Böcker lästa i mars

Jag läste verkligen inte tillräckligt många böcker i mars för att ursäkta den här förseningen. 

Johan August Strindberg av Jan Myrdal 

Den här biografin över August Strindberg ingick i Natur och kulturs serie Litterära profiler där författarer skrev om andra författare. Jag har också Torsten Ekboms bok om Samuel Beckett. I en text på 60-talet så skrev Jan Myrdal att han aldrig skulle kunna skriva en bok om August Strindberg då författaren stod honom för nära. Till slut skrev han ändå denna. Det är en underhållande bok men jämfört med en del annat Jan Myrdal skrivit om August Strindberg ibland lite lättviktig. Men läsvärd.

Myrdal om vin av Jan Myrdal 

En samling vinkrönikor ur tidningen Vår bostad — Hyresgästföreningens tidning (Numera nedlagd och ersatt av Hem & Hyra) där Jan Myrdal hade en vinspalt från mitten av 90-talet och några år framåt. Det är rätt charmiga texter och man får sej en hel del kulturhistoria med på köpet. Gun Kessle har illustrerat. Jag läste den utökade pocketutgåvan. 

Gubbsjuka av Jan Myrdal 

Gubbsjuka är den svagaste av Jan Myrdals jag-böcker. Liksom den tidigare Inför nedräkningen så består den till stor del av tidigare publicerade artiklar som arbetats om och gjorts till en ny helhet. Detta fungerar i Inför nedräkningen och texterna växer tillsammans. Här funkar det inte. Det finns emellertid ett par riktigt starka avsnitt som det där Jan Myrdal sörjer sin hund som just dött. Hade jag satt samman en best of med Jan Myrdals texter så hade jag haft med den. 

Samma, mamma av Hanna Rajs 

"jag är väl rädd att mitt liv blir en vaka / och dikten aldrig lånar mig sitt stöd / för jag kan inte skriva dig tillbaka // för jag kan inte skriva dig tillbaka / som om du satt och vänta någonstans / men ändå är jag dum nog att försöka / att binda mina minnen i en krans" 

Under jorden i Berlin av Friedrich Strindberg 

“När han sedan ibland läste i en tysk tidning att judarna måste utrotas, för annars skulle de utrota tyskarna, eller att slutsegern kom så mycket närmare ju fler brittiska bomber som föll över de tyska städerna, så tyckte han att verkligheten var en ond dröm och hans egna upplevelser overkliga. Vad som står här kan väl ändå inte förnuftiga människor ta på allvar, tänkte han. Och att jag sitter här i ett mörklagt rum, för att inte utrotas som ohyra, det kan inte vara sant. Och om det ändå är sant, hur ska jag i längden kunna undkomma det vansinne, som gripit detta folk?” 

Övers. Britta Höglund 

Roman skriven på tyska 1943/44 om en grupp judar som gömmer sej i det nazistiska Berlin. Det här är en väldigt bra bok. Gavs i Sverige först ut under namnet Friedrich Uhlson. Friedrich Strindberg var son till Frida Uhl och Frank Wedekind men född när Frida Uhl fortfarande var gift med August Strindberg. Jan Myrdal såg till att boken gavs ut på nytt och skrev ett efterord.

Ur Rapport från medelsvensk stad: Västerås av Sture Källberg (1928 – 2026)

”Jag skriver av det jag tycker är värt att spara på och nu har jag sju skrivböcker med svarta pärmar fullskrivna med prosastycken och lyrik. En del av dikterna har jag hittat på själv, men det mesta är avskrift av andras dikter. Nedanför brukar jag anteckna var det har publicerats och när, namn på översättare och annat av intresse.
Ibland finns det små fina verser av mera okända förmågor som jag skriver av ur Folket. På tidningen VI:s tonårssidor hittar man ofta fantastiska dikter, inskickade av ungdomar mellan 15 och 19 år. Ungdomen har blivit mycket frimodigare nu än förr och det beror nog på den bättre skolutbildningen. Annars är det dikter av mera kända författare jag samlat, Ekelöf, Pasternak, Theoderakis, Vreeswijk, Rilke, Alvaros, Strindberg och många andra. Om Strindberg sa man i min ungdom att när han skrev för fullt så åt han lika mycket som två grovarbetare."

ur "Evigt kan inget leva. Gösta Lundwall" i Rapport från medelsvensk stad: Västerås av Sture Källberg

Läst i februari

​ 

Jag har just flyttat så det är därför det här inlägget är lite sent. 

Trots flytten så har jag fått en del läst. Bland annat har jag blivit klar med Jan Myrdals 90-tal. Mina favoriter av hans 90-talsböcker var Fem år av frihet, Inför nedräkningen och Maj. En kärlek.

Fjorton röster om Elsa Grave, red. Kristina Hallind, Eva Lilja, Anna Wieslander & Anna Pia Åhslund

Antologi utgiven av Elsa Grave-sällskapet. Som alla såna antologier lite ojämn men mestadels intressant.

 

Att leva i kinesisk by av Gun Kessle

Bok från 1972 som verkar rikta sej till skolungdom utgiven i Första fakta-serien. Andra titlar i serien är förhistoriska djur, Hur blommor lever och Ut i rymden. Att en sån här kinavänlig bok (även om texten är i en lite mer neutral ton än säj Siv Widerbergs Folkets kraft är stor från samma tid) kunde ges ut i en sån serie säjer en del om tidsandan. Det är i vilket fall rätt fantastiska foton.

 

Mexico — Dröm och längtan av Jan Myrdal (text) och Gun Kessle (bild)

Jan Myrdals och Gun Kessles sista reseskildring tillsammans. Rätt så underbar bok även om man kan ha invändningar här och där. Som på avsnittet om Frida Kahlo där hon avfärdas som konstnär efter att Jan Myrdal och Gun Kessle sett en utställning med hennes ungdomsskisser (som att bygga sin syn på Jan Myrdals författarskap enbart på Pubertet). Men mestadels en mycket intressant bok om Mexiko.

