Both rosy-faced lasses and strapping young men

"Copshawholme fair" är en sång om en så kqallad "hiring fair" dit folk förr gick för att försöka få anställning på jordbruk. Som en arbetsförmedling. Fast med dans och uppträdanden och sång och "jugglers and tumblers and folks with no arms". Marknaden i Copshawholme hölls antingen andra frdagen i april eller fredagen innan den 17:e maj. (Om 17:e maj inföll på en fredag höll de den nog då. Så imorgon är alltså Copshawholme Fair-dagen.)

Tim Hart och Maddy Prior sjöng in den på Folk Songs of Old England volume 2. De spelade också in den i en elektrisk version med sitt band Steeleye Span. Men den versionen är inte alls lika bra.

Sommarsolstånd

"Cannily cannily" ligger på duon Tim Hart & Maddy Priors tredje album Summer Solstice.
Tim Hart och Maddy Prior är mest kända för att de var med i Steeleye Span. De hade gett ut två skivor (Folk songs of olde England - vol. 1 o 2) innan det bandet startades. Till skillnad från folkrocksoundet hos Steeleye Span så var duons egna skivor akustiska.

Det tredje albumet kom ut 1971 när Steeleye redan fanns. Det är lite mer instrument på Summer Solstice än på de tidigare.
Som albumtitlarna på de två första albumen antyder så sjöng Tim Hart & Maddy Prior gamla engelska folksånger. "Cannily cannily" är ett undantag. Den är skriven av Ewan MacColl. Och spelades först in av Isla Cameron i början av 50-talet.
Isla Camerons version finns här.

Summer Solstice är den ojämnaste av de tre Tim Hart & Maddy Prior-skivorna. Men förutom "Cannily cannily" finns en del bra spår. Som det inledande "False knight on the road" eller deras version av "Sorry the day I was married"

De tre albumen har getts ut tillsammans på dubbel-cdn Heydays. The solo recordings 1968-1976 (jag vet inte varför det är 1976 och inte 1971 i titeln, kanske finns det ett extraspår eller två)

The chicken when it's in the egg I'm sure it has no bone

"Another song about seduction, thank God" säjer Tim Hart i mellansnacket på en Steeleye Span-konsert från mitten av 70-talet. Många av balladerna Steeleye Span och deras föregångare, duon Tim Hart & Maddy Prior, spelade in handlade mer eller mindre öppet om förförelsens konst.

I "Captain Wedderburns Wedding", den nästbästa sången från duons andra platta, Folk Songs Of Olde England, Vol. 2(1968) så förförs den unga damen av att mannen kan gissa svaren på ett antal gåtor. Något som bekant fungerar väl även i våra dagar.

En uppgift kaptenen får "before I lie in your bed" är att han ska laga henne en måltid: "You must get for supper/A cherry without a stone/And you must get for supper/A chicken without a bone".
Varvid kaptenen svarar: "A cherry when it is in bloom/I'm sure it has no stone./And the chicken when it's in the egg/I'm sure it has no bone"

Om han faktiskt gör en körsbärsblommekryddad omelett (plus duvkött från strofen efter de jag citerar) eller om det räcker för hobnom att svara på frågorna, hon ställer sen ytterligare 6 ("and that is three times twa" upplyser texten pedagogiskt nog en), framgår aldrig riktigt i den här versionen.
Balladen är skotsk och finns i många varianter. Den är Child-ballad nummer 46.
Alla Tim Hart & Maddy Prior-plattorna finns återutgivna tillsammans på en dubbel-cd.

Henry Lee och Young Hunting - Child Ballad 68 i många skepnader

En Child Ballad är inte en barnvisa utan en ballad som ingår i en svit engelska och skottska sånger insamlade av den amerikanske folkloristen Francis James Child.

Balladernas innehåll skvallrar väl om att de inte är barnvisor. Dödsfrekvensen är minst lika hög som i Nick Cave-låtar.

De 305 Childballaderna finns alla i flera versioner. "Henry Lee" är en variant på Child Ballad nummer 68: Young Hunting.

