Scott Pilgrim

Kraften från kärleken kommer i form av ett svärd.

I den fjärde Scott Pilgrim-boken Scott Pilgrim Gets it Together tar huvudpersonen mod till sej att medge att han älskar Ramona Flowers.

Han drar ut ett svärd ur sitt bröst och i nästa ruta står det, i stora bokstäver, att "SCOTT EARNED THE POWER OF LOVE" medan Scott Pilgrim håller en flammande sabel i händerna. Med denna besegrar han ett av Ramonas Flowers onda ex.

Detta händer i den tecknade serien Scott Pilgrim. En kanadensisk serie i sex häften. Den är skriven och ritad av Brian Lee O'Malley.

Serien skildrar den tjugotreårige Sott Pilgrim och hans kompisgäng och förhållanden. 

Det är en kärlekshistoria. Pojke möter flicka. Tyvärr måste pojken besegra flickans sju onda före detta pojkvänner.

Scott Pilgrim spelar i ett band Sex Bob-omb med ett fan: Young Neil. 

Innan Scott träffar Ramona har han dejtat en sjuttonåring. Så långt är det rätt realistiskt. Vissa mindre icke-realistiska element dyker dock upp tidigt, med moment hämtade från spelvärlden.

Slagsmålsscenerna i Scott Pilgrim följer en slags spellogik där slagsmålsscenerna knyter samman berättelsen. Som när Scott Pilgrim skallar det första onda exet så hårt att han förvandlas till växelmynt – Scott Pilgrims points för att ha besegrat honom. 

Att Scott Pilgrim måste bekämpa sin flickväns före detta kan ses som en metafor för hur det förflutna hänger på oss.

 

Serien handlar inte bara om Scott och Ramona och hugga folk i två bitar utan har också en rad bipersoner. Vars historier fortgår i utkanterna. Alla karaktärerna sitter tillsammans glada på sista sidan i fjärde boken. Det skulle gå att se detta som ett lämpligt slut på serien. 

Men det är inte bara för att det fortfarande finns före detta pojkvänner kvar att besegra som boken fortsätter i två häften till. Många av de små bi-historierna var då oavslutade.

Som Unge Neils. Rumskamrat till en av bandmedlemmarna i Sex Bob-omb blir han så där i förbifarten utestängd från deras umgänge efter att ha dejtat den sjuttonåring Scott Pilgrim dejtar i början av berättelsen. Denna förvisning skildras bara genom ett par paneler under häftenas gång. Ingen verkar lägga märke till den. 

I det femte albumet Scott Pilgrim vs the Universe ses Young Neil sitta ensam på sitt rum. I skarp kontrast till den entausiastiske Neil i första boken. Att Unge/Young Neil liknar huvudpersonen till utseendet är knappast en slump. Hans historia står i kontrast till vår hjältes.

Det är sådana här små detaljer som är seriens styrka.

I Scott Pilgrim's Finest Hour, den sjätte och avslutande volymen av serien får berättelsen ett tillfredställande slut.

I början av boken är Scott (mer än vanligt) utan fokus. Kan han besegra Ramonas sista onda före detta pojkvän? Vill han slåss mot honom – eller är han själv nu en av hennes onda före detta? Scott brottas med sej själv. Och här gör han det så klart bokstavligt.

Edgar Wright – regissören till filmatiseringen av serien – har jämfört den med musikalen. Där personer i den genren brister ut i sång när känslorna går höga så slåss man i Scott Pilgrim.

Och slutstriden blir bokens klimax. Men duellerna är ett uttryck för böckernas tema. Om att försöka hålla fast vid det förflutna.

Bland bikaraktärerna får Scotts före detta flickvänner störst utrymme i det sista albumet. Vilket passar temat. 

Scott visar sej på liknande sätt som Ramonas onda före detta minnas dessa i ett för honom själv fördelaktigt ljus - "I remember...stuff. Some stuff. Lots. Lots of stuff" säjer Scott när en av hans före detta frågar honom argt om han minns någonting av deras förhållande. Medan man ser en memory cam som i ett dataspel där de leende går under en leende sol och hon beundrar honom.

Memory cam-arna används flera gånger i boken och en av många detaljer där O'Malleys lek med serieformen är smidigare och mer självklar än i tidigare volymer. Också hans tecknande kan man se förbättras över volymerna. Det blir mer expressivt och varierat.

De flesta trådar i berättelsen knyts samman. Då det finns ett visst fokus på Scotts gamlas kärleksliv så får de övriga bikaraktärerna som inte varit tillsammans med Scott lite mindre utrymme. Men att till exempel Young Neils upprättelse verkar ha skett utanför serien är passande då också hans nedgång mestadels tog plats där. Och han får en av de bästa scenerna.

Volymen är lättsammare än de tidigare två. De mörkare stråken som funnits i serien får inte så stort utrymme. Och det utrymme det ändå får är i bokens första tredjedel. Vilket känns rätt. Serien är i grunden en underhållande berättelse. Och den bör sluta i dur, inte moll.

En viss sentimentalitet kostar O'Malley på sej mot slutet. Men den har boken gjort sej förtjänt av. Det och mycket annat.

