And there ain't nobody that can sing like me

Billy Bragg & Wilco: "Way Over Yonder In The Minor Key"


I slutet av 90-talet gav Billy Bragg ut en skiva med tonsättningar av några av Woody Guthries efterlämnade låttexter tillsammans med bandet Wilco. Skivan Mermaid Avenue följdes upp med ytterligare ett album.
Nu har dessa två kommit ut i CD-boxen Mermaid Avenue: The Complete Sessions med en skiva med outgivet material. (Om man har plattorna är den väl lite onödig - extraskivan finns på spotify).
Det här var Braggs bästa skivor efter de tre första. Och låten ovan hör till hans allra bästa.

Månen av Lennart Hellsing

MÅNEN

O sagomåne skimrande som drivet
och glansigt silver - värt att högt berömmas!
I dig står mänskobarnets öde skrivet:
Att stiga röd - att blekna bort och glömmas.

O sagomåne, riddare av Livet
när ur din skål all nattens frukter tömmas -
och riddare av Död när övergivet
du bleker fälten där vi snart skall gömmas.

Hör hundens skall! Han vet din makt att döda!
Han känner sveket i ditt falska hjärta,
ur vilket vi ser idel godhet flöda.

Magiska eld - ditt ljus är kärleksglödens -
men ny blir nedan och all fröjd blir smärta,
och plötsligt är det ljus som lyser DÖDENS.

Lennart Hellsing
1944

Den här sonetten finns med i antologin Ny lyrik 1944 där Hellsing hade med åtta dikter. Hans debut i egen volym kom året därefter. Men detta är första gången han publicerades i bokform. Och boken som innehåller dikter av ytterligare sju poeter - den mest namnkunniga av dem är Ann Margret Dahlquist-Ljungberg - är en prydnad för min boksamling trots sin rätt oansenliga titel och sitt tillika oansenliga utseende.
Det märks att Hellsing här ännu är en ung poet. Hjärta rimmar med smärta och Döden skrivs med STORA bokstäver. Men här finns också redan hans känsla för rytm och det klingande i språket.
Hellsings vuxenpoesi är underskattad.

Citerat från veckans läsning

"Bra, säkrast att behålla de här tankarna hemliga så länge. För om det nu var så att andra människor verkligen fanns och det blev uppenbarat att Reine gått omkring och trott att det inte var så, utan att han skulle vara ensam i hela universum, då skulle en massa ha anledning att bli förbannade. Inte bara Gud utan också klasskompisarna. Vilken jävla stil, skulle de säja när de jagade honom; gå omkring och påstå att inte vi finns!"
ur Barnens ö av P. C. Jersild

"We came, we saw, eight different kinds of space wog mucked us about"
ur Ignition city av Warren Ellis

Kungar och drottningar och andra härskare

Det var prinsessdop häromdagen. Folket hyllade. Folket hånade. Folket blev underhållet.
Själv tillhör jag de som hånar. För det är lite roligare.
Men jag inbillar mej inte att det skulle vara särskilt subversivt av mej. Både vördandet och hånandet av monarkin har samma milt samhällsbevarande funktion.

När kronprinsessan gick och gifte sej så tillfrågades poeterna i riket om de ville skriva kärleksdikter till de lyckliga två. Upprördheten var stor inom poetskiktet.
Men samma poeter tar tacksamt bugande emot stipendier inte bara från den av en kung inrättade Svenska Akademien utan också från stiftelser startade av Svenska Arbetsgivare Föreningen.

Visst är det anmärkningsvärt att det socialdemokratiska partiet under sin rekordlånga regeringsperiod aldrig införde den republik som det står i deras partiprogram att de vill genomföra. Men det var så mycket annat de aldrig gjorde.
Som att ge folket inflytande över kapital och näringsliv.

Kungen har ingen makt. I detta är han en man av folket.
Arbetsgivarna har mycket makt. De dignar under den.
De har gett oss så mycket arbete. Är det inte dags att vi nu hjälper dem och lättar lite på deras börda.

Här kommer solen och det är väl okej

Nick Cave: "Here comes the sun"

Den här covern av den George Harrison-låten finns på soundtracket till filmen I am Sam (med Sean Penn i wheel-face).
Filmen som jag inte sett och som jag ämnar göra mitt yttersta för att inte heller nån gång i framtiden se har ett soundtrack fyllt med Beatles-covers. Förutom den här gör Nick Cave (- the Bad Seeds) där "Let it be". Den gör han inte alls lika bra.

Citerat från (förra) veckans läsning

"när du berättade om Harry Martinsons självmord. Att han skar upp magen på sig när han hade fått Nobelpriset. Du sa att du förstod precis varför.
- Ja men det säger sig självt, sa jag. Att få nobelpriset i litteratur är den största skammen av alla för en författare."
ur Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård, övers. R. Alsberg

"Tyskar har jag känt och jag har till och med arbetat för dem: den lägsta tänkbara sortens människa. En tysk producerar i genomsnitt dubbelt så mycket avföring som en fransman.
[...]
Jag har inga fördomar."
ur Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco, övers. B. Andersson

Ack ve, ack ve, min jämmer stor, min sorg, nöd och elände. Ingen människa, på jorden bor, betänkja kan det elände

En tid som denna tänker man på "Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr" även om wååhren i år inte direkt är torr.

