I hear stories from the chamber how Christ was born into a manger

I hear stories from the chamber
How Christ was born into a manger
And like some ragged stranger
Died upon the cross
And might I say it seems so fitting in its way
He was a carpenter by trade
Or at least that's what I'm told

Med LP:n The Good Son kom singeln "Acoustic versions of songs from Tender Prey". Där Nick Cave & The Bad Seeds gör "Mercy Seat", "City of Refuge" och "Deanna" i akustiska rätt omvandlade versioner.
De akustiska versionerna av "City of Refuge" och "Deanna" är mest ett slags noveltynummer men rätt kul. "Deanna" går här över i gospeln "Oh happy day". Vilket understryker låtens religiösa sida.
Den akustiska "Mercy Seat" är emellertid en riktigt bra suggestiv version.

Sångens berättare väntar på att avrättas. The mercy seat är här den elektriska stolen.
Men det är också en religiös bild (det finns flera kristna sånger med titeln "Mercy seat").
Stolen jämförs med Guds tron i himlen: "In Heaven His throne is made of gold/The ark of His testament is stowed/A throne from which I'm told/All history does unfold./Down here it's made of wood and wire".
Och det bibliska uttrycket öga för öga, tand för tand upprepas i refrängen. De avslutande orden "And I'm not afraid to die" blir sista gången refrängen sjungs till "But I'm afraid I told a lie."

"Mercy Seat" är en låt som Nick Cave alltid gör live. Och det finns flera andra versioner av låten med Cave utgivna. Den senaste kom i år. Förutom originalversionen och denna akustiska är liveversionen på B-sidan till "I had a dream, Joe" intressantast. Den befinner sej någonstans mellan Tender Prey-versionen och den akustiska.

Låtarna från singeln som följde med The Good Son finns på trippel-cd-samlingen B-Sides & Rarities

I go shuffling out of life, just to hide in death awhile

I hear stories from the chamber
How Christ was born into a manger
And like some ragged stranger
Died upon the cross
And might I say it seems so fitting in its way
He was a carpenter by trade
Or at least that's what I'm told.

"The Mercy Seat" med Nick Cave and The Bad Seeds
"Mercy Seat" är första spåret på skivan Tender Prey från 1988. Musiken är gjord av Nick Cave och Mick Harvey, Cave har skrivit texten.
Sångens berättare väntar på att avrättas. The mercy seat är här den elektriska stolen.
Men det är också en religiös bild (det finns flera kristna sånger med titeln "Mercy seat"). Stolen jämförs med Guds tron i himlen: "In Heaven His throne is made of gold/The ark of His testament is stowed/A throne from which I'm told/All history does unfold./Down here it's made of wood and wire".
Och det bibliska uttrycket öga för öga, tand för tand upprepas i refrängen. En refräng som, med variationer, sjungs om och om igen i slutet av sången. I texten på LPn sju gånger efter varandra. Men det är egentligen fler gånger. De avslutande orden "And I'm not afraid to die" blir sista gången refrängen sjungs till "But I'm afraid I told a lie."

På den kortare singelversionen har några av dessa tagits bort. Det finns flera andra officiella versioner av sången med Cave.

De fem bästa öppningsspåren 2.0

(Just när jag skulle till att skriva detta inlägg kom jag på att jag redan haft en lista med de fem bästa låtarna som inleder ett album. Tre av de fem var samma som det här. Nåja.)

Om inledningsspåret på ett skivalbum egentligen är viktigare än något annat spår kan diskuteras. Det finns flera bra skivor där jag brukar hoppa över första låten. Men det är bättre med en bra öppningssång än en dålig och här är fem av de bästa:

"Creep in the Cellar" av Butthole Surfers på Rembrandt Pussyhorse
Första gången jag hörde denna tyckte jag det var det märkligaste jag nånsin hört. Till skillnad från så mycket annan musik så tycker jag den låter rätt märklig fortfarande.

"Mercy Seat" av Nick Cave & The Bad Seeds på Tender Prey
Det finns ett par till av Nick Cave som skulle kunna ha kommit på listen ("Muddy waters" på Kicking till exempel). Men hur "Mercy Seat" följs av "Up jumped the devil" (och den av "Deanna") är svårslagbart.

"Blacksmith" av Steeleye Span på Please to see the king
Inledningsspåret på Steeleyes andra platta. "Blacksmith" hade funnits med i en annan version på deras första album. Men det är den egentligen lite för mycket 70-talselgitarriga stuket på den här versionen som gör den till det perfekta inledningsspåret på den bästa folkrockskivan.

"Marry Me (Lie! Lie!) av These Immortal Souls på Get lost (Don't lie!)
Rowland S. Howards grupp efter Birthday Party. Pianot i början gör att detta är den enda självklara låten på den här listan.