(Först publicerad den 10 mars 2009 och 26 juli 2010. Jag har slagit ihop det äldsta inlägget som handlade om de fem första häftena med det senare som handlade om det sista albumet. Och förkortat texterna något.

Inläggen skrevs innan Edgar Wrights filmatisering Scott Pilgrim vs. the World kom. Den skrev jag om HÄR. 

Det kom nyligen en tecknad TV-serie som bygger på häftena: Scott Pilgrim Takes Off. I början verkar tv-serien följa den tecknade serien rätt trogen men i slutet av första episoden så tar den en drastiskt annorlunda vändning. Jag tyckte om Scott Pilgrim Takes Off.)

10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Den blinda mördaren handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

Robert J. Sawyer - Hominids
Kanadensisk neanderthalar-science fiction när den är som bäst.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Den tråkiga filmatiseringen har ingen större likhet med Ondaatjes kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

(Repris från 2010. Jag bytte ut en bok.
Andra Oh Kanada-listor:
10 bra kanadensiska filmer
5 bra kanadensiska skivor)

Scott Pilgrim av Bryan Lee O'Malley

Kraften från kärleken kommer i form av ett svärd.

I den fjärde Scott Pilgrim-boken Scott Pilgrim Gets it Together tar huvudpersonen mod till sej att medge att han älskar Ramona Flowers.
Han drar ut ett svärd ur sitt bröst och i nästa ruta står det, i stora bokstäver, att "SCOTT EARNED THE POWER OF LOVE" medan Scott Pilgrim håller en flammande sabel i händerna. Med denna besegrar han ett av Ramonas Flowers onda ex.


Scott Pilgrim är en kanadensisk serie som hittills kommit ut i fem häften. Den är skriven och ritad av Bryan Lee O'Malley.

Serien som skildrar den tjugotreårige Sott Pilgrim och hans kompisgäng och förhållanden har blivit mycket hyllad.

I mångt och mycket är det en kärlekshistoria. Pojke möter flicka. Tyvärr måste pojken besegra flickans sju onda före detta pojkvänner.

Innan detta med de onda pojkvännerna introduceras i den första boken så har serien hållit sej på en någorlunda realistisk nivå. Scott Pilgrim spelar i ett band Sex Bob-omb med ett fan: Young Neil. Innan han träffar Ramona har han dejtat en sjuttonåring. Vissa mindre icke-realistiska element dyker dochk upp tidigt, med moment hämtade från spelvärlden.

Scott Pilgrim buntas ofta ihop med Corey Lewis serie Sharknife som handlar om en kinesisk restaurang som ständigt blir attackerad av monster. Lyckligtvis kan hjälten förvandla sej till en stor hajman med svärd om han äter en lyckokaka. Bland de som sett serierna som två förelöpare i en ny genre är Warren Ellis som kallat bägge för fight comics.

Och man kan förstå jämförelsen. Slagsmålsscenerna i bägge serierna följer samma slags spellogik där slagsmålsscenerna knyter samman berättelsen. Sopm när Scott Pi.lgrim skallar det första onda exet så hårt att han förvandlas till växel - Pilgrims points för att ha besegrat honom.

Men även om jag personligen kan föredra Corey Lewis, som har en mer lyrisk touch, så är det i skillnaden mellan de två serierna som man kan förstå Scott Pilgrims framgång. Där Sharknife helt enkelt utspelar sej i en värld med monster så ligger Scott Pilgrim någonstans emellan en slackerkomedi och full-on mangamode. Serien är en syntes mellan den självbiografiska genren och den mangainfluerade.

Vilket fungerar bättre i vissa passager än andra. Att Scott Pilgrim måste bekämpa sin flickväns före detta är som en metafor för hur det förflutna hänger på oss inte helt dum. Men hur dessa slagsmål tar sej uttryck och hur de införlivas i serien i stort är med varierande succé. En av ex-pojkvännerna har mentala krafter därför att han är vegan och veganer som alla vet är bättre människor. Vilket är något av en inspirerad idé. Den veganpolis som förekommer i samma sekvens är en något sämre idé.

Men serien handlar inte bara om Scott och Ramona och hugga folk i två bitar, Den fjättrade Ubu-style, utan har också en rad bipersoner. Vars historier fortgår i utkanterna. Alla karaktärerna sitter tillsammans glada på sista sidan i fjärde boken. Det skulle gå att se detta som ett lämpligt slut på serien. Men det är inte bara för att det fortfarande finns för detta pojkvänner kvar att besegra som boken fortsätter i två häften till. Många av de små bi-historierna är oavslutade.

Som Unge Neil. Rumskamrat till en av bandmedlemmarna i Sex Bob-omb blir han så där i förbifarten utestängd från deras umgänge efter att ha dejtat den sjuttonåring Scott Pilgrim dejtar i början av berättelsen. Denna förvisning skildras bara genom ett par paneler under häftenas gång. Ingen verkar lägga märke till den. I det nyligen utkomna femte albumet Scott Pilgrim vs the Universe ses Young Neil sitta ensam på sitt rum. I skarp kontrast med den entausiastiske Neil i första boken. At Unge/Young Neil liknar huvudpersonen till utseendet är knappast en slump. Hans historia står i kontrast till vår hjältes.

Det är sådana här detaljer som är seriens styrka.

