I saw an x-ray of a girl passing gas

"I saw an x-ray of a girl passing gas" (ungefär: jag såg en röntgenbild av en ung dam när hon släpper väder) med Butthole Surfers ligger på deras album Hairway to Steven (wikipedia meddelar att titeln är en anspelning på "Stairway to heaven" - hur skulle vi klara oss utan wikipedia?) från 1988.
 Deras sista LP på det alternativa skivmärket Touch and go. Sen bytte de till ett större skivbolag och så var de inte bra nåt mer. Så kan det gå.
Fast redan Hairway to Steven var klart sämre än den föregående Locust Abortion Technician så det handlade kanske inte enbart om skivbolag. Men ett par låtar är riktigt bra. Som "I saw an x-ray...". Som inte hette det enligt skivan där det istället fanns en bild som illustrerade sången:


"I saw an x-ray..." är bild 3. Ingen anklagade Butthole för att vara särskilt mogna av sej.

Fem av mina favoritskivomslag

Alex Steinweiss, som brukar säjas ha skapat skivomslaget, har dött. Man kan se en del av de omslag han gjort HÄR.
Om skivomslag egentligen är så viktig del av ett album vet jag inte. Men det vore synd att vara utan dem. Och det har gjorts en del bra omslag. Som de nedan.

Tore Berger - Äntligen ensam igen

Tore Berger var med i Blå Tåget. Som bildades av en grupp konstnärer och poeter. Blå Tågets omslag var gjorda av Berger eller Carl Johan de Geer som hade två olika stilar. På liknande sätt som Berger och Torkel Rasmusson hade olika sorters sångröster. Ibland var omslaget gjort av Berger och baksidan av de Geer eller vice versa. Som på Brustna hjärtans hotelldär man ser titelns hotell på avstånd på omslaget av Berger och det som händer inne i hotellet i sången "På väg till koppargruvan" på baksidan av de Geer.
Det här är då ett av Bergers soloalbum. Som också är omslaget till hans best-of-samling fast då utan texten "äntligen ensam igen". Och utan den låten - vilket gör det till en tvivelaktig best-of.

Butthole Surfers - Locust Abortion Technicians

Butthole Surfers fortsatte att ha bra omslag långt efter att de slutat vara ett bra band. Men här är de fortfarande i högform. Baksidan har en bild av ett litet barn.

Nick Cave - Tender Prey

Nick Cave & The Bad Seeds album hade, fram till och med Tender Prey en bild av Nick Cave på omslaget. Med övriga The Bad Seeds förvisade till baksidan. En bild av skivartisten är ett av de allra vanligaste klassiska omslagsmotiven. Ett par av de tidigare Nick Cave & The Bad Seeds-omslagen, som Firstborn is dead och Kicking against the pricks, påminner om hur äldre blues- och jazzskivor brukade se ut. Vilket passar dem tematiskt. Men Tender Prey ser helt Nick Cave & The Bad Seedsk ut.

Ståålfågel

Ståålfågel var ett tidigt svenskspråkigt synthband. Som väl inte riktigt levde upp till det här omslaget. Även om titelspåret är bra.

Sub-Pop-200

Sen Robert Crumb gjorde ett omslag åt Janis Joplin så har skivomslag varit en vanlig bisyssla för serietecknare. Det här är gjort av Charles Burns. Som gjorde flera omslag åt Sub Pop - ett Seattle-skivmärke. Tyvärr har jag bara den här i CD-versionen. Som är mindre.

10 bra amerikanska skivor

Fourth of July och allt det där.

Bright Eyes - Fevers and mirrors
Många musikkritiker verkar föredra den senare I'm wide awake it's morning. För att det är en mer mogen, vuxen skiva. Som om mogen skulle vara något att vara. På Fevers and mirrors låter Bright Eyes som Bright Eyes, som tonåringen i oss alla.
Bästa spår: Haligh, Haligh, A Lie, Haligh

Butthole Surfers - Rembrandt Pussyhorse
Texasband med ett namn som inte gick att säja i amerikansk radio. Blev senare ett humorband. Det finns redan här ett inslag av komedi - som i den förvrängda covern av "American Woman". Men där detta på deras senare skivor riskerar att bli viktigare än musiken så står det här i sångernas tjänst.
Bästa spår: Creep in the cellar

Cocorosie - Noah's Ark
En vacker och märklig skiva.
Bästa spår: South 2nd

Champion Jack Dupree - From New Orleans to Chicago
Album som Champion Jack Dupree spelade in tillsammans med John Mayall Blues Band 1966Dupree sjunger och spelar piano och låtarna handlar om grisafötter, Ku Klux Klan och de tidiga morgontimmarna när man ain't got nothing but the blues.
Bästa spår: Too early in the morning

Leadbelly - The Legend of Leadbelly
Det här var det första albumet med Lead Belly som jag hörde (om nu album är rätt ord - det är åtta låtar inspelade 1939 och sen ett par spår till). Hans röst och hans tolvsträngade gitarr blir tillsammans till ett mäktigt buller.
Bästa spår: Where did you sleep last night?

