Fantastiska berättelser

Lars Gustafssons novellsamling Förberedelser till flykt från 1967 har mestadels en fantastisk karaktär. Min favorit är "En ö i trakten av Menagora". Den hör till de berättelser i boken som är tydligt influerade av Jorge Luis Borges.

En annan fascinerande novell är "Homonculus" som jag skrev en uppsats om när jag läste litteraturvetenskap. (Jag läste den genom Johan Asplunds teori om social responsivitet.)

 

Borges namedroppas i novellsamlingen Det sällsamma djuret från norr från 1989. En berättelse säjs vara i "Mästaren Borges maner". 

Boken är som dess undertitel säjer en bok med "Science Fiction-berättelser". Den science som finns i Gustafssons science fiction är framförallt filosofin. Flera av de klassiska sf-temana används – fördubblingar av personer, odödlighet, intelligensförstärkare. Berättelsen om den sistnämnda är den enda som uttalat utspelar sej i Sverige ("Jag måste säga att jag blev fascinerad av det djärva försöket att ge autentiskt liv åt Stockholm, detta sagoomsusade gamla sjörövarnäste").

Åtta rymdlorder, som egentligen är en rymdlord, berättar historier för varandra. Under bokens gång kommer deras rymdskepp nära en meteorskur – "Våra berättelser har redan börjat ta färg av störningarna". De senare novellerna blir mer romantiska och sagoaktiga.

Rymdlordernas språk är gammeldags på ett sätt som nog kan irritera en del läsare. Själv uppskattar jag det och kontrasten mellan den torra tonen och det fantastiska innehållet berikar boken. I efterordet – "En not om språk och stil" – skriver Gustafsson att han bland annat lät sej inspireras av Olaus Magnus med sin "säregna, mycket renässansartade rubrikstil, med sådana titlar som 'Om ringar som vintertiden te sig på himlen samt om deras verkningar'".

Förutom Borges och Olaus Magnus så kan man märka att Stanislaw Lem och H. G. Wells, som också namedroppas, har influerat flera av berättelserna. 

Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr finns utgivna tillsammans i en volym som Fantastiska berättelser.

Lars Gustafssons sista roman, den postumt utgivna Dr Weiss sista uppdrag anknyter till bägge novellsamlingarna.

(Avsnittet om Det sällsamma djuret från norr är mestadels taget från ett inlägg från 20 december 2011 här på bloggen. Det var en del av det årets julkalender: Svenska framtider från förr)

Tlön, Uqbar, Orbis Tertius

"Hur skulle man kunna låta bli att hänge sig åt Tlön, åt det detaljerade och omfattande beviset för en ordnad planet? Det är meningslöst att svara att verkligheten också är ordnad. Kanske är den det, men enligt gudomliga lagar - jag översätter: omänskliga lagar - som vi aldrig riktigt kan förstå. Tlön må vara en labyrint, men den är en labyrint uttänkt av människor, en labyrint bestämd till att tydas av människor."

ur "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius" av Jorge Luis Borges, övers. Johan Laserna

I den första delen av Doom Patrol av Grant Morrison och Richard Case, Crawling From the Wreckage, så hotas den "verkliga" världen tas över av sina fiktioner och slukas upp av Orqwith.

Orqwith är uppenbart inspirerat av novellen "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius" av Jorge Luis Borges. Det är en av mina favoritnoveller av Borges. Om ett fiktivt land med andra fysiska regler som börjar dyka upp i vår värld genom en gammal ordbok.

Man skulle kunna tänka sej den berättelsen som en lång tjock fantasyroman. Kanske med drakar och kartor och ordlista. Men Borges novell är på tjugo sidor (Jag minns på litt.vet. att vår föreläsare en gång frågade hur Umberto Ecos Rosens namn skiljde sej från en berättelse av Borges och att jag svarade att Borges Rosens namn hade varit mycket kortare.) 

"Tlön..." finns i Fiktioner. Förutom "Tlön..." så innehåller den flera spännande ficciones som en om ett bibliotek som innehåller alla möjliga böcker, om en man som försöker skriva Don Quijote trots att den redan blivit skriven och mycket mera. (Du kan också hitta Fiktioner i samlingsvolym Borges 1).

