Det går en åska genom tidevarvet av Carl Jonas Love Almqvist

Nästa bok i min genomgång av mina böcker skrev jag om när jag först fick den. Folke Isakssons Almqvist-urval "Det går en åska genom tidevarvet". Du kan läsa inlägget  HÄR.

Jag skriver bland annat:  
"Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst".
Jag har inte Drottningens juvelsmycke. Boken gick sönder.

Det går en åska genom tidevarvet av Carl Jonas Love Almqvist

H. Vet man om Almqvist gör något mera?
E. Det är föga hopp. Han ligger i flussfeber vari han fallit under skrivandet på sitt arabiska lexikon, som han varit upptagen med i tolv års tid oupphörligt. För övrigt är han en elak människa, så att det är allrabäst, att icke få något av honom.
ur "Recensionsutskottet uti herr Hugos akademi" (1841)

Carl Jonas Love Almqvist skrev inte bara romaner och dikter utan också en hel del journalistik. Folke Isaksson gav år 1972 ut ett urval pamfletter och polemik kallat "Det går en åska genom tidevarvet". Här kritiserar Almqvist äktenskapslagstiftningen, dåliga arbetsförhållanden i England och ståndsriksdagen. Och så hånar sina samtida författarkollegor.

Men behållningen av boken är inte framförallt att så här mer än hundrafemtioår senare tryggt kunna hålla med Almqvist om 1800-talets elände. Det är istället kraften och kvickheten i språket.

Almqvists mest kända politiska verk, romanen Det går an, vars förord återfinns i samlingen, måste jag erkänna att jag alltid tyckt varit en rätt trist läsning (kanske för att vi läste den i skolan). Men här sitter man och ler åt Almqvists bitande formuleringar. Bäst är artikeln "Om folknöjen" från 1839. Där Almqvist efter att tagit upp att de styrande försöker inskränka på nöjena för folkmassan genom att minska antalet religiösa fester och vilodagar räknar upp, i bisats efter bisats, de många nöjen som de högre klasserna kan ägna sej åt. Efter en sidas uppräknande av diverse förströelser fortsätter Almqvist: "om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda".

Ett liknande ursinne finns bakom flera av texterna här och gör att de fortfarande griper tag i en.

Isaksson, som samma år gav ut ett urval av Almqvists dikter, har skrivit ett intressant och matnyttigt förord om hur den här sidan av Almqvists författarskap kommit att tonas ned i litteraturhistorien.

Boken ska på sin tid ha fått lite blandad kritik. En del såg den som ett led i vänsterns annekterande av klassikerna. Om man ser till det urval Almqvist som kom ut på En bok för alla lagom till författarens 200-årsdag så verkar ändå Isakssons insats ha lämnat spår. Där ägnas ett avsnitt åt samhällskritik.

Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst. Då den gavs ut i originalpocket så kan den vara sällsynt på bibliotek men bör å andra sidan gå att hitta billigt antikvariskt.

(Först publicerad den 13 september 2011. I dag är det Almqvists 220-årsdag. Folke Isaksson dog i maj i år. Jag citerade då ett stycke ur Gnistor under himlavalvet.)

Citerat från Citerat från veckans läsning

"Men, nu ska vi börja berätta! Och då det står oss fritt att välja vilken utgångspunkt som helst och det är av vikt att redan från början inskärpa att detta är en moralisk och andligt högtflygande berättelse förflyttar vi oss ut i världsrymden och betraktar de kommande händelsernas skådebana ur evighetens synvinkel. Alltså:
Det ligger en liten stad östan om sol och västan om måne just där Ljungdalsälven rinner ut i Bottenhavet."
ur Jubelvår av Jan Myrdal

"Den egendomliga känslan infann sig, att ju mer jag arbetade för att få bort henne, desto tydligare blev hon."
ur "Det blåa ögat" i Spådom av Magnus Dahlström