Den skrevs av 1600-talspoeten Lars Wivallius. Som en gång satt inspärrad i en låda på Lilla Torg i Kristianstad. Staden Kristianstad är sån.


Han skrev också dikten "Ack ve, ack ve min jämmer stor". Som Stefan Sundström tonsatt på sitt album Hå hå ja ja. Det är den på klippet ovan. (Vad det är för video vet jag inte riktigt.)


"Rätt nu få I se Wivallium/avhuggas och nid falla/som Lilium Convallium/och andra blomster alla." 

10 bra norska böcker

Jag har redan gjort en norsk nationaldagsboklista. Men det är tre år sen. Och det finns ju fler böcker så det blev en lista också denna sjuttonde maj.

Artiklar ur Veien frem av Nordahl Grieg

Nordahl Griegs tidskrift började komma ut 1936. Denna samling innehåller utdrag ur hans brevväxling med Aldous Huxley, kritik, dikter och anti-fascistiska artiklar. 

Munnarna av Espen Haavardsholm

Haavardsholms första roman från 1968 många sätt är det en typisk modernistisk roman från sin tid, liksom hans senare politiska period var typisk på sitt sätt. Men typisk är alls icke en nedsättande term och Munnarna är fortfarande fängslande läsning.

Syndare i sommarsol av Sigurd Hoel

"Alf, som är anarkist, gjorde utkast till regler och överenskommelser för kolonien. Han kallade det för regler och överenskommelser, ty som anarkist var han principiell motståndare till allt vad lagar hette. Som bekant kan en anarkist definieras såsom en man, som önskar alla lagar avskaffade - eftersom de äro en olidlig tvångströja - och ersatta med hans egna regler och överenskommelser."

Roman från 1928.

Peer Gynth av Henrik Ibsen

Pjäs av mindre känd norsk författare.

Du går fel väg av Jason

Seriealbum om Frankensteins brud som en slags lågmäld kärlekshistoria. I ett avsnitt diskuterar Igor sin arbetssituation med en kollega. En mycket jasonsk berättelse.

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård

Den lever faktiskt upp till lovorden. En bok som är svår att lägga ifrån sej.

Jag förbannar tidens flod av Per Petterson

Fåglarna av Tarjei Veesas

Det är länge sen jag läste den här nu och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter det att man glömt dem.  

Brudprovaren. Erotiska folksagor från Norge

Linjer i nordisk prosa 1965-75. Norge

Del av en serie böcker om nordiska samtidsförfattare (denna och en dansk och en svensk gavs ut samtidigt i de tre länderna. Ytterligare delar om finsk och isländsk litteratur kom senare). Med essäer av norska unga kritiker och litteraturvetare. Ger en inblick i det norska litteräa klimatet på 70-talet. En liknande serie Linjer i nordisk prosa 2002-2012 hade jag gärna sett.

Tidigare syttende maj-listor:

10 bra norska romaner

5 bra norska filmer

Ur Christoffer Ofödd av Carlos Fuentes (1928-2012)

"Först föll hela byn på knä framför den och ingen sade någonting, alla tog varandra i händerna, och nu, för första gången under hela dagen, slöt de ögonen och drog ett djupt andetag: de nynnade inte ens, andades bara rytmiskt, samstämmigt, drog in lukten av skit, kroppens allra starkaste lukt, tänkte min farbror, den som tar loven av alla andra och bekräftar vår existens: kroppens mjuka metall, dess offergåva till gudarna: skiten är vår kropps guld, liksom guldet är gudarnas avföring, deras uttömningar som skapar våra rikedomar.
Gamle farbror Fernando kände sig dödlig och dum. Hans andlighet försvann plötsligt som genom ett såll när han försökte få grepp om kroppens absurditet[...]
Han kände till ett polynesiskt folk som uppfattar varje dödsfall som ett mord. Dödens skamlöshet våldför sih inte på våra liv utan på vår odödlighet.
De satt i en timme i tillbedjan inför bajshögen,"
Carlos Fuentes
övers. Elisabeth Helms och Manni Kössler

August Strindbergs tio bästa böcker

Det har inte uppmärksammats så mycket men i år så är det hundra år sen August Strindberg dog. Och han dog på detta datum som är idag. Vi hyllar hans mnne med denna lista (i repris):


Bland franska bönder
Reseskildring från franska landsbygden. En av de böcker där Strindbergs syn på kvinnofrågan ibland stör helheten (orimligt många av de franska bönderna förtrycks av sina fruar) men annars är det fortfarande ett av de bästa svenska resereportagen.

