Big Fucking Dragon

Lucius Shepard har skrivit en bunte berättelser om en drake vid namn Griaule. Draken är två kilometer lång och dess högsta punkt är tvåhundrafemtio meter hög. Draken är slagen orörlig av trolldom men utövar ändå inflytande över invånarna i dalen där han slumrar.

En konstnär kommer till dalen och föreslår att man för att döda draken ska måla den. "Jag tror inte Griaule kan inse faran i en så subtil process som konst" (övers. Sam J. Lundwall). Planen är att giften från färgen efter hand slutligen ska ha ihjäl draken. För att inte Griaule ska fatta misstankar så måste målningen göras som ett riktigt konstverk. Det är det största konstprojektet någonsin i den värld anno 1853 där berättelsen tar sin början.

Shepards noveller och kortromaner om draken Griaule tillhör det allra bästa inom modern fantasy. Men nästan bättre än berättelserna själva är historien om hur Shepard kommer på idén till sviten.

Anekdoten varierar lite i olika intervjuer. Men i alla berättar Shepard att han alltid hatat drakhistorier och hela den highfantasy-genre dit de hör. Som en övning medan han går en skrivarkurs försöker han ändå (eller just därför) att skapa en drake han kan respektera. Han skriver ner tre ord i sin anteckningsbok: "Big Fucking Dragon" och en stund därefter "Kill him with paint".

Bra litteratur föds oftare ur ett hat mot medelmåttiga böcker än ur en kärlek till bra.

I novellen "Drakmålaren" (i Jules Verne Magasinet 419) framgår det att den unge konstnärens plan att måla draken börjar som ett skämt. En plan att lura dalens innevånare på pengar som han samman med några andra konstnärer kommer fram till över några öl. Ingen av hans dryckeskamrater tar det hela på allvar.

Men konstnären blir kvar i dalen och leder projektet. Som blir ett av den tidens mest omtalade och märkliga konstverk.

Shepard har skrivit flera längre noveller och kortomaner kring sin "Big Fucking Dragon".

(Först publicerad den 27e maj 2010.
Det har efter detta kommit en utgåva med alla Shepards Griaule-historierna, The Dragon Griaule. Jag läste den tidigare i år. Den inledande långnovellen är bäst men de andra berättelserna vrider och vänder runt grundidén på ett intressant sätt. Volymens förord nämner en intervju med Shepard med Big Fucking Dragon-historien.
Den första berättelsen om draken Griaule skrevs 1984. Den sista 2012. Vad som för Shepard började närmast som ett skämt kom att bli en viktig del av hans författarskap.
Shepard dog i mars i år.)

Afrikanskt försök av Lars Gustafsson

 Ett  hisnande ögonblick sammanföll den gamla bilderbokens "Afrika" med det "Afrika", där han denna kväll befann sig.

Afrikanskt försök är en reseskildring från Senegal utgiven 1980. Två år tidigare hade Lars Gustafsson gett ut Kinesisk höst om Kina. På 60- och 70-talet skrev många svenska författare (och författare från andra länder) reseskildringer och rapportböcker (i Lars Gustafssons roman Sigismund från 1976 förekommer en reseberättelse från Helvetet arrangerad av Jordisk-helvetiska vänskapsförbundet).

I recensionen "Bonden i Sverige" från 1972 (i Kommentarer) skrev Gustafsson: "På 60-talet kom resenärerna till Asien och Sydamerika, Jan Myrdal, Sven Lindqvist, Folke Isaksson, Sture Källberg. De bröt med den turistiska och anekdotiska konvention som då mycket länge hade behärskat vår reseskildringslitteratur - och skrev ett nytt slags böcker."
De här reseböckerna beskrevs och beskrivs ofta som om författarna lämnade litteraturen. Gustafsson menade i artikeln att de "i själva verket har breddat och berikat den."

Helt bröts det inte med den tidigare reselitteraturen. Myrdal anknöt till exempel till äldre böcker och titeln på Gustafssons Kina-bok anspelar på Stig Dagermans Tysk höst.
En del länder var populärare resmål än andra i denna genre. Kinesisk höst kommenterar och förhåller sej hela tiden till tidigare Kinaskildringar. Böcker om Senegal var inte lika vanliga. Andra delar av Afrika hade emellertid skildrats bland annat av Per Wästberg och, på 50-talet, av Artur Lundkvist i de lite olyckligt betitlade Negerkust och Negerland (även Gustafsson använder ordet neger).
Gustafsson tar upp Lundkvists tolkningar av afrikansk poesi. En av de poeter Lundkvist hade översatt var Léopald Sédar Senghor som var president i Senegal 1980.

