Citerat från veckans läsning

"Men redan den våren började jag undra om jag inte drunknat. Om inte det hela var så tydligt och klart för att det var det sista jag mindes.[...]
Om det nu var så att jag gick ner mig och drunknade så blev just de sista ögonblicken utdragna. Tiden blev seg. Man kan säga att det inte kunde vara så då det ju hände så mycket efteråt och jag levde vidare. Men hur kan man säga det? Först är det nu och sedan plötsligt är det ett annat nu och det är som om man blinkar och egentligen kan jag ju inte bevisa att det jag kallar minne och sådant jag varit med om verkligen funnits. Fram och tillbaka tänkte jag på detta att jag kanske drunknat och redan var i dödsögonblicket då tiden sträcktes ut och att detta jag tyckte vara ett nu bara var ett plötsligt uppdykande flak i detta försvinnande."
ur Barndom av Jan Myrdal

"When I turn up the rickety old gramophone/the wow and the flutter from a scratched LP/summons up white walls, the table, the single bed//where Lydia Languish will meet her Le Fanu:/his songs have meant far more to me/than most of the so-called poems I've read."
"LEONARD COHEN: I'm your man" i diktsviten "Sleeve notes" i Hay av Paul Muldoon

Åtta länkar en lördag

Hamlet Mash-Up
Ett videoklipp sammanställt av Geoff Klock med scener ur filmer och TV-serier som citerar Hamlet.

Savage Critic Symposium
Om en serietidning kallad Flashpoint. Den verkar inte vara så mycket att ha. Men diskussionen tar sej en del intressanta vägar både i inlägget och i kommentarerna. Där det bland annat citeras ur en intervju med Jean-Luc Godard om att han gillar TV-serien House: "Somebody's injured, everybody gathers around him, the characters express themselves in hypertechnical jargon — I really like it. But I couldn't watch ten episodes in a row."

Neko Case och Nick Cave och True blood
Neko Case och Nick Cave coverar "She's not there" för vampyrserien True Blood. Man kan höra låten på länken och läsa hur duetten blev av. Det jag har sett av True Blood har inte varit särskilt bra. Andra säsongen var en riff på Backanterna. Att det inte var lika bra som Euripides är en sak. Men till och med Young Hercules utnyttjade backanterna bättre. Sången de spelar i eftertexterna brukar emellertid vara bra (genom Bernur)

Grant Morrison-intervju på Mindless Ones
Om hans nya bok Supergods som är en prosabok om superhjältar. Intervjun tar också upp Multiversity, som fortfarande ska komma ut. Och, i samband med den, ryktet om att Morrison ska skriva en fortsättning på Alan Moores Watchmen. Vilket DC Comics enligt intervjun frågade om han ville göra men Morrison tackade nej.
Intervjun finns också som podcast (med länkar till tidigare inlägg om Morrison på Mindless Ones som är en gruppblogg med rötter i Morrisonfanforumet Barbelith)

Alt Comics
En tumblr med bilder. Från, som namnet antyder, alternativa tecknade serier. Men också en del annat - foton, citat och lite allt möjligt.

10 bra kanadensiska filmer

Det är Kanadas nationaldag. Som de firar med anledning av att den firas tre dagar före U.S.A.s.

Cube

Geometrisk science fiction-skräck från 1997.

Dubbelgångare
Dead Ringers från 1988 var David Cronenbergs första långfilm utanför genrefilmen. Men hans teman känns igen från hans tidigare skräckfilmer. I ett tidigt stadium så skulle de två gynekologerna vara de enda tvillingarna i denna värld. Något som, trots att det inte finns med i den färdiga filmen, vilar under texten.

Exotica
Atom Egoyans långsamma, deprimerande men vackra film om strip-tease och saknad.

Ginger Snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Jesus från Montreal
Fransk-kanadensisk film från 1989 om en teatergrupp som ger liv till ett gammalt passionsspel. En mer rättvis lista hade säkert haft fler fransk-kanadensiska filmer.

Mitt liv utan mig
Den här är gjord av den spanska regissören Isobel Coixet. Men utspelar sej i Kanada med kanadensiskt folk som gör kanadensiska saker. om en kvinna som får reda på att hon snart ska dö och gör upp en lista över saker hon ska hinna med innan dess. Sorglig och upplyftande. Med Sarah Polley huvudrollen. Han som dör i första scenen i Cube spelar hennes läkare.

Scott Pilgrim vs the world

Screwballs
"Bra" är kanske inte riktigt rätt ord för att beskriva den här. Men det är den mest underhållande av 80-talets många sexkomedier. Screwballs har ett mer genomtänkt utseende än såna här filmer brukar ha. Med en lätt överdriven, serietidningsliknande stil. Som en filmatiserad Acke-tidning. Om Acke-serierna handlat om att Acke och Sopprot och de andra försökt att se Veronikas bröst. Så precis som en filmatiserad Acke-tidning.