Nu ska Scott Pilgrim också bli film. Med Michael Cera (Arrested Development, Superbad) som Scott Pilgrim och Mary Elizabeth Winstead från Death Proof som Ramona Flowers. Regisserad av Edgar Wright (Shaun of the Dead) Alla sex häftena (inklusive det som ännu inte kommit ut) utgör basen för filmen.

(Först publicerad den 10 mars 2009. Det sista häftet har sen dess kommit ut. Filmen har också haft premiär. HÄR skrev jag om den.)

10 bra kanadensiska filmer

Det är Kanadas nationaldag. Som de firar med anledning av att den firas tre dagar före U.S.A.s.

Cube

Geometrisk science fiction-skräck från 1997.

Dubbelgångare
Dead Ringers från 1988 var David Cronenbergs första långfilm utanför genrefilmen. Men hans teman känns igen från hans tidigare skräckfilmer. I ett tidigt stadium så skulle de två gynekologerna vara de enda tvillingarna i denna värld. Något som, trots att det inte finns med i den färdiga filmen, vilar under texten.

Exotica
Atom Egoyans långsamma, deprimerande men vackra film om strip-tease och saknad.

Ginger Snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Jesus från Montreal
Fransk-kanadensisk film från 1989 om en teatergrupp som ger liv till ett gammalt passionsspel. En mer rättvis lista hade säkert haft fler fransk-kanadensiska filmer.

Mitt liv utan mig
Den här är gjord av den spanska regissören Isobel Coixet. Men utspelar sej i Kanada med kanadensiskt folk som gör kanadensiska saker. om en kvinna som får reda på att hon snart ska dö och gör upp en lista över saker hon ska hinna med innan dess. Sorglig och upplyftande. Med Sarah Polley huvudrollen. Han som dör i första scenen i Cube spelar hennes läkare.

Scott Pilgrim vs the world

Screwballs
"Bra" är kanske inte riktigt rätt ord för att beskriva den här. Men det är den mest underhållande av 80-talets många sexkomedier. Screwballs har ett mer genomtänkt utseende än såna här filmer brukar ha. Med en lätt överdriven, serietidningsliknande stil. Som en filmatiserad Acke-tidning. Om Acke-serierna handlat om att Acke och Sopprot och de andra försökt att se Veronikas bröst. Så precis som en filmatiserad Acke-tidning.

Shivers
Cronenberg är med två gånger på listan då han är Cronenberg.

Sjöjungfruns sång
Underbar film från 1987 av Patricia Rozmer om en kvinna som är lite eljest. Heter I heard the mermaids singin i original.

Åtta länkar en lördag

Ways not to die: Kneegasm'd
Mynewplaidpants har ett återkommande inslag där han skriver om en dödsscen i en film (med bilder). Den här gången om en scen ur Scott Pilgrim vs the world - en av de mer omdiskuterade (om man inte sett filmen eller läst serien så ska man kanske veta att han avslöjar avsnittets klimax).

As small as a world and as large as alone del 72
Nytt avsnitt av Asaawaalaa, som titeln brukar förkortas, en sf-serie tecknad av Rasmus Gran och skriven av Gran och jag.

En ångestframkallande Tintin: X'ed Out
Simon säger om den senaste tecknade serien av Charles Burns (Black hole).

Sean Collins om Amor y cohetes
Collins har fortsatt sitt Love and Rocktober-tema in i november och skriver här om en samling av de serier av Los Bros Hernandez som varken var Locas- eller Palomar-serier. Jag har själv den här. Den innehåller en hel del bra. Bland annat en serie om Frida Kahlo.

Sean Collins om Birdland
också ett love and rocktober-inlägg. Om den pornografiska tecknade serien av Gilbert Hernandez. "by the project’s very nature, the human bodies with which he has always shown such proficiency must needs connect. I mean, just look at the amount of luscious, loving detail Beto puts into, say, Mark’s body hair, or Inez’s vagina"
Birdland har jag också.

Robert Bly läser dikter på sin 80-årsdag
"The donkey's ear" och "Something About Morning Pajamas". "
"I’ve been talking into the ear of a donkey./I have so much to say, and the donkey can’t wait/To feel my breath stirring the immense oats/Of his ears. . . "

"Something About Morning Pajamas" av Robert Bly
"When you've been sleeping all night in a warm bed/There's sometimes a playful odor in your pajamas/It's a bit lowlife, but satisfying/It is some sort of fragrant warmth/That your balls created during the night."

SCOTT PILGRIM MOT VÄRLDEN

Det är en av de äldsta historierna. Pojke möter flicka. Pojke måste slåss mot och besegra flickans onda före detta pojkvänner.

Edgar Wrights film Scott Pilgrim vs. the world bygger på Bryan Lee O'Malleys serie med seriehäften om Scott Pilgrim. Den handlar om en kanadensisk ung man som spelar bas i gruppen Sex Bob-omb. Han är i början av filmen samman med en yngre kvinna men möter den mystiska Ramona Flowers i en dröm. Och senare på en fest.

Filmen är framförallt i början en fröjd för ögat och örat. Med många visuella snabba skämt och ett flyt i scenövergångarna som överträffar Wrights tidigare filmförsök.

