Läst i januari

Jag gjorde inget inlägg med genomgång av böckerna jag läste förra året. Men det var 130 stycken. Om man inte räknar seriealbum. Vilket är det mesta jag läst sen jag började skriva upp titlarna för några år sen.
Den här månaden har jag emellertid läst rätt få böcker. Det gjorde jag å andra sidan januari 2017 också.

Nina Cassian – Mirakelkvinnan
Rumänsk poesi.
"Och vi huttrar och snubblar/ned i groparna på Vintergränd,/i hörnet av Förfallogatan...//Varför leva med en föreställning om våren –/farlig som alla utopier?" övers. Dan Shafran

José Craveirinha – Dikter
Moçambiquesk poesi. "En sträng vinter/i den heta tid/som härjar/i mig." övers. Örjan Sjögren

Eric Flint, Gorg Huff och Paula Goodlett – The Alexander Inheritance
SF-roman där en lyxkryssare förs tillbaka till Kleopatras tid. Eric Flint har tidigare skrivit en bok med liknande premiss som heter 1632. Paula Goodlett redigerar ett fanzine om 1632-universumet.
Julklapp.

Knut Jacobsson Jönsson – Fågelsånger
Dikter skriven av en uggla.
"Varför för vi?/För annars skulle man inte hitta möss/De skulle vara gömda/under ett två kilometer tjockt/lager av ugglor//Hur vet man vart man skall/när man flyger söderut om vintern?/Det är någonting med levern/sade hon"

Qu33r, red. Robert Kirby

Antologi med tecknade serier med queertema. En av serierna är Seductive Summer av Justin Hall som serierutorna ovan kommer från.

Jón Kalman Stefánsson – Fiskarna har inga fötter
Isländsk roman.

Jeanette Winterson – Det finns annan frukt än apelsiner
Jeanette Wintersons genombrottsroman. Jag har sett tv-serien innan men inte läst boken förrän nu.

Citerat från veckans läsning

"Jag ville att någon skulle säga att jag såg ut som Michèle Bernstein i håret. Det skulle vara någon jag inte kände. Det skulle ske spontant, i en oväntad situation. Kanske på stan. Man blir alltid mer eller mindre överraskad och besviken i offentliga rum. Jag älskar att hon skrev Alla kungens hästar för att finansiera en rörelse. Jag vill också skriva något för att finansiera en rörelse. Det fungerar inte så, men det skiter jag i."
ur Karismasamhället – en roman av Elis Burrau

"Mitt första minne skrev jag ner i min självbiografiska bok Parvus: att jag minns när jag döptes. Det var ingen annan än Ivar Lo Johansson som trodde det var sant. Han hade själv ett ännu tidigare minne, berättade han. Som lindebarn låg han i en korg under skuggan av en ek då föräldrarna arbetade på åkerlandet. I sin linda som Jesusbarnet av konstnärerna avbildats låg han och tittade sig om i världen. Plötsligt ser han med förskräckelse rakt ovanför sig en spindelväv i sin tråd, firande sig mot jorden, och han mindes ännu skräcken han kände. Senare vid en av hans födelsedagar illustrerade jag denna händelse, jag tror det var för Folket i Bild Kulturfront. Jag minns att Ivar med ett nöjt leende konstaterade att det var den mest porträttlika avbildning av honom som gjorts."
ur "Minnen från ån" i Ågubbens fiskafänge av Sven Ljungberg

Ur A Woman's Liberation av Ursula K. Le Guin 1929 - 2018

"to comfort myself and distract my mind I began to sing under my breath, there alone in my tent of red gauze warm with my own breath. I sang the freedom songs we sang in the Hame, and then I sang the love songs Lady Tazeu had taught me. Finally I sang 'O, O, Yeowe,' softly at first, then a little louder. I heard a voice somewhere out in that soft red mist world join in with me, a man's voice, then a woman's. Assets from Voe Deo all know that song. We sang it together. A Bambur man's voice picked it up and put words in his own language to it, and others joined in singing it. Then the singing died away."
ur "A Woman's Liberation" av Ursula K. Le Guin

Fem bra filmer av Jim Jarmusch

I dag fyller den amerikanske filmskaparen Jim Jarmusch 65 år. Ändå sen jag först såg Stranger than Paradise så har Jarmusch varit en av mina favoritregissörer och jag har sett alla hans filmer (förutom fick dokumentärerna, men de säjs vara bra i en genre).
Nedan är en lista med mina fem Jarmusch-favoriter:

Stranger Than Paradise
Jim Jarmuschs andra film från 1984 var som sagt den första jag såg. Älskade och älskar hur den använder Screaming Jay Hawkins Put a spell on you. "It's Screamin' Jay Hawkins and he's a wild man so bug off."