"Jag anstränger mig till det yttersta för att minnas. Men tänk om det som ligger och mal där i bakhuvudet inte ens smakade gott? Liksom Prousts förkättrade madeleinekaka - detta märkliga bakverk som smulades sönder till en mosig smet en råkall och kulen eftermiddag, i en sked lindblomste till råga på eländet - liksom den förknippas mitt minne kanske bara med något högst ordinärt som jag enbart är förtjust i av sentimentala skäl"
ur Smaken av Muriel Barbery, övers. Marianne Öjerskog

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"
ur The Garments of Caean av Barrington J. Bayley

"om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda"
Carl Jonas Love Almqvist, ur "Om folknöjen" i Det går en åska genom tidevarvet

"Blood sometimes affects him unproffessionally".
James Tiptree Jr, ur Up the Walls of the World

"In one city I visited, the entire population had been wiped out by love three times in a row. After the third occasion the only two survivors, a monk and a whore, determined that love should be illegal in their new state"
ur Sexing the cherry av Jeanette Winterson

"Slutligen slöts genom Vatikanens förmedling ett internationellt avtal, som befriade folken från krigets mardröm utan att ändra något i fientligheternas normala utgång. Man beslöt att tiden skulle flyttas fram sjutton år."
ur "Dekretet" av Marcel Aymé, i Mannen som kunde gå genom väggar, övers. Sture Hjerpe

Tiptree-citatet var en gång anledningen till att jag började med Citerat från veckans läsning. Jag hade skrivit av meningen, men den passade inte in i inlägget om romanen.
Bäde Dahlströms Spådom och Bayleys Garments of Caean hade jag tänkt skriva något om, men det har jag inte gjort. Men det är två bra böcker. Garments of Caean en 4:a, Spådom en 5:a.

Vardagsord av Charles Dickens - ett nytt urval ur en tidskrift från 1850-talet

När Charles Dickens var 38 år så startade han tidskriften Household Words, som kom ut varje onsdag 1850-1859. Ett fylligt, vackert inbundet urval ur denna veckotidning har nu kommit på svenska på Leopard Förlag. Med titeln Vardagsord. Tidningsmannen Dickens i urval. Sammanställt av Jan Myrdal och översatt av Lasse Lindström. Lindström står också för bokens noter, medan det verkar vara Myrdal som skrivit kapitelbeskrivningarna och biografierna över de medverkande.

Dickens porträtt pryder omslaget och hans namn står på pärmen.
Men bara en liten del av de cirka 80 texterna i boken är skrivna av Dickens själv. Betydligt fler är skrivna hans underredaktör W. H. Wills, som också hade arbetat tillsammans med Dickens på tidigare tidningar. Eller om man nu ska kalla honom för underdirigent.

För Dickens kallade sej inte editor utan conductor. Och tog sej större frihet med medarbetarnas artiklar än redaktörer brukar göra. Myrdal menar i inledningen att han använde texterna som råmaterial. Han ändrade både på innehåll och språk. Texterna publicerades anonymt och Dickens namn var det enda som stod i tidningen. Som hade uppemot 300 medarbetare genom åren. Runt 25 av dessa har texter medtagna i urvalet.

Ofta har man tidigare lyft ut de texter som man kan visa Dickens själv skrivit och publicerat de för sej (Myrdal hänvisar till en sådan volym när han skriver om Household words i Ord & Avsikt (1986)). Men på senare år har också det övriga materialet i tidskriften börjat uppmärksammas mer.

Tidningen kom ut med tjugofyra sidor i två spalter (bokens baksida imiterar tidningens utseende) varje vecka. Vardagsord innehåller, förutom noter och biografier, 500 sidor. Ungefär 5 procent av tidningen är med i boken. Jag har inte kunskapen att bedöma om det är de 5 bästa procenten. Men det verkar vara en bra blandning.
Med artiklar om allehanda ting. Som den om postarbetares försök att tyda adresserade kuvert som inleder boken, eller "Sveket mot sagorna" - Dickens parodi på sagor som förbättrats i propagandasyfte och en serie upprörande beskrivningar av fabriksdödsolyckor. Populärvetenskapliga artiklar blandas med kåserier och kritiska beskrivningar av samhället.