Gustafsson är tydligt imponerad av poeten och statsmannen. Och boken ger en rätt välvillig skildring av landet. Även om det framkommer att det finns problem. Att Senegal 1979 i praktiken var en enpartistat framkommer väl inte riktigt. Landet beskrivs som nästan demokratiskt. (För att vara en afrikansk stat på den tiden verkar Senegal ha varit rätt öppet. Och några år senare blev landet en demokrati.)    
Reseböckerna från den här tiden har kritiserats för att inte vara kritiska nog mot de länder och regimer som skildrades. Men man försökte skildra länderna på deras egna villkor.

Gustafsson besöker ämbetsmän i Dakar och en bystämma på landsbygden. Han skriver om afrikansk poesi och négritude (negerskap som Gustafsson översätter det), om biståndsproblematik och islamska sällskap.
Boken är mer splittrad än den föregående Kinesisk höst och den är långt ifrån fri från exotism. Men flera avsnitt är spännande läsning. Som ett om hur  svalorna i Afrika skiljer sej från svalorna i Sverige. Eller en fundering kring hur Senegal översätter västerländsk teknik till västafrikanska förhållanden.

Afrikanskt försök tillhör inte de mer kända av Gustafssons böcker. Liksom reseskildringslitteraturen i stort har en mindre framträdande roll i litteraturhistorien. Till en viss del är det förklarligt. Om man vill veta något om Senegal är en svensk reseessä från 1980 kanske inte ens första val. Men det är en läsvärd betraktelse. Också Gustafssons författarskap är bredare och rikare med reseskildringarna.

(Först publicerad 22 januari 2013. Det finns flera andra inlägg om Lars Gustafsson om du trycker på lars gustafsson-etiketten nedan.)

Jubileumsvecka

Med anledning av att det i veckan är åtta år sen den här bloggen först startades så kommer jag under nästa vecka ha en jubileumsvecka.
Det blir den femte jubileumsveckan på Butter tar ordet.

Under denna buttra jubileumsvecka så kommer jag att återpublicera några gamla Butter tar ordet-inlägg.
Det har inte blivit så mycket av bloggandet här i år av flera anledningar. Men detta lär bli ett problem först med nästa års jubileumsvecka.

Citerat från veckans läsning

"Jag vill att du vet, om det som jag skriver är fiktion eller inte. Har någonting inträffat, är det obehagligt att känna att det behandlas som om det bara var något som man har fått för sig."
ur "Ön med blommorna Rousseau fann" i Wokas lax? av Stig Larsson

"Bibliotekarien hade trott att han lätt kunde kalla på en viss bok så att den flög upp och landade i handen så fort han ropade ut dess klassifikation, men i realiteten var böckerna bara alltför egensinniga, och vissa var rentav riktigt rovlystna. Bibliotekarien avskedades snabbt, och hans efterträdare tog itu med att tämja böckerna igen, men det fanns ändå eftersläntrare kvar, särskilt i schweizisk historia och arkitektur 300-1399, som envist flaxade omkring under taket."
ur Magikerna av Lev Grossman, övers. Helena Sjöstrand Svenn och Gösta Svenn

Citerat från veckans läsning

"BERÄTTAREN: Berätta om manifestet, berätta om SCUM.
VALERIE: En världsomspännande antivåldsorganisation. En utopi, en massrörelse, en skrattande blobb som långsamt breder ut sig över världen."
ur Drömfakulteten av Sara Stridsberg

"Kramfors, någonstans i Ångermanland. Ja, Ångermanland, det är ett landskap som ligger i norra Sverige.
  Texten ska förmodligen översättas, ingen utanför Sverige vet vad Ångermanland är. Alltså måste jag poängtera att det ligger i 'norra Sverige'.
  Jag vill att alla ska förstå vad jag menar."
ur "Ett bra tillfälle" i Wokas lax? av Stig Larsson

Citerat från veckans läsning

"I en viss, icke närmare bestämbar mening,  bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."
ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" i Berättelser om lyckliga människor av Lars Gustafsson

"I saw them all, suddenly, for just a moment, through non-Radchaai eyes, an eddying crowd of unnervingly ambiguously gendered people.[...]Twenty years of habit overtook me, and for an instant I despaired of choosing the right pronouns, the right terms of address. But I didn't need to do that here. I could drop that worry, a small but annoying weight I had carried all this time. I was home."
ur Ancillary Justice av Ann Leckie

Läst i oktober

Michael Chabon - Yiddish Policemen's Union

Ukroni (berättelser där historien tagit en annan vändning än i vår värld, ksllas och kontrafaktisk roman eller på engelska alternate history) där judarna fått en egen nation i Alaska. Skriven i hårdkokt Raymond Chandler-stil. Mycket underhållande.

Jon Fosse - Långsam musik

Tjockt dokturval sammanställt och översatt av Marie Lundqvist. Jag tyckte framförallt om dikterna ur Auge i vind.