Musiken tillhör det mest underhållande i filmatiseringen med de fiktiva musikgruppernas sånger gjorda av Beck och Broken Social Scene. På sätt och vis är det breeders-liknande Sex Bob-omb lite för bra. Men de är samtidigt opolerade nog för att det både går att förstå bandets två fans och att bandet bara har två fans.

Bandets gitarr och bas gråter och det kommer D-n ut från strängarna. Wright lyckas i bild fånga essensen av den här sortens musik.

Det är inte helt ovanligt i filmer och TV-serier att det finns sekvenser där hjältens liv får en slags videospelsinramning. Men oftast visas detta som en slags drömsekvenser.
Här är förvisso inte slagsmålen och banduppträdanden realistiska. De påminner mer om sångnumren i en musikal. Men de finns där i filmens värld utan att de behöver förklaras. Huruvida huvudpersonen faktiskt har ihjäl en massa människor är inget vi stannar upp och funderar över.

Sex Bob-ombs namn är en referens till Super Mario Brothers. Och filmen följer en spellogik. De besegrade f.d. pojkvännerna förvandlas till växelmynt. Men humorn är mestadels fullt möjlig att förstå även för de av oss som inte spelat videospel.

Den största skillnaden jämtemot den tecknade serie som filmen bygger på är tiden. Där det i häftena går lite mer än ett år så utspelar sej filmen under en rätt kort tid. Det här gör att de sju onda exen dyker upp rätt anabbt efter varandra.
Och där i flera av häftena slagsmålen spelar en rätt underordnad roll så tar de här upp en stor del av filmen. De många bipersonerna, som i serien får egna berättelser och flera sidor, blir här mindre nyanserade. De spelas i en eller två toner.
Men det bipersonerna förlorar i djup vinner de en hel del på i skådespelarprestationer.

De flesta av filmens karaktärer är underhållande spelade som Scott Pilgrims rumskamrat eller trummisen Kim Pine. Den senare har reducerats till egentligen bara två lägen men Allison Pill spelar de lägena perfekt.

Många, som Expressens recensent (i en annars mestadels positiv recension, filmen har mestadels fått hyggligt mottagande här hemma med DN och Aftonbladet som de mest positiva.), har klagat på att Michael Cera i rollen som Scott Pilgrim spelar ännu en Michael Cera-roll.
Men Wright utnyttjar väl vår föreställning om hans filmpersona och Cera spelar både med och mot denna. På ett sätt som påminner om hur James Stewart kunde använda sej av sin jamesstewartighet i Alfred Hitchcocks filmer.

Och om slagsmålen kan efter ett tag kännas lite långa så vore det svårt att välja bort någon av alla de onda ex-en, från Brandon Rouths vegan (som har mystiska krafter eftersom veganer är bättre än oss andra) till Jason Schwartzmans underbara hipsterskurk.

Där O'Malleys serie blir en berättelse om en relation så är Wrights film mer en historia om början av ett förhållande. Så även om det finns inslag från alla häftena i serien så påminner den i tonen främst om den första delen. Det här gör också att även om man ibland kan sakna seriens lugnare stunder att filmen får en egen identitet jämtemot O'Malleys serie.

Det är en underhållande och väldigt filmisk film. Som förmår att utnyttja filmmediet. De visuella lekarna och referenserna, däribland O'Malleys serie i en kort animerad sekvens, är alltför många att nämna.
Filmen utstrålar en berättarglädje. Sex Bob-omb och de andra banden i filmen må vara pastischer på indiepopmusik (och andra sämre musiksorter) och en slags punk på låtsas. Men filmen har ett äkta indiepophjärta.

Tematrio: Sommarn dör

Lyran vill veta vad vi lläst under sommaren.

Alan Moore - Alan Moore's Writing For Comics
Jag vet inte om jag direkt lärde mej så mycket om att skriva serietidningsmanus av Alan Moores essä men den ger en inblick i hans författarskap - Moore använder flitigt sina egna verk som exempel. Det är en artikel från början, utgiven i bokform (eller snarare albumform) med nya illustrationer av Jacen Burrows.
Warren Ellis citeras på baksidan att boken hör hemma bredvid Eisner och McCloud på den intelligente läsarens hylla. Och det kan väl stämma. Men häftets utförande gör att den i så fall ser lite malplacerad ut. Det är en väldigt ful utgåva - som ser ut att vara riktad till helt andra läsare än intelligenta sådana.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Det sista häftet i denna tecknade serie kom ut nyligen. Och hade en hel del att leva upp till. I stort tyckte jag det gjorde det. Även om det inte är det bästa av de sex häftena (jag skrev om boken här på bloggen när jag just läst den, men jag vart inte helt nöjd med det inlägget - det är alltid knepigt att skriva om sista boken i en serie, jag var mer nöjd med vad jag skrev om hela serien dittintills efter den femte volymen).

Jayne Anne Phillips - Lark & Termite
Liksom O'Malley med Scott Pilgrim så hade Jayne Anne Phillips mycket att leva upp till med denna hennes första roman på tio år. Här har jag inga reservationer. Den bästa romanen som jag läst den här sommaren.