Crawling From the Wreckage består av de fyra första numrena av serietidningen efter att Grant Morrison tagit över (bilden nedan är från Doom Patrol 22). Och egentligen är det ingen särskilt märkvärdig historia. Den här mest som syfte att introducera den nya gruppen. Men anknytningen till Borges visar på att detta inte kommer att bli en vanlig superhjälteserie. 

Fiktioner och Labyrinter av Jorge Luis Borges

"Att författa tjocka böcker — att på femhundra sidor breda ut sig om en idé som muntligen kan läggas fram på ett minuter — är ett ansträngande och ruinerande vanvett. Bättre då att låtsas att dessa böcker redan existerar och erbjuda ett sammandrag, en kommentar."
ur "Prolog" till Trädgården med gångar som förgrenar sig av Jorge Luis Borges, övers. Ingegerd Wiking

Labyrinter var en tunn vacker volym utgiven av det lilla förlaget Umbra Solis med fyra av Borges så kallade ficciones. En blandning mellan essä och novell. Alla dessa fyra ficciones finns i Fiktioner som innehåller Borges två  novellsamlingar Trädgården med gångar som förgrenar sig (1941) och Konststycken (1944).

Att jag ändå behållit Labyrinter är dels för att den vacker och dels för att den ändå inte tar så stor plats. Och så av nostalgiska skäl. Vi fick köpa den till reducerat pris när jag läste litt.vet. (föreläsaren kände han som hade förlaget om jag minns rätt). Jag tror att det bara var "Pierre Menard, författare till Don Quijote som stod på litteraturlistan för kursen.

Bägge böckerna inleds med min favoritnovell av Borges: "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius". Om ett fiktivt land med andra fysiska regler som börjar dyka upp i vår värld genom en gammal ordbok.
Man skulle kunna tänka sej den berättelsen som en lång tjock fantasyroman. Kanske med drakar och kartor och ordlista. Men Borges novell är på tjugo sidor (eller tjugofem, beroende på vilken av de två böckerna jag väljer att läsa den i.
Jag minns på litt.vet. att vår föreläsare en gång frågade hur Umberto Ecos Rosens namn skiljde sej från en berättelse av Borges och att jag svarade att Borges Rosens namn hade varit mycket kortare.

Även om Labyrinter är en trevlig volym så rekommenderar jag Fiktioner. Förutom "Tlön..." så innehåller den flera spännande ficciones om ett bibliotek som innehåller alla möjliga böcker, om en man som försöker skriva Don Quijote trots att den redan blivit skriven och mycket mera.

(Först publicerad 14 juni 2016. Liksom inlägget om Petter Bergman som jag repriserade tidigare i dag så ingick det i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling. Det finns fler inlägg om Borges under borges-etiketten.
Nyligen har bokförlaget Tranan gett ut Borges 1 (det ska komma en 2 och en 3 också). Novellerna i Fiktioner bör finnas i den. Borges 1 har hårda pärmar. I en understreckare i dag i Svenska Dagbladet om den så skrev Fabian Kastner att den tidigare Borges-utgivningen "varit begränsad" och att den bara varit "i mjukband och pocketutgåvor". Och Fiktioner är en originalpocket, Labyrinter har mjuka pärmar. Men att detta skulle göra de till mindre riktiga böcker känns som en underlig syn på böcker.)

Citerat från veckans läsning

"Jag fick hans ungdom som man får en lätt feber."
ur Kärlekens geografi av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

"En av fienderna klättrade upp till en fönsterglugg, och Gunnar genomborrade honom med sitt spjut.
  — Är Gunnar hemma? frågade belägrarna.   — Jag vet inte, men hans spjut är det, sade den sårade mannen och dog med detta sista skämt på läpparna."
ur "Örfilen" av Andrew Lang i antologin Sällsamma historier, red. av Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares

Citerat ur veckans läsning

"Det är väl känt att alla odjur lever på Ceylon och att de alla håller till i en enda citron. En blind man skär upp citronen och alla jättarna dör."
ur "Den okände räddaren" ur Indian Antiquary, i antologin Sällsamma historier, red. Jorge Luis Borges och Adolfo Bioy Casares, övers. Torsten Ekbom