Dessutom är ju Nick Caves "Henry Lee" en rätt förändrad "Henry Lee" och därmed ytterligare en variant på den av Child nedtecknade balladen.

Nick Cave har skapat en refräng och gjort om låten till duett, med PJ Harvey i mördarrollen.

Att sjunga den som duett är möjligt att någon kommit på att göra innan.
Tim Hart & Maddy Prior (Steeleye Span) sjöng en del ballader gjorda för en person på det viset. Att dela upp dialogen i en ballad som om den vore en duett.
De gör en variant av "Henry Lee" kallad Earl Richards (Child 68F) på den bästa av deras tre skivor utan Steeleye: Tim Hart & Maddy Prior - Folk Songs Of Old England - Vol. 2 (länken leder till ett ställe där man kan ladda ner albumet, annars finns de tre Tim Hart och Maddy Prior-skivorna utgivna på en cd om du nu skulle föredra lagliga lyssningsmetoder).

Andra versioner heter "False Lady", "The Proud Girl" och "False True Lovers" (som Shirley Collins spelat in). "Henry Lee" innan Nick Caves ändringar är det Dick Justice som gör den definitiva versionen. En närliggande vid namn "Love Henry" är en av de vanligaste, inspelad av såväl June Tabor som Bob Dylan. Dylan bygger på den version Tom Paley från New Lost City Ramblers spelat in.

De tio bästa Steeleye Span-låtarna gjorda av andra än Steeleye Span

Då Steeleye Span var (och är) ett folkrockband som gjorde engelsk traditionell musik så har de inte skrivit sina låtar själva. Ändå finns det många artister som så att säja har coverat Steeleye Span.
Med på denna lista är också låtar inspelade innan Steeleye Span gjorde dem, samt en del visserligen senare än Steeleye-versionerna men troligen påverkade främst från annat håll:

Gun Club - Blackjack Davey.
Black Jack David eller Gypsy Davey eller liknande är en folkstandard. Gun Club utgick troligen från Carter Familys version. Finns på en demosamling.

Asonance - Kovar. Blacksmith på tjeckiska. Asonance har gjort flera Steeleyestandards. Såsom Dva Havrani (Twa Corbies) och Alison Gross.
Blacksmith från Pleased to See the King, Steeleye Spans andra album, kan ses som en cover av Blacksmith från Steeleye Spans första album då de två banduppsättningarna på de två albumen skiljer sej så åt. Pleased to see-versionen är den bästa.

Tim Hart och Maddy Prior - Copshawholme Fair
Innan Steeleye Span hade två av medlemmarna gett ut två akustiska folkalbum. Copshawholme Fair finns i en sämre variant på Steeleye Spans första.

Hedgehog Pie - Female Drummer. Hedgehog Pie Live!-versionen.

Appendix Out - Four Nights Drunk.
En märklig version. På en a capella-samling men Appendix Out använder bandspelarens biljud som ackompanjemang.

The Johnstons - Lark in the morning.
The Johnstons två första album finns utgivna tillsammans på en enkelcd.

Jolie Holland: Mad Tom of Bedlam:



Boys of Bedlam i Steeleye-versionen. Jolie Holland spelade på KB strax efter Escondida kom ut. Hon spelade inte Mad Tom.. men det var ändå en bra konsert. Den här liveversionen är ett strå vassare än studioversionen.
Det finns en John Ashbery-dikt som alluderar på Mad Tom-balladen. I den svenska översättningen refereras istället Klot-Johan.

John Strachan - Royal Forrester.
Äldre än Steeleye Spans version med ett r.
Denna version finns i bakgrunden av Chaplinhommagesegmentet i Pasolinis Canterbury Tales. I Kockens historia.

Folque - Ravnene
Folque var det ledande norska folkrockbandet på 70talet. Gjorde även Alison Gross. Med ett l.
Twa Corbies med Steeleye. Ibland two corbies. Melodi, men inte text från An Alarch.

Spriguns (of Tolgur) - Twa Magicians.
Spriguns gjorde två bra folkalbum innan de blev Mandy Morton och Spriguns och sen på nåt sätt muterade till Kathrina & The Waves.
Bland deras bättre låtar finns Derby Ram och Lailey Worm.