Leonard Cohens tio bästa sånger

Leonard Cohens tio bästa sånger (enligt mej) i bokstavsordning:

The Butcher
Från andra skivan Songs from a room. En del av mej skulle väl mer eller mindre vilja fylla hela listan med den skivan (minus "Bird on a wire").

The Captain
Various Position är en lite underskattad skiva. Arrangemangen är lite för mycket i en del låtar. Men jag vet inte om jag tycker det gör så mycket. I "The Captain" är arrangemanget mycket för mycket. Och det är gott så.

Everybody Knows
Ouden och synthen krockar snyggt. Från I'm your man

The Guests
"And those who dance, begin to dance/Those who weep begin/And 'Welcome, welcome' cries a voice/'Let all my guests come in.'"
Från Recent Songs

Hey, That's No Way to Say Goodbye
Man skulle nog också kunna fylla listan med hela den första The Songs of Leonard Cohen.

Lover Lover Lover
Fast då skulle man ju missa den här från den fjärde studion New Skin for the Old Ceremony.

One of Us Cannot Be Wrong
Avslutar första skivan. Sången slutar i visslande och skrålande. Ett av de bästa albumsluten.

The Partisan
En av de få låtar Cohen gjort som han inte skrivit själv. (Jag har aldrig hört någon version av sången som föregår Cohens.)

Sing Another Song, Boys
Från den tredje Songs of love and hate som är nästan lika bra som de två tidigare och ännu mera svartklädd.

Stories of the Street
"And one eye filled with blueprints/one eye filled with night"

(Först publicerad 21 september 2009. När Leonard Cohen fyllde 75 år. Cohen dog ju nyligen. Jag har lyssnat på honom så länge jag kan minnas, mina föräldrar spelade honom ofta när jag var liten. Och jag spelar honom ofta numera.
Everybody Knows från I'm your man är nyaste sången på listan. Jag föredrar skivorna fram till och med den. Men det finns bra sånger även på de senare. Cohens senaste/sista album är rätt så bra.
På originalinlägget fanns länkar till youtube-klipp med låtarna. De flesta av de länkarna funkar nog inte längre. Men jag gjorde en spellista med sångerna.)

Ur A Bunch of Lonesome Heroes av Leonard Cohen 1934-2016

"I sing this for the crickets,/I sing this for the army,/I sing this for your children/and for all who do not need me.//'I'd like to tell my story,'/said one of them so bold,/'Oh yes, I'd like to tell my story/'cause you know I feel I'm turning into gold.'"
ur "A Bunch of Lonesome Heroes" på "Songs from a room" av Leonard Cohen

Leonard Cohens tio bästa sånger med anledning av hans 80-årsdag

I dag fyller den kanadensiske sångaren och författaren Leonard Cohen 80 år. Vi firar honom med denna lista med hans tio bästa låtar i bokstavsordning

The Butcher
Från andra skivan Songs from a room. En del av mej skulle väl mer eller mindre vilja fylla hela listan med den skivan (minus "Bird on a wire").

The Captain
Various Position är en lite underskattad skiva. Arrangemangen är lite för mycket i en del låtar. Men jag vet inte om jag tycker det gör så mycket. I "The Captain" är arrangemanget mycket för mycket. Och det är gott så.

Everybody Knows
Ouden och synthen krockar snyggt. Från I'm your man - Cohens sista bra.
(Klippet som länkas är med scener ur filmen Pump up the volume som hade "Everybody Knows" som motiv.)

The Guests
Från Recent Songs

Hey, that's no way to say goodbye
Man skulle nog också kunna fylla listan med hela den första The Songs of Leonard Cohen.

Lover lover lover
Fast då skulle man ju missa den här från den fjärde studion New Skin for the Old Ceremony.

One of us Cannot be wrong
Avslutar första skivan. Sången slutar i visslande och skrålande. Ett av de bästa albumsluten.

The Partisan
En av de få låtar Cohen gjort som han inte skrivit själv. (Jag har aldrig hört någon version av sången som föregår Cohens.)

Sing another song, boys
Från den tredje Songs of love and hate som är nästan lika bra som de två tidigare och ännu mera svartklädd.