Åtta länkar en lördag

Great Comics That Never Happened
Chris Sims har på Comics Alliance tillsammans med tecknaren Rusty Shackles ett inslag med fiktiva tecknade serier. Senaste "Great Comics That Never Happened" är ett slags best of dessa serietidningar som kunde ha varit. Serietidningar där Lagens Väktare möter Wu Tang Clan. Med söta barnversioner av Jesse Custer och de andra från Preacher kallad Li'l Preacher. Eller som i versionen av Leauge of the Extraordinary Gentlemen på bilden ovan. Som till skillnad från Alan Moores grupp inte hämtar sina medlemmar från den senare delen av 1800-talets populärlitteratur, utan från en annan lika rik källa:
"When war-hero-turned-handyman Kesuke Miyagi is found drained of blood, it becomes clear that the occult gang known as the Lost Boys are targeting the only individuals that can stop them from complete domination of America. [...]Now, disgraced scientist Emmet Brown has to put together a new team to combat the growing threat of the Lost Boys and their leader, a newly resurrected vampire kingpin Tony Montana: Transportation specialist Jack Burton, ex-commando B.A. Baracus, tech wizard Angus MacGyver and the mysteriously powerful femme fatale known only as 'Lisa.'"

Recension av Criterions utgåva av Furste Namors Fantastiska Fyran

Jog likes comics om Jean-Luc Godards Vår tids musik
"Even at the age of seventy-four, Godard still has the power to provoke strong reactions from viewers, reactions like 'He’s still alive?' or 'Was he the one in Close Encounters?' or 'Who?'”.

Kafka på jobbet om Agnes Grey och Simons 120 dagar
"och det är här, om inte förr, som det blir ganska uppenbart att Anne Brontë och Simon Gärdenfors tänker lite olika"

Timothy Callahan om Planetary 7
Om Vertigo-numret av Planetary av Warren Ellis.

"Everybody needs money that's why they call them money" - Geoff Klock om David Mamets Heist
Om pengarnas roll i Mamets värld så som den visar sej i repliken ovan.

Jorden är inte rund - Om Camper Van Beethovens låt "She Divines Water"
David Lowery har startat en blogg, 300 songs, där han skriver om sina låtar från tiden i Camper Van Beethoven och andra band. Som här om en sång från albumet Our beloved revolutionary sweetheart

Samtal om Scott Pilgrims Soundtrack
Beck, Edgar Wright och Bryan Lee O'Malley och några till diskuterar soundtracket till Scott Pilgrim-filmen.

Åtta länkar en lördag

Gladiator 2. Skriven av Nick Cave
Att Nick Cave i Grindermans senaste video (som man kan se till exempel hos Bernur) är utklädd i sandalfilmsutstyrsel är kanske inte så konstigt. Då han en gång i tiden skrev manus till uppföljaren till Russel Crowe-filmen. Som inte blev av. Kanske The Crow-remakemanuset blir bättre mottaget?

Warren Peace om A Sort of Autobiography av Warren Craghead
Om en tecknad serie i kubformat.

Scott Pilgrim-trailern gjord med bilder från den tecknade serien
Filmen har premiär i USA i dagarna (först i oktober här hemma). Här kan man lite se likheter och skillnader mellan den tecknade serien och filmversionen.

Jonas Thente om Sjöjungruns andra fot av Mia Couto
Recension i DN av en ny roman av Couto.

Vampyr av Carl Th. Dreyer
De första tio minuterna av filmen.

Coppola's Dracula av Kim Newman
Novell som utspelar sej i en värld där Dracula besegrade Van Helsing och de andra och gifte sej med drottning Victoria. Coppolas film om Dracula är här närmare Apocalypse Now än Bram Stoker's Dracula

Förra veckan spå skulle Erik Lindegren ha fyllt hundra. Vilket bland andra Lars Gustafsson uppmärksammade. En utgåva av Lindegrens samlade dikter har också kommit ut nyligen. Urvalet Dikter i delfinpocket är annars egentligen det enda man behöver.

Åtta länkar en lördag

As small as a world and as large as alone 59
Del 59 av min och Raswmus Grans s/f-stumserie. Som närmar sej sitt slut. I denna del: en flashback från en annan planet.

Grant Morrison-panel
"'You must understand these people aren't real,' Morrison said to laughter. 'Batman is a mythical figure. I'm being funny, but I'm not being funny. They don't live in the real world. It's like this theory I've been developing – you know what they always say about kids? That kids can't distinguish between fantasy and reality. And that's actually bullshit. When a kid's watching 'The Little Mermaid,' the kids knows that those crabs that are singing and talking aren't really like the crabs on the beach that don't talk. A kid really knows the difference.
Then you've got an adult, and adults can not tell the difference between fantasy and reality. You bring them fantasy, and the first thing they say is 'How did he get that way? Why does he dress like that? How did that happen?' It's not real. And beyond that, when you're dealing with characters, they exist on paper. They're real in that context.'"
Flera Morrison-nyheter i artikeln och på annat håll. En Absolute-utgåva (dyr och i storformat) av We3 med extra sidor är på gång. Multiversity ska fortfarande bli av. Frank Quitely ska teckna den watchmenaktiga delen. Och ännu en Läderlappen-tidning skriven av Morrison ska ges ut.