Magnetic Fields - 69 Lovesongs
Ett trippelalbum med sextionio kärlekslåtar (även om en del av sångerna, såsom "Punk Love", är kärlekslåtar endast enligt en mycket generös definition.) Från folksångspastischen "Wi' Nae Wee Bairn Ye´ll Me Beget" till den karnevaliska Cole Porter-hommagen "Whole new kinds of weather" via sånger med ord som "prowesslessnesslessness".
Bästa spår: I'm sorry I love you

Residents - Stars & Hank forever! The american composer's series - volume II
På ena sidan tolkar det ögonglobsprydda bandet kompositioner av John Philip Sousa, som skrev marschmusik. Han är mest känd för "Stars & Stripes forever". På andra sidan gör de Hank Williams-sånger.
Bästa spår: Six more miles (to the graveyard)

Sleigh Bells - Treats
Slamrig och bra debutskiva från förra året.
Bästa spår: Treats

Tom Waits - Rain Dogs
Bästa spår: Clap hands

Velvet Underground - Velvet Underground & Nico
Andy Warhols bästa.
Bästa spår: All tomorrow's parties

This one goes out to the one I love

Butthole Surfers - "The One I Love"

Från skivan Double Live som är en live-dubbel, alltså ett konsertalbum på två diskar. Kom i slutet av 80-talet.
Det här säjs vara en cover av en sång av ett band som heter Rem.
The Surfers gör ytterligare en cover på plattan: "Paranoid", ursprungligen med Black Sabbath.

De fem bästa öppningsspåren 2.0

(Just när jag skulle till att skriva detta inlägg kom jag på att jag redan haft en lista med de fem bästa låtarna som inleder ett album. Tre av de fem var samma som det här. Nåja.)

Om inledningsspåret på ett skivalbum egentligen är viktigare än något annat spår kan diskuteras. Det finns flera bra skivor där jag brukar hoppa över första låten. Men det är bättre med en bra öppningssång än en dålig och här är fem av de bästa:

"Creep in the Cellar" av Butthole Surfers på Rembrandt Pussyhorse
Första gången jag hörde denna tyckte jag det var det märkligaste jag nånsin hört. Till skillnad från så mycket annan musik så tycker jag den låter rätt märklig fortfarande.

"Mercy Seat" av Nick Cave & The Bad Seeds på Tender Prey
Det finns ett par till av Nick Cave som skulle kunna ha kommit på listen ("Muddy waters" på Kicking till exempel). Men hur "Mercy Seat" följs av "Up jumped the devil" (och den av "Deanna") är svårslagbart.

"Blacksmith" av Steeleye Span på Please to see the king
Inledningsspåret på Steeleyes andra platta. "Blacksmith" hade funnits med i en annan version på deras första album. Men det är den egentligen lite för mycket 70-talselgitarriga stuket på den här versionen som gör den till det perfekta inledningsspåret på den bästa folkrockskivan.

"Marry Me (Lie! Lie!) av These Immortal Souls på Get lost (Don't lie!)
Rowland S. Howards grupp efter Birthday Party. Pianot i början gör att detta är den enda självklara låten på den här listan.

"Dead leaves and the dirty ground" med White Stripes på White Blood Cells
White Stripes har ofta bra öppningsnummer. Också på deras senare lite svagare album. "Seven Nation Army" från albumet efter detta med sitt riff skulle man kunna argumentera för. Men dels är White Blood Cells ett bättre album, dels så är "Dead leaves..." "Dead leaves...".

Citerat från veckans läsning

"För övrigt, just när den ena möjligheten efter den andra sprack som en bubbla, blev de plågsamma skälvningarna hos de stora, köttfärgade fjärilslarver, som låg inbäddade i mitt bröst, allt mer intensiva, som om de var på väg att spränga sina höljen och flyga sin väg."
ur Den förstörda kartan av Kobo Abe ,övers (från engelskan) Gunnar Barklund.

"When I'm drawing I've been listening to The Beatles, Beach Boys, Butthole Surfers, also Elvis Costello and Elvis Presley, and pretty much everything by each of them, album after album."
Daniel Johnston i MoJo i en enkät. Butthole Surfers ser helt rätt ut i den uppradningen.

"They had to stop to wait for Pa to finish coughing. Roderick looked at the stars. Damn Christmas, Christmas of the damned, dead souls. Burning like candles on a tree. If everyone lit one little candle, Pa always said, we'd have a candle shortage overnight. Pa coughing out his soul in a cloud right here on earth. Spitting in the snow to leave a wren-mark. For Robbie the Bobbin. Hunted by a hawk, up it comes, somebody marking its fall. Souls escaping on a sigh."
ur Roderick av John Sladek

Butthole Surfers - de tio bästa

It's about being a butthole surfer

Bar-B-Q-Pope
De tidiga Butthole låter som mycket annat från den amerikanska alternativscenen. Men det låter som den bättre delen.
Jag har låten på LIVE PCPPEP. Men den sidan där Bar-B-Q ligger låg på en tidigare skiva kallad enbart Butthole Surfers. Från 1983

Boiled Dove
Den första Butthole Surfers-låten jag hörde. Fanns på en skum samling kallad Smack my crack som också hade Diamanda Galas och Nick Cave och Neubauten och sånt. Köpte den 87.