"Dead leaves and the dirty ground" med White Stripes på White Blood Cells
White Stripes har ofta bra öppningsnummer. Också på deras senare lite svagare album. "Seven Nation Army" från albumet efter detta med sitt riff skulle man kunna argumentera för. Men dels är White Blood Cells ett bättre album, dels så är "Dead leaves..." "Dead leaves...".

Åtta länkar en lördag

15 recensioner av Scott Pilgrim-filmen.
Från en förhandsvisning av Edgar Wrights film baserad på Bryan Lee O'Malleys tecknade serie.

Douglas Wolk om Batman och Robin av Grant Morrison och Cameron Stewart
"Morrison doesn't have a lot of use for realism in general. There are plenty of media and genres that can reflect their audience's reality in a more-or-less literal way; only superhero comics can offer an insane demonic zombie clone of Batman revived from a charred skeleton by a magical resurrection cauldron in a collapsed British coal mine, and use that to address various father-child relationships"

Bernur om Rut Hillarps roman En eld är havet
Rut Hillarp var/är mest känd för sin poesi (som bernur också skrivit om nyligen)
När poeter ska till att skriva romnaner brukar det gå så där men inlägget får boken att låta intressant: "Rut Hillarps tre romaner är lika bra som Marguerite Duras bästa romaner."

Alberto Manguel om en artikelsamling med Jorge Luis Borges
(Via On Word Arts) I The Guardian. Det är en rätt negativ recension av själva urvalet, men innehåller en del intressant om Borges och Dante.

Nådens stol från Nick Cave - Teaterkoncerten
Avslutningsnumret i uppsättningen med Nick Cave på danska. Från nån teaterprisutgivning och inte själva föreställningen, men ger ändå någon slags idé om stuket på showen. ("Nådens stol" är alltså "Mercy Seat" från Tender Prey)

Only the cinemas Best Comics of the Decade
Filmkritikern Ed Howard om de enligt honom sextio bästa tecknade serierna förra decenniet, med intressanta motiveringar.

11 NICK CAVE-sange på dansk

Du må ha hørt om forbandelsen over Tre Høje
Hvordan sidste jul Bjarne Bjørns dreng aldrig nåede hjem
Faren fand ham i en sæck, på bunden af en bæck
Hans krop holdt nede med sten og hovedet det var væck
Ka' i forestille jer, hvor det blev jamret og klaget
Ai ai ai ai...
Selv Lille-Bjarne Bjørn han ska også dø

Nick Cave - Teaterkoncerten (regi Rolf Heim) har jag skrivit om innan när föreställningen gästspelade i Köpenhamn. Jag gick inte och såg den då eftersom staden ligger ända borta på andra sidan havet.

Det är alltså en musikalliknande sak där de gjort en historia kring 16 Nick Cave-sånger översatta till danska. Det gavs ut en CD med 11 av låtarna. Den vet jag inte hur man får tag i. Men en vänlig själ har lagt upp hela på youtube.

Sångerna är tagna från större delen av Nick Caves karriär, även om enda sången från Birthday Party-tiden som är med i pjäsen - "Sonny's Burning" (där kallad "Sonny Brænder") inte finns med på skivan. Sex Nick Cave-album är representerade. Flest låtar med har Let Love In som får se tre av sina sånger översatta till danska.

Som så så skulle väl Nick ave på Michael Strunges och Pia Tafdrups språk kunna gå bra. Men översättaren, skådespelaren Thomas Bang (på bilden) är inte riktigt en poet av den kalibern. Här finns en del rätt klumpiga översättningar. "My daddy did a jig with the drunk midwife" översätts med "mens far fik suttet pik af den fulde jordemor. "Kastreret" rimmas med "feteret". Men detaljerna i texterna blir mindre tydliga i sjungandet och det är något charmigt med att höra rader som "Jesu ansigt i min suppe".

I försvaret av den här föreställningen har det teatraliska hos Nick Cave tagits upp. Men detta teatraliska förlorar lite sin poäng när man gör teater av det. Ändå är de bästa versionerna här är de där de går helt ut och gör show av det hela med kör och allt. Medan de där en enskild skådespelare sjunger bluir lite svagare, särskilt när det är en manlig sångare - sättet att sjunga bli för olikt. Undantaget är "Ind in min favn" ("Into my arms"). Annars får till exempel den ofta tolkade "Loverman" utstå ännu en dålig version.

Sångerna med kvinnliga sångare i allmänhet mer lyckade som versionerna av "Mercy Seat" och "Curse of Millhaven" (det är något visst med att höra ordet "pölsemannen" sjungas i en nickcavesång.) De två sångerna knyts här samman. Dottie från Tre Höje hamnar i elektriska stolen i pjäsens sista sång.