The Stories of the Street
And one eye filled with blueprints/one eye filled with night

(Repris från när Cohen fyllde 75. Jag har inte kollat om alla länkarna funkar fortfarande.)
Annat om Cohen här på bloggen:
Varning av Leonard Cohen
Min tolkning av en dikt av Leonard Cohen

Om du klickar på Cohen-etiketten under detta inlägg så kommer flera andra iinlägg upp.

10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Den blinda mördaren handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

Robert J. Sawyer - Hominids
Kanadensisk neanderthalar-science fiction när den är som bäst.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Den tråkiga filmatiseringen har ingen större likhet med Ondaatjes kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

(Repris från 2010. Jag bytte ut en bok.
Andra Oh Kanada-listor:
10 bra kanadensiska filmer
5 bra kanadensiska skivor)

5 bra kanadensiska skivor

Idag är det Kanadas nationaldag. De är tre dagar (och hundra år) före sin granne i söder. Här firar vi traditionsenligt med en lista.

Neko Case - Blacklisted
När man räknar upp kanadensiska artister blir det lätt såna som fötts i Kanada men som haft sin musikerkarriär i USA. Neko Case föddes i USA men flyttade till Kanada och blev sångerska i The New Pornographers. Blacklisted är hennes starkaste soloplatta, en egensinnigt bombastisk countrypop.
Bästa spår: Pretty girls

Leonard Cohen - Songs from a room Leonard Cohens andra. En av hans bästa. Det sjungs lite franska på ett spår vilket gör att den känns lite extra kanadensisk.
Bästa spår: The Partisan

Wade Hemsworth - Folk Songs of the Canadian North Woods Folkmusiker som Smithsonian spelade in på 50-talet. Sjöng traditionella låtar och ett par egna kompositioner. Inspelningar med systrarna McGarrigle har hjälpt till att sprida hans musik. Två av hans sånger har gjorts till prisbelönta och folkkära tecknade kortfilmer.
 Bästa spår: The Blackfly Song

Hidden Cameras - Mississauga Goddam
Kanadensisk gay church folk music när den är som bäst.
Bästa spår: Music is my boyfriend


Tegan and Sara - If it was you Tvillingarna Quins gör trallvänlig pop med en omisskännlig egen ton. Det här tredje albumet kom 2002.
Bästa spår: Monday monday monday 

Tidigare Kanada-listor: 

10 bra kanadensiska böcker 
10 bra kanadensiska filmer

Jag glömde bort att be för änglarna, änglarna slutade att be för oss

I senaste Mojo finns en intervju med Leonard Cohen om den senaste skivan. Och en artikel om hans första skiva - The Songs of Leonard Cohen
CD-skivan som man får med tidningen är den här gången en coversamling med låtar från denna debutplatta (plus fem låtar från andra Cohen-plattor).

Det är flera riktigt bra tolkningar på CDn. Som Bill Callahans ovan av "So long Marianne".

3 SLEEVE NOTES

Ur SLEEVE NOTES

LEONARD COHEN: I'm your man

When I turn up the rickety old gramophone
the wow and the flutter from a scratched LP
summons up white walls, the table, the single bed

where Lydia Languish will meet her Le Fanu:
his songs have meant far more to me
than most of the so-called poems I've read.

NIRVANA: Bleach

I went there, too, with Mona, or Monica.
Another shot of Absolut.

"The Wild Rover" or some folk anthem
on the jukebox. Some dour
bartender. I too have been held fast
by those snares and nets

off the Zinc Coast, the coast of Zanzibar,
...........................lost

..................able
....................addiction

........."chin-chins"
.........................loos,

"And it's no,
nay, never, no nay never no more..."

BOB DYLAN: Oh Mercy

All great artists are their own greatest threat,
as when they aim an industrial laser
at themselves and cut themselves back to the root

so that, with spring, we can never ever be sure
if they shake from head to foot
from an orgasm, you see, sir, or a seizure.

Paul Muldoon
1998

Diktsviten "Sleeve notes" finns i Paul Muldoons diktsamling Hay från 1998. Titlarna på stroferna är tagna från runt tjugo rockalbum. Från Are you experienced? med Jimi Hendrix till Voodo Lounge med Rolling Stones. Dikten har också som motto ett utdrag från en Stones-intervju. Och ytterligare ett Stones-album finns med.

