Citerat från veckans läsning

"Måtte det finnas en apparat som buntar samman allt hopp som alltjämt finns i världen och riktar det som en laserstråle mot denna horisont av sten, svetsar hål på den, bryter genom den.
  Nu tänker du som de. Apparater, strålning, våld."
ur Vad blir kvar av Christa Wolf, övers. Margaretha Holmqvist

"'He drew comics?'
  'He made up Mann Man. A superhero with all the powers of Thomas Mann.'
  'You can't go home again.'
  'That's the other Thomas. Thomas Wolfe.'
  'Thomas Wolfman. A hairy superhero who gets lost drivning home whenever the moon is full.'
  'Thomas Thomas Virginia Woolfman Woman.'
  'Now with extra extra superpowers.'"
ur "Origin Story" i Get in Trouble av Kelly Link

Citerat från veckans läsning

"I de sista dödsryckningarna av vårt förhållande hade jag och X börjat skriva på ett gemensamt diktprojekt./Jag skrev en sida och sedan skrev han nästa och så vidare. Vi/gav varandra total frihet att intervenera i varandras texter./Jag hade aldrig förstått innebörden av begreppet hat i dess/fulla, vibrerande bemärkelse innan han flyttade ett av mina/perfekta semikolon."
ur Kärleken och hatet av Mara Lee

"Florida is California on a Troma budget.[...]Special effects blew the budget on bugs and bad weather."
ur "I Can See Right Through You" i Get in Trouble av Kelly Link

Citerat från årets läsning

"En dag kommer det att hända: min hund kommer att öppna munnen och tala. Det blir en glädjens dag."
ur Blåsa liv av Clarice Lispector, övers. Örjan Sjögren

"i American Apparel på/Washington Avenue/kunne ekspedienterne virke/utrygge over hvorvidt jeg/nu planlagde/at halte rundt/i det offentlige rum/med Cerebral Parese/i lige præcis deres kollektion/som om den uperfekte krop/kunne smitte af på/deres image og status/men det gør kroppen/nok aldrig/desværre"

ur Nike av Caspar Eric

"1. Going to hell. Instructions and advice.

Listen, because I'm only going to do this once. You have to get there by way of London. Take the overnight train from Waverly. Sit in the last car. Speak to no one. Don't fall asleep."
ur "Flying lessons" i Stranger things happen av Kelly Link

"En liten väg vred sig av skratt mellan hagar och ängar." 

ur De sju stallbröderna av Jules Romains, övers. Eric Swenne
(Jag läser min morfars gamla slitna ex av boken. Han har markerat en del stycken och meningar med streck i marginalen. Bland annat denna mening.)

"Ett ljud i örat är bättre än tio i rymden"
ur "Ludwig van Beethoven" i Brev i april och andra dikter av Inger Christensen

"Den dagen är väl snart här då resterna av människosläktet måste göra sig redo att lämna moder jord, likt en bisvärm som flyttar från moderkupan. Var de nya bopålarna ska slås ner är inte lätt att veta,  men förutsättningar för mänskligt liv måste väl finnas på andra platser än här."
ur Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge, antecknat 20 december 1946, övers. Lars Molin

"Han kom efter Homeros och före Gertrude Stein, en svår period för en poet."
ur Röd självbiografi av Anne Carson, övers. Mara Lee

"And she was the most famous poet in five explored galaxies." 
ur Babel-17 av Samuel R. Delany

"Publius Scipio Nasica däremot brukade varje gång han tillfrågades om sin mening avsluta med uttalandet: 'Jag anser att Karthago bör få finnas kvar.'"

ur "Cato den äldre" i 5 biografier av Plutarchos, övers. Ingemar Lagerström

I de nederländska bergen av Cees Nooteboom

H. C. Andersens berättelse om syskonen Kai och Gerda och Snödrottningen och Djävulens spegel och skärvorna i hjärtat berättade min mamma för mej när jag var liten. Hon berättade bara kärnan i historien. Men jag läste den sen i vuxen ålder.
Det är en skrämmande och vacker saga. Flera författare har i modern tid utgått från den. Som Kelly Link i "Travels with the Snow Queen". Eller då Cees Nooteboom i 80-talsromanen I de nederländska bergen. Som tillsammans med två andra romaner av Nooteboom nu getts ut i nyutgåva av Modernista.