"Och i dagboken (15/1 1917): 'Förstådd vill man ju inte bli — något så snaskigt!'"
ur "Artesiska brunnar: Om Klara Johanson" i Påminnelser av Madeleine Gustafsson

Tigrarnas guld av Jorge Luis Borges

"Må andra skryta med sidorna de har skrivit,/jag känner mig stolt över dem jag har läst."
ur "En läsare" av Jorge Luis Borges, övers. Marina Torres och A. Lundkvist

Jorge Luis Borges må vara mest känd för sina noveller. Men dikterna är en viktig del av hans författarskap.
Tigrarnas guld, i den av Artur Lundkvist redigerade serien Tuppen på berget, är ett bra ställe att börja. Det är ett fylligt urval från tre diktsamlingar och en best of-samling med Borges. Kom 1975, medan dikterna är från åren 1923-1972.

Titeldikten handlar om Island och fornnordiskt språk. Hur Borges far gav honom en översättning av Völsungasagan när han var liten och hur han nu försöker läsa i original.
"det barn jag var och som inte har dött" heter det. Och bilden med olika Borges återkommer flera gånger. Bland annat i en av prosadikterna.
Dessa prosadikter påminner mer om Borges noveller. "Ett problem" kan ses som en pendang till en av de mesta kända av ficciones - "Pierre Menard, författare till Don Quijote".

Det är en del om Norden även i en del andra dikter. Bland annat en om Karl XII. Den är sådär.
Men annars är detta vackra lite sorgsna dikter.


"Oändlig ära gav gudarna åt andra,
inskrifter och medaljer, monument och pålitliga historiker:
om dig, obekante vän, vet vi blott
att du en afton hörde näktergalen."
(ur "Till en mindre poet i antologin", övers. Marina Torres och A. Lundkvist)

(Lite förändrad version av ett tidigare inlägg.)

Sena noveller av Jorge Luis Borges

"Ett annat inslag i stammens liv är poeterna. Det kan falla någon in att samordna sex, sju, vanligtvis gåtfulla ord. Personen i fråga förmår inte behärska sig utan skriker högt ut dem,[...]om poetens ord överrumplar drar de sig alla ifrån honom under tystnad, drivna av en helig skräck (under a holy dread). De känner att anden har snuddat vid honom, därför är det ingen som talar till honom eller ser på honom, inte ens hans egen mor. Han är inte längre människa utan en gud och vem som vill har rätt att döda honom. Om han kan tar poeten sin tillflykt till sanddynerna i norr."
ur "David Brodies rapport" av Jorge Luis Borges, övers. Lasse Söderberg

Förutom Fiktioner så finns i samma serie och med liknande utseende boken Alefen. Tillsammans samlar de två pocketböckerna merparten av Jorge Luis Borges tidiga noveller.

Men Borges skrev också noveller på äldre dar. Två samlingar med hans senare noveller finns på svenska: David Brodies rapport och Gåvornas natt. Dessa noveller är möjligen lite mer lättviktiga än Borges tidiga. Åtminstone så är de inte lika banbrytande. Men jag tycker de fortfarande är underhållande.

Novellerna är som utkast till fantastiska berättelser. En om en bok med ett oändligt antal sidor ("Sommaren led mot sitt slut och jag förstod att boken var monstruös."), en annan om en litteratur som bara består av ett ord. Här finns dubbelgångare (två Borges till priset av en) och resor till framtiden och mäekliga dolkslag. En novell är en pastisch på H. P. Lovecraft. Och möjligen kan berättelserna dra lite för ofta mot pastischen. Bli Borges-noveller. Men bland alla författare som försökt efterhärma Borges så är Borges en av dem som lyckats bäst.

Fiktioner och Labyrinter av Jorge Luis Borges

"Att författa tjocka böcker — att på femhundra sidor breda ut sig om en idé som muntligen kan läggas fram på ett minuter — är ett ansträngande och ruinerande vanvett. Bättre då att låtsas att dessa böcker redan existerar och erbjuda ett sammandrag, en kommentar."
ur "Prolog" till Trädgården med gångar som förgrenar sig av Jorge Luis Borges, övers. Ingegerd Wiking

I dag är det 30 år sen Jorge Luis Borges dog. Så det är passande att jag i dag nått Borges i min genomgång av min boksamling.
Labyrinter var en tunn vacker volym utgiven av det lilla förlaget Umbra Solis med fyra av Borges så kallade ficciones. En blandning mellan essä och novell. Alla dessa fyra ficciones finns i Fiktioner som innehåller Borges två  novellsamlingar Trädgården med gångar som förgrenar sig (1941) och Konststycken (1944).