 

I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt av Jan Myrdal

Skriftställning 18. Som flera av de senare skriftställningsvolymerna en temavolym. Som samlar texter om litteratur från 1985 till 1997. Mycket Strindberg. Men också Ivar Lo-Johansson, Sartre, Simenon, Brecht, den norskamerikanska författaren Ole Edvart Rølvaag och flera andra. Jämnast av de senare volymerna i serien.

 

En kärlek av Jan Myrdal

En första kortromansversion av Maj. En kärlek (den sextio sidor långa texten blir i utökad form till de första 127 sidorna i Maj. En kärlek). Gavs ut som första volym i satsningen Veckans bok på förlaget Högmans. I serien kom en nyskriven kortroman ut varje vecka. Idén var att man skulle kunna prenumerera på serien samt köpa häftena på posten och i mataffärer. Tyvärr varade Veckans bok inte särskilt länge.

Eftersom jag har det här projektet med att läsa igenom Jan Myrdals författarskap i kronologisk ordning så kom jag att läsa den här strax innan den längre romanversionen vilket väl egentligen inte är att rekommendera. Det blev mest att jag jämförde versionerna. Dock tror jag att boken går bra att läsa för sej. Karolina Ramqvist sa i en intervju i Jan Myrdalsällskapets nyhetsbrev att det var denna tunna volym som fick henne att fastna för Jan Myrdal.

 

Maj. En kärlek av Jan Myrdal

“[Jan Myrdal] har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[…]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv.”

Ester i Egenmäktigt förfarande.

En annan svensk författare Lena Andersson låter huvudperson i Egenmäktigt förfarande ge bort Maj. En kärlek till sin älskare (på omslaget till den utgåva av Egenmäktigt förfarande jag har så syns Veckans bok-versionen av En kärlek på omslaget). Bägge böckerna handlar om hur huvudpersonernas världsbild och deras kärlekar krockar med varandra. Maj. En kärlek är en ibland obehaglig bok om två människor som gör varandra illa trots eller på grund av att de älskar varandra.

 

Det odelbara ordet av Jan Myrdal

Skriftställning 19. Liksom del 18 en temavolym med texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism från 1961 till 2000.

 

Springa med åror av Cilla Naumann

Svensk roman.

 

The Ministry for the Future av Kim Stanley Robinson

SF-roman om klimatändringar. Det finns ett par passager i romanen siom riktar sej direkt till läsaren på ett sätt som påminde mej om Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist. Vilket i sin tur fick mej att tänka på ett stycke i Sven lindqvists Myten om Wu Tao-tzu: “Är social och ekonomisk frigörelse möjlig utan våld? — Nej. Är den möjlig med våld? — Nej.”

Dessa två metoder — med och utan våld — kan säjas här få sina talespersoner i Frank och Mary. Men till skillnad från i Myten om Wu Tao-tzu så verkar Ministry for the Future säja att förändring är möjlig vilket ger romanen en hoppfull ton trots katastroftemat. Jag läste den på engelska men den finns översatt som Framtidsministeriet.

 

The Complete Peanuts Vol. 4: 1957 — 1958 av Charles M. Schulz

 

Svenska radiopjäser 1968

Länge hade radiopjäser en stor publik och varje år kom ett urval ut i bokform. Det författarna vann i publik då förlorade de tyvärr i varaktighet. De flesta av radiopjäserna är bortglömda i dag. Här finns pjäser av Lasse O’Månsson, Sonja & Jarl Hammarberg-Åkesson och flera till min favority i volymen var Flickan och datamaskinen av Björn Runeborg.

 

TV-teater av Stefan Valmin

Bok från 1972 om TV-teater. Både svensk och utländsk. Ibland kan man undra varför en del av TV-teatern här säjs vara teater snarare än TV-serie som Hemsöborna. Liksom när man bläddrar i radiopjäsvolymerna är  min tanke dock mest hur mycket av det här som försvunnit ur vårt allmänna medvetande. När det begav sej sågs de här pjäserna/tv-serierna av en stor publik och nu är de flesta bortglömda.

 

 

Läst i januari

Året har börjat bra.

Tillståndet av Kent Andersson och Bengt Bratt

Pjäs från början av 70-talet. Rätt tidstypisk sådan på gott och ont. Det är en pjäs inne i pjäsen och stycket får liv när den kommer till det. Hade varit intressant att se uppsatt.

Normandie av Johan Attfors

”Så inspirerande att vara solen / helt enkelt hålla sig undan / långa tider, obemärkt / bakom nedfällda persienner”

Johan Attfors andra diktsamling.

Jakob fatalisten av Denis Diderot

Fransk 1700-talsklassiker. Mycket rolig. Den här var en sidequest i min janmyrdalgenomläsning då Jan Myrdal skrivit förordet till den utgåva jag har.

Mortal Thor Vol. 1: No Gods, No Masters av Al Ewing (text) och Pasqual Ferry (bild)

Det här seriealbumets undertitel är en gammal anarkistisk arbetarslogan. Vilket är förvånande för en superhjälteserie från Marvel. Thor i detta album har förlorat sin odödlighet, sina krafter och sitt minne. Och slåss mot strejkbrytare med hjälp av en vanlig hammare.

Tragedierna av Athena Farrokhzad

Tre pjäser som bygger på de antika dramerna Medea, Antigone och Perserna. De två första av dessa har jag tidigare läst och sett flera varianter av. Två av mina favoriter är Willy Kyrklunds Medea från Mbongo och Alfred Döblins ”Antigone”. Jag tyckte Athena Farrokhzad lyckades väl med bägge dessa. Men min största positiva överraskning här (kanske för att jag inte läst så många versioner av Perserna) var Persernas pris. Allt som allt en mycket bra samling pjäser.