Nootebooms bok är nu snarare en anti-saga. "Sagan är en hinna av mögel på verkligheten" låter han en av sina romanfigurer tänka (en clown, för att göra det hela värre). Och det dröjer en bra bit in i boken innan den börjar handla om Snödrottningen.
I stället upptas mycket av boken av berättarens kommentarer. Att romanen ständigt avviker från berättelsen är i sej inte nåt problem. Flera bra författare brukar göra detta.
Nooteboom, eller snarare Nootebooms berättare, tar själv upp Denis Diderot. Men här hittar man ingen berättarglädje som i DiderotsJakob Fatalisten.
Att kalla det för berättarsorg eller -melankoli vore väl att ta i. Men en trötthet inför berättandet. En trötthet som tyvärr även läsaren kommer till att dela.

Jag har läst många, alltför många, hyllningar till berättandet. Så en kritik av detta skulle ha kunnat varit uppfriskande. Om den inte hade varit en så fånig kritik. Nooteboom låter en cirkusdirektör försöka få Kai och Lucia (som här inte är syskon utan ett par) att sätta upp sexshower. Och ungefär på den nivån befinner sej humorn. (Nooteboom kan annars vara en rolig författare som han visar i Ritualer som Modernista också återutgett.)
Och kritiken av Sagan blandas med den slags flummiga utopikritik som var så populär då på 80-talet. Sagor leder till Pol Pot. Eller nåt.

Det är inte en heltigenom dålig bok. Flera meningar glimrar till. Nästan alla av dessa är de som direkt och mindre ironiskt närmar sej Andersens eventyret. Också berättarens historia är bäst när den speglar sagan om Snödrottningen och spegelskärvorna och hugget i hjärtat.
Det hade kanske kunnat bli rätt så bra om inte Nooteboom hela tiden var tvungen att visa sitt förakt för sagor.
Synd på så rara glasskärvor.

(Först publicerad 9 maj 2014. I kommentarerna ger en läsare en avvikande mening om romanen.)

Citerat från veckans läsning

"(Ämnet för denna berättelse är att försköna det som jag en gång har upplevt, det vill säga utvinna skönheten ur mina äventyr och upptäcka det som i dag kan bli till sång och till skönhetens enda bevis.)"
ur Tjuvens dagbok av Jean Genet, övers. Bengt Söderbergh & Marc Ribes

"The girl detective has saved the world on at least three separate occasions. Not that she is bragging."
ur "The Girl Detective" i Stranger things happen av Kelly Link

Citerat från (förra) veckans läsning

"Det kom som en chock när Ekelöf själv sökte mig i början av 60-talet. Han hade läst Prästkappan och lät hälsa genom en bekant att han ville träffa mig. Jag greps av panik, flydde till Norrtälje och gömde mig på ett pensionat, darrande av skräck."
ur "Kvarnen är riven, vägen igenlagd..." i Kritik och essäistik 1958-1991 av Sven Delblanc

"1. Going to hell. Instructions and advice.

Listen, because I'm only going to do this once. You have to get there by way of London. Take the overnigyt train from Waverly. Sit in the last car. Speak to no one. Don't fall asleep."
ur "Flying lessons" i Stranger things happen av Kelly Link

"30. Teorier som dessa har lett fram till ökande diskussioner kring närheten mellan kaosteori och litteraturteori."
ur en not till "'Blessent mon cœur d'une longeur monotone': begreppet entropi" i Varia av Lotta Lotass

Citerat från förra veckans läsning

"Dessa tio förlorade år[...]har jag inget riktigt grepp om sedan jag skrivit av mig dem i böckerna om Lars Hård. Jag är inte ens säker på vad som verkligen hänt och sant är. Det känns som om det inte skulle angå mig längre, detta avsnitt ur mitt liv. Det händer ibland att någon frågar om den eller den detaljen är sann, men jag vänder ytterst ogärna tillbaka i minnet för att se efter. För mig är det sant alltsammans, jag må sedan ha upplevt det själv eller diktat till det."
ur "'Mina universitet'" i Den blå dragonen av Jan Fridegård

"Once Jeremy read a book about Mars out loud to Karl, except he kept replacing the word Mars with the word 'girls.' ('It was in the seventeenth century that girls at last came under serious scrutiny.' 'Girls have virtually no surface liquid water: their temperatures are too cold and the air is too thin.' And so on.) Karl cracked up every time."
ur "Magic for beginners" i Magic for beginners av Kelly Link

I de nederländska bergen av Cees Nooteboom

H. C. Andersens berättelse om syskonen Kai och Gerda och Snödrottningen och Djävulens spegel och skärvorna i hjärtat berättade min mamma för mej när jag var liten. Hon berättade bara kärnan i historien. Men jag läste den sen i vuxen ålder.
Det är en skrämmande och vacker saga. Flera författare har i modern tid utgått från den. Som Kelly Link i "Travels with the Snow Queen". Eller då Cees Nooteboom i 80-talsromanen I de nederländska bergen. Som tillsammans med två andra romaner av Nooteboom nu getts ut i nyutgåva av Nooteboom.

