sett dem.
- Du glömmer att det har funnits ett sådant vänskapsförbund. Hela renässansen var full av det. Det gick inte särskilt bra för medlemmarna. De förhördes, under tortyr, de brändes på bål, i hundratusental, efter pinliga förhör.
Hon förvånar mig ibland. Det finns tillfällen när jag tror att hon inte är någon riktigt alldaglig person."

Lars Gustafsson 1973-75
Ur Sigismund

De tio bästa av Lars Gustafsson

Med anledning av att Lars Gustafsson tilldelats Selma Lagerlöf-priset så kommer här en lista på hans enligt min mening bästa böcker, kronologiskt ordnad:

Poeten Brumbergs sista dagar och död

Lars Gustafssons debutroman kommer 1959 och är fast förankrad i 50-talet. Men i den bra biten. Mina favoritavsnitt är de med romanen-i-romanen om en furste.


Förberedelser till flykt

Denna novellsamling har liksom delarna om Fursten i debutromanen en fantastisk karaktär. En del tycker den är för Borges-påverkad. Men i flera novellerna är alldeles lagom Borgeska som "En ö i trakten av Magora".


Kommentarer

En samling artiklar. De flesta från tiden när Lars Gustafsson var redaktör för BLM.


Den onödiga samtiden

Brevväxling med Jan Myrdal. Några år senare skulle Gustafsson komma att ge ut en brevväxling med Per Ahlmark. Man kan tycka att detta är en udda kombination.

Gavs ut på nytt för några år sedan.


Sigismund

I denna den fjärde delen av romansviten Sprickorna i muren går formexperimenterandet ofta över i rent nonsens. Nästan som en parodi på den första boken i sviten: Herr Gustafsson Själv


Sonetter

Gustafssons dikter tillhör den jämnaste delen av hans författarskap. Denna samling med stavelseräknande sonetter från 1977 står dock ut lite. Finns i samlingsvolymen Ur Bild i bild.


En biodlares död

Den sista och bästa boken i Sprickorna...-sviten. Om de få ögonblick när smärtorna avtar.


Berättelser om lyckliga människor

Novellsamling. Bäst är den inledande "Morbror Sven och kulturrevolutionen".


Variationer över ett tema av Silfverstolpe

Som väl framgår av listan så föredrar jag den tidigare delen av Gustafssons författarskap. Hans poesi fortsätter emellertid att hålla hög klass. Från 1996.


Bränder Tolkade dikter från Vergilius till Heaney

Han är också en god tolkare av andra poeter. I denna samling finns Petrarca, Guillevic och Borges med flera.