"fyllda av varandras regn/av höstar/dagar/år/och av skimrande längtan/som inte kan sägas/säger vi/säger vi/säger vi med det vi är/att vi förstår"

Ursula K. Le Guin - The Left Hand of Darkness

Klassisk sf-roman. Bokcirkelbok.

Lars Jakobson - Kanalbyggarnas barn

En slags spökroman. Mycket bra.

Tony Samuelsson - Kafkapaviljongen

Också en ukroni. Om ett nazistiskt Sverige. Eyvind Johnson och Stig Dagerman är med.

Peter Weiss - Motståndets estetik: Band III

Jag har till slut läst hela trilogin. En imponerande bedrift om jag får säja det själv. 

Tio bra skräckfilmer

Jag försökte inleda det här inlägget med ett skämt om att amerikaniseringen ökar och att detta är skrämmande. Men det blev inge bra.

 

Bennys video
Visst är det irriterande när det är filmer som inte riktigt är skräckfilmer med på såna här listor? 

Michael Hanekes film handlar om en pojke som gillar skräckfilm.

The Brood

På mellanstadiet berättade en av mina klasskamrater som hade sett filmen handlingen på en lunchrast. Hennes redogörelse skrämde mej mer än när jag sen såg själva filmen flera år senare.
David Cronenberg.

Ginger snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Invasion of the bodysnatchers
Jack Finneys rätt oansenliga roman The Body Snatchers har gått och blivit filmstiserad hela fyra gånger. Men det är den här från 1978 som är den man måste se. För scenen med hunden om inget annat.

Ravenous
Film i vilda västern-miljö om män som blir starkare av att äta människokött.

Sanningen i fallet Valdemar
George A. Romeros version av Edgar Allan Poes noveller. Zombier är med.

The Stuff
Film av Larry Cohen om ond yoghurt.

Suspiria
Den obligatoriska Dario Argento-filmen. Reklamen för filmen sa att det enda som är mer skrämmande än de sista fem minuterna är resten av filmen. Vilket är riktigt då slutet är rätt så fånigt.

Thesis
Ibland kallad Snuff-Movie. Såg om denna spanska film nyligen. Den håller bra.

Törst
EllerThirst som den också heter ibland. Chan-Wook Park. Sydkoreansk vampyrfilm när den är som bäst.

Andra skräcklistor:
10 bra skräckromaner
10 bra skräcknoveller
De tio bästa skräckfilmerna
Här var det då de tio bästa och inte bara tio bra.
De tio bästa skräcksångerna

Citerat från veckans läsning

"regnet berättar sin gamla vanliga historia/och vi står där/gamla/nästan gamla/står vi där och lyssnar till historien//som faller genom oss/och som är vi"
ur "regnet berättar sin gamla vanliga historia" i Långsam musik av Jon Fosse, övers. Marie Lundquist

"Nearly everywhere I've been, popular wisdom has it that the location of humanity's original planet is unknown, mysterious. In fact it isn't, as anyone who troubles to read on the subject will discover, but it is very, very, very far away from nearly anywhere, and not a tremendously interesting place."
ur Ancillary Justice av Ann Leckie

Citerat från förra veckans läsning

"the work crews of young Jewesses in their blue head scarves, singing Negro spirituals with Yiddish lyrics that paraphrased Lincoln and Marx."
urThe Yiddish Policemen's union av Michael Chabon

"Men nu fanns det överhuvudtaget ingenting mer som kunde slutföras, ingen tanke, inget verk, inget liv, allt skulle avbrytas meningslöst, i förtid, och nu fanns där bara skräcken, ur vilken det ropade till dem, iväg, ut, bort, bort härifrån."
ur Motståndets estetik av Peter Weiss, övers. Ulrika Wallenström

Citerat från veckans läsning

"Det hade blivit oktober. Det var beckmörkt utanför fönstergluggen och han rökte en cigarett han fått av direktören,  sedan den andra, Eyvinds, den lyste starkt och smakade mycket. Världen har fallit i sömn men jag är vaken, tänkte han och lade raden på minnet, som diktare gör."
ur Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

"They were without shame and without desire, like the angels. But it is not human to be without shame and without desire."
ur The Left Hand of Darkness av Ursula K. Le Guin

Ur Fyrskeppet av Siegfried Lenz 1926-2014

"Han skrev ner allt han själv sett och hört; han antecknade sina åtgärder, besättningens beteende och de tre skeppsbrutnas uppförande - ända från första dagen. Han trodde sig varken ha uteslutit sina misstankar eller de väsentligaste delarna av samtalen, som han citerade ur minnet, och sedan han skrivit fyra sidor om den första dagen hade han en känsla av att denna dag ännu inte avslutats, och att det fortfarande saknades något."
ur Fyrskeppet av Siegfried Lenz, övers. Brita Edfelt