Att jag ändå behållit Labyrinter är dels för att den vacker och dels för att den ändå inte tar så stor plats. Och så av nostalgiska skäl. Vi fick köpa den till reducerat pris när jag läste litt.vet. (föreläsaren kände han som hade förlaget om jag minns rätt). Jag tror att det bara var "Pierre Menard, författare till Don Quijote som stod på litteraturlistan för kursen.

Bägge böckerna inleds med min favoritnovell av Borges: "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius". Om ett fiktivt land med andra fysiska regler som börjar dyka upp i vår värld genom en gammal ordbok.
Man skulle kunna tänka sej den berättelsen som en lång tjock fantasyroman. Kanske med drakar och kartor och ordlista. Men Borges novell är på tjugo sidor (eller tjugofem, beroende på vilken av de två böckerna jag väljer att läsa den i.
Jag minns på litt.vet. att vår föreläsare en gång frågade hur Umberto Ecos Rosens namn skiljde sej från en berättelse av Borges och att jag svarade att Borges Rosens namn hade varit mycket kortare.

Även om Labyrinter är en trevlig volym så rekommenderar jag Fiktioner. Förutom "Tlön..." så innehåller den flera spännande ficciones om ett bibliotek som innehåller alla möjliga böcker, om en man som försöker skriva Don Quijote trots att den redan blivit skriven och mycket mera.

Morels uppfinning av Adolfo Bioy Casares

I den korta argentinska romanen Morels uppfinning så kommer en förrymd fånge till en ö där han, från början på avstånd, betraktar ett sällskap och deras intriger. Framförallt fascineras han av en kvinna i sällskapet. Efter hand blir han mer oförsiktig när han iakttar dem. Men de verkar inte lägga märke till honom.

I mitten av Adolfo Bioy Casares berättelse finns ett mysterium. Det är en slags gåta som skulle kunna finnas i ett avsnitt av Star Trek eller en historia av H. G. Wells. Namnet Morel påminner om Moreau i Wells roman, vilket Jorge Luis Borges nämner i efterordet. Bioy Casares är förutom för den här romanen mest känd för sina samarbeten med Borges. Borges ficciones lånade också från äventyrsberättelsen och fantastiken (och visst går det att föreställa sej handlingen i Morels uppfinning ficcioniserad). Men Bioy Casares ger sej direkt in i genren.

Det här är en av Modernistas många nyutgåvor. Den har tidigare kommit ut i Bonniers Panacheserie och jag har läst den förut. När jag läser om den nu så är själva avtäckandet av romanens gåta inte fullt lika perfekt som jag mindes det. Men att jag mindes det som fulländat utfört säjer väl ändå något. Bioy Casares gör det mesta av bokens mysterium.

Berättelsen är inte bara spännande utan också tänkvärd. Fantastik när den är som bäst.

Citerat från veckans (om)läsning

"Hur skulle man kunna låta bli att hänge sig åt Tlön, åt det detaljerade och omfattande beviset för en ordnad planet? Det är meningslöst att svara att verkligheten också är ordnad. Kanske är den det, men enligt gudomliga lagar - jag översätter: omänskliga lagar - som vi aldrig riktigt kan förstå. Tlön må vara en labyrint, men den är en labyrint uttänkt av människor, en labyrint bestämd till att tydas av människor."
ur "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius" av Jorge Luis Borges, övers. Johan Laserna

"Det blir självfallet en avsevärd mängd svenskar i det eviga livet. Detta är ofrånkomligt, eftersom det är just svenskarna som tror rätt.[...]Svenska språket, föga utbrett på jorden, går i den tillkommande världen mot en strålande framtid nära nog jämställt med engelska."
ur Om godheten av Willy Kyrklund

Citerat från veckans läsning

"Cultists have striven to construct utterances so twisted and infamous as to be impossible to the holy Library: in vain. Every child is tempted to scan for some such phrase as 'This sentence is not contained in the Library,' and to giggle when the glowing letters seem to assert it."
ur "The Net of Babel" av David Langford ("(with necessary apologies to Jorge Luis Borges)" står det i början av novellen som handlar om biblioteket i Babel som databas)