Gäster hos Hagge av Hagge Geigert

”I publiken fanns förresten en gammal dam som en gång var familjen Myrdals barnsköterska i USA. Efteråt kom hon fram till mig och sa:
  – Allt som Jan har skrivit om hur elaka Alva och Gunnar var mot sonen är fullkomligt riktigt. Jag såg och hörde allting.”

Hagge Geigert berättar minnen från sitt program Gäst hos Hagge. Bland annat det med Jan Myrdal.

Häxornas försvarare av Jan Guillou

Bokcirkelbok. På ett ställe här skriver Jan Guillou att han först hade tänkt skriva en roman men när den historiska verkligheten visade sej vara komplicerad och inte hade en självklar hjälte så kunde han inte göra roman av det utan skrev ett reportage istället. Detta säjer något mindre smickrande om Jan Guillous romaner. Som reportage är det emellertid ofta intressant.

Inför nedräkningen av Jan Myrdal

Inför nedräkningen är en blandning mellan essä och roman (pamflettroman för att ta Espen Haavardsholms term) i lite samma still som Jan Myrdals genombrottsroman Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. På senare år så har den fått en viss aktualitet då den tas upp både i De hemliga breven och i Stig Larssons Högt och lågt. Betydligt mer berömmande i den senare än i den förra.  "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva" skriver Stig Larsson. Jag är mycket förtjust i den.

En fest i Liu Lin av Jan Myrdal (med illustrationer av Gun Kessle)

Den sista boken från Liu Lin. En epilog till böckerna om den kinesiska byn. Med Gun Kessles charmiga teckningar. Den här gavs ut som en specialbilaga till Aftonbladet Kultur (en veckotidning gjord av Aftonbladets kulturredaktion) och jag har lyckats behålla mitt ex sen dess. Nu läste jag den till sist i bokform. Men den visade sej inte skilja sej mer än i detaljer från Aftonbladet Kultur-versionen. Förutom att ett recept från Gun Kessle saknas i boken.

Jules Verne-magasinet: En antologi redigerad av Jan Myrdal

”Vi har bägge nyligen läst Jan Myrdals antologi ur Jules Verne-magasinet (Wiken) och är lika hänförda och överraskade av kraften och den höga kvaliteten i dessa texter från ett svunnet fyrtiotal.”

Ur ”Lars Gustafsson” i Relief: författarporträtt av Crister Enander

Jag har en vän som påstår att det här är den sämsta antologin han har läst. Han håller alltså inte med Crister Enander och Lars Gustafsson ovan. Och de gamla science fiction-novellerna i boken är rätt så torra och fyrkantiga. Dåliga översättningar av noveller tagna från b-laget av de amerikanska sf-novellmagasinen. Men det är också det som gör boken intressant. Att dessa rätt så torftiga dåligt översatta (och ibland omilt förkortade) noveller med idéer som behandlats bättre av andra ändå lyckades nå och fängsla sin tids svenska läsare. Och några av novellerna har ändå en kraft som lyser igenom (dessa hade jag gärna haft nyöversatta även om jag förstår poängen med att visa novellerna så som de mötte sin publik). Liksom Meccano-boken så är den här antologin en slags pendang till Barndom-sviten.

När morgondagarna sjöng av Jan Myrdal

När Jan Myrdal hade haft sin hjärtoperation så ska hans förlag ha legat på honom för att skriva kontrakt för en fjärde bok i Barndom-sviten. Det här är inte den boken (även om det är möjligt den skrevs på det kontraktet). Men det är en självbiografisk roman som utspelar sej några år efter den självbiografiska romantrilogin. Så det blir lätt att man jämför den med Barndom-böckerna. Som den inte är riktigt i nivå med. Men det är ändå en riktigt bra roman. Och en av dem jag tyckte växte vid den här (gen)omläsningen.

André Gill av Jan Myrdal

En samling karikatyrer eller charger av den franske 1800-talstecknaren. Till varje bild kommer kommentarer av Jan Myrdal. Ofta utförliga som en slags miniessäer om personerna som André Gill avbildat. Jan Myrdal får ofta kritik för att skriva om obskyra historiska händelser. Senast såg jag detta i en text om Den onödiga samtiden i DN häromåret. Men man lär sej en hel del om historia när man läser Jan Myrdal. Det franska 1800-talet blir mer levande. Mindre dunkelt.

Drömmen om det goda samhället: Kinesiska affischer 1966 — 76 av Jan Myrdal

En museikatalog från en utställning på Folkens Museum Etnografiska med Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar från kulturrevolutionen. Utställningen fick mycket och hård kritik när det begav sej. (Ett svar på en del av denna från Jan Myrdal hade rubriken ”Liberaler har mycket att lära om åsiktsfrihet”). Jan Myrdals syn på kulturrevolutionen var egentligen inte helt entydig. Han var entusiastisk till en början och såg den som ett sätt för Kina att undgå att gå samma väg som Sovjet: Men efter störtandet av de fyras gäng blev han mer kluven. Han hade också kinesiska vänner som råkade illa ut under kulturrevolutionen. I texten i den här katalogen skriver han att det var ett misslyckande att låta studenter och intellektuella arbeta på landsbygden. Ändå hamnar han till slut i nåt slags försvar för kulturrevolutionen. Vad man än tycker om kulturrevolutionen så har dessa affischer ett historiskt intresse. Katalogen är tyvärr lite för liten för att affischerna ska komma till sin rätt. 

La Cheffe: Roman om en kock av Marie NDiaye

Fransk roman om en kvinnlig kock. Jag tyckte mycket om denna.