Jag upplever inte att urvalet nästan enbart består av social kritik - som Staffan Bergsten beskriver det i sin recension. Och om det är något överrepresenterat så kan det också försvaras. Artiklar om äktenskapslagstiftningen är för dagens läsare lite intressantare än texter om hur London får sin vattenförsörjning.

Nu finns det förvisso med en text om denna vattenförsörjning. Som är märkligt underhållande (möjligen kan man hävda att också denna är social kritik - gränsen mellan det ena och det andra i tidningen var inte alltid så tydlig).
Till skillnad från i nutida tidningsartiklar så gjorde Dickens och hans medarbetare oftast om stoffet till små berättelser. Här får vi följa en man som inför ett tal han ska hålla försöker ta reda på hur det egentligen står till med vattnet i London. Han och berättaren besöker vattenverk och talar med tekniker. Talet måste sen ändras efter vad de lärt sej men det blir en strålande succé.

En invändning man ändå kan ha är att här enbart finns artiklar och inget prov på de noveller, dikter eller romaner som också publicerades i tidningen. För att lite råda bot på den bristen har jag vid sidan om Vardagsord läst om ett par kapitel av Hard times - en roman som Dickens lät gå som följetong i Household Words för att få upp upplagan. Vilket lyckades. En annons som meddelar att romanen ska börja gå som följetong har tagits med i boken.

Hard times har inspirerats av Dickens journalistiska arbete. Särskilt artikeln "I strejk", om hur Dickens besöker en strejk/lockout i Preston är intressant i detta sammanhang.
Arbetarna beskrivs med en viss respekt i texten. Men även om Dickens inte tar fabrikörernas sida i konflikten är han inte heller för arbetarnas strejker.
Texterna är inte alls alltid särskilt radikala. Ens för sin tid (man kan jämföra den godmodiga tonen i "Billiga nöjen - ett skvaller" med raseriet hos "Om folknöjen" som Carl Jonas Love Almqvist skrev tolv år tidigare.)

Också när texterna angriper samhällsförhållanden så kan en nutida läsare tycka att de är rätt så försiktiga. Beskrivningar av övergrepp i Indien menar att det vore mer ekonomiskt fördelaktigt för Imperiet och dess undersåtar (läsarna) om dessa upphörde.
Den första artikeln om äktenskapslagarna, som verkar ha varit värre än jag kände till, har mot slutet en passus om att skribenten inte önskar "sammanblandning mellan kvinnor och det politiska livets bråk" utan bara rättvisa åt kvinnorna (den är skriven av Eliza Lynn, som ett par år innan Household words startades hade blivit Englands första fast anställda kvinnliga journalist - på Morning Chronicle).
En uppräkning av olika sätt som barn dödats i en fabrik utmynnar inte i ett krav på barnarbetets avskaffande utan på att de skyddslagar som fanns skulle följas.
I de två senare frågorna gick Household words ändå rätt långt. Enligt inledningen så gick artiklarna om äktenskapet ut till gränsen av det tryckbara. Medan fabrikörer protesterade mot skyddslagsartiklarna, vilket en uppföljande artikel handlar om.

Indien är lite en annan sak. De här åren var en omvälvande tid för det Brittiska Imperiet. Även om Household Words kunde framhålla andra delar av världen som förebild när det gällde läskunnighet, offentliga bibliotek och skolsystem så står England ständigt i centrum i Household Words. I en av Dickens egna texter så jämförs Kina med England och England vinner stort. Tidningen hade ett par korrespondenter i andra länder. Och de hade medarbetare i andra delar av Imperiet. Som Indien. Engelsmän naturligtvis.

I och med upproret 1857 så ändras tonen i artiklarna från Indien. Tidigare hade det handlat om kritik av missförhållanden i det brittiska styret. Och den första artikeln om upproret lägger en del av skulden på den engelska armén. Men i mars 1858 beskrivs i den mest motbjudande texten i boken, käckt kallad "Bortblåsta!", hur indiska soldater som deltagit i ett upproriskt möte blir avrättade genom att bindas fast framför en kanon som sen avlossas. Tonen i texten är glatt uppsluppen och kåserande.
Nu är det kanske inte enbart tidens svängningar som gör att tonfallet i "Bortblåsta!" är annorlunda än i tidigare texter. John Capper, en redaktör och skribent i Indien som står för några av bokens bästa texter, hade kanske beskrivit scenen annorlunda. Trots dickensifieringen (som Myrdal kallar det i förordet) av texterna så lyser författarna stundom igenom.