Shivers
Cronenberg är med två gånger på listan då han är Cronenberg.

Sjöjungfruns sång
Underbar film från 1987 av Patricia Rozmer om en kvinna som är lite eljest. Heter I heard the mermaids singin i original.

UNKLE och Nick Cave

"Money and run" ligger på UNKLEs Only the lonely. En skiva med fem spår som kom tidigare i år.
De fem spåren har fem olika sångare. Det här då Nick Cave.
UNKLE har tidigare gjort en rätt bra remix på Grindermans "Worm Tamer". Och det låter väl mer Grinderman än Bad Seeds (det ryktades ett tag att det skulle komma en ny Nick Cave & The Bad Seeds i år men den verkar inte blivit av).
Brittiska UNKLE har gjort många remixar. Ofta lite annorlunda val. Som Stina Nordenstams version av "People are strange".

Det säjs att UNKLE har ett hologram av Nick Cave på scen när de spelar den här sången live.

När västerlandet trädde fram

I ett av Jan Myrdals brev till Lars Gustafsson i Den onödiga samtiden (som jag skrev om förra onsdagen) skriver han om hur Gun Kessle arbetar med en utställning med fotografier av norska och franska 1100-talskyrkor.

Det ska också bli en bok även om deras förläggare på Norstedt inte är så entusiastisk. "- Kan du inte hitta på något lukrativt att göra under det du håller på med Balzac och elvahundratal?"

En bilderbok blev det. Kallad Ondskan tar form. En liten originalpocket. Med text av Myrdal (skriven efter diskussioner med Kessle). Den kom ut i en ny, omarbetad, utgåva i början på 90-talet - När västerlandet trädde fram. Den stora skillnaden mellan de två utgåvorna är formatet. När västerlandet trädde fram är större och bättre bunden. "Det här är en bok att bläddra i" som Myrdal skriver i bokens andra kapitel.

Boken dokumentarar den franska och norska kyrkokonsten genom svart-vita foton tagna med naturlig ljuskälla. Och den är mycket bläddervänlig.

Gun Kessle står före Jan Myrdal på omslaget. Det är inte av alfabetiska orsaker. De har gjort flera böcker tillsammans där Myrdals namn står först. Detta är framförallt Kessles bok. Och den står i mina hyllor bredvid hennes egna.

St-Julien, Mars-sur-Allier. Nievre, Frankrike. Slutet av 1000-talet. Foto G. Kessle (och fotot av fotot är då taget av mej och gör inte riktigt bilden rättvisa)

Hans Alfredsons fem bästa böcker

Helt plötsligt blev Hans Alfredson idag 80 år gammal. Vi gratulerar!

5.
Lagens långa näsa
En samling mycket underhållande kriminalnoveller.

4.
Å vilken härlig fred!
"Svenska Akademiens ständige sekreterare Rütger Essén meddelade[...]att årets nobelpris i litteratur tilldelats förre rikskanslern Adolf Hitler för hans stora verk om andra världskriget, men även för hans lysande stilkonst i Mein Kanpf och andra essäer och för den lyriska innerligheten i diktsamlingen Ängsblommor och sommargräs."
Boken har undertiteln "AB Svenska Ords beredskapsrevy 1966" och är en pjäs skriven tillsammans med Tage Danielsson. Citatet ovan är ur ett stycke om hur det skulle sett ut i Sverige om vi varit ockuperade av tyskarna sen 1940.

3.
Varför är det så ont om Q?
Vad gav ni för namn åt Boven?

2.
Gummitummen
Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag." Anteckningen från Söndagen den 16 oktober börjar "Idag har jag firat trehundraårsminnet av franska revolutionens utbrott - stormningen av Bastiljen."
Vår hjälte stormar upprepade gånger en egenhändigt uppförd barrikad och skriver hemliga meddelanden som han sen äter upp.

1.
En ond man
"Ett slags roman". Berättelser som kretsar kring den onde mannen i bokens titel. En lysande, obehaglig sverigeskildring.

En ond man blev filmen Den enfaldige mördaren. En lyckad filmatisering gjord av Alfredson själv. Alfredson har gjort mycket annat än böcker. Som en TV-serie om schack.
Om en del av hans verk kan man läsa och se i Helsingborgs dagblad och i DN (där han kallas totalkonstnär).
Åsa Linderborg hoppas att Alfredson får sej ett glas öl i Aftonbladet och Ankan utnämner honom till en stor tragodör.

I DN skriver Jonas Thente om Alfredsons böcker och tar upp tre av de fem på listan ovan. Han håller även han En ond man högst.