Den som har hört Muldoons eget rockband Rackets blir kanske inte så förvånad över att det inte är de allra nyaste och spännande artisterna. Utan istället Beatles, Dire Straits och Elvis Costello.

En del av dikterna kommenterar skivorna. Men de flesta handlar om Muldoons liv.
Muldoon är en poet från Nordirland som numera bor i England. Han debuterade 1973 och har fortsatt ge ut flera diktsamlingar efter Hay.

Citerat från veckans läsning

"Men redan den våren började jag undra om jag inte drunknat. Om inte det hela var så tydligt och klart för att det var det sista jag mindes.[...]
Om det nu var så att jag gick ner mig och drunknade så blev just de sista ögonblicken utdragna. Tiden blev seg. Man kan säga att det inte kunde vara så då det ju hände så mycket efteråt och jag levde vidare. Men hur kan man säga det? Först är det nu och sedan plötsligt är det ett annat nu och det är som om man blinkar och egentligen kan jag ju inte bevisa att det jag kallar minne och sådant jag varit med om verkligen funnits. Fram och tillbaka tänkte jag på detta att jag kanske drunknat och redan var i dödsögonblicket då tiden sträcktes ut och att detta jag tyckte vara ett nu bara var ett plötsligt uppdykande flak i detta försvinnande."
ur Barndom av Jan Myrdal

"When I turn up the rickety old gramophone/the wow and the flutter from a scratched LP/summons up white walls, the table, the single bed//where Lydia Languish will meet her Le Fanu:/his songs have meant far more to me/than most of the so-called poems I've read."
"LEONARD COHEN: I'm your man" i diktsviten "Sleeve notes" i Hay av Paul Muldoon

En lista med Bob Dylans tio bästa sånger med anledning av hans 70-årsdag

As I went out one morning
Från John Wesley Harding - kanske Dylans bästa album.

Dark eyes
På en annars rätt försumbar platta från 80-talet. Sången pekar framåt mot Time out of mind-perioden.

Gates of Eden
"Motorcycle black Madonna two-wheeled gypsy queen"

I and I
Enligt en anekdot som Leonard Cohen brukar berätta så mötte han Dylan vid en spelning och Dylan sa att han gillar "Hallelujah" och frågade Cohen hur lång tid den hade tagit att skriva. Ett par år, säjer Cohen och tillägger att "I and I" är en bra sång - hur lång tid tog den att skriva? En kvart, svarar Dylan.

I want you
At Bodukan-versionen. Med flöjten.

Isis
En av de där Dylan-sångerna som är som små korta bisarra noveller.

Just like Tom Thumb's blues

Sad-eyed lady of the lowlands
På Blonde on Blonde. På vinylversionen var det ett dubbelalbum och denna låg som ensamt spår på en av sidorna. Blonde on blonde är full av bra låtar.

Tangled up in blue
Från Blood on the tracks - ett album fullt av starka spår som ändå på nån vänster inte riktigt når upp till Dylans bästa. En omarbetad textversion finns på Real live. Den enda ursäkten för det albumets existens.

Wedding Song
På Planet Waves.

When the ship comes in
Dylans "Sjörövar-Jenny".


Tidigare på Butter tar ordet om födelsedagsbarnet:

Om baksidestexterna på tre Bob Dylan-album

De tio bästa Bob Dylan-coverna

Murder Ballads av Nick Cave & The Bad Seeds och Bob Dylan

De tio bästa tributalbumen

Ett tributalbum är en skiva där olika artister tolkar en och samma låtskrivare eller rockband eller liknande. Hyllningsplatta är kanske bättre svenska. De flesta av albumen nedan är från senare hälften av 80-talet eller början på 90-talet. Anledningen till det är enkel - jag tröttnade efter hand på genren. Jag minns stunden när jag gjorde det, om än inte året: när jag la tilbaka en beganad Carpenters-hyllning med bland andra Sonic Youth på (deras bidrag på skivan kom senare med i filmen Juno) som jag först tänkt köpa.

De flesta hyllningsalbum är rätt tråkiga, många andra har bara ett par spår. Men när de är som bäst kan de vara rätt roliga. Nedan är tio styckna där merparten av spåren går att lyssna på.