Det oföreställbaras vinge av Göran Sonnevi

”Alltid dessa sjukhus   I Gaza.   I Vietnam   Minns hur jag gick med bössan i hand, under karnevalen i Lund 1966, för FNL, och vädjade om bidrag   Jag sade något om att sjukhus bombats där   Minns misstron jag mötte   Sanningen söker oss, med sin oro”

Honung och ättika av Anne Tyler

Den här romanen ingick i en serie där författare skrev moderna versioner av Shakespeare. Bland de som skrev böcker i serien märks bland andra Margaret Atwood och Jeanette Winterson (hennes bok har jag läst). Anne Tylers bok bygger på Så tuktas en argbigga (Shakespeares omarbetning av 10 things I hate about you). Den är rätt underhållande men kanske inte bästa valet som min första bok av Anne Tyler.

Läst i december

Förra året så läste jag 170 böcker. Ett dussin av dem läste jag förra månaden.

Alva: ett kvinnoliv av Sissela Bok 

En bok om Alva Myrdal skriven av hennes äldsta dotter.

Jan Myrdal: En kronologisk bibliografi 1943 — 1992 sammanställd av Erik Edwardsson, Erik Göthe, Hans Gabrielsson och Ann Tobin
​”Det är därför det gjorde mig glad när man började arbeta på en ny, rättad, uppföljd och utarbetad bibliografi. Det är nämligen så att jag har en dagdröm. Någonstans i det okända därbortom muren finns en ännu ofödd — som är som jag var när jag var femton, sexton och började på allvar upptäcka det skrivna. Lika surrig, lika osäker, famlande och krånglig kanske men någon som också letar sig fram, ser efter, läser gamla lägg, följer orden. Det skall gå att få fram vad jag skrivit.”
ur Inför nedräkningen av Jan Myrdal
Kan man egentligen säja att man läst en bibliografi? Under min kronologiska genomläsning av Jan Myrdals författarskap har jag åtminstone använt mej av denna. Men nu har jag nått tiden efter denna bibliografis slut. (Bibliografin bygger vidare på den tidigare Jan Myrdal: Kronologisk bibliografi 1943 — 1976 sammanställd av Britta Lena Jansson.)

Bortom berg och öknar: Tre klipptempel vid Sidvägen av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text) Museikatalog från en utställning av Gun Kessle på Östasiatiska museet. Trots titeln anknyter utställningen till boken Bortom bergen och inte Bortom berg och öknar. 

När Västerlandet trädde fram av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text)
"Det här är en bok att bläddra i" skriver Jan Myrdal i det andra kapitlet i den här boken med foton på norska och franska medeltida kyrkor. Och det är det verkligen. Det är också en mycket mer bläddervänlig utgåva än den första versionen av boken: Ondskan tar form. Och först tänkte jag därför hoppa över att läsa om Ondskan.... Men skillnaden mellan texterna är tillräckligt stor för att det känns att det var lönt att läsa bägge.

Poeten Myrdal av Jan Myrdal 

"Enfaldens heliga fusiljärer / låter nackskjuta andens partisaner / under den estetiskt tuktade / kyligt översnöade prydnadsboken / vid dårskapens vindsvepta vinterväg." 

Tidens ålder av Jan Myrdal

Sextonde volymen i skriftställningsserien. Samlar texter från 1983 till 1991. Det är märkbart hur mycket trögare det är att läsa den här än den föregående volymen i serien En annan ordning trots att stora delar av volymerna täcker samma tid. Men En annan ordning hade en mer litterär inriktning medan Tidens ålder huvudsakligen innehåller politiska texter. Och Jan Myrdals politiska sida är vid den här tiden ofta rätt trist läsning. Också när han har rätt. Vilket han har ibland som i motståndet mot Irak-kriget. Vid den här tiden börjar debatten om "vänsterns skuld". Och även om det naturligtvis finns en del hos "vänstern" man kan kritisera i allmänhet och hos Jan Myrdal i synnerhet är det intressant att notera att idén om vänsterns skuld åtminstone i Kay Glans fall används för att legitimera just USA:s invasion av Irak.

5 år av frihet av Jan Myrdal

En gigantisk bok rent fysiskt och rätt så stor på andra sätt med. Har undertiteln "1830 — 1835: Daumier & Grandville mot bankirernas kung Päron". Innehåller politiska skämtteckningar av de två nämnda konstnärerna och några till samt en del texter om tecknarna. Teckningarna är återgivna i originalstorlek. "Rasande fina bilder" som Jan Myrdal skriver. Jag minns när den gick på rean i mitten av 90-talet och det var en stadigt minskande hög av den i bokhandeln och jag satt med två vänner och fikade och pratade om att kanske köpa den trots det även efter rean höga priset. "Det är mycket bok för pengarna" som en av dem sa.

Det nya Stor-Tyskland av Jan Myrdal

Sjuttonde volymen i skriftställningsserien är en temavolym om Tyskland. Samlar texter om landet från 1956 till 1992.

The Mystery of the Meanest Teacher: A Johnny Constantine Graphic Novel av Ryan North (text) och Derek Charm (bild)

Stalins fotografer: Pressbilden som vapen under den första femårsplanen 1929 — 1932 av Torsten Palmær, Jan Myrdal och Olle Stenholm

(Ja, den första femårsplanen tog bara fyra år.) Foton från Sovjetunionen. De var en del av propagandan så man får ta deras källvärde med en nypa salt men det är en fascinerande bok att bläddra i. 

Jag läste den som del i mitt Jan Myrdal-projekt. Ofta kallas och avfärdas Jan Myrdal som stalinist. Jag tycker inte det är en riktigt rättvis beskrivning. Den här boken är emellertid inte bästa argumentet mot den benämningen.

Till vildingarnas land av Maurice Sendak

Hittade ett slitet ex av den här i mitt lokala biblioteks 'ta en bok lämna en bok'-hylla och fick lust att läsa om den. Det är en mycket charmig bok.