Down by law
I en rättvis värld så hade det här varit den fängelsefilm som hade högsta betyg på IMDb och inte Nyckeln till frihet. En helt igenom underbar film.

Mystery Train
Tre berättelser vävs samman genom att några scener återkommer. En av de tre historierna, om en kvinna som får besök av Elvis spöke, är svagare än de andra, men annars är det en mycket underhållande film. Screamin' Jay Hawkins spelar en av rollerna.

Coffee and Cigarettes
En samling kortfilmer där folk dricker kaffe och röker. Skådespelarna spelar sej själva fast ändå inte. Bland kaffedrickarna märks Tom Waits, Iggy Pop, Roberto Benigni, Jack White, Meg White, Alfred Molina, Steve Coogan och Cate Blanchett (Cate Blanchett har två roller).
De första tre filmerna släpptes först som fristående kortfilmer och även de andra segmenten i filmen fungerar bättre var för sej än att ses i ett streck. Men ser man de en och en så är de mycket roliga.

Paterson
Paterson från 2016 såg jag i förrgår. Det är Jim Jarmuschs bästa på många år. Om en busschaufför vid namn Paterson i staden Paterson som skriver poesi. En lång och långsam film som ändå inte känns lång. I en scen i sluten av filmen så är Masatoshi Nagase som spelar en av huvudrollerna i Mystery Train med.

Citerat från veckans läsning

"hon läste aldrig Böckernas Bok utan att först kasta tärning för att få vägledning.
  'En tärning för kapitlet, och en tärning för versen', var hennes motto.
  En gång frågade någon henne hur hon bar sig åt med de bibelböcker som hade fler än sex kapitel.
  'Jag har mina sätt', sa hon stramt, 'och Herren har sina.'"
ur Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson, övers. Lena Fries-Gedin

"In response to the ship people's abhorrance of slavery, many of the locals – people from this time – had taken the opposing view and started justifying slavery as a natural and just institution.[...]they did basically what Hamilcar had just done and used the ship people's justifications of capitalism as justification for slavery. The notion that the better, more capable, people would rise to the top of such a system also implied that the worse, less capable people should be allowed to sink to the bortom"
ur The Alexander Inheritance av Eric Flint, Gorg Huff och Paula Goodlett

Citerat från veckans läsning

"Förvisso kan poesin rädda världen, men det är ju bara så väldigt få som läser, en utrotningshotad folkgrupp. För säkerhets skull borde man fridlysa dem: sätta upp de få som läser dikter på UNESCO:s världsarvslista."
ur Fiskarna har inga fötter av Jón Kalman Stefánsson, John Swedenmark

"'Og her til høyre,' sa omviseren, 'har vi en såkalt status. De blev regnet for lykkebringende. Troen på statuser var svært utbredt. Detta er en typisk middelklassestatus. Statusen skal stå inntil en vegg, gjerne i et hjørne – såkalt status-krok. Mange hadde egne rom til sin status."
ur "Byen under Boblen (I-XVII)" i Karavane av Tor Åge Bringsværd

10 bra böcker av Simone de Beauvoir

I dag så är det 110 år sen den franska filosofen och författaren Simone de Beauvoir föddes. Hon skrev många bra böcker. Tio av hennes bästa finns på listan nedan. Länkarna går till inlägg om böckerna här på bloggen.

Marcelle
Novell från en tidig novellsamling som först gavs ut 1979.

Andras blod
Roman. Den svenska översättningen var en av de första att ges ut i Panache-serien.

Det andra könet
Klassiker.

Mandarinerna
Roman med franska intellektuella som diskuterar. Har på senare år seglat upp som en av de Beauvoirs populäraste böcker.

En familjeflickas memoarer
Första delen i en självbiografisk svit. Kom nyligen i en nyutgåva. Förhoppningsvis kommer de följande delarna också att ges ut igen.

Brigitte Bardot & Lolitasyndromet
Samling med filosofiska essäer från 40- och 50-talet.