The Bridge
Vi börjar med vad som kanske är den starkaste hyllningsskivan som gjorts. På denna Neil Young-tribut finns egentligen inga svaga spår. Utom möjligen Dinosaur Jrs "Lotta love". Men när det begav sej så upplyste hippare vänner, som förstod vitsen med Dinasour jr., att det visst är bra. Nikki Sudden, Pixies och Nick Cave (utan the Bad Seeds).
Bästa spår: "Only love can break your heart" med Psychic TV.

I'm your fan
Dåvarande indieeliten tolkar Leonard Cohen på denna dubbel-LP från 1991. Flera bra spår med That Petrol Emotion, Jean-Louis Marat (som gör "Avalanche" på franska som "Avalanche IV" - alla verkar hatas den versionen, men alla har som så ofta fel), John Cale och David McComb & David Peters (vars "Don't go home with your hard-on" vi skrev om i veckan.
Bästa spår: "Tower of song" med Nick Cave and the Bad Seeds.

Late Great Daniel Johnston: Discovered Covered
Dubbelalbum där ena sidan är en samling med Johnston, andra en tributskiva. Bright Eyes, Tom Waits, TV on the Radio med flera.
Bästa spår: "Story of an artist" med M. Ward

The legacy - The Sabbath continus
Svensk Black Sabbath-hyllning med Union Carbide Productions, Sort Sol och The Mobile Whorehouse. De sistnämndas i samarbete med den kvinnliga duon Livefood som rappar om att de gillar öl - något som möjligen också görs i originalet, jag har aldrig lyssnat så noga på Sabbath.
Bästa spår: "Iron (Wo)Man" med Livefood rides The Mobile Whorehouse.

Lost in the stars The Music of Kurt Weill
Denna skiva från 1985 säjs ibland ha inlett tributalbumsvågen. Blandar (då) populära artister som Sting och Marianne Faithfull med smalare artister som Dagmar Krause och Tom Waits (han var rätt så smal på den tiden).
Bästa spår: "Ballad of the soldiers wife" med Marianne Faithfull och Chris Spedding.

Poets in New York
Federico Garci Lorca-tribut. Med Lorca tonsatt på grekiska (Mikis Theoderakis), tyska och katalanska och flera andra språk.
Bästa spår: "Take this waltz" med Leonard Cohen.

Sgt. Pepper Knew My Father
En undergenre till tributalbumet är när man gör en tribut till ett album. Alla låtarna på Sgt Pepper (Beatles (sic)) tolkas av olika artister, både populära och smala. Nog den enda plattan där både The Fall och Wet Wet Wet medverkar.
Bästa spår: "Good morning, good morning" med The Triffids

'Til Things are Brighter
Såna här album hörde man ofta hemma hos vänner. Och då inte alla spåren. Jag är inte hundra på att jag hört hela den här Johnny Cash-tributen. Skivor som de här brukar förvisso också vara bättre innan man hört dem. Och den verkar bra när man ser på de som medvverkar - Marc Almond och sångaren i The Fall. Fast den låt jag minns att jag gillade bäst var en med sångerskorna från Voices of the Beehive. Vilket kanske inte ger lika mycket kredd.
Bästa spår: "Five Feet High and Risin'" med Tracey and Melissa Beehive.

Where the pyramid meets the eye - a tribute to Roky Erickson
Innan internet så fick vi skivnyheter ryktesvägen (vilket man väl fortfarande får, bara med fler rykten). Och det sas nästan alltid att Butthole Surfers skulle vara med på den Cohen-tributen och på den Neil Young-hyllningen. Men inte var de det inte, livet var hårt för ett ungt Butthead. På den här medverkade de äntligt. Och de är väl okej här. Men långtifrån bäst. Men så är det också ett av de bättre tributalbumen. Skivan säjs ha extra intresse för R. E. M-fans eftersom det förutom deras "I walked with a zombie" också finns ett annat spår under ett annat namn med en bättre sångare. Att det finns R.E.M.-fan är kanske lite sorgligt men deras två bidrag är faktiskt helt okej.
Bästa spår: " She Lives (In a Time of Her Own)" med The Judybats