Creep in the cellar
(Citaten från Evil Dead i början av klippet på länken är tillagt av den som gjort videon.) Första spåret på den första LPn jag skaffade med bandet Rembrandt Pussyhorse(1986). Och ett av de bästa inledningsspåren över huvud.

Dum Dum då.

Human Cannonball
Deras näst bästa album Locust Abortion Technician har inte som Rembrandt Pussyhorse direkt några låtar som sticker ut. "Human Cannonball" är kanske det mest rättframma spåret på skivan.

I saw an x-ray of a girl passing gas
Från deras sista bra skiva Hairway to Steven (1988). Sen lämnade de Touch & Go och vart inte bra längre. Kliché men sant.

Johnny Smoke
Hörde den först på en singelbootleg som min bror köpte åt mej på hultsfredfestivalen. En version finns på Hairway to Steven men den (som är den på länken) är inte lika bra. Bootleginspelningen var från 86.

Moving to Florida
Från epn Cream Corn from the Socket of Davis.(1985)

Sea Ferring
Mycket av Rembrandt Pussyhorse lät ovant och konstigt när jag först hörde den. Först på senare år har jag förmått att till fullo uppskatta de mer musikaliskt experimenterande låtarna. "Sea Ferring" har drag av detta men är ändå en rätt direkt sång som jag gillade redan när det begav sej.

To the one I love
Själv är jag för tuff för att lyssna på REM. Men denna cover som ligger på livedubbeln Double Live är lysande.

Dum Dum

Att jag tycker att den här fanvideon till Butthole Surfers gamla hit "Dum Dum" är rolig tyder kanske inte på någon hög mognadsnivå. Men den delen av en som gillar Butthole Surfer har aldrig varit den mogna delen.
Videon har bilder från en sån där kyrka där medlemmarna blir bitna av ormar. Ofta förekommande i amerikanska TV-serier. Säkert inte sämre än någon annan religion.:

Helt i linje med Buttholes estetik från den tiden.
"Dum Dum" är bästa låten från Psychic...powerless...another man's sac från 1985. Ett svar på Bob Dylans "Ballad of a thin man" (Eller kanske inte.).

B Hole Surfers

I texthäftet till LiveDubbeln Double Live berättas om hur Chris Frants i Talking Heads när han hörde namnet BUTTHOLE SURFERS brast ut i skratt och frågade hur det skulle vara att varas i ett band vars namn man inte kunde tala om för sin mor.

När man som trettonåring försökte skramla fram fakta om bandet var deras namn alltid det som tog mest plats. Om hur de böt namn för varje spelning tills de inte orkade längre. Att det finns många förslag på vad namnet betyder är regel när det gäller såna här band. Men vad jag aldrig förstod var varför namnet ansågs så vågat. Jag menar stjärthålssurfare. Länge trodde jag att det var någon grov nedsättande term för homosexuella. Men det verkar det inte vara.

Snarare verkar själva ordet "Butthole" åtminstone i sammansättning ha räckt för att bandet inte ska ha fått spelas på de flesta radiostationer (eller som i klippet ovan fått namnet lätt censurerat.
Då vi förknippar amerikanska svordomar med fucking och motherfucking goatlicking och sånt kan det att skatologiska termer som SHIT ses som grova i USA förvåna.

När man läser diskussioner om att översätta ordet "merdre" i Alfred Jarrys Kung Ubu är det vanligt att amerikanska kritiker tror att det extra r-et förmildrar effekten av ordet. Som exempel.

"Dum Dum" är från Butthole Surfers LP Psychic...Powerless...Another man's sac. Klippet är en livespelning från 85. "Dum Dum" är enda riktigt bra låten från skivan. Studioversionen är egentligen bättre.

10 bästa minilp-arna

Apropå Pete Seegers Goofing-Off Suite så kan en av anledningarna att den sällan förekommer på listor(förutom då att den är från 1954 och en banjoskiva)att den inte är en fullängdare utan en 10tummare eller en minilp om man får vara anakronistiskj.
Minilp (och vad det nu kallas på CD) glöms ofta bort. Men här i alla fall en lista med tio av de bästa kortlängdsalbumen.

Birthday Party- Mutiny
Utgiven på CD tillsammans med den nästan lika bra The Bad Seed.

Billy Bragg- Life´s a Riot with Spy vs Spy
Också kallad den orangea.

Butthole Surfers- Cream Corn From the Socket of David epn

Diamanda Galas- You must be certain of the Devil
Country när den är som bäst

Mudhoney- Superfuzz Bigmuff

Rymdimperiet- Rymdimperiet

Pete Seeger- Goofing-Off Suite
Blandar folkmusik med klassisk musik- utgiven på CD med en annan mindre experimentell tiotummare vid namn Darling Corey.

Triffids- Raining Pleasure
Innehåller bland annat den bästa St James Infirmary på den här sidan Betty Boops Snövit

Twa Toots- Peel Session

Younggods- Play Kurt Weill