"Breathing the narcotic vapors of spectral avengers. Inhaling ghost-girls, blue clouds of incense and ectoplasm uncurling into my brain..."
ur Flex Mentallo av Grant Morrison

Jorge Luis Borges - Tigrarnas guld

Det finns inte många dikter om Karl XII bland de diktsamlingar jag äger. "Till Karl XII" i dikturvalet Tigrarnas guld av Jorge Luis Borges har, som de flesta av Borges dikter, en lätt sorgsen ton. Samtidigt som den på nåt sätt är kall - "Du brinner iskall, ensam som öknen./Ingen nådde din själ och du är död."

Karl XII dyker upp på åtminstone ett ställe till i boken. Det är rätt mycket Norden hos Borges. En dikt från den nyaste av samlingarna i urvalet, som också gett den dess namn, handlar om Island och fornnordiskt språk. Hur hans far gav honom en översättning av Völsungasagan när han var liten och hur han nu försöker läsa i original.

"det barn jag var och som inte har dött" heter det. Och bilden med olika Borges återkommer flera gånger. Bland annat i en av prosadikterna.
Dessa prosadikter påminner mer om Borges noveller. "Ett problem" kan ses som en pendang till en av de mesta kända av ficciones - "Pierre Menard, författare till Don Quijote".

Borges poesi är en viktig del av hans verk. Tigrarnas gul, i den av Artur Lundkvist redigerade serien Tuppen på berget, är ett bra ställe att börja. Det är ett fylligt urval från tre diktsamlingar och en best of-samling med Borges. Kom 1975, medan dikterna är från åren 1923-1972.

"Oändlig ära gav gudarna åt andra,
inskrifter och medaljer, monument och pålitliga historiker:
om dig, obekante vän, vet vi blott
att du en afton hörde näktergalen."
(ur "Till en mindre poet i antologin", övers. Marina Torres och A. Lundkvist)

5 bra argentinska böcker

Apropå att det är Argentinas nationaldag.

Adolfo Bioy Casares - Morels uppfinning
I denna korta roman kommer en förrymd fånge till en ö där han, från början på avstånd, betraktar ett sällskap och derasintriger. Med tiden blir han mer oförsiktig när han iakttar dem. Men de verkar inte lägga märke till honom. En perfekt spänningsroman.

Jorge Luis Borges - Fiktioner
Dessa ficciones är grunden till den borgeska berömmelsen. Korta märkliga fantastiska berättelser om städer som styrs av ett lotterisällskap, en påhittad värld som tar över vår egen och ett bibliotek där alla möjliga böcker finns.
Fiktioner gavs ut i Bonniers pocketklassikerserie för ett par år sen. Tidigare fanns visserligen alla novellerna däri på svenska men utspridda.

Julio Cortazar - Hoppa Hage
Cortazars tegelsten hoppar i tiden. Men har också utmarkerat kapitlena i kronologisk ordning. På lite samma sätt som den japanska tecknade TV-serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya.

Ernesto Sabato - Om hjältar och gravar
Det är ett bra tag sen jag läste den här. Men som 17-åring tyckte jag det var en av de bästa böcker jag läst. Och redan som 17-åring hade jag oklanderlig smak.

Juan José Saer - Undersökningen
Det här är en sån där modernistisk deckare som undergräver deckargenren, typ. Vilket i vanliga fall är den enda sortens böcker jag skyr mer än deckare. Men den här är bra.

(Repris från förra året - duger det åt norrmännen så duger det väl för argentinarna. Jag kom inte på fem bra argentinska filmer - vilket kan bero på att jag är trött, jag har för mej att det egentligen är ett rätt flitigt filmland.)

Egnaro är en hemlighet som alla vet om utom du

I M. John Harrisons novell "Egnaro" berättas om en man som överhör en mening på bussen. En mening om en plats vid namn Egnaro. Han blir besatt av att hitta denna plats och av den smygande övertygelsen att en massa människor redan känner till den och kommer att hitta den före honom.

Berättarjaget lyssnar på mannens historia och avfärdar den men blir själv smittad av idéen. Av Egnaro.