White Riot vol one
Rockmagasin som Mojo och Uncut har ofta som gratiscd hyllningsalbum. Fast det är vanligt att det är sammanställningar av tidigare inspelade covers. Det här är ett riktigt tributalbum med spåren inspelade för skivan. Den är lite ojämn. Josh Rouses "Straight to hell" är rätt lik Phil Codys, fast sämre. Och jag kan inte riktigt bestämma mej för om Songdogs "Janie Jones" är genial eller usel.
Bästa spår: "I'm not down" med Thea Gilmore

Hyllningsalbum man skulle vilja höra: En Folk och rackare-tribut, där inte enbart folkmusikgrupper gör dem; en Triffids-Tribut - där Nick Cave, Bright Eyes och såna gör Triffidslåtar; en Babylon Blues-tribut - då man alldeles för sällan hör talas om Stry Terrarie/Kanaries bästa band; franska hip-hop-grupper tolkar Alan Stivell; 69 lovesongs med 69 olika artister.

Don't go home with your hard-on, it will only drive you insane

"Don't go home with your hard-on" med David McComb & Adam Peters

Leonard Cohen, Phil Spector och Triffids är en lite osannolik trio.
Men 1991 så gjorde det då nyligen upplösta australiensiska bandet Triffids sångare denna låt från Death of a ladies man på Cohentributen I'm your fan.

Death of a ladies man från 1977 var Cohens samarbete med Spector. Trots att Spector och Cohen stod för två rätt olika sorters populärmusik så producerade Spector plattan. Och fick delad sångcredit för spåren. Cohen stod dock för alöla texterna. I just "Don't go home with your hard-on" försöker han sej i alla fall på en hyllning till det motown vars sound Spector stod för.

Cohen-fansen var väl inte så förtjusta i skivan när den kom. Själv tycker jag den är lite ojämn. Krocken mellan Spectors ljudvägg och Cohens sånger blir ibland intressant - men ofta bara krystad. "Iodine" är bästa spåret.

I'm your fan samlade indieartister som tolkade Cohen. Den är rätt bra. Jag har inte riktigt bestämt mej för om McCombs cover ovan är bra eller inte. Men så har det också bara gått tjugo år. Lite kul är den i alla fall.

O, o Kanada

O (som tidigare gick under namnet o) har börjat med ett tema som hon kallar bokgeografi. Där man varje vecka ska berätta om böcker och författare från landet ifråga. Första veckan var landet Irland. Denna vecka är det då Kanada.

Då jag själv här på länders nationaldagar brukar ha listor med tio (eller ibland fem) bra böcker från det nationaldagsfirande landet (det kommer en imorgon) så kände jag förra veckan att det var lite överflödigt att delta då jag redan haft en lista med tio irländska böcker.

Nu hade jag den kanadensiska listan här för två månader sen. Men i alla fall:

Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Leonard Cohen - Älsklingsleken
En roman om Breavman, en ung jude i Montreal. Boken kom ut 1963 och kom alltså innan Cohens genombrott som sångare och låtskrivare. En viss klang går att känna igen från skivorna i prosan men denna lätt fragmentariska roman står väl på egna fötter.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Kanada.
Seth är en kanadensisk serieskapare med en ren teckningsstil som man genast känner igen. Hans serier har ofta en melankolisk ton som albumet It's a good life if you don't weaken där huvudpersonen, en kanadensisk serietecknare vid namn Seth, söker efter en skämttecknare vars teckningar han sett i en gammal tidning.
Den serien gick liksom flera av hans andra verk först i hans enmannatidning Palooka-Ville. Men han har också publicerats av flera morgontidningar. Hemma att läsa härnäst har jag hans hyllade George Sprott som först gick i New York Times.

Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jane Urquhart har jag, trots hennes coola namn, endast läst ett par dikter av. Hon är förutom poet också prosaförfattare och två av hennes romaner finns på svenska. Men hennes noveller och lyrik som lockar mej mer.

