Visar inlägg med etikett bertil malmberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bertil malmberg. Visa alla inlägg

fredag 3 februari 2012

Penthesilea av Heinrich von Kleist


Heinrich von Kleist är en av Tysklands mest spelade dramatiker. Medan hans pjäser här sällan har uppförts (jag har sett en, Schroffenstein). Nu har Modernista gett ut en volym med fyra pjäser av Kleist, Dramer, som inleds med Penthesilea som skrevs i början av 1800-talet.

Den utspelar sej under det trojanska kriget. Amazonerna lägger sej i stridigheterna. Ledda av Penthesilea (Hippolytas syster, och därmed Wonder Womans moster). Hon blir besatt av att besegra Akilles. Och han vill besegra henne. Samtidigt som de åtrår varandra. Könskamp i bokstavlig mening.
Pjäsen bygger på en antik förlaga. Och mycket av handlingen består av strider. Dessa utspelar sej, som hos de gamla grekerna, utanför scenen och vi får stora delar av händelseförloppet berättat för oss av pjäsens karaktärer.

Det här fungerar rätt bra när man läser verket. Men är nog främsta orsaken till att den sattes upp första gången 75 år efter att den skrevs. Ebbe Linde föreslog i Det romantiska dramat (tjugo år innan Rita i Timmarna med Rita svarar "Do it on the radio" på en fråga om Peer Gynth)att det enda sättet att göra dramat rättvisa är att sätta upp den som radioteater. Men så är boken också utgiven i samband med Radioteaterns uppsättning av pjäsen.

Kleist brukar i Tyskland tas som exempel på ett vackert, klart språk. Det finns passager där man förstår detta. Kanske är de fler i originalet.
Linde citerar ur Bertil Malmbergs översättning. Om man jämför de passagerna med Horace Engdahls översättning i den här volymen så är Malmbergs språk vackrare men kanske lite stelare. Engdahls flyter bra. Och med en 125 sidor lång pjäs så är det inte oväsentligt (när han använder ord som "megärer" krockar de emellertid lite mot textens övriga ton).

Det är en våldsam, bombastisk pjäs. Nöjet med att läsa den är lite samma som det man får av att läsa en del senare tiders superhjälteserier (Authority, All Star Batman & Robin The Boy Wonder, den senares Wonder Woman är hur jag föreställer mej att Penthesilea ser ut). Med samma inställning att lite för mycket är lagom mängd att börja med så häller Kleist sen på med krig och lust och högstämda monologer.

Våld och kärlek, strid och fest sammanblandas och resultatet är märkligt underhållande.
(bilden föreställer Susanne Wolff som Penthesilea).

torsdag 11 augusti 2011

BLM 1/1957


Bonniers litterära magasin var under flera decennier en av Sveriges ledande litteraturtidskrifter. 1957 var dess redaktör Åke Runnquist. Januarinumret 1957 är det första efter att den slagits samman med en annan av Bonniers tidningar- All världens berättare. Vilket gjorde att den hade lite mer noveller än tidigare årgångar.

Så här mer än femtio år efteråt så har delar av innehållit blivit lite torrt och dammigt. Tord Halls artikel "Den kosmiska symfonin" får Harry Martinsons rymdverser om Aniara att framstå som nästan lika tråkiga som de är.
Men det gamla har också sin charm som tidsspegel- en artikel om östeuropeisk litteratur nämner en ny bok av Ilja Ehrenburg: Töväder. En annan artikel är om ungdomslitteratur.

Annars är det artiklar av Karl Vennberg, Bertil Malmberg (som inte är släkt med mej, oavsett vad han påstår) och Arne Sand.

Sands artikel, "Ljugarstridens baksida", handlar om hans egen roman Ljugarstriden, en av mina favoritromaner. Den förklarar en del händelser och allusioner i boken. En del tycker att Ljugarstridens paraleller till och parodier på andra berättelser blir för många. Men när jag först läste boken i 16-årsåldern så kan jag inte ha upptäckt särskilt många av dessa. Och Ljugarstriden fungerade ändå. Vilket är ungefär vad Sand säjer i artikeln (det är Sand som är på bilden överst, han var inte bara en av våra bästa författare utan också en av de snyggaste).

Recensionsdelen är som alltid i äldre BLM rolig att bläddra genom. Birgitta Trotzig om Rut Hillarp, Göran Palm om kvinnliga debutanter (en av dem är Birgitta Stenberg), Gunnar Ekelöf. De sista åren av BLM så minskade de på recensionsdelen - vilket är en anledning till att det inte finns något Bonniers litterära magasin längre.

Detta januarinummer har ett index över 1956 års BLM.
Ingrid på Ingrids boktankar har läst om en massa BLM från 50-talet på senare tiden. Hon har nått fram till år 1956 .

torsdag 31 mars 2011

Erik Blomberg


Erik Blomberg var en svensk poet. Numera mest känd för en dikt om dödsskjutningarna i Ådalen.
Han skrev också konst- och litteraturkritik.
Folket och litteraturen är ett urval av hans litteraturkritik. Om Gustaf Fröding, Selma Lagelöf och Maxim Gorkij; Bertil Malmberg, Rudolf Nilsen och Nils Ferlin med flera.
Artiklarna är från åren 1924-1961. De flesta är från 30-talet.
Boken är mycket läsvärd om man är det minsta intresserad av svensk litteraturhistoria.

Så vitt jag kan se (Blomberg gav själv ut ett par volymer litteraturkritik - jag har läst en av dessa) är det ett bra val av artiklar. Det är Margareta Zetterström som har gjort urvalet och skrivit efterordet. Hon har också skrivit en bok om Blomberg. Zetterström är också själv en läsvärd kritiker. Hennes Jag hatar de likgiltiga rekommenderas. Hon har gett ut ytterligare två böcker med artiklar av Blomberg. En om konst och en om politik.

Folket och litteraturen kom ut i originalpocket på Pan/Norstedt 1977.