Joe McCulloch om Scott Pilgrim-filmen
My new plaid pants om Scott Pilgrim-filmen
Recensioner har börjat komma av Edgar Wrights filmatisering av Scott Pilgrim. McCulloch är rätt negativ - tycker den är ytligare än förlagan, medan My new plaid pants är positiv.

Scott Pilgrims Precious Little Bokcirkel, del 5
Techlands genomgång av Bryan Lee O'Malleys tecknade serier fortsätter och har kommit till det nästsista häftet.

Om ryska tecknade serier
På Comics comics

The Remake Crow King
Nick Cave ska skriva, eller omarbeta, manus till nyfilmatiseringen av The Crow enligt SF-bokhandelns blogg. Vilket verkar lite underligt av honom.

Grinderman - Heathen Child
Låt från den kommande Grinderman-skivan. Grinderman är Nick Caves gubbrockband.

De tio bästa filmerna byggda på tecknade serier

Den kommande Scott Pilgrim vs the world, Edgar Wrights filmatisering av Bryan Lee O'Malleys tecknade serie (som Chris Sims har sett en förhandsvisning av) är bara ett av flera exempel på att filmmakare allt oftare söker sej till serierna för att hitta idéer. Filmen och den tecknade serien är bägge visuella konstarter. Vilket gör att en filmatisering av ett seriealbum har delvis andra förutsättningar än en romanfilmatisering.
De flesta filmer byggda på tecknade serier är inte förvånande rätt dåliga. Men en del bra har gjorts. Som dessa:

10. Barbarella
Roger Vadims filmatisering från 1968 av det franska seriealbumet är ibland lite väl episodiskt (vilket serien också är - men det fungerar bättre där) men är allt som allt en underhållande film.

9. Ichi the killer
När man pratar om serietidningsfilmer så brukar genast de senaste Läderlappen-filmerna (som jag inte sett emedan jag är vuxen) föras på tal. En intressantare variant av Läderlappen- och Joker-arketyperna ges i den här filmen av Takashi Miike. Mangan den bygger på är en aning våldsammare än filmen.

8. The Crow
När senare filmer brukar säjas ha en serietidningskänsla så märks ofta påverkan från den här.

7. Watchmen

6. Mördarkondomen
Filmatisering av de två Ralf König-seriealbumen om en kondom med huggtänder som utspelar sej i New Yorks gayvärld (fast alla pratar tyska.

5. Old Boy
I Japan är det vanligt att filmer bygger på tecknade serier. Jag visste inte att denna Chan-wook Park film baserade sej på en manga första gången jag såg den. Men när jag fick reda på det så förklarade det en del av filmens egenheter.

4. A history of violence
David Cronenbergs övergång från en genre (skräck/sf) till en annan (thriller) tog sin början i denna filmatisering av ett Vertigo-album.

3. Persepolis
Tecknade versioner av seriealbum kan ibland riskera bli för lika sin förlaga. Och detta är väl mer som en rörlig, något komprimerad version av albumen. Men det är bra serier och musiken lägger till en del i vissa scener.

2. V för vendetta
Färre nyanser än David Lloyds och Alan Moores original. Främst i diskussionerna om frihet och motstånd. Men filmen lyckas vara ett självständigt verk med egna poänger.

1. American SplendorShari Springer Bermans och Robert Pulcinis film om Harvey Pekar utgår inte direkt från hans självbiografiska serier om sej själv. Men utnyttjar dess serietidningskällor på ett sätt som borde ha påverkat fler filmskapare.

Scott Pilgrim's Finest Hour

I don't even want to fight you! The secondary characters made me do it!

Scott Pilgrim's Finest Hour, den sjätte och avslutande volymen av Bryan Lee O'Malleys tecknade serie om den tjugofyraårige Scott som är tillsamans med Ramona Flowers och slåss mot hennes onda före detta pojkvänner, lever upp till de tidigare delarna och ger berättelsen ett tillfredställande slut.

I början av boken är Scott (mer än vanligt) utan fokus. Kan han besegra Ramonas sista onda före detta pojkvän? Vill han slåss mot honom - eller är han själv nu en av hennes onda före detta? Scott brottas med sej själv. Och här gör han det så klart bokstavligt.

Edgar Wright regissören till den kommande filmatiseringen av serien har jämfört den med musikalen. Där personer i den genren brister ut i sång när känslorna går höga så slåss man i Scott Pilgrim.

Och slutstriden blir bokens klimax. Men duellerna är ett uttryck för böckernas tema. Om att försöka hålla fast vid det förflutna.

Bland bikaraktärerna får Scotts före dtta flickvänner störst utrymme. Vilket passar temat. Scott visar sej på liknande sätt som Ramonas onda före detta minnas dessa i ett för honom själv fördelaktigt ljus - "I remember...stuff. Some stuff. Lots. Lots of stuff" säjer Scott när en av hans före detta frågar honom argt om han minns någonting av deras förhållande. Medan man ser en memory cam som i ett dataspel där de leende går under en leende sol och hon beundrar honom.

Memory cam-arna används flera gånger i boken och en av många detaljer där O'Malleys lek med serieformen är smidigare och mer självklar än i tidigare volymer. Också hans tecknande kan man se förbättras över volymerna. Det är här mer expressivt och varierat än innan. Särskilt under seriens show down. Där flera paneler påminde mej om den lite kantigare stil som Corey Lewis har i Sharknife.