Avled stilla
Roman om Simone de Beauvoirs mors död.

De vackra bilderna
Roman från 1966.

Ålderdomen
Bok om ålderdomen i lite samma stuk som Det andra könet.

Avsked och Farväl till Sartre
Två böcker i en. Farväl till Sartre innehåller intervjuer de Beauvoir gjorde med Jean-Paul Sartre ett par månader 1974. Avsked handlar om de sista åren av Sartres liv. Om hans sjukdom och hans döende.

Citerat från veckans läsning

"vykorten visar inte det verkliga Island utan vår vision av Island, de visar inte blåsten, den nyckfulla och ombytliga väderleken, visar inte blötan, inte de genomvåta hästarna, inte regnstormarna, inte slasket, inte de grå dagarna och överhuvudtaget inte Keflavik. Keflavik är inte Island, är inte en del av visionen. Vykorten visar oss bedrägeriet och det som vi inte törs se i ögonen."
ur Fiskarna har inga fötter av Jón Kalmar Stefánsson, övers. John Swedenmark

"2. Preliminary Analysis of Social Patterns of Extraterrestrial Civilizations Using a Materialist Conception of History"
ur The Three-Body Problem av Cixin Liu, övers. Ken Liu

Läst i december

Den här månaden läste jag inte så många böcker. Åtminstone inte jämfört med en del andra månader i år. Men det här året har varit ett bra läsår.

Bug! The Adventures of Forager av Lee Allred och Mike Allred
Seriealbum. En Jack Kirby-hommage.

Stora Boken I. Dagbok 1882 - 1884 av Victoria Benedictsson
Första av tre volymer med dagboksanteckningar och utkast av författaren. Redigerad av Christina Sjöblad.

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis
En slags novellsamling. Min första Lydia Davis. Jag gillade den.

Dödskallegänget av Joel Hirsch
En roman om magi och Lunds universitet. Författaren har tidigare gett ut böcker som Viktor Algren.

En svensk kändis av Alma Kirlić
Debutroman. Bokcirkelbok.

Tidens mörka rygg av Javier Marías
Min första Javier Marías. Jag var inte helt såld på den. Kanske för att det är en bok om en annan bok Marías skrivit.

Sång till gryningen av Moon Chung-hee
Koreansk poesi.
"Var någonstans måste jag gå/för att återvända till/en nyutslagen vår?" övers. Lars Granström

Hamlet sade det vackrare av Henry Parland
Finlandssvensk poesi.
"Rasande snö!/Om det roar dig – piska luften! Mig når du ej,/bakom millimetertjock glasruta ler jag åt din/– slaskheroism."

Leva trots allt av Yu Xiu Hua
Kinesisk poesi. I Lilla serien. Poeten har också varit med i Lyrikvännen och Karavan (men där har hennes namn transkriberats Yu Xiuhua). Hon säjs vara en av Kinas populäraste poeter. Jag gillar hennes dikter. Det här urvalet består mestadels av dikter från hennes debutsamling.
"Under vintern kan man ännu höra tusen plantor växa/för ljuset ger dem alltid ett sorglöst hjärta." övers. Birgitta Lindqvist

Sista luckan

Mark Millars Swamp Thing är som sagt lite ojämn. Men han fick till ett riktigt bra slut på serien i "Trial by Fire": Swamp Thing 166-171. Ett slut som både byggde på vad Millar själv gjort tidigare i serien och på de andra serierna med Swamp Thing. Så anknyter det nästsista numret till Alan Moores nästförsta ("The Anatomy Lesson").
Det är också en av de bästa John Constantine-serierna. 

Phil Hesters kantiga stil fungerar bra till denna avslutning. Och passande nog finns det ett jultema i berättelsen. Bilden ovan är tecknad av Tester och från det allra sista numret: Swamp Thing 171.

Serien Swamp Thing har efter detta kommit tillbaka i flera omgångar. Men "Trial by Fire" är seriens riktiga slut.

Bakom lucka 23 hittar vi en värld där nazisterna segrade

Egentligen var det meningen att Neil Gaiman skulle ta över Swamp Thing efter Rick Veitch. Men Gaiman avsa sej uppdraget i protest över att Vertigo hade censurerat det nummer där Swamp Thing skulle möta Jesus (omslaget var Swamp Thing som ett kors).

