Alan Stivells tio bästa

I dag fyller Alan Stivell, folkrockens okrönte kung Boru 66 år. Detta firar vi med en lista över hans tio bästa låtar. Eftersom de ofta har bretonska titlar som kan vara svåra att komma ihåg så kan jag ha missat nån. Dessutom har han också gjort temaalbum som Symphonie Celtique där det är svårt att välja ut enskilda spår.

An Alarch
från livealbumet à l´olympia. Melodin är för de flesta mer känd under namnet "Twa Corbies" vars text dock inte är en översättning av denna

An dro
också från livealbumet à l´olympia Stivells stora publika genombrott.

Mairi's wedding
Från albumet Brian Boru från 1995. Lite inkvoterad såsom barande lite nyare. Stivells senare skivor är inte direkt dåliga men har inte energin från de tidiga (ljudet på klippet är dåligt)

Ne bado ket atao
Från E Langonned, kanske Stivells bästa studioplatta, bretonsk växelsång när den är som bäst.

Sally free and easy
Från Reflets

Son ar chistr
också från Reflets

Suite Sudarmorcaine
Sista låten på à l´olympia.

Telenn Gwad/Foggy Dew
från à l´olympia, övergången från den bretonska "Telenn Gwad" till den irländska "Foggy Dew" är albumets höjdpunkt.

Ton-bale pourled/Hante-dro haou
Från E dullen (eller Live in Dublin som den också kallas. Något av en uppföljare till à l´olympia (eller At Olympia som den då ibland kallas). Har liksom den skivan nästan enbart bra spår och att jag valde detta berodde till en del på att det fanns på youtube.

Ys
Det är lite newage-varning på denna och övriga låtar på Renaissance of the Celtic Harp. Men om man ser bort från vågskvalpet är det en fascinerande skiva. "Ys" är inspirerad av en samling sånger om Bretagnes motsvarighet till Atlantis.

Early one morning... och Asfaltpress

En ny sida i Rasmus Grans Early one morning in the forest är uppe.

Jag är numera med och skriver serien tillsammans med Gran. Som den sprudlande dialogen på den senaste sidan.

Asfaltpress, som serien publiceras på, fyllde ett år i går.
Sidan är Rasmus Grans internationella sida med serier antingen på engelska, eller, som i fallet med Early one morning.... stumma.
Namnet kommer från ett fanzine kallat Asfalt som Gran gav ut under andra halvan av 90-talet.

Släktkrönikor

Lyrans senaste tematrio handlar om släktkrönikor.
Släktkrönikor är långt ifrån att tillhöra mina favorit(under)genrer. Jag skulle placera dem någonstans under vilda västern och fantasy med alver i.

Vilket inte hindrar att familjen använts som tema även i bra böcker.

Tarzan Alive av Philip José Farmer
Bra är kanske inte rätt ord för den Wold Newton-mytologi so Farmer började bygga upp i ett appendix till hans cover på Tarzan.
I korthet så visar Farmer hur alla de gamla äventyrarna, från Tarzan till Sherloch Holmes över Dracula och Fu Man Chu, egentligen är släkt med varandra.

Maskindrömmar av Jayne Anne Phillips
USAs historia från 30-tal till 70-tal skildras genom en familj i en småstad. Phillips är USAs bästa nu levande prosaförfattare och detta är hennes bästa roman.

En burlesk biografi av Mark Twain
Denna historia om Twains släkt är kanske inte alltid sannfärdig men nog bättre läsning än den om hans riktiga släkt. Du kan läsa den på engelska här.

De drömmer endast om Amerika av John Ashbery

De drömmer endast om Amerika

De drömmer endast om Amerika
att försvinna bland tretton miljoner pelare gräs
"Honungen är utsökt
fast den bränner mig i halsen."

Och undan mörkret i gamla lador
blir de nu till vuxna människor
och mördarens askfat kan lättare -
Sjön en syrenkub.

Han håller sin nyckel i höger hand.
"Snälla", frågade han villigt.
Han är trettio år.
Det var innan

Vi kunde köra hundratals mil
på natten bland maskrosor.
När hans huvudvärk blev värre
stannade vi vid bensinmacken.

Nu brydde han sig bara om tecken.
Var cigarren ett tecken?
Och nyckeln kanske?
Sakta gick han in i sängkammaren.

"Jag skulle inte ha brutit benet om jag inte
hade fallit över bordet i vardagsrummet. Vad
betyder det att vara här, utanför sängen. Det finns
ingenting vi kan göra för befrielsen,
bara vänta i skräck för den.

Och utan dig är jag förlorad."