En plats som bara en del kan hitta finns i berättelser från de flesta kulturer. Tao Ch'ens berättelse om persikoblomsterdalen från 300-talet är ett typiskt exempel. En bonde hittar en fantastisk dal men när han efter att ha lämnat den ska visa den för kejsarens soldater, så de kan beskatta invånarna, går den inte längre att hitta.

Ett senare exempel är H.G.Wells "Porten i muren" som, likt "Egnaro", använder sej av greppet att låta berättaren framföra en bekants historia. Ett grepp M. John Harrison ofta använt sej av, till exempel i den tidiga i "Running Down".

Den finns liksom "Egnaro" med i Things That Never Happen, en samling med noveller av M. John Harrison från perioden 1975-2000. "Egnaro" är från 1981.
Genreaspekten av samlingen är, även om den är utgiven på Gollancz SF/Fantasy, i formgivningen av boken nedtonad.

Och novellen skulle kunna passera som riktig litteratur. Ställ den bredvid en av Paul Auster, Jorge Luis Borges eller Julio Cortazar och den skulle se ut att höra hemma där.
Det finns andra noveller i boken som är mer tydligt genre. Bland dessa finns hans mest experimentella. Så genrelitteratur är inte nödvändigtvis lika med mindre krävande verk.

En senare utgåva än den jag äger har ett förord av China Miéville. Vilket genast ökar fantasymarkören. Han har M. John Harrison som förebild och specifikt novellen "Egnaro" som han läste första gången i 15-årsåldern (Miévilles "The Tain" förhåller sej till "Egnaro" som Umberto Ecos Rosens namn till Borges Ficciones).
Den utgåvan innehåller också noter av M. John Harrison till varje novell. Han ska till en del ta avstånd från sitt tidiga föredöme J.G, Ballard. Så kanske tar Miéville en dag avstånd från Harrison. Det är ju så det brukar vara.

Fantasy ses ibland som ren eskapism. I vilket fall handlar en hel del fantasy om eskapism och M. John Harrison lyckas i "Egnaro" vrida till ett gammalt tema på ett sätt som gör historien till något annat än bara en upprepning. Novellen tar en någon annanstans än man kanske tror efter första meningen.

"Egnaro is a secret known to everyone but yourself."

(Inlägget vart först publicerat här den andra Februari 2009. Bland de tjugofyra novellerna i Things that never happen (jag är inte helt hundra på att jag läst allihop) finns flera bra. Även om endast ett par kommer upp i nivå med "Egniro".)

Labyrinter av Jorge Luis Borges

Labyrinter är en tunn, vacker (men lite svårbläddrad) volym med fyra noveller av Jorge Luis Borges. Novellerna är ur Ficciones - och närmare bestämt fyra av de fem noveller ur den som inte fanns med i det tidigare Borges-urvalet Biblioteket i Babel.
Den femte, Tre versioner av Judas, finns med i volymen Fiktioner. Som kom ut i Bonniers pocketklassikerserie 2007. Den har också alla fyra novellerna i Labyrinter. Och de nio Ficciones-novellerna från Biblioteket i Babel.
Vilket egentligen gör Labyrinter till en något överflödig volym. Men den är så tunn att man inte skulle tjäna särskilt mycket utrymme på att göra sej av med den.

Labyrinter innehåller den klassiska "Pierre Menard, författare till Don Quijote", om en man som försöker att skriva Don Quijote. Något som försvåras av att den redan är skriven. Denna ska ha varit den första av sdet som Borges kallade för sina ficciones (fiktioner förlorar blandningen mellan fakta och fiktion i originasltermen) - en slags fantastisk kortprosa påverkad av essäformen.
Sen har den min favorit-Borges: "Tlön, Uqbar, Orbis Tertius", där några hittar på ett fiktivt land som sen bryter sej in i deras egen värld.
De andra två är påverkade av Borges intresse för pusseldeckare. Och tillhör de svagare ficciones, kanske för att pusseldeckare inte är särskilt intressanta. Men från en av dessa kommer titeln Labyrinter. Labyrinths var också titeln på ett inflytelserikt Borges-urval på engelska.

5 bra argentinska böcker

Apropå att det är Argentinas nationaldag.