10 bra kanadensiska böcker

I dag är det Kanadas nationaldag. Detta firas med en lista med 10 bra kanadensiska böcker (eller nio böcker och en internetroman):

Margaret Atwood - Den blinda mördaren
I vilken vi lär oss detta: "Alla historier handlar om vargar. Det vill säga alla historier som det är lönt att berätta(...)Det finns historier om att undslippa vargar, om att slåss mot vargar, om att fånga vargar och att tämja vargar(...)Om att yla med vargarna, förvandlas till en varg. Eller ännu hellre bli förvandlad till en varulv. Det finns inga andra historier som är värda namnet."
Romanen handlar inte om vargar.

Chester Brown - Ed the happy clown

Leonard Cohen - Sköna förlorare
Obscen fragmentarisk kritikerutskälld roman. Författaren lär också vara musiker.

William Gibson och Bruce Sterling - The difference engine
Bara den ene av de två författarna är kanadensare. En ukroni där Charles Babbage får i gång datoråldern hundra år tidigare än i vår värld. Steampunk Dickens.

Bryan Lee O'Malley - Scott Pilgrim
Förhoppningsvis gör den kommande filmatiseringen att fler får upp ögona för denna tecknade serie i sex häften.

Michael Ondaatje - Den engelske patienten
Fast filmatiseringar kan ibland bli ett hinder i vägen för böcker. Den träiga filmen har ingen större likhet med Ondaatjes post/modärna kärleksroman. Det är bara handlingen som är densamma.

Geoff Ryman - 253
Med undertiteln "a novel for the Internet about London Underground
in seven cars and a crash". En så kallad hypertext. Om ni minns de. Den enda av den sorten där jag haft roligt när jag läst den. (Länken går till romanen - de andra två länkarna här går till tidigare inlägg av mej om böckerna)

Seth - It's a good life if you don't weaken
Seriealbum. Seth söker en bortglömd skämttecknare. Vemodig och vacker bok.

Elizabeth Smart - Vid Grand Central Station där satt jag och grät
En av de vackraste kärleksromanerna.

Elisabeth Vonarburg - Chroniques du pays des mères
Fransk-kanadensisk feministisk science-fiction när den är som bäst.
(Heter The Maerlande Chronicles i den engelska översättningen)

Brustna hjärtans tematrio

Lyrans tematrio handlar idag om olycklig kärlek.

J. D. Salinger - Den skrattande mannen
Salingers novell (i samlingen Till Esmé kärleksfullt och solkigt) skildrar en kärlekshistoria sedd utifrån. En scoutledare som berättar spännande historier för sina scouter ändrar på berättelsens karaktär efter ett gräl mellan honom och hans flickvän. Vi får bara delar av kärlekshistorien skildrade av novellens berättare, en av pojkarna som nu växt upp.

Elia Barceló - Guldsmedens hemlighet
En man som i sin ungdom haft ett förhållande med en fyrtioårig kvinna förs som fyrtiosjuåring tillbaka i tiden och träffar samma kvinna när hon var sjutton. Ett inte helt okomplicerat återseende. Mer en kärleksroman än en sf-historia (tidsresan förklaras inte). Denna spanska roman från 2003 är en lågmäld melankolisk historia.

Leonard Cohen - For Anne

With Annie gone,
Whose eyes to compare
With the morning sun?

Not that I did compare,
But I do compare
Now that she's gone.

Från The Spice-box of Earth

De tio bästa sångerna om Jesus

Om hin den andre kunde få en lista så är det klart Jesusbarnet ska ha en på sin fölsedag. Här är vi neutrala. Bägge sidor har starka argument.

A. L. Lloyd - Bitter withy
En annan hyfsad version är denna med John Tams (klippet är illustrerat med foton av Diane Arbus). Jesus springer från Jungfru Maria som knattarna från Kalle Anka.

Tom Waits - Chocolate Jesus

Terry Allen - Gimme a ride to heaven boy

Arrogant Worms - Jesus' brother Bob

Nick Cave - Jesus met the woman at the well

Pete Seeger - Mary had a baby

Paul Newman - Plastic Jesus
Låten i sej är kanske inte så märkvärdig, men den här scenen ur filmen Cool Hand Luke är rörande.

Alan Stivell - Son ar chistr
Det verkar som om "Son ar chistr" inte alls, som jag alltid trott handlar om Jesus Kristus utan om att dricka sej full. Men i alla fall. Klippet på länken är sammansatt av en massa versioner av låten (två med Stivell) och nånstans i nån av dem åkallas säkert Jesus. Klippe är illustrerat med bilder ur George Melies Gullivers resor.