Det är möjligt deras stil lyser ytterligare ett snäpp i original. Lindström har valt att något modernisera den översatta texten. Vilket gör läsningen lättare (Lindströms noter är också en stor hjälp) men kan ha försvagat språket här och där (jämfört med hans engelska i Hard times kändes Dickens svenska prosa här inte lika kraftfull).
Det är ändå en prosa som flyter bra och det är en underhållande och mycket intressant läsning som ännu förmår att fängsla en.

Ett tillägg till Vardagsord kom ut en gång i månaden. Och Dickens startade en ny veckotidning efter Vardagsord: Året runt. Man skulle önska att det kom lika bra urval ur dessa. Så att läsaren kunde fortsätta den resa som Dickens bjuder med honom på i sitt inledande företal.

Det går en åska genom tidevarvet - ett urval Carl Jonas Love Almqvist

H. Vet man om Almqvist gör något mera?
E. Det är föga hopp. Han ligger i flussfeber vari han fallit under skrivandet på sitt arabiska lexikon, som han varit upptagen med i tolv års tid oupphörligt. För övrigt är han en elak människa, så att det är allrabäst, att icke få något av honom.
ur "Recensionsutskottet uti herr Hugos akademi" (1841)

Carl Jonas Love Almqvist skrev inte bara romaner och dikter utan också en hel del journalistik. Folke Isaksson gav år 1972 ut ett urval pamfletter och polemik kallat "Det går en åska genom tidevarvet". Här kritiserar Almqvist äktenskapslagstiftningen, dåliga arbetsförhållanden i England och ståndsriksadagen. Och så hånar sina samtida författarkollegor.

Men behållningen av boken är inte framförallt att så här mer än hundrafemtioår senare tryggt kunna hålla med Almqvist om 1800-talets elände. Det är istället kraften och kvickheten i språket.

Almqvists mest kända politiska verk, romanen Det går an, vars förord återfinns i samlingen, måste jag erkänna att jag alltid tyckt varit en rätt trist läsning. M;en här sitter man och ler åt Almqvists bitande formuleringar. Bäst är artikeln "Om folknöjen" från 1839. Där Almqvist efter att tagit upp att de styrande försöker inskränka på nöjena för folkmassan genom att minska antalet religiösa fester och vilodagar räknar upp, i bisats efter bisats, de många nöjen som de högre klasserna kan ägna sej åt. Efter en sidas uppräknande av diverse förströelser fortsätter Almqvist: "om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda".

Ett liknande ursinne finns bakom flera av texterna här och gör att de fortfarande griper tag i en.

Isaksson, som samma år gav ut ett urval av Almqvists dikter, har skrivit ett intressant och matnyttigt förord om hur den här sidan av Almqvists författarskap kommit att tonas ned i litteraturhistorien.

Boken ska på sin tid ha fått lite blandad kritik. En del såg den som ett led i vänsterns annekterande av de klassikerna. Om man ser till det urval Almqvist som kom ut på En bok för alla lagom till författarens 200-årsdag så verkar ändå Isakssons insats ha lämnat spår. Där ägnas ett avsnitt åt samhällskritik.

Näst efter Drottningens juvelsmycke så är "Det går en åska genom tidevarvet" den bästa Almqvist-bok jag läst. Då den gavs ut i originalpocket så kan den vara sällsynt på bibliotek men bör å andra sidan gå att hitta billigt antikvariskt.

Citerat från veckans läsning

"om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda"
Carl Jonas Love Almqvist, ur "Om folknöjen" i Det går en åska genom tidevarvet

"A warm matron sat at the desk in the foyer, devouring the latest Marie Corelli, Thelma. Beauregard understood that since her turning, the celebrated authoress's prose had further deteriorated. Vampires were rarely creative, all energies diverted into the simple prolonging of life."
Kim Newman, ur Anno Dracula