De flesta trådar i berättelsen knyts samman. Då det finns ett visst fokus på Scotts gamlas kärleksliv så får de övriga bikaraktärerna som inte varit tillsammans med Scott lite mindre utrymme. Men att till exempel Young Neils upprättelse verkar ha skett utanför serien är passande då också hans nedgång mestadels tog plats där. Och han får en av de bästa scenerna.

Volymen är lättsammare än de tidigare två. De mörkare stråken som funnits i serien får inte så stort utrymme. Och det utrymme det ändå får är i bokens första tredjedel. Vilket känns rätt. Serien är i grunden en underhållande berättelse. Och den bör sluta i dur, inte moll.
En viss sentimentalitet kostar O'Malley på sej mot slutet. Men den har boken gjort sej förtjänt av. Det och mycket annat.

Citerat från veckans läsning

"'Mitt surrealistiska försök', sa Dickie och stödde ännu en duk mot knäna.
Tom ryckte till. Han nästan skämdes å Dickies vägnar. Det var otvivelaktigt Marge igen men med långt ormliknande hår och, värst av allt, två horisonter i ögonen - ett miniatyrlandskap med Mongibellos hus och berg i det ena ögat och stranden full med röda människor i det andra. 'Den där tycker jag om', sa Tom."
(övers. Mårten Edlund)
Patricia Highsmith, ur En man med många talanger

"- No grown-ups! It's like 'The Tribe!'
- Scott. We are grown-ups. And I have no idea what 'The Tribe' is."
Bryan Lee O'Malley, ur Scott Pilgrim's Finest Hour

Åtta länkar en lördag

Harvey Pekar-huvuden

När Pekar fyllde 70 förra året gjordes flera hyllningar till honom. Bland dessa denna där serietecknare ritade porträtt på honom. Bilden ovan är gjord av Rick Veitch.

Collective Memory - Harvey Pekar R.I.P.
Tom Sturgeon på Comics Reporter länkar till ett stort antal artiklar och inlägg om Pekar.

Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 1
Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 2
Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 3
Den sjätte och sista delen av Bryan Lee O'Malleys tecknade serie Scott Pilgrim kommer ut nästa vecka. På grund av detta diskuterar man de tidigare titlarna på länkarna.

Triffids i Roskilde 1987
(del 2), (del 3).
Intervju och koncertklipp. Dansk tv. De framför "In the pines", "Life of crime" och "Kelly's blues".

Åtta länkar en lördag

Matt Seneca om fem sidor av Batman 700
I det här jubileumsnumret med Läderlappen så tecknades serien av olika tecknare som gjort serien tillsammans med Grant Morrison under hans period på boken. Frank Quitely tecknade bara fem sidor. Dessa går Seneca igenom, panel för panel.

Intervju med Matt Fraction om Casanova
Apropå att serietidningen ska börja komma ut igen. Bland annat om den nya färgläggningen.

Samtal med Bryan Lee O'Malley
Joe McCulloch samtalar med O'Malley om hans serietecknarkarriär. Från en serietidningsmässa 2008.

Sex & the city-manga
Japansk tecknad serie med figurerna från TV-serien gjord för att göra reklam för filmen.

Bokberget om en Lu Xun-manhua och andra Lu-relaterade saker
Och anar en Lu Hsün-hype.

Simon söjer om Varulvar i Montpellier av Jason
"att Jasons figurer har så små skillnader sinsemellan har ytterligare en fördel i den här serien. Jasons har alltid drag av absurd teater, men den här gången blir det mer så än vanligt när skillnaden mellan hur en varulv ser ut och en vanlig 'människa' är såpass minimal som här. Det är utan tvivel första gången jag sett någonting varulvsrelaterat där jag bara har de andra karaktärernas reaktion att utgå ifrån för att förstå att det är en varulv jag ser."

Naked like the wolf - Sean T. Collins om senaste Twilight-filmen
"When you're seeing this movie in the sort of audience where Jacob's potentially fatal wounding and subsequent reversion from wolf to human form is greeted primarily with a collective moan of realization that holy shit he's naked, you're sort of borrowing eyes that look right past all the problems".

Final Girls filmklubb: It's alive av Larry Cohen
Flera bloggare skriver om samma film. Länkar till andra inlägg längst ner. It's alive är fortfarande den bästa monsterbabyfilmen.

10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Romanen handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

William Gibson och Bruce Sterling - The difference engine
Bara den ene av de två författarna är kanadensare. En ukroni där Charles Babbage får i gång datoråldern hundra år tidigare än i vår värld. Steampunk Dickens.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Förhoppningsvis gör den kommande filmatiseringen att fler får upp ögona för denna tecknade serie i sex häften.

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Fast filmatiseringar kan ibland bli ett hinder i vägen för böcker. Den träiga filmen har ingen större likhet med Ondaatjes post/modärna kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science-fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

Åtta länkar en lördag

Svenska dagbladet om Chris Ware
Apropå att han ställer ut i Gävle.

Bilder från Chris Ware-utställningen på Gävle Konstcentrum
Tagna av Rikard på Shazam

Om en Robert Crumb-utställning
I Portland. USAs svar på Gävle.