Maigret på nattklubb av Georges Simenon

Kriminalroman. Också den här läste jag med inspiration från mitt Jan Myrdal-projekt då Jan Myrdal flera gånger skriver om Simenon. Det var min första Simenon. Den var rätt okej.

Konungens återkomst av J. R. R. Tolkien

Sista delen i Tolkiens klassiska fantasytrilogi. Jag började läsa trilogin när jag var typ tio men gav upp. Nu fyrtio år senare är jag äntligen klar. 

Poeten Myrdal

”​Jag stack hemifrån när jag var sexton år. Under de fyra åren därefter kom jag att se ett inte föraktligt antal polisstationer från insidan.[…](Mitt påstående att jag skrev dikter gjorde mig dessutom än mer suspekt. Dikt, horsbrott, samhällsomstörtande verksamhet och yrkestiggeri är för den normale polismannen synonyma begrepp.)”

ur Söndagsmorgon av Jan Myrdal

I sin ungdom skrev Jan Myrdal förutom romaner, noveller och pjäser även poesi. Emellertid blev inga av hans diktsamlingar antagna av förlagen (senare när han var en etablerad författare gav Jan Myrdal ut prosa- och diktsamlingen Pubertet som han skrev redan 1947). En hel del dikter publicerades dock i tidningar och tidskrifter på 1950- och 60-talet.

Nu har det kommit ett urval av dessa dikter som första häftet i Jan Myrdalsällskapets skriftserie: Poeten Myrdal. Redigerat av Anders Mård som också skrivit förordet och intressanta kommentarer till en del av dikterna. Det 32-sidiga häftet är illustrerat med bilder av Jan Myrdals livskamrat Gun Kessle.

Här finns dikter från 1947 (en dikt från Pubertet – samma dikt som jag valde att citera ur i min genomgång av mina lästa böcker i januari i år) till 1966 (dikten ”Ståndrätt” som här feldaterats till 1970 då den också publicerades i en annan tidskrift, flera av dikterna här har tryckts mer än en gång). 

Att häftet ger ett lite splittrat intryck är oundvikligt. Då det är dikter från olika stadier av poeten Jan Myrdal. En av dikterna är direkt dålig. En hyllningsdikt till den östtyska ungdomsorganisationen Freie Deutsche Jugend på tyska. Men de flesta av de andra dikterna är om än lite kantiga rätt så bra.

En del av dikterna här har tidigare funnits tryckta i Ett femtiotal och i olika Skriftställning-volymer men ungefär hälften var nya för mej. En dikt den arturlundkvistiga ”I vädurens tecken” har aldrig tidigare publicerats.

Här finns kärleksdikter och politiska dikter och dikter som ”Vi är inte ensamma” (som vi får i två olika versioner samt en fransk tolkning) som är både och.

Jan Myrdal-läsaren kommer att känna igen en del teman från Jan Myrdals skriftställarskap. Som i ”Stormannen” och ”Dagsmarscherna” om att det är folket som skapar historien: 

”Ja, de brända byarna finns kvar.

och de dräptas arbete är inte borta.

Men var finns härförarnas soldater?

Ökenvinden har längesedan suddat ut deras spår.

Stupade i främmande jord

flöt deras gravar bort i snösmältningen.

Glömda och övergivna.

Ett genomborrat bysantinskt guldstycke i en 

       sörmlandsåker.”

(Ur ”Dagsmarscherna”)

Varför slutade då Jan Myrdal skriva dikter? I en text från 1966 (samma år som den nyaste dikten i Poeten Myrdal) så skriver han att den som skriver lyrik kan röra sej friare än den som gör film men att ”Lyrikens frihet är även den i högsta grad skenbar. Dess publikunderlag för litet.” Men det är nog också så som Jan Myrdal säjer i en dokumentär att han inte skriver dikter för att andra gör det bättre. Det är knappast en slump att häftets allra bästa dikt är en berättande dikt: ”En berättelse om Heinz som sköts i fälttågets andra år”. Det är en dikt skriven i en lyrisk tradition (Heine, Brecht) och med vokalrimmande slutord. Men man skulle lätt kunna tänka sej den omgjord till en novell eller skriftställning.

”En berättelse om Heinz som sköts i fälttågets andra år” är som flera andra dikter i Poeten Myrdal ursprungligen från diktsamlingen I vädurens tecken (1952/1953). Den blev refuserad men Stig Carlson (poet och redaktör för Lyrikvännen) rekommenderade den för utgivning. Den var alltså rätt nära att komma ut. 

Hade Jan Myrdal debuterat med den diktsamlingen så är det mycket troligt att han skrivit fler dikter och blivit en bättre poet liksom hans prosa efter hand blev bättre (”Dock kanske man inte är så mycket bättre än andra./(Kan ju inte undgå att påverkas av det andliga klimatet.)/Men man blir väl med tiden,/med hårdheten, skickligheten och kunnandet./Och då ska det, fan ta mig,/spelas upp en annan musik.” ur ”Kvällstankar över nyare svensk litteratur” (1955)).

Poeten Myrdal bjuder på ett smakprov på en väg som skriftställaren Jan Myrdal inte fortsatte på. Det är ett mycket intressant häfte. En passande och lovande inledning på Jan Myrdalsällskapets skriftserie.

Läst i november

​I november läste jag elva böcker varav åtta hade med Jan Myrdal att göra. Jag har nu läst klart Jan Myrdals 80-tal i min kronologiska genomläsning av hans författarskap och mina tre favoriter från det decenniet är Barndom, Ord & Avsikt och Indien väntar.

Halvblodsblues av Esi Edugyan 

Jag gillade starkt tv-serien Washington Black som bygger på en roman av kanadensaren Esi Edugyan. En dag kommer jag nog att läsa förlagan men nu känns det som för nära i tiden. Så istället läste jag hennes Halvblodsblues som handlar om ett jazzband i 30-takets Berlin och ockupationens Paris. Det var en spännande bok.