Nootebooms bok är nu snarare en anti-saga. "Sagan är en hinna av mögel på verkligheten" låter han en av sina romanfigurer tänka (en clown, för att göra det hela värre). Och det dröjer en bra bit in i boken innan den börjar handla om Snödrottningen.
I stället upptas mycket av boken av berättarens kommentarer. Att romanen ständigt avviker från berättelsen är i sej inte nåt problem. Flera bra författare brukar göra detta.
Nooteboom, eller snarare Nootebooms berättare, tar själv upp Denis Diderot. Men här hittar man ingen berättarglädje som i Diderots Jakob Fatalisten.
Att kalla det för berättarsorg eller -melankoli vore väl att ta i. Men en trötthet inför berättandet. En trötthet som tyvärr även läsaren kommer till att dela.

Jag har läst många, alltför många, hyllningar till berättandet. Så en kritik av detta skulle ha kunnat varit uppfriskande. Om den inte hade varit en så fånig kritik. Nooteboom låter en cirkusdirektör försöka få Kai och Lucia (som här inte är syskon utan ett par) att sätta upp sexshower. Och ungefär på den nivån befinner sej humorn. (Nooteboom kan annars vara en rolig författare som han visar i Ritualer som Modernista också återutgett.)
Och kritiken av Sagan blandas med den slags flummiga utopikritik som var så populär då på 80-talet. Sagor leder till Pol Pot. Eller nåt.

Det är inte en heltigenom dålig bok. Flera meningar glimrar till. Nästan alla av dessa är de som direkt och mindre ironiskt närmar sej Andersens eventyret. Också berättarens historia är bäst när den speglar sagan om Snödrottningen och spegelskärvorna och hugget i hjärtat.
Det hade kanske kunnat bli rätt så bra om inte Nooteboom hela tiden var tvungen att visa sitt förakt för sagor.
Synd på så rara glasskärvor.

James Tiptree-priset

I år gick Tiptree Award till Baba Jaga la ett ägg av den kroatiska författaren Dubravka Ugresic. Jag har inte läst boken. Men den säjs vara bra. Och finns på svenska. Något som inte alltid är fallt med Tiptree Award-vinnare.

Priset är uppkallat efter den amerikanska sf-författaren James Triptree jr. Det tilldelas en bok inom fatastiken som handlar om kön och genus.

Det är alltså inte ett pris som går till enbart kvinnliga författare. Även om de, kanske inte så förvånande, brukar dominera short- och longlist till priset. Tiptree jr. själv hade alltså kunnat få det även när alla trodde att hon var man.

Tiptree jr. hette egentligen Alice Sheldon och hennes identitet var länge en hemlighet. Men det gick ett rykte om att hon skulle vara kvinna. Något som fick författaren Robert Silverberg att i ett förord förklara att hon skrev typskt manligt, som Hemingway. Och att ingen kvinna skulle kunnat skriva på det sättet.

Denna anekdot berättas i förordet till den första antologin med Tiptree-vinnare: The James Tiptree Anthology 1. Sex, the future, & chocolate chip cookies, redigerad av Karen Fowler, Pat Murphy, Debbie Notkin och Jeffrey D. Smith. Undertiteln är en anspelning på att priset bland annat finansieras med hjälp av kakförsäljning.

Antologin innehåller noveller, romanutdrag och ett par essäer. Två av novellerna (av Kelly Link respektive Kara Dalkey) är varianter på H. C. Andersens "Snödrottningen" - som också finns med i samlingen. Så där har antologin ett sekundärt tema.

Annars är de bästa novellerna "The Ghost Girls of Rumney Hill" av Sandra McDonald - en spökhistoria där ett gäng döda pojkar och flickor för evigt är fast i de könsroller de hade medan de levde, och "Boys" av Carol Emshwiller - om ett framtida krig mellan könen, också den ur barnperspektiv (den senare har gått som Veckans novell i P1).

Fast bäst är nästan en essä (ursprungligen en föreläsning) av Ursula K. LeGuin (som en gång i tiden inte lät Tiptree vara med i en brevdiskussion om feminism - då den uteslutande var för kvinnliga författare) där hon skriver:

"It's not a matter for me of stooping to an occasional amusing bit of slumming in the kiddylit ghetto or the Sci Fi gutter. I live there, in the ghettos and the gutters. I am a street person of the city of fiction. And every now and then I come lumbering up like some sort of Sewer Monster out of the depths of Genre onto the spotless lawns of Literary Realism - since realism, to my mind, is simply another genre, another domain of fiction, and all mine if I want it.
Ur "Genre: A Word Only a Frenchman Could Love"

Det har kommit ut tre James Tiptreepriset-antologier.