De fem bästa öppningsspåren 2.0

(Just när jag skulle till att skriva detta inlägg kom jag på att jag redan haft en lista med de fem bästa låtarna som inleder ett album. Tre av de fem var samma som det här. Nåja.)

Om inledningsspåret på ett skivalbum egentligen är viktigare än något annat spår kan diskuteras. Det finns flera bra skivor där jag brukar hoppa över första låten. Men det är bättre med en bra öppningssång än en dålig och här är fem av de bästa:

"Creep in the Cellar" av Butthole Surfers på Rembrandt Pussyhorse
Första gången jag hörde denna tyckte jag det var det märkligaste jag nånsin hört. Till skillnad från så mycket annan musik så tycker jag den låter rätt märklig fortfarande.

"Mercy Seat" av Nick Cave & The Bad Seeds på Tender Prey
Det finns ett par till av Nick Cave som skulle kunna ha kommit på listen ("Muddy waters" på Kicking till exempel). Men hur "Mercy Seat" följs av "Up jumped the devil" (och den av "Deanna") är svårslagbart.

"Blacksmith" av Steeleye Span på Please to see the king
Inledningsspåret på Steeleyes andra platta. "Blacksmith" hade funnits med i en annan version på deras första album. Men det är den egentligen lite för mycket 70-talselgitarriga stuket på den här versionen som gör den till det perfekta inledningsspåret på den bästa folkrockskivan.

"Marry Me (Lie! Lie!) av These Immortal Souls på Get lost (Don't lie!)
Rowland S. Howards grupp efter Birthday Party. Pianot i början gör att detta är den enda självklara låten på den här listan.

"Dead leaves and the dirty ground" med White Stripes på White Blood Cells
White Stripes har ofta bra öppningsnummer. Också på deras senare lite svagare album. "Seven Nation Army" från albumet efter detta med sitt riff skulle man kunna argumentera för. Men dels är White Blood Cells ett bättre album, dels så är "Dead leaves..." "Dead leaves...".

Tolv bästa låtarna ever - den buttra versionen

Gnidkungen har ett inlägg med en lista på tolv låtar. Fast det är hans hustru Linn som står för dem.
Men senare idag lär han själv ha en lista uppe. Så här kommer då mitt bidrag till detta tolv bästamem:

Karen Dalton - Katie Cruel

Daniel Johnston - Funeral Girl

Leadbelly - Where did you sleep last night

Magnetic Fields - I'm sorry I love you

Pere Ubu - Wasted

Slapp Happy - The Drum
Jag pallar inte att kolla om det finns länkar till alla i listan. Men att denna låt från Acnalbasac noom finns på youtube är ju trevligt.

Steeleye Span - Blacksmith (pleasetosee-varianten)

Alan Stivell - Ne bado ket a tao

These Immortal Souls - Marry Me (lie, lie)

Triffids - Tarrilup Bridge

U.N.P.O.C - Amsterdam

M.Ward - Sad Sad Song

Covers - de tio bästa

11. Steeleye Span - Blacksmith
Please to see the King-versionen.
Nummer elva(eller med asterisk) då det med folkband som Steeleye Span eller Perelaar som gör enbart traditionella låtar vore lite underligt att tala om covers. Vissa versioner kan man dock lätt höra vilken som främst påverkat. Den här skulle kunna ses som en cover på den från första plattan.

10.Thea Gilmore - Ever fallen in love
Videon är från nån Doktor Who-spin off, men går att ignorera. Buzzcocks gjorde originalet.

9.Mark Lanegan - Where did you sleep last night
Leadbellys version var en hit inom Sub Pop-kretsen. Men detta är bättre än Nirvanas rätt svaga versioner.

8.Yo la Tengo - Route 66
Rockstandarden "Route 66" är skriven av en masn vid namn Bobby Troup. Yo la Tengos version finns på deras Murdering the Classics. En ung dam ringde in till en radiostation och sjöng denna till Yo la Tengos komp.

7.Sugababes - I bet that you look good on the dancefloor
Ofta hör man coverversioner som man hatar. Men man ska betänka att många ogillar de tolkningar man tycker om. Alla ser inte geniet i den här tolkningen av Arctic Monkeys-låten. Möjligen har man själv på samma sätt avfärdat storverk såsom blasfemier.

6.Katrine Ottosen - The Lovecats
(Länken går till Kat Ottosens Myspace. Fjärde låten på spellistan.)
So wonderf'lly wonderf'lly wonderf'lly pretty. Coverlåtar är oftast bäst när de är nya. Denna hörde jag nyligen. Möjligen kan man tycka att den därför inte hör hemma här - inte har fått tåla tiden och dess tand. Men Pop ska vara ny. Från en Cure-tribut. Som soloartist kallar hon sej CALLmeKAT.

5.Turid - På väg
Trots ihärdiga efterforskningar (jag googlade) hittar jag inte vad den countrylåt som denna bygger på heter. Fransiska står som medförfattare. Originalet anspelas det även på i Billy Braggs "Wishing the Days away". Turids version hamnade på svensktoppen. Man får anta att kollegorna i musikrörelsen gladdes över hennes framgångar.