John Ashbery 1962
tolkad av Göran Printz-Påhlson
Från The Tennis Court Oath
Översättningen i Självporträtt i en konvex spegel. När jag senast skrev om Ashbery här så påstod jag, lite raljant, att han inte behöver någon presentation. Men en bra introduktion till Ashberys författarskap går att hitta i förordet till Självporträtt... skrivet av Printz-Påhlson.

Mer Triffider

Det har nyligen gjorts en ny TV-version av John Wyndhams roman Triffidernas uppror. Den gick under mellandagarna i Storbrittanien.

På recensioner och artiklar om serien så verkar de spela upp aspekten där triffiderna i romanen är ett billigt bränsle. Fast nu också med genmodifiering. Triffoil är ett klatschigt namn.

Eddie Izzard spelar en av ledarna av de kvarblivande seende efter att de flesta blivit blinda. Hans karaktär verkar ha fått en hel del från en del liknande figurer i Stephen Kings Pestens tid.

Att de lånar från efter-katastrofen-skildringar gjorde senare än Day of the Triffids är väl bara smart. Men just Izzard ser jag ändå som en av flera anledningar till att jag nog inte kommer att se serien. Izzards stand-up är ofta rolig men hans så kallade skådespelande bör man undvika. Att han fått en så pass stor roll bådar illa för serien. Brandon från Beverly Hills är också med.

Och jag lyssnade nyligen på ex-triffiden David McCombs soloplatta Love of will som kanske fick lite snålt omnämnande på min Guide till The Triffids skivor.

Det höll bättre än jag hade trott. Med höjdpunkter som den agnostiska hymnen "The Lord burns every clue" eller den själförhärligande "Day of my ascension".

I de två finns ett religiöst tema men här tänjer McComb även ut den ofta lite koketta outsideraspekten i singer/songwriter-genrens texter tills den inte längre framstår som särskilt trivsam.

Som i dessa strofer från sången "Deep in a dream" (annars ett av de svagare spåren på albumet):

"What scares me to death, baby
is that you can see through me
And if you can do that baby
what good are you to me"

Now I don't wanna argue, no I don't wanna fight 'Cause you're always wrong and I'm always right

"What I'm looking for" av Brendan Benson från skivan Alternative to love

amos och Robert Crumb

Amos är en gratis-tidning om "livsfrågor". Den betalas av Svenska kyrkan. Jag förstår inte riktigt varför jag får tidningen i brevlådan då jag har en sån där "ingen reklam tack"-skylt. Men om det är Jesus som ska säljas kanske andra regler gäller.

Det är föga förvånande en rätt usel tidning. I en artikel om Ned Flanders i Simpsons har artikelförfattaren ringt upp Joakim Pirinen som påstår att Simpsons är den Stora Amerikanska Romanen vilket den naturligtvis inte är.
Bob Hansson visar att han förutom dåliga dikter även kan skriva dåliga krönikor.

De allra sämsta artiklarna är de som direkt tar upp religiösa frågor. Som Kristina Lindhs artikel om änglar. Där man kan läsa följande: "För ett antal år sedan påstod forskaren Dan Larhammar att Gud bor i hjärnan. De ivrigaste religionskritikerna applåderade. Äntligen ett bevis för trons humbug; i humanisternas ögon är tro något rent övernaturligt."

När jag irriterad bläddrade igenom tidningen så fastnade jag på en notis om Robert Crumb. Crumb har illustrerat Första mosebok eller Genesis. Den kommer på svenska på Karthago förlag. Amos kallar Crumb för "den kände serietecknaren" och skriver att Crumb hade svårigheter med hur han skulle gestalta Gud. Men att Gud kom till honom i en dröm och sa att han ville avbildas som "en gammal, gnällig judisk patriark". En detalj ur omslaget till albumet illustrerar notisen.
Crumbs serier är ofta av en obscen karaktär. Amos är enda tidningen som skriver om hans Genesis som jag sett som inte tagit upp detta på något sätt. Crumbs version av Första Mosebok har också, liksom förvisso originalet, gott om sex och våld. Att detta inte tas upp av amos är rätt typiskt för tidningens lite menlösa karaktär.

En annan notis talar i gillande ton om byggandet av ett kristet fängelse i Cornwall. Om exemplet efterföljs i Sverige så lär fångarna säkert få läsa amos. Som straff.

Åtta länkar en lördag

Tom Spurgeon intervjuar Chris Mautner om Scott Pilgrim
Ingår i en serie på Comicsreporter där Spurgeon intervjuat diverse seriekritiker om viktiga verk inom serietidningsgenren. Längs ner i inlägget hittar du länkar till tidigare intervjuer.

Grant Morrison om Batman och Robin
Frank Quitely verkar trots allt komma tillbaka till serien som blir längre än tidigare planerat.