Limpan av Allan Edwall

Roman av Allan Edwall som också filmats med Allan Edwall själv i huvudrollen. Kändes tyvärr som en till en alltför tunn tråd utdragen novell. Bokcirkelbok.

Myrdaliana Årgång 2 2025, red. Gustaf Erling, Anton Honkonen, Benny Larsson och Anders Mård

Andra årgången av den här årligen utkommande boken med texter om Jan Myrdal är tjockare än första. 
En av höjdpunkterna är en lång inledande text om Jan Myrdals förhållande till musik av Anders Mård (jag har emellertid inte hittat alla spotifylistor som essän utlovar). Här finns också en recension av Lars Åke Augustssons Myrdal-bok (som jag själv skrev om för nåt år sen i en genomgång av vad jag då läst) av Carl Erland Andersson och ett kapitel ur Perry Johanssons Jan Myrdal-biografi som hittills bara funnits på nätet (och som ärligt talat har stora brister men det är ändå kul att ha ett utdrag i bokform).
Bland det roligaste i boken är inslagen märkta ”ur Arkivet” med allehanda tidningsurklipp.
Det är över huvud taget en rolig bok och det är kul att serien fortsätter.

En annan ordning: Litterärt och personligt av Jan Myrdal 

Eller den femtonde skriftställningsvolymen. Som jag skriver på länken ovan så är detta ”den mest underhållande av de senare volymerna i serien. Om man i en del av dessa får vaska rätt noggrant för att hitta fram till guldkornen så är En annan ordning intressant läsning boken igenom.”

Så inriktar volymen sej till skillnad från den som kom innan och den som kommer efter som undertiteln säjer mer på det litterära än det politiska. Och Jan Myrdals litterära texter från den här tiden har åldrats bättre än hans politiska.

En Meccanopojke berättar av Jan Myrdal 

En gång hittade jag den här på halva priset på bokrean och valde att inte köpa den eftersom jag inte var inte av meccano. Två år senare köpte jag den på ett antikvariat för dubbelt så mycket pengar. Min Myrdal-samling hade blivit större och jag ville nu ha allt – även böcker om meccano.

Boken handlar nu inte enbart om meccano. Utan här finns också självbiografiska avsnitt och texter om Jan Myrdals katter och hundar. Det är också en slags pendang till Barndom-sviten. En underhållande bok.

Tolv på det trettonde av Jan Myrdal 

Den avslutande boken i Barndom-sviten. De tre böckerna ges sen ut i en volym. Och jag var frestad att fuska lite när jag valde de bästa 80-talsmyrdalarna ovan och ta den samlingsvolymen. Men även om man kan se romanerna som ett verk så finns det skillnader mellan dem. Så har Barndom två tidslinjer: barnets och den vuxna berättarens medan den här boken bara har ett tidsperspektiv. 

Det är en stark avslutning på en av de stora svenska barndomsskildringarna.

Franska revolutionens bilder av Jan Myrdal

Katalog till utställning med samma namn med undertiteln Jean-Louis Prieur (1759–1795) och hans teckningar av revolutionens skeenden 1789–1792.

Till Prieurs teckningar kommer Nicolas de Chamforts texter. Och texter av Jan Myrdal om franska revolutionen.

Bilden ovan skildrar Bastiljens fall.

På resa av Jan Myrdal och Gun Kessle 

Texter av Jan Myrdal och foton av Gun Kessle (men ett par texter är skrivna av Gun Kessle och några foton tagna av Jan Myrdal) från 1958 till 1990 om resande. Ibland hela artikelserier som den om Burma (som nämns i De hemliga breven där Gunnar Myrdal uppskattar dem) ibland bara ett smakprov som en text som ingick i en serie om Förenta staterna.

Den här boken kan ge ett lite splittrat intryck när man läser den från pärm till pärm men i mitt projekt med att läsa Jan Myrdal kronologiskt så har den gett mycket.

Dog Songs av Mary Oliver

” HOW IT BEGINS // A puppy is a puppy is a puppy. / He's probably in a basket with a bunch / of other puppies. / Then he's a little older and he's nothing / but a bundle of longing. / He doesn't even understand it. // Then someone picks him up and says, / ’I want this one.’”

Lag & ordning av P. O. Ultvedt

Teckningar från 1972 till 1986. Ursprungligen publicerade i Folket i Bild / Kulturfront. De flesta illustrerade texter av Jan Myrdal som också skrivit bokens efterord. Bilderna ovan beledsagade emellertid ett romanutdrag av Anders Ehnmark.

Tvivel och övermod av P. O. Ultvedt 

Katalog för P. O. Ultvedt-utställningen på Malmö Konsthall 1988. Innehåller även några av teckningarna i boken ovan samt Jan Myrdals efterord till densamma.

Ur Year of the Tiger av Alice Wong 1974 – 2025

​"It quickly became apparent that I did not have enough upperbody strength to push myself, and I soon transitioned into my first electric wheelchair.

  The clouds parted, the disabled angels sang, and I took my rightful place on my motorized throne. It was total liberation: I was in a comfortable position and, most important, in control.”
ur ”First-Person Political: Musings from an Angry Asian American Disabled Girl” i Year of the Tiger av Alice Wong

Läst i oktober

Jag var sjuk stora delar av oktober men fick ändå en del läst. Bland annat fortsatte jag med min kronologiska genomläsning av Jan Myrdals författarskap. Detta projekt dominerar månadens lästa böcker.

Strömavbrottets barn: Texter om konst, våld och fred 2010 – 2018 av Johannes Anyuru

En del av texterna och dikterna är gjorda i samarbete med andra författare.

Mycket intressant läsning.