Nina Simone - Suzanne
Leonard Cohen gjorde som bekant originalet. Under namnet "Suzanne Takes You Down" fanns texten, vars mittparti handlar om Jesus, som dikt i samlingen Parasites of Heaven

Imperiet - Tonårs-Jesus
Då kom han från himlen en atombombsdag
och han red en elektrisk vit svan

Åtta länkar en lördag

(Bilden är från Roger Landridges serieversion av Mupparna)

Arlo Guthrie sjunger Get along little doggies på The Muppet Show
"Sounds like a nice song. 'Til you know the truth of it. You know these songs were sung by lying cowboys".
Som man kunnat se på mitt twitter har jag ägnat en del av veckan åt att youtuba mupparna. Ett av de bästa gästframträdanden på det programmet är Arlo Guthrie när han sjunger den här gamla cowboyvisan inför en massa kor och förklarar dess ondskefulla innebörd.

Scenes From An Alternate Universe Where The Beatles Accepted Lorne Michaels’ Generous Offer
Den här ukronin av Mightygodking har också en mupparna-koppling. Premissen påminner något om Stephen Baxters "The Twelfth Album". Men inte alls lika dyster.

Alan Moore-Månad på Trouble With Comics
November är Alan Moore-månad på gruppbloggen Trouble with comics. Bäst har varit Marc Sobels genomgång av några Lost Treasures of Alan Moore, som Alan Moores och Peter Bagges version av Kool-Aidmannen The Hasty Smear of my smile.

Anticipation av Jean-Luc Godard
Kortfilm av Godard om prositution i framtiden. Från 1967. (del 2)

Leonard Cohens Warning vs Invasion of the Bodysnatchers
Originalversionen av den Cohen-dikt som jag översatte i vecka. Med bilder från originalversionen av Invasion of the bodysnatchers.

Leonard Cohen - tolkning

VARNING

Om din granne försvinner
O om din granne försvinner
Den tystlåtne som brukade kratta löv
Flickan hon som alltid solade

Nämn det då inte inför din fru
Fråga aldrig vid middagen
Vad tror du hände med han
Som brukade kratta sin tomt

Säj aldrig till din dotter
När ni går hem från kyrkan
Lustigt men den där flickan
Jag har inte sett henne på ett tag

Och om din son säjer till dig
Ingen bor här bredvid
De har alla rest bort
Skicka iväg honom från bordet

För det kan sprida sig, sprida sig
Och en vacker dag kommer du hem
Så har din fru och dotter och son
Fått idén och är försvunna också de.

Leonard Cohen 1956
Översättning Petter Malmberg

De tio bästa Leonard Cohen

Idag fyller den kanadensiske författaren och sångaren Leonard Cohen 75 år.

Förhoppningsvis har han hämtat sej efter sin kollaps på scen häromdagen.

För att fira honom en lista med hans tio bästa låtar i bokstavsordning:

The Butcher
Från andra skivan Songs from a room. En del av mej skulle väl mer eller mindre vilja fylla hela listan med den skivan (minus "Bird on a wire").

The Captain
Various Position är en lite underskattad skiva. Arrangemangen är lite för mycket i en del låtar. Men jag vet inte om jag tycker det gör så mycket. I "The Captain" är arrangemanget mycket för mycket. Och det är gott så.

Everybody Knows
Ouden och synthen krockar snyggt. Från I'm your man - Cohens sista bra.
(Klippet som länkas är med scener ur filmen Pump up the volume som hade "Everybody Knows" som motiv.)

The Guests
Från Recent Songs

Hey, that's no way to say goodbye
Man skulle nog också kunna fylla listan med hela den första The Songs of Leonard Cohen.

Lover lover lover
Fast då skulle man ju missa den här från den fjärde studion New Skin for the Old Ceremony.

One of us Cannot be wrong
Avslutar första skivan. Sången slutar i visslande och skrålande. Ett av de bästa albumsluten.

The Partisan
En av de få låtar Cohen gjort som han inte skrivit själv. (Jag har aldrig hört någon version av sången som föregår Cohens.)