Adolfo Bioy Casares - Morels uppfinning
I denna korta roman kommer en förrymd fånge till en ö där han, från början på avstånd, betraktar ett sällskap och derasintriger. Med tiden blir han mer oförsiktig när han iakttar dem. Men de verkar inte lägga märke till honom. En perfekt spänningsroman.

Jorge Luis Borges - Fiktioner
Dessa ficciones är grunden till den borgeska berömmelsen. Korta märkliga fantastiska berättelser om städer som styrs av ett lotterisällskap, en påhittad värld som tar över vår egen och ett bibliotek där alla möjliga böcker finns.
Fiktioner gavs ut i Bonniers pocketklassikerserie för ett par år sen. Tidigare fanns visserligen alla novellerna däri på svenska men utspridda.

Julio Cortazar - Hoppa Hage
Cortazars tegelsten hoppar i tiden. Men har också utmarkerat kapitlena i kronologisk ordning. På lite samma sätt som den japanska tecknade TV-serien The Melancholy of Haruhi Suzumiya.

Ernesto Sabato - Om hjältar och gravar
Det är ett bra tag sen jag läste den här. Men som 17-åring tyckte jag det var en av de bästa böcker jag läst. Och redan som 17-åring hade jag oklanderlig smak.

Juan José Saer - Undersökningen
Det här är en sån där modernistisk deckare som undergräver deckargenren, typ. Vilket i vanliga fall är den enda sortens böcker jag skyr mer än deckare. Men den här är bra.

MINA BÖCKER

Mina böcker (som inte vet att jag finns till)
är lika mycket del av mig som detta ansikte
med gråa tinningar och gråa ögon
som jag förgäves söker i spegeln
och som jag söker av med kupad hand.
Icke utan en viss följdriktig bitterhet
tänker jag att det väsentliga av de ord
som ger uttryck för mig på dessa sidor,
inte vet vem jag är, inte i det jag skrivit.
Bättre så. De dödas röster
skall tala till mig för alltid.

Jorge Luis Borges
övers. Lars Gustafsson

Åtta länkar en lördag

15 recensioner av Scott Pilgrim-filmen.
Från en förhandsvisning av Edgar Wrights film baserad på Bryan Lee O'Malleys tecknade serie.

Douglas Wolk om Batman och Robin av Grant Morrison och Cameron Stewart
"Morrison doesn't have a lot of use for realism in general. There are plenty of media and genres that can reflect their audience's reality in a more-or-less literal way; only superhero comics can offer an insane demonic zombie clone of Batman revived from a charred skeleton by a magical resurrection cauldron in a collapsed British coal mine, and use that to address various father-child relationships"

Bernur om Rut Hillarps roman En eld är havet
Rut Hillarp var/är mest känd för sin poesi (som bernur också skrivit om nyligen)
När poeter ska till att skriva romnaner brukar det gå så där men inlägget får boken att låta intressant: "Rut Hillarps tre romaner är lika bra som Marguerite Duras bästa romaner."

Alberto Manguel om en artikelsamling med Jorge Luis Borges
(Via On Word Arts) I The Guardian. Det är en rätt negativ recension av själva urvalet, men innehåller en del intressant om Borges och Dante.

Nådens stol från Nick Cave - Teaterkoncerten
Avslutningsnumret i uppsättningen med Nick Cave på danska. Från nån teaterprisutgivning och inte själva föreställningen, men ger ändå någon slags idé om stuket på showen. ("Nådens stol" är alltså "Mercy Seat" från Tender Prey)

Only the cinemas Best Comics of the Decade
Filmkritikern Ed Howard om de enligt honom sextio bästa tecknade serierna förra decenniet, med intressanta motiveringar.

Grattis H.P. Lovecraft på 119årsdagen

Den 20:e augusti 1890 kom lille H. P. till världen.

En anledning till att Lovecrafts berättelser levt kvar är att så många andra författare tagit upp hans motiv. Påverkan, pastischer och parodier. Cthulhu lurar bakom många berättelser även i våra dagar. För att hylla 119-åringen tänkte jag ta upp fem verk, fyra noveller och en serieroman, som på lite olika sätt utgår från Lovecraft och hans gamla gudar.