Brev
Merparten av Strindbergs populära one-liners (du kan följa flera Strindbergscitatmaskiner på twitter, eller låta bli) kommer från breven. 22 volymer eller nåt sånt brev ingår i de samlade skrifterna. Det finns nog fylligare och bättre urval än det sammanställt av Torsten Eklund från 1946 som jag har. Men med Eklunds kommentarer blir volymen till en rätt hyfsad biografi över författaren.

En blå bok
Finns egentligen kornknarren? Känner du någon som har sett honom? Strindbergs blå böcker blandar excentriska spekulationer i naturvetenskapliga och religiösa ämnen med berättelser ur livet. De strindbergskaste av böcker

Götiska rummen
Uppföljare till genombrottsverket Röda rummet. Och föregångare till Svarta fanor (också bra).

Inferno
Vår hjälte förföljs av egendomliga sammanträffanden medan han försöker att skapa guld. "På natten rasar ett förfärligt oväder mellan klockan tolv och tu. Vanligen uttömmer ett oväder inom kort sin kraft och drager bort: men det här stannar kvar över min by i hela två timmar, vilket jag upptager som ett personligt angrepp, och varje blixt siktar på mig utan att träffa."

Ordet i min makt. Läsebok för underklassen
Urval sammanställt av Jan Myrdal. "Lycksalighetens ö" från Svenska öden och äventyr och "Liten katekes för underklassen" och flera andra korta mycket roliga texter. Den har nyligen getts ut igen i pocket.

Mäster Olof
De historiska dramerna av Strindberg har åldrats en hel del, med undantag av Mäster Olof, en fascinerande blandning av Ibsen och Shakespeare.

Samtidsdramer
Jag har merparten av mina Strindberg-böcker i en utgåva skrifter på 14 volymer. Samtidsdramerna är volym 12. Det är kanske fusk att med en sån bok på en sådan här lista. Men från den inledande komedin "Kamraterna" till kammarspelet "Pelikanen" över "Fröken Julie" och "Dödsdansen" så vrider sej dessa pjäser kring samma teman och volymen bildar en helhet på ett annat sätt än Historiska dramer (volym 10) eller Lyriska dramer (volym 11).

Till Damaskus
Ett av de lyriska dramerna, enligt den utgåvan. Brukar buntas samman med Ett drömspel men är ett snäpp bättre.

Tjänstekvinnans son
Strindbergs roman om Strindberg.

 (Listan är en repris från tidigare i år, först publicerad på Strindbergs fölsedag. Jag lagt till en länk till det jag skrev om Ordet i min makt när den gavs ut igen. )

Andra inlägg på Butter tar ordet om Strindberg:
Strindbergskulteri, strindbergskultera
Om en artikel om Strindberg och Geijerstam av Nathan Shachar där Shachar försöker återupprätta Geijerstam: " Men Schachar gör Geijerstam en björntjänst. För evigt trogen sina ideal från 1880-talet och helt utan fel och brister framstår författaren i artikeln som en mycket tråkigare typ än den evigt föränderlige Strindberg vars fel och brister gör att vi fortfarande ännu gärna läser honom."

Om Giftas "'Kvinnans rättigheter' kan för en nutida läsare framstå som en förnuftigare och mer radikal text än de flesta skrivna av 'kvinnofrågans ivrare' vid denna tid."

Citerat från veckans läsning

"- Nåja, sa jag. Inte ska jag förråda er. Se bara upp för de allra största, när ni knycker. De största bränns."
ur "Ur världslitteraturen" i Lastbara berättelser av Ivar Lo-Johansson

"As she stood there her mouth opened very slowly, it seemed she would speak. He looked closer and saw a large white flower growing in her mouth, its stem wound around her tongue which moved, feebly, as she tried to talk."
ur "The neglected garden" av Kathe Koja

Detta inlägg kommer att läsas av framtida generationer

Ofta i recensioner och andra texter om böcker (och om musik, teater, bildkonst och sånt) så spås det om huruvida verken kommer att bli lästa (eller sedda eller hörda) i framtiden.

Frågan om ett verk kommer att överleva verkar på nåt sätt vara intressant för oss här och nu. Som om den framtida publiken sträcker sej bakåt mot vår tid, blåser på boken och skänker den ett extra värde.

Författare som få läser idag tröstar sej med att de kommer att nämnas i framtida fotnötter i avhandlingar i bibliotek som ännu inte byggts. Och det kanske är förståeligt. Vi har alla dagdrömmar.

Men jag har svårare att förstå varför vi andra ska bry oss om detta.

Få av dagens böcker kommer att överleva, "tiden är en radikal gallrare" som Erik Blomberg skriver i förordet till 100 svenska dikter. Och det kommer ju hela tiden nya böcker som slåss om kommande generationers uppmärksamhet.

Men vilka dessa happy few som överlever gallringen blir är det lönlöst att spekulera i.