Sing another song, boys
Från den tredje Songs of love and hate som är nästan lika bra som de två tidigare och ännu mera svartklädd.

The Stories of the Street
And one eye filled with blueprints/one eye filled with night.

Månfärder

"They'll never ever reach the moon/at least not the one we're after" sjöng Leonard Cohen i "Sing another song boys". Men till en måne kom de. Denna måndag är det fyrtio år sedan månens yta för första gången misspryddes av stjärnbaneret.

I litteraturen har man färdats till månen tidigare. Lukianos En sannfärdig historia och astronomen Keplers Somnium (som väl egentligen är en essä uppiffad av en ramhandling där en man åker till månen i sömnen.

Cyrano de Bergerac hade i sitt första månresebesök flaskor fyllda med dagg i bältet. Solens värme fick flaskorna och Cyrano att lyfta. Tyvärr funkade det för bra och han åkte förbi månen och fick skära väck flaskorna för att senare färdas till månen på ett mindre poetiskt sätt i en maskin.

Andra månresenärer är Münchhausen och Hans Pfaall.

Beskrivningen av maskinerna som tar hjälten i berättelsen till månen blir mer detaljerade ju närmare vår tid man kommer. Jules Verne har långa utläggningar om den tekniska aspekten av månfärden i Från jorden till månen. Dock inget som förklarar hur de som blir utskjutna ur romanens kanon överlever. Bokens uppföljare Barbicane & co. är roligare.

I ytterligare senare fiktion, åren innan månlandningen, så är frågan ofta inte bara hur utan också för vems pengar man ska åka till månen. I Robert A. Heinleins Mannen som sålde månen är projektet privatfinansierat och boken följer hur hjälten skaffar sej pengar till resan. Medan i William Tenns novell "Project hush" militären i hemlighet skickar en raket till månen. Väl där ser de en annan raket. De fruktar att det är ryssen. Det visar sej vara den amerikanska flottan som också i all hemlighet skickat ett par man till månen.

Efter att människan väl åkt till månen så minskade intresset för månresor rejält i fiktionen. Kanske inte så konstigt då det ju inte är något där. Bara en massa månsten. Bättre en månsten i handen än flera tusen ton på månen. Samuel Delanys Dahlgren innehåller emellertid en rätt intressant skildring av en astronauts uppfattning om att gå på månen.

I ukronier eller kontrafaktiska historier, alltså såna där där tyskarna vann andra världskriget och liknande är månresan en av de detaljer som brukar tas upp för att skilja tidslinjen från vår egen. Warren Ellis, som i sina serier visar ett intresse för rymdprogrammets historia och i ett nummer av Planetary utgår från Jules Vernes Från jorden till månen har skrivit ett av de mer intressanta skildringarna av ett rymdprogram som tog en annan riktning.

I albumet Ministry of Space, tecknat av Chris Weston, så är det det brittiska imperiet som efter andra världskriget tar ledningen i rymdkapplöpningen. När de första männen landar på månen 1953 så planteras Union Jack på månens yta med orden:"I claim this territory for her majesty Queen Elizabeth II, and for the british empire. This is not the end of our mission. It's the beginning."
Världen i Ellis album är annorlunda vår på gott och ont och det onda visar sej i ett mycket obehagligt slut. Men där finns också en påminnelse om att när man förr drömde om att åka till månen var det för att komma vidare. Färdas längre ut i universum.

Veckans dikt extra - från Leonard Cohendokumentär

Två minuter och femtio sekunder in på ovanstående klipp kan du höra Leonard Cohen läsa sin dikt "The Genius", mer känd som veckans dikt på Butter tar ordet.

Klippet är från dokumentären Ladies and Gentlemen, Mr Leonard Cohen (1965). En film från den tid då han var den kanadensiske författaren och poeten. Innan skivorna.

På program om Cohen brukar man flitigt låna från denna dokumentär. Jag har sett just klippet där han (i voice-over) läser "The Genius" tidigare i en senare film. Men nu kan man se hela dokumentären på internet.

"The Genius" är från Cohens andra diktsamling The Spice-Box of Earth. Den finns på svenska i Dikter från ett rum.

Cohen läser dikten i en mild ton nästan som om det vore en kärleksdikt.