Veitchs avgång innebar en rätt stor försämring av serien. Eller så säjs det åtminstone. Jag har bara läst nåt nummer här och där.
De jag läst skrivna av Nancy Collins har i och för sej haft en viss charm. Hon tog över serien serien med nummer 110. Efter henne togs den över av de två brittiska författarna Grant Morrison och Mark Millar. Med nummer 140.

Morrison och Millar är numera rätt stora namn i superhjältegenren. Och Morrison var redan då 1994 framgångsrik. Men början på deras Swamp Thing är rätt usel. Våldsam och mörk på ett närmast parodiskt sätt.
Morrison lämnade serien rätt snart och Millar blev den ende författaren. Och efter hand blir serien bättre.

Millars Swamp Thing är ojämn men har två höjdpunkter. Den första är sviten "River run".
När Veitch lämnade serien så färdades Swamp Thing i tiden. Lite som Alan Moores serier där Swamp Thing är på olika planeter. Veitch lät Swamp Thing möta DC Comics-figurer från olika tider.
Millar gör något liknande i "River run" men istället för att ha Swamp Thing vilse i tiden eller i rymden så låter han Swamp Thing hamna i olika världar, olika dimensioner.

I DC Comics universum fanns ett multiversum. Med en värld där hjältarna var skurkar, en värld där Batman och Superman var en generation äldre. Och en värld, Earth X, där Andra världskriget fortfarande pågick och nazisterna hade makten.
De här olika världarna hade avskaffats några år tidigare och slagits samman till en. 

Men de olika jordarna Swamp Thing besöker i "River run" är fritt baserade på dem.

Swamp Thing hade dock tillsammans med en del andra serier flyttats över till förlaget Vertigo vilket gjorde att Millar inte fick använda Green Lantern utan skapade en analog till honom, en ny liknande superhjälte. Det är möjligt att serien tjänade på det för det är ett av de bästa kapitlena i "River run".

Ett annat är det där nazisterna vann i Andra världskriget. Ett populärt tema i ukronin, eller den kontrafaktiska berättelsen. Fiktion om hur världen hade sett ut om historien vid en tidpunkt hade tagit en annan vändning. Den värld i DC Comics som Millar utgår från här har också använts mer på senare år. För några år sen hade Morrison med den i sin The Multiversity. Den serie skulle jag ville påstå var influerad av Millars Swamp Thing-serie. 

Och i år så hade TV-serierna The Flash, Supergirl, Arrow och Legends of tomorrow en crossover som utspelade sej på denna Earth X.

I Millars variant på temat: "Twilight of the Gods" så återföds Swamp Thing som en golem. Och tvingas ta ställning till frågan om den jord han kommit till förtjänar att överleva trots att den byggts på miljoner och åter miljoner döda.

Bild av Chris Weston.

Waiting for God (oh!) – Rick Veitchs Swamp Thing

"I wonder if he ever gets high? I can just see him toking down some kryptonese red and getting so Stones he thinks he's got a giant gorillahead!"
ur Swamp Thing 79: "Waiting for God (oh!)" av Rick Veitch

Efter att Alan Moore lämnade serien så tog Rick Veitch över på manus. Veitch hade tidigare tecknat en del nummer av tidningen plus skrivit ett nummer. Han hade också tecknat delar av Moores Marvelman/Miracleman.

Veitch skrev tidningen från nummer 65 till och med 87. Det var egentligen tänkt att han skulle fortsatt ett tag till. Men han hoppade av efter ett nummer där Swamp Thing skulle träffa Jesus blev indraget.

Veitchs Swamp Thing hör till seriens bästa perioder. Han bygger vidare på Moore men serien har hans röst. En av figurerna i Swamp Thing är en forskare som skrivit en kritisk bok om superhjältar. Efter Swamp Thing så skulle Veitch skriva ett par uppgörelser med superhjältegenren: Bratpack och Maximortal. Den senare är en slags grotesk version av Superman.

I ett av Veitchs bästa nummer, "Waiting for God (oh!)" så möts Swamp Thing och Superman. Swamp Thing har kommit till Metropolis för att döda Lex Luthor. Vilket Superman försöker hindra. Samtidigt planeras en presskonferens för Superman. De som väntar på honom diskuterar Superman och vad han betyder.
Det är en av de bästa Superman-serierna.

Bild ovan av Rick Veitch och Alfredo Alcala.