Den frivilliga läsaren: Läsningens politik i Sverige efter 1945 av Åse Hedemark & Linnéa Lindsköld

"Eftersom utgivningen var specifikt riktad mot just arbetarklassen och de som inte regelbundet läste böcker var priset en viktig aspekt. En ambition var därför att priset för boken skulle följa priset för ett cigarettpaket."

Om En bok för alla

Den frivilliga läsaren handlar om hur politikerna försökt få befolkningen att läsa och med vilka argument och vilka medel.

Vi, de drunknade av Carsten Jensen

Den här tjocka danska kollektivromanen har jag haft med mej som läsning när jag varit och åkt nånstans och läst när jag suttit och väntat på folk eller bilar (alltså läst performativt om man ska tro den senaste diskursen). Vilket gör att den tog mej lång tid att bli klar.

Jag gillade den men blev förvånad över hur nära den rena äventyrsromanen den ibland kom. Det finns till och med huvudjägare med i boken.

Bortom bergen av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text)

Fascinerande bilderbok med foton på gamla statyer i Asien. Bilderna är huvudsaken i detta samarbete mellan Gun Kessle och Jan Myrdal och därför står hennes namn först. Men även i böcker där Gun Kessles namn står efter Jan Myrdals (som i Kinesisk by 20 år senare nedan) så har hon haft ett inflytande på innehållet också förutom bilderna. Som Jan Myrdal skriver här: ”det är inte så enkelt att det är ett arbete där Gun Kessle fotograferat bilderna och Jan Myrdal skrivit texten.[…]Det är ju nu mer än ett kvarts sekel vi inte bara rest och arbetat tillsammans utan också levat samman och talat samman. Det är svårt att reda ut vem som ytterst varit ansvarig för vad”

Barndom av Jan Myrdal

I inlägget om Den trettonde jag länkar till nedan skrev jag att ”Det har skrivits många barndomsskildringar. Man kan ägna en lång stund åt att räkna upp bra sådana.

Ja, bara att rabbla bra skandinaviska barndomsberättelser kan man roa sej med ett bra tag. Jag tycker att Myrdals Barndom är en av de allra bästa.

Den tillhör också hans mest lästa, kritikerrosade och översätta.”

Och den håller fortfarande.

(Jag skrev också – år 2015 – att Modernista planerar ge ut en nyutgåva ”nästa år”. Den nyutgåvan har Modernista skjutit upp och skjutit upp. Nu heter det tio år senare att den ska komma ut 2027 men jag tror inte du kan lita på det.)

Den trettonde av Jan Myrdal

Som titeln antyder är detta den trettonde volymen i serien skriftställning. Innehåller dels texter från 1980 till 1983. Och dels äldre texter om skrivande. De senare utgör nästan halva boken och det finns flera texter kring arbetet med Barndom (länken ovan handlar mest om den boken).

Att den är inriktad kring skrivande gör det till en av de intressantare av skriftställningsvolymerna. Tyvärr är det den allra sämst korrlästa.

Kinesisk by 20 år senare av Jan Myrdal (text) och Gun Kessle (bild)

Jan Myrdal och Gun Kessle åker tillbaka till byn Liu Lin. De börjar nu bli kritiska till Kinas utveckling. Den bästa av uppföljarna till Rapport från kinesisk by.

En annan värld av Jan Myrdal

Del 2 i barndomstrilogin. "Jan Myrdal är lika hänsynslöst solidarisk med barnet den här gången och själv har jag svårt att föreställa mig hur den läsare ska vara funtad som icke tar den elvaårige pojken till sitt hjärta" skrev Klas Östergren när den kom ut. Och också den här höll.

Ord & Avsikt av Jan Myrdal

Detta är en av mina favoritböcker av Jan Myrdal.

I 14! nedan finns ett personregister till skriftställningsvolymerna och några närliggande böcker. En av de närliggande böckerna är Ord & Avsikt. Essäerna i den här boken bygger på texter publicerade i tidningar och tidskrifter som arbetats om så att de går in i varandra. Jan Myrdal skulle komma att arbeta på liknande sätt med de två sena jag-böckerna Inför nedräkningen och Gubbsjuka.

14! av Jan Myrdal

Den fjortonde skriftställningsvolymen samlar texter från 1983 till 1987. Nästa volym samlar texter från samma period men den är mer litterärt inriktad och den här mer politiskt. Jan Myrdal står nu nära högern i många frågor bland annat i sin allt hårdare kritik mot Sovjet (”den ovanliga alliansen mellan försvarshögern och pekingvänstern” som Sven Lindqvist skriver (i ett brev till Agneta Stark den 4 november 1981) i boken nedan). Och en del av dessa texter som de om Sovjets invasion av Afghanistan är bra (och är tydligt anti-imperialistiska) men ibland i texter om gränskonflikter och liknande är det lika tråkigt som att läsa en militärt överintresserad person på twitter.

Nöj dig aldrig, skrev du av Agneta Stark och Sven Lindqvist

"Det var spännande att få upptäcka dig lite. Hoppas det inte var sista gången."

Sven Lindqvist i brev till Agneta Stark 31 juli 1978

”Inte ens november kan nå mig i år.”

Agneta Stark i brev till Sven Lindqvist 10 november 1980

Undertiteln till den här boken är ”Brev om arbete, samhälle & kärlek 1978 – 1986” (fast bara ett brev är från 1986). Och den består av brev mellan skribenterna under en period när de först har ett kärleksförhållande och sen har en emotionell affär. Sven Lindqvist är under den här perioden gift och ger ett inte alltid så sympatiskt intryck i breven: helt oförstående inför att hans hustru inte uppskattar detta förhållande.

Breven är emellertid en spännande läsning och handlar om mycket mer än brevskrivarnas kärleksaffär (som man i och för sej också följer med spänning).