Grant Morrison om Joe the Barbarian
Morrison gör fortfarande egna serier också.

Guide till Robert Crumb
Robot 6 om vilka Crumb man ska börja läsa (amerikansk sida och tar därför inte med i beräkning vilka som finns översatta till svenska)

Om Jean-Luc Godards användande av tecknade serier
Artikel om Godards 60-talsfilmer. En del exempel som skriften på väggen i Kineserna är lite sökta, men annars intressant.

Alan Moore som skolflicka
Några sidor ur en japansk så kallad dojinshi, en fanserie där Alan Moore tänks vara en brittisk skolflicka.

Bernur om Skola för mörka tankar av Charles Simic, och en tidig dikt av Simic "Sten", översatt av bernur.

Early one morning in the forrest

Jag kommer att tillsammans med Rasmus Gran skriva vad som är kvar av hans serie Early one morning in the forest som gått på hans internationella sida Asfaltpress. Så om kvalitén börjar sjunka drastiskt så vet ni vem ni kan skylla på.
Gran kommer att fortsätta teckna den själv.

Om du vill läsa serien från början så börjar du här med tjugotre garanterat butterfria sidor.

2010 - den mindre lyckade uppföljaren till framtiden är här

Den första januari varje år sedan 2002 så har jag sagt att det nya året låter som en dålig SF-film.
Hittills har ingen skrattat åt det skämtet.

2010 är ju nu rent faktiskt en dålig SF-film så skämtet fungerar inte i år.

Eller en halvdålig åtminstone. Uppföljaren till Stanley Kubricks film 2001 - ett rymdäventyr saknar Kubricks filmspråk. Boken den bygger på av Arthur C. Clarke är så vitt jag minns lite närmare kvalitén hos den första boken. Även om den väl inte känns jättenödvändig.

Arthur C. Clarkes 2001 är en roman med lite udda ursprung. Kubrick hade läst "Sentinel" ett kort stämningsstycke av Clarke (på svenska "Väktaren" i novellsamlingen Mörkrets mur som är en bra introduktion till Clarkes författarskap) och ytterligare några Clarke-noveller och ville bygga en film på dessa. Clarke skrev romanen samtidigt som filmen gjordes.

När den brittiska SF-tidskriften Interzone hade ett temanummer om "movie novelizations", alltså romanversioner av filmer så protesterade Clarke i ett brev som publicerades två nummer senare mot att hans bok hade räknats in i genren "the novel was written to enable the movie - though the movie was already in production before the writing was finished" ( - Clarke Interzone april 1984).

Filmen 2010 - året vi får kontakt var emellertid helt enkelt en filmatisering av Clarkes fortsättning på boken/filmen. Peter Hyams heter regissören som fick det otacksamma jobbet att ta över efter Kubrick.

Clarke kom att skriva ytterligare två uppföljare i serien. Som jag kommer att ta upp när de åren är här.

Rowland S. Howard 1959-2009

Rowland S. Howard har dött.

Han är mest känd för sitt samarbete med Nick Cave i bandet Birthday Party som han gick med i när det hette Boys Next Door. Han tog med sej låten "Shivers" och gav bandet ett mörkare sound.

När Birthday Party gick och blev Nick Cave & The Bad Seeds hade Howard lämnat bandet. Han gjorde flera bra album efter Birthday Party-tiden bland annat med sin grupp These Immortal Souls vars album Get lost (Don't lie!) är ett av det sena åttiotalets höjdpunkter.

Hans samarbete med Nikki Sudden från samma år Kiss you kidnapped charabang är också väldigt bra.

Jag har inte följt hans karriär efter 80-talet särskilt noga, men åtminstone i sitt hemland Australien verkar han ha varit på gång att få en comeback. Det senaste albumet har fått goda recensioner.

Från These Immortals Souls-skivan Get lost (Don't lie!) hans bästa låt "Marry Me (Lie! lie!)":


"Make a pillow for my head/Fallen leaves will make my bed"

CALIGULA av Hugo Claus

CALIGULA

Där snart reseda och rädisor blommar
det vill säga i maj och i en trädgård kring rälsen
där ett lokaltåg rullar
ligger nu
i frostvinden och i december
i vinden utan ljus utan herdar utan fåglar
utan minsta chans ett föl som har frusit till döds.

Jag tog det med mig och lade det under glas
jag skärskådar dagarna och timmarna
(som drar förbi på den breda stig
som kallas existensen vilken sannerligen förflyter
i synd och utan förnuftig handling)
och jag väntar på att fölet tacksamt och upptinat
skall rikta sitt första ord till mig.

Hugo Claus
(övers. Lasse Söderberg, i volymen SPÅREN)
Gott nytt.