Scott Pilgrim Filmen Internationell Trailer
Den här nya Scott Pilgrim-trailern är flera snäpp bättre än den förra.

Scott Pilgrim Video Game Trailer

Två filmer från IFC Grindhouse Short Film Showcase
TV-kanalen Independent Film Channel har en serie med kortfilmer med grindhouse-känsla. Två av dessa plus en trailer kan du se på The Jaded Viewers blogg. Ena filmen här är med zombies. Den andra är av Lars Trier, dansk regissör.


Science Fiction, Globalisation, and the Peoples Republik of China
Artikel av Lavie Tidhar om kinesisk sf.
Som jag hittade via Bokberget, en blogg om kinesisk litteratur, som länkar till en samling länkar kring kinesisk sf.

Sju länkar en söndag

Om ett kommande Scott Pilgrim-spel
Artikel på Gameinformer om Ubisofts nya Playstationspel med karaktärerna från Bryan Lee O'Malleys serie.

All Girl Summer Fun Band - Video Game Heart, live
Om du söker på All Girl Summer Fun Band och Rickshaw på youtuben så får du fram hela konserten från den 29 maj i år.

Hynek Pallas om TV och litteraturkritik
Den så kallade debatt som varit kring TV-serien Mad Men i veckan har i stort inte hållit någon särskilt hög nivå. Men den här artikeln på Weird Science av Pallas innehåller en del intressant.

METAL
Brian Wood om en kommande berättelse i den tecknade vikingaserien Northlanders. Dessa fem nummer har undertiteln "Metal".

Paper boat, toy soldier av Asaf Hanuka
Israelisk ensidesserie.

Recension av en antologi alt-manga
Om en samling japanska (översatta tillengelska) alternativa tecknade serier

Samuel R. Delany intervjuar Joanna Russ
"I'd say younger and less sophisticated readers really enjoy The Adventures of Alyx; more sophisticated readers like more sophisticated books like We Who Are About To, The Female Man, The Two of Them, and don't forget On Strike Against God, which is just as good." - Delany.
Jag läste nyligen The Adventures of Alyx. Den är min favorit bland Russ-böckerna.

Åtta länkar en lördag

Ny Scott Pilgrim-trailer
De flesta som är intresserade antingen av Bryan Lee O'Malleys serie eller Edgar Wrights filmer har säkert redan sett denna senaste trailer. Men den ser rätt lovande ut. Alison Pill som Kim Pine, trummisen i Sex Bob-omb, ser ut att passa i rollen.

Intervju med Alison Pill
Om rollen i Scott Pilgrim vs the world

Genom Iran i Delblancs fotspår av Lars Lönnroth
40 år efter att Zahak av Sven Delblanc kom ut så har Delblanc-sällskapet gjort en resa till Iran. Artikeln innehåller tyvärr en del klichéer. Som påståendet att Delblancs egenartade personlighet inte passade för politiskt skrivande.

Om Breathless av Godard

Om China Mieville och Swamp Thing
På en Swamp Thing-fansida samtalas det med China Mieville om hans planerade Swamp Thing-serie. Den kommer nu inte att bli av. Enligt rykten för att DC Comics beslutat flytta Träskmannen till samma serieuniversum som Läderlappen och Stålmannen och de bebor. Vilket illustrerar problemet med den amerikanska serietidningsmainstreamen. Mievilles version hade nog kunat bli intressant. Han har tidigare skrivit en kort Hellblazer-serie i ett jubileumsnummer av tidningen som jag skriver om här. Och novellsamlingen Looking for Jake innehöll en tecknad serie.

Chris Ware, Gävle Konstcentrum
"I utställningen ingår ett större antal originalteckningar, tryckta serier samt animerad film." Inte mycket mer information om utställningen som börjar 12:e juni. Men Ware kommer i alla fall till Gävle på vernissaget.

Space Girls del 2 - Escape!
Andra delen av Stacie Ponders sf-parodi.
Med Lena Headey.

Åtta länkar en lördag

Scott Pilgrim-trailern
Till Edgar Wrights filmversion av Bryan Lee O'Malleys Scott Pilgrim. Det ser rätt bra ut.

As small as a world and as large as alone del 46

Lars Gustafsson om kultursidedebatten

Jan Myrdal om kultursidedebatten
"Den i egen uppfattning upplyste Svensson som läser Dagens Nyheter, lyssnar på Dagens Eko och ser TV-nyheterna är mer okunnig om världen än den sin namne som för tvåhundra år sedan prenumererade på Bredows 'Nittonde Århundradets Krönika' från boktryckaren Nils Magnus Lindh i Örebro."

Jan Myrdals intervju med CPI (Maoist)-ledaren Ganapathy
Intervjun som Myrdal nämner i Newsmill-artikeln.

Intervju med John Cassaday kring Planetary

Art Discussion Month GraphiContent
Under mars månad så har Chad Nevett diskuterat en serietidning och dess tecknare varje dag. Många intressanta inlägg. Bland annat om Apparat Singles Club (inläggen 7-10 mars), en miniserie skriven av Warren Ellis med fyra olika tecknare som utgick från olika genrer på ett sätt som påminde om det han gjorde i Planetary

Fyra dikter av Konstantin Kavafis på svenska
På Chromata