Man har skjutit ett lejon av Maria Wine

"När jag började jaga mina barndomsminnen vände de sina hotfulla ansikten emot mig, störtade sig över mig och kastade mig in i ett mörker där de slog mig med tunga järnnycklar."

Detta är bokens första mening som borde tillhöra de klassiska inledningsmeningarna i nivå med de med höghuskrus och predikstolar.

En till bra barndomsberättelse att rabbla upp.

Läst i september

I september blev jag klar med Jan Myrdals 1970-tal i min kronologiska genomläsning av hans författarskap. Hans 1970-tal var betydligt ojämnare än hans 1960-tal. Mina tre favoriter från det myrdaldecenniet är Karriär, Ondskan tar form (med Gun Kessle) och Skriftställning 5.

Om uträkning av omfång 3 av Solvej Balle 

Tredje romanen om kvinnan som fastnat i en evigt återkommande novemberdag. I den här delen så möter vår hjältinna en man som också är fast i dagen. På senare år har ett par av de bästa tidsloop-berättelserna – TV-serien Russian Doll och långfilmen Palm Springs – haft mer än en person som är fast i tidsloopen. Och greppet ger den här danska romansviten välbehövlig ny energi. Det är ändå svårt att se hur berättelsen ska klara att fylla hela sju böcker (tänk dej en Groundhog Day-franchise med sju Groundhog Day). Men däri ligger också en del av spänningen i läsandet.

Har revolutionen plats för sorg?: Postumt samtal med John Berger av Peter Ekström 

Peter Ekström "intervjuar" den döda John Berger som svarar med utdrag ur intervjuer och böcker. Det blir en slags The Essential John Berger. Läste den här efter Peter Ekströms Andra sätt att se på konst (men den här kom först) som tacklar liknande teman som de som diskuteras här.

Det möjliga av Lars Forssell 

"Men i tystnaden var det någon som sjöng / Starkt, inte sprött / varför och hur? / Och frågar du: Vem var det som sjöng? / så blir din fråga ett svar // Jag är ledsen som du / Jag vill gå min väg / men låt oss gå med långsamma steg / Mitt huvud är tomt, jag är feg som du / men vi har några timmar kvar // Och någon sjöng / Vem var det som sjöng? / och sången var underbar."

Skönhet är ett sår av Eka Kurniawan

Indonesisk roman. Jag tror min första indonesiska roman. Bokcirkelbok.

A Place for Us av Fatima Farheen Mirza

Roman om en muslimsk indisk familj i Förenta staterna. 

Kampuchea och kriget (Skriftställning 11) av Jan Myrdal

Kampuchea invaderat av Jan Myrdal 

Kampuchea hösten 1979 av Jan Myrdal

Jan Myrdal avslutar 1970-talet med några av sina mest tveksamma böcker. Jan Myrdals ställningstagande för Demokratiska Kampuchea har med åren kommit att ta allt större del i synen på honom. I debatten konflikten om Gaza har jag sett bägge sidor anklaga varandra för att vara som Jan Myrdal inför Pol Pot. Du kan läsa mer om Jan Myrdal och Kampuchea på länken ovan. Men kort sagt så är de här tre tunna böckerna (fast Kampuchea invaderat är snarare en pamflett än en bok) inte bra och bara av intresse för de som är specialintresserade av den dåtida debatten.

Strindberg och Balzac av Jan Myrdal 

Samlar texter om August Strindberg och Honoré de Balzac och några till texter om litteratur. De flesta från 70-talet. Har bland annat förorden till utgåvorna av Balzac som kom ut på Pan. Men inte Jan Myrdals noter till Liljan i dalen. 

Mycket intressant läsning. 

Indien väntar av Jan Myrdal (text) och Gun Kessle (bild)

Jan Myrdal hade ett vacklande 70-tal men ett bättre 80-tal. Som börjar med en av hans allra bästa böcker Indien väntar. Mer om den på länken.

(En av Janken Myrdals anklagelsepunkter mot Jan Myrdal i efterordet till De hemliga breven var att kapitlet i Indien väntar om Jan Myrdals svärfar Kali Ghosh var "intellektuell stöld" och bygger på Kali Goshs då outgivna självbiografi. Jag har inte sett någon kommentera detta i mottagandet av De hemliga breven. Och jag tog heller inte upp det i min recension. Men tänkte på det när jag nu läste om Indien väntar. Kapitlet består av att Jan Myrdals minns ett samtal med Kali Ghosh och sen berättar om dennes liv. Enligt Janken Myrdal "låtsas [Jan Myrdal] att han själv intervjuat Kali". Men Jan Myrdal påstår inte att kapitlet bygger på en intervju. Det finns ingen källa till levnadsbeskrivningen (Indien väntar saknar källförteckning, vilket så klart är en brist) och det verkar troligt att den bygger på Kali Ghoshs självbiografi. Vilket i så fall borde ha angetts. Det bör emellertid säjas att Kali Ghosh skildras med stor respekt.)

Dussinet fullt: Skriftställning 12 av Jan Myrdal

Samlar texter från hösten 1978 till årsskiftet 1981–82. I länken ovan skriver jag om Per Olov Enquists positiva recension av boken. Där skriver P. O. Enquist om hur Jan Myrdal på 1960-talet befann sej "i den nya vänsterns mitt, stod i själva huvudströmmen" men hur många nu (1982) börjat se honom som reaktionär och säja att han var bättre förr. Numera säjs ibland att Jan Myrdal aldrig bytte åsikter vilket är ett absurt påstående för den som läst honom. 

Demokratins styvbarn av Margareta Persson 

Har undertiteln 'Funktionshinderrörelsen under 150 år" och skildrar funktionshinderrörelsens historia i Sverige. 

Flickvännen av Karolina Ramqvist 

Det är roligt när omtalade romaner lever upp till sina lovord.