Together it's a good line - Peter Falk (1927 - 2011) i Himmel över Berlin

I Wim Wenders och Peter Handkes film Himmel över Berlin från 1986 så spelar Peter Falk sej själv. Och en före detta ängel.
I scenen på klippet ovan så pratar han med filmens huvudperson - "I can't see you but I know you're there". Om glädjen i att dricka en kopp kaffe och i att rita.
Sånt vår hjälte, som är en ängel, inte kan göra. Peter Falk sträcker ut sin hand mot ängeln som han inte kan se eller känna och ängeln trycker den.
En liknande scen kommer senare i filmen. När Peter Falk håller samma tal för en annan buttrare ängel. Som inte trycker Peter Falks hand.
Den sekvensen öppnar för läsningen att Peter Falk i filmen kanske egentligen tillhör den andra sidan. Han frestar änglarna att lämna sina uppdrag.

"I wish I could see your face... just look into your eyes and tell you how good it is to be here. Just to touch something! Here, that's cold! That feels good! Here, to smoke, have coffee. And if you do it together it's fantastic. Or to draw: you know, you take a pencil and you make a dark line, then you make a light line and together it's a good line. Or when your hands are cold, you rub them together, you see, that's good, that feels good! There's so many good things! But you're not here - I'm here. I wish you were here. I wish you could talk to me. 'Cause I'm a friend. Compañero!"

Citerat från veckans läsning

"Men, nu ska vi börja berätta! Och då det står oss fritt att välja vilken utgångspunkt som helst och det är av vikt att redan från början inskärpa att detta är en moralisk och andligt högtflygande berättelse förflyttar vi oss ut i världsrymden och betraktar de kommande händelsernas skådebana ur evighetens synvinkel. Alltså:
Det ligger en liten stad östan om sol och västan om måne just där Ljungdalsälven rinner ut i Bottenhavet."
ur Jubelvår av Jan Myrdal

"It was strange to be served food by Jesus, but the ancient custom that the host should do this for his guests was honoured even in this house."
ur Jesus on Mars av Philip José Farmer

"This is where I sing the science fiction blues. This is my kind of music. I work in an underprivileged, underrated medium, sure, and even within that medium my style offends a whole lot of people. See, I don't mind that antagonism any more. Maybe it powers my typewriter. You have to have something to create against, right?"
ur "Author's note", förordet till Last orders av Brian Aldiss

Gene Colan 1926-2011

Sida från "Swan-song ...of the Living Dead Duck! (klicka på bilden så blir den större). Skriven av Steve Gerber, tecknad av Gene Colan, tuschad av Steve Leialoha och färglagd av Janice Cohen.
Från Howard the Duck 10. Går enklast att hitta i Essential Howard the Duck vol. 1 - där den är i svart-vitt.

5 bästa sommarlåtarna

Midsommar firas traditionellt med obskyr popmusik

All Girl Summer Fun Band - Video Game Heart
Oh don’t you know that it breaks my heart in two,
each time I hear you’re thinking of me.
And when it seems like you don’t really care,
Somehow it makes me think I love you.

These streets are too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.
This world is too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.

The Breeders - Saints
I like all the different people
I like sticky everywhere
Look around, you bet I'll be there
Sommaren är redo när du är det.


Eels - Mr E's beautiful blues
Videon har bilder från filmen Road Trip i vilken låten ingick. Sångaren ser inte helt bekväm ut. "God damn right it's a beautiful day."

Pugh Rogefeldt - Små lätta moln
Från mästerverket Ja, dä ä dä!

The Triffids - Hell of a summer
Man skulle kanske tycka att detta snarare vore en låt för slutet av sommaren snarare än en för midsommar.
Men i kretsen kring Triffids blev uttrycket "it's been a hell of a summer" ett svar på frågan hur det står till som man använde sej av året runt.

(Repris från den juni 2009. Jag har bytt två av sångerna.)

Sommarsolstånd

"Cannily cannily" ligger på duon Tim Hart & Maddy Priors tredje album Summer Solstice.
Tim Hart och Maddy Prior är mest kända för att de var med i Steeleye Span. De hade gett ut två skivor (Folk songs of olde England - vol. 1 o 2) innan det bandet startades. Till skillnad från folkrocksoundet hos Steeleye Span så var duons egna skivor akustiska.

Det tredje albumet kom ut 1971 när Steeleye redan fanns. Det är lite mer instrument på Summer Solstice än på de tidigare.
Som albumtitlarna på de två första albumen antyder så sjöng Tim Hart & Maddy Prior gamla engelska folksånger. "Cannily cannily" är ett undantag. Den är skriven av Ewan MacColl. Och spelades först in av Isla Cameron i början av 50-talet.
Isla Camerons version finns här.

