Det blåser på min kamp

Gårdagens citat var då inte helt korrekta. Det jag påstod var ur Min kamp 2 av norrmannen Karl-Olov Knausgård var egentligen ur Det blåser på månen av skotten Erik Linklater (och översättaren var egentligen Hugo Hultenberg).
Och det var Through the looking glass och inte Anil's ghost.
Jag tyckte det var roligt. Jag vet inte varför.

Jag hade läst i Ondaatje och Knausgård i förra veckan. Knausgård är väl okej, även om jag tröttnade lite under nyårsfesten när de alla berättar sina livshistorier och författaren säjer att det är precis som hos Peter Handke (Frånvaron. En saga är liksom lite bättre, jag är inte säker på Min kamp tjänar på att man känner till alla de författare han namedroppar).

Medan jag först var helt nöjd med att mitt ex av Ondaatje var trasigt så jag kunde slänga det direkt efter läsning. Men nu känner jag att jag kanske borde införskaffa ett helt exemplar istället.

Citerat från veckans läsning

"Herr Bobadill, strutsen, kom i vild fart rusande över gräsmattan. Baron Druva steg fram, svängde kastkulorna tre gånger runt huvudet och lät dem flyga i väg. Han hade siktat säkert."
ur Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

"If you think we're wax-works," he said, "you ought to pay, you know. Wax-works weren't made to be looked at for nothing. Nohow!"
"Contrariwise," added the one marked "DEE," "if you think we're alive, you ought to speak."
ur Anil's ghost av Michael Ondaatje

5 bra baraviska böcker

Det är Baravias nationaldag. Jag skrev först som ni säkert vet är det Baravias nationaldag. Men jag tror att jag har kört det skämtet lite väl många gånger nu.

Baravia har genom historien haft lite svårt att bestämma sej för hur dess gränser ska se ut. Vilket kan göra det lite krångligt att bestämma vilka författare som är baraviska. Men jag tror de flesta på listan har hamnat rätt.

Doña Brigitta - Poems & Visions
Vedova nedan har skrivit en bok om Doña Brigitta (den har jag inte läst). Hon var en baravisk markisinna som gick i kloster och skrev dikter. Detta på 1600-talet. Tyvärr finns hon inte översatt till svenska.
Den här volymen innehåller kärleksdikter och religiösa protosurrealistiska prosapoemliknande texter. Det är Doña Brigitta som är på bilden som illustrerar inlägget.

Raúl Manoel de Figueiredo - Recettföreställning och andra pjäser
Raúl Manoel de Figueiredo föddes i Portugal men verkade i Baravia. Recettföreställning tillhör det absurdas teater. Första akten är drama, andra en lysande tragi-komedi och tredje akten, där en av karaktärerna börjar spela Hamlet men glömmer sina repliker, är mitt i sitt sönderfall något av det mest gripande man kan se på en scen.

José Siqueiros - Odjuret lämnar stationen
En avsatt diktator från ett fiktivt land (som har vissa likheter med Baravia) förs till London för att ställas till rätta. En jordbävning gör att han kan fly. Han söker upp en gammal vän i staden som hjälper honom att få falska id-handlingar. Medan han lever förklädd i London så börjar han sakta misstänka att han egentligen är en av diktatorns många dubbelgångare. Siqueros, som själv levt i exil i England, har skrivit en roande burlesk roman som både driver med Baravia och med Storbritannien.

Maria Tamayo - Gråsnöblöta dikter
Maria Tamayo är en av Baravias största 1900-talspoeter. Baravia är en hyfsad poesination. Gråsnöblöta dikter är ett urval i enhörningsserien. Det har fått sitt namn efter hennes debutdiktsamling.
"När sommaren kommer./Ska då stjärnor stjärnor/gnistra i mitt halsband/ska jag få/den sol som var lovad oss/i ett smycke att ge till dig,/när sommaren kommer?//Sommaren kommer,/sommaren kommer att döda dig." (ur "Sommaren kommer" övers. L. Söderberg)

Isacco Vedova - Furstespeglar
Vedova brukar säjas vara Baravias nobelpriskandidat. Om man nu är road av sånt. Den här historiska romanen tillhör hans mest populära. Samtidigt som det är en märklig och mångbottnad bok om makten och maktens språk. Den handlar om den serronska frikår som uppsattes under befäl av Leopoldo Monipodio under oroligheterna i april 1917.