There are more things av Jorge Luis Borges
I Gåvornas natt (senare utgiven tillsammans med David Brodies rapport. Borges var inget stort Lovecraft-fan. I en kommentar till novellen skriver han "jag hade begått en posthum berättelse av Lovecraft, en författare jag alltid betraktat som en ofrivillig Poe-parodiker." En intressant sak med novellen är att den främst utgår från den monstruösa arkitekturen hos Lovecraft. Dessa ständiga salar och stolar som gjorts för något annat än människor har alltid tillhört det jag tyckt bäst om hos Lovecraft (John Ajvide Lindqvist har i romanen Människohamn ett parti som väl utnyttjar en sådan främmande arkitektur.)

Some Notes Concerning a Green Box av Alan Dean Foster
Det finns givetvis fanzine ägnade åt Lovecrafts verk. Denna pastisch på Lovecraft publicerades i The Arkham Collector. Och finns i bokform i Alan Dean Fosters With friends like these... som samlar hans tidiga noveller. Dean Foster är en mindre betydande sf-författare. Men hans förord och kommentarer till novellerna får verkligen författarlivet att framstå som väldigt trevligt. Sen får man påminna sej om att han mest försörjer sej genom att skriva romanversioner av spelfilmer. "Some notes..." var han första betalda novell. "I never saw a finer work of art, a more impressive piece of draftmanship, than that first check."

A Study in Emerald av Neil Gaiman
En vanlig sort i sammanhanget är när man blandar en annan författares stil eller ämne med Lovecrafts. Bamse skriven som Cthulhu-myt och liknande. Den här novellen av Gaiman tar en Sherlock Holmes-berättelse skriven som om deras värld varit övertagen av representanter av de gamla gudarna.

The League of Extraordinary Gentlemen Black Dossier av Alan Moore och Kevin O'Neill
Cthulhu-myten är ett av de teman som går genom Black Dossier. Liksom albumet i stort är det rätt ojämnt behandlat. Det finns en lovcraft möter P.G. Woodhouse som jag inte tyckte var så där jätterolig. Men upplösningen på detta spår i boken ger en ny spinn på Cthulhu-myterna. Och den Nyarlathotep som O'Neill tecknar i 3D-sektionen tillhör det bästa användande av 3D-effekter som jag stött på.

The Unthinkable av Bruce Sterling
Det finns element av parodi i alla de ovanstående exemplen. Sterlings novell börjar i parodins närhet. Det kalla kriget har utkämpats med hjälp av gudar och sagoväsen. Och till slut har man sökt sej till de gamla gudarna. Men novellen slutar på en rätt obehaglig not.

...en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar

I veckan har jag läst två noveller som bägge alluderar på Franz Kafkas Förvandlingen.

Michael Bishops Rogue Tomato som börjar:

"The Metamorphosis of Philip K.

WHEN Philip K. awoke, he found that overnight he had grown from a reasonably well shaped, bilaterrally symmetrical human being into...a rotund and limbless planetary body circling a gigantic gauzy-red star. In fact"..."Philip K. concluded that he was a tomato.",

samt "Franz Kafka" by Jorge Luis Borges av Alvin Greenberg.

Alvin Greenberg utgår snarare från Borges Tlön, Uqbar och vad den nu heter, men en av ledtrådarna för berättaren att världen håller på att förändras är att hans studenter är övertygade om att Gregor Samsa är en gräshoppa.

Det här är kanske inte något särskilt stort sammanträffande. Många författare har spelat på Förvandlingen. Särskilt den kända första meningen har travesterats många gånger. Mrozek gjorde en där en insekt vaknar upp och finner sej förvandlad till en människa. Och jag har för mej att just den varianten är populär. Hos Brian Aldiss förvandlas insekten till Franz Kafka om jag minns rätt. Med drömmer fjärilen mej eller jag fjärilen motiv.

Det finns nog många fler.

Även andra Kafkaberättelser har fått sin tribut. Jonathan Lethem ska ha anspelat på ett par. Han har en novell där det är Kafka som skapat Läderlappen. Vilket ju är en skoj idé men lite påminner om Philip José Farmers novell där han skriver Tarzan som om Tarzan gjordes av William S. Burroughs snarare än Edgar Rice Burroughs. En premiss som inte trots utan pågrund av att den är så bra gör själva läsandet av texten halvt överfödigt.

Och Farmer är bättre.