4.Nick Cave - Hammer Song
Inte att förväxla med den från Good Son. Denna version av Sensational Alex Harvey Bands låt ligger på Kicking Against the Pricks, coverplattan.

3.The Residents - Six more miles to the graveyard.
Hank Williams. Den var ju munter kommenterade en vän som jag spelade in låten till på gymnasiet. Den avslutade bandet.

2.Gun Club - Black Jack David
Utgår närmast från Carter Family-versionen. Nu gör ju The Carter Family också en låt någon annan skrivit men det att den i Gun Clubs vesion byter genre gör att den kvalificerar som cover (till skillnad från Blacksmith ovan).

1-Einstürzende Neubauten - Morning Dew
Senaste Wermelin gick igenom röran med Bonnie Dobsons original jämte Tim Roses version. Men det är utan tvivel Tim Rose Neubauten utgår från. Einstürzende är också annars ett starkt coverband med Hazlewoods "Sand" och... ja mest den kanske.

Blacksmith och Blacksmith

Steeleye Span bildades 1970. Men den första versionen av folkrockbandet såg annorlunda ut än de senare.

Ashley Hutchison från Fairport Convention och folkmusikerparet Terry & Gay Woods sökte upp flera andra folkmusikerpar innan Tim Hart & Maddy Prior, som tidigare gett ut två album med traditionell brittisk folkmusik, anslöt sej.

De flyttade in i en stuga på landet för att spela in ett album. Albumet blev Hark! The Village Wait och paret Woods blev ovänner med Hart & Prior.

Terry och Gay Woods bildade The Woods Band. Medan Tim Hart & Maddy Prior återgick till sitt.

Lite oväntat blev Hark! en mindre succé. Och tillsammans med Martin Carthy bildade Tim Hart & Maddy Prior en ny version av bandet. Som spelade in Please to see the King det kanske bästa Steeleye Span-albumet.

Gay Woods var under en period i slutet av nittiotalet sångerska i Steeleye Span.

Skillnaden mellan de två första Steeleye-varianterna märks bäst med låten "The Blacksmith" som finns på bägge skivorna.

Please to see- varianten:



är den starkare, men den första versionen av Blacksmith där Gay Woods och Maddy Prior bägge sjunger har sina anhängare.

Att smeden uppträder i många såna här sånger är kanske inte så konstigt. Både i och utanför samhället. Tillmättes ofta magiska krafter.

De tio bästa Steeleye Span-låtarna gjorda av andra än Steeleye Span

Då Steeleye Span var (och är) ett folkrockband som gjorde engelsk traditionell musik så har de inte skrivit sina låtar själva. Ändå finns det många artister som så att säja har coverat Steeleye Span.
Med på denna lista är också låtar inspelade innan Steeleye Span gjorde dem, samt en del visserligen senare än Steeleye-versionerna men troligen påverkade främst från annat håll:

Gun Club - Blackjack Davey.
Black Jack David eller Gypsy Davey eller liknande är en folkstandard. Gun Club utgick troligen från Carter Familys version. Finns på en demosamling.

Asonance - Kovar. Blacksmith på tjeckiska. Asonance har gjort flera Steeleyestandards. Såsom Dva Havrani (Twa Corbies) och Alison Gross.
Blacksmith från Pleased to See the King, Steeleye Spans andra album, kan ses som en cover av Blacksmith från Steeleye Spans första album då de två banduppsättningarna på de två albumen skiljer sej så åt. Pleased to see-versionen är den bästa.

Tim Hart och Maddy Prior - Copshawholme Fair
Innan Steeleye Span hade två av medlemmarna gett ut två akustiska folkalbum. Copshawholme Fair finns i en sämre variant på Steeleye Spans första.

Hedgehog Pie - Female Drummer. Hedgehog Pie Live!-versionen.

Appendix Out - Four Nights Drunk.
En märklig version. På en a capella-samling men Appendix Out använder bandspelarens biljud som ackompanjemang.

The Johnstons - Lark in the morning.
The Johnstons två första album finns utgivna tillsammans på en enkelcd.

Jolie Holland: Mad Tom of Bedlam:



Boys of Bedlam i Steeleye-versionen. Jolie Holland spelade på KB strax efter Escondida kom ut. Hon spelade inte Mad Tom.. men det var ändå en bra konsert. Den här liveversionen är ett strå vassare än studioversionen.
Det finns en John Ashbery-dikt som alluderar på Mad Tom-balladen. I den svenska översättningen refereras istället Klot-Johan.

John Strachan - Royal Forrester.
Äldre än Steeleye Spans version med ett r.
Denna version finns i bakgrunden av Chaplinhommagesegmentet i Pasolinis Canterbury Tales. I Kockens historia.

Folque - Ravnene
Folque var det ledande norska folkrockbandet på 70talet. Gjorde även Alison Gross. Med ett l.
Twa Corbies med Steeleye. Ibland two corbies. Melodi, men inte text från An Alarch.

Spriguns (of Tolgur) - Twa Magicians.
Spriguns gjorde två bra folkalbum innan de blev Mandy Morton och Spriguns och sen på nåt sätt muterade till Kathrina & The Waves.
Bland deras bättre låtar finns Derby Ram och Lailey Worm.