Summer Solstice är den ojämnaste av de tre Tim Hart & Maddy Prior-skivorna. Men förutom "Cannily cannily" finns en del bra spår. Som det inledande "False knight on the road" eller deras version av "Sorry the day I was married"

De tre albumen har getts ut tillsammans på dubbel-cdn Heydays. The solo recordings 1968-1976 (jag vet inte varför det är 1976 och inte 1971 i titeln, kanske finns det ett extraspår eller två)

Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

"Du vet hur det är med författare. När man behöver dem träder de fram ur hyllorna. Står där med ryggarna ut mot rummet och ryggarna tycks nästan omgivna av ett sken. Man sträcker ut handen och går rakt fram, tar ut boken och den faller upp av sig själv och där står texten tryckt och den börjar omedelbart tala."
Jan Myrdal till Lars Gustafsson.





Den onödiga samtiden är en offentlig brevväxling mellan författarna Lars Gustafsson och Jan Myrdal som kom ut 1974. Gustafsson var mitt inne i sin romansvit Sprickorna i muren (dess omkväde "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte." finns med även här) medan Myrdal bör ha skrivit på romanen Karriär.
Samtalet tar sin utgångspunkt i Myrdals första brev i året 1848 och fortsätter i Gustafssons svar över Marx mervärdesteori.
Breven går ut i flera sidospår. Mitt i boken arresteras Jan Guillou och Peter Bratt och IB-affären ligger under den fortsatta diskussionen.

Konst, politik och poesi diskuteras. Och läsande - läsglädjen är det som är gemensamt för alla breven. Vare sej det gäller Marx eller Tranströmer.
Det är en ibland lite svårläst bok. Det hänvisas till böcker och historiska personer som inte ens en beläst läsare sjävklart känner till. Lite motvilligt så medger Myrdal i efterordet till andra utgåvan att fler noter och hänvisningar hade kunnat behövas (en text i Myrdals Skriftställning 5 som tar upp några av de personer som diskuteras i Den onödiga samtiden (Boström, Lasalle) har förklarande noter).

I 2002 års utgåva av boken (som fortfarande går att köpa) kallas den för "en av Sveriges mest utskällda böcker genom tiderna". Vilket är att ta i lite. Flera av de recensioner som diskuteras i den andra utgåvans efterord är mestadels positiva. Men Sven Delblancs och Olof Lagercrantz sågningar av verket kom att få stor uppmärksamhet.

Lagercrantz recension av boken togs upp av Gustafsson i början på hans recension av Urban Hagmans nya bok om Lagercrantz. Som mer handlar om att Gustafsson ogillar Lagercrantz än om Hagmans bok (som i och för sej verkar handla om att Hagman ogillar Lagercrantz).

Recensionen kritiserades av Bernurs blogg, Tomas Forser i Göteborgs-Posten (citerad i kommentarerna på Bernurs inlägg>) och i DN av Stina Otterberg.

Samma stycke av Lagercrantz som Gustafsson tar upp i recensionen kallas redan i efterordet till 2002 års utgåva av Den onödiga samtiden av Gustafsson för "en av de mest hårresande dumheter som denne allmänt mycket dumme man torde ha yttrat".

I 1974 års efterord så driver Gustafsson med samma recension "En filosofie doktor och chefredaktör för Dagens nyheter trodde på fullt allvar att den marxistiska överbyggnadsteorin var en originell idéprodukt av den svenske poeten Lars Gustafsson". Tonfallet har förändrats.

Jag har bara läst Myrdals svar på Lagercrantz recension (i Skriftställning 5, Delblancs artiklar om boken går att hitta i Det är du själv som bestämmer). Om man går efter den så verkar Lagercrantz antingen ha missuppfattat eller förvrängt idén om att samtiden är onödig.
Gustafsson framställer i texten om Hagmans bok å andra sidan samma idé försvagad, som något alla kan hålla med om.
Något till exempel Gustafsson anno 1974 inte gjorde: "Om det verkligen är möjligt[...]att tro att jag mot slutet av boken ansluter mig till din idé om den onödiga samtiden visar det att jag inte har skrivit tydligt tillräckligt".
Det (ung)hegelianskt färgade resonemanget om att ett bättre samhälle har varit möjligt sen 1848 är kanske inte helt oförståeligt om man missförstår. Det finns en del lite knepiga tankegångar i boken. Men flera av dessa är också mycket spännande. Det är en ibland snårig men uppfriskande läsning.

"När min hund vill från ett rum till ett annat och någon av illvilja eller tankspriddhet har stängt dörren och inte hör hundens ylanden lägger den sig helt enkelt ner framför dörren och somnar. Den vet att förr eller senare kommer dörren att öppnas.
Framför en sådan dörr ligger också jag, men jag har svårt att somna."
Lars Gustafsson till Jan Myrdal