En alltför aktuell sång dessa dagar är Femten fod af rent hvid sne ("Fifteen feet of pur white snow") som jag är lite kluven till. Den låter lite som en sång från den danska melodifestivaen fast lyfter mot slutet (vilket flera av sångerna gör, uppbyggda som de är i dessa versioner ägnade för scenen såsom musikalnummer). Överhuvudtaget är det lite schlager över de flesta av sångerna vilket ger något lite bisarrt åt det hela. Nick Carola & The Bad Seeds.

Det gäller också den här versionen av en av Nick Caves bästa låtar "I Let Love In" som här heter "Jeg lukkede kærligheden ind":
Jag tycker ändå det är en rätt trevlig version, trots (eller på grund av) P4-varningen.

Mycket av ens nöje av sångerna bygger på att man känner till originalen. Något som blir tydligt när de har med en sång från Nocturama, ett Nick Cave-album som jag inte spelat sen det kom ut. Hur man hade upplevt albumet om man inte känt till Nick Cave vet jag inte. Nu har jag har hört Nick Caves versioner. Och även om skivan befinner sej en bit från att egentligen vara bra så tycker jag ändå den är rätt kul.

Hela albumet kan du höra här i en playlist.

and might i say it seems so fitting in its way/He was a carpenter by trade

Nick Cave fyllde visst 52 igår
Veckans sång får väl bli en med Cave:

"Mercy Seat". Den akustiska versionen som följde med som singel till The Good Son. Finns väl på B-sidesamlingen.

Forbandelsen over Tre Høje - Nick Cave på danska

I dagens sydsvenskan finns en artikel om den danska pjäsen Nick Cave - teaterkonserten, skriven av Thomas Bang med musik av Nick Cave regisserad av Rolf Heim som nu gästspelar i Köpenhamn.

Det är en pjäs uppbyggd av Nick Cave - låtar översatta till danska. Flickan från Curse of Millhaven blir hon som brinner i Mercy Seat: Nådens stol.

För dessa brott detaljerade här på danska i Forbandelsen over Tre Høje:



Vilket leder till Nådens stol (här inte bara ljud utan ett klipp från föreställningen från dansk tv:



Curse of Millhaven är populär att översätta till andra språk. Det finns en bra på polska, som exempel.

Mercy Seat är också rätt välcoverad. Men sällan bra. Det här är dock rätt kul. Fast nog bättre som avslutning på föreställningen.

Till skillnad från många spår på Murder Ballads utgår inte Curse of Millhaven från en tidigare låt. (Murder ballads kan annars ses som en uppföljare till Kicking Against the Pricks - något vi kommer att ta upp i nästa veckas uppföljare på
kicking against the pricks-veckan).

Den kan säjas vara påverkad av 1956 års filmklassiker the Bad Seed som The Bad Seeds i en scen i en dokumentärfilm tittar på i sin buss.

Tio bästa nickcavelåtarna

Girl at the bottom of my glass
B-sida till Deanna. Nick Cave har ofta bra b-sidor även om de i och med längre skivspeltid och fler singlar minskat i kvalitet med åren. Särskilt bra slagverk på denna,

Hammer Song
Kicking-Hammer Song, inte GoodSonHammer Song.
Bra Sensational Alex Harvey Band-cover

Jack´s shadow
Från den underskattade dubbelmaxin Your funeral my trial

Jesus of the moon
Ett av de starkaste spåren från senaste. Tar nätt och jämnt ledningen över We call upon the author genom folkflöjtsparti och att titeln påminner om Philip Jose Farmers roman Jesus on Mars- Farmers roman handlar om att en ortodox-judisk Jesus slagit sej ner på Mars strax efter sin korsfästelse.

Knocking on Joe
Från firstborn is dead

Let love in
Från skivan med samma namn

Mercy Seat
En nickcavestandard sen den först öppnade Tender Prey. Finns i 4-5 officiella versioner. Den akustiska på bonussingeln till Good Son är min favorit men de ger alla sitt till låten.
På grund av Johnny Cash coverversion torde Mercy Seat vara den nästbäst kända Cave-låten.

Papa won´t leave you Henry (live seeds-versionen)
Henry´s dream var den första inte helt bra Nick Cave-plattan. Men det berodde mycket på överproduktion. LiveSeeds-versionerna ärbra och detta är tillsammans med People just aint no good Nick Cave Pop när den är som bäst.

People just aint no good
Som sagt.
Boatman´s call må vara Nick Cave för folk som inte gillar Nick Cave men denna är lika lysande som sann

Sonny´s burning (med Birthday Party)
Hands up who wants to die.