Lucka 0 - Bilder från år 2378

sammandrag eller rättare sagt koncentrat av de stora böckerna[...]hade man tid att läsa, och de såldes bra. De var tidsenliga, och det gällde bara att koncentrera dem så mycket att de kunde läsas på några minuter, helst på några sekunder.

Bakom lucka 0 (eller lucka O) så hittar vi ododionspelaren och odoratkompositören Aromasia Doftman-Ozodes, hjältinnan i Claës Lundins Oxygen och Aromasia. Bilder från år 2378 (1878). En ododion är en luktorgel.

Aromasia är en på en gång modern kvinna (för 1878) och rätt gammeldags. När hon läser en 500 år gammal bok om att kvinnans uppgift är att försaka så börjar hon fundera på om man inte hade rätt förr i tiden och att hon kanske skulle ägna sej mer åt Oxygen, en ung man hon är förtjust i.

Som namnen antyder så är boken humoristisk (i ett kapitel förekommer en mindre lyckad ododionkoncert). Den byggde på en tysk förlaga ("efter en främmande idé") som ska ha haft en mer allvarlig ton. Det är mest som tidsdokument (av 1870-talet, inte 2370-talet - även om de är rätt lika varandra) den är intressant. Men den är mer underhållande än de flesta framtidsskildringar från den här tiden.

5 bra skotska skivor

Så är det Skottlands nationaldag igen. Det är färre säckpipor än jag hade önskat i skivorna nedan - jag gillar säckpipor.

Battlefield Band - At the front
"Of all the trades that I do ken, the beggin is the best/For when a beggar's weary he can aye sit doon and rest" - skotsk folkrock när den är som bäst.
Bästa spår: "Tae the begging"

Isobel Campbell & Mark Lanegan - Ballad of the Broken Seas
Campbells och Lanegans röster bryter på ett snyggt sätt mot varandra. Trallvänligare ödesmättad depprockcountry får man nog leta länge efter.
Bästa spår: "Saturday's gone"

Franz Ferdinand - Franz Ferdinand
Skotsk konstskolepop.
Bästa spår: "Take me out"

The Sensational Alex Harvey Band - Framed
Den första Sensational Alex Harvey Band (det finns en skiva bara kallad The Sensational Alex Harvey Band som innehåller flera av låtarna på skivan, jag vet inte o m det är en samling eller den internationella utgåvan). En av Nick Caves favoritplattor.
Bästa spår: "Hammer Song"

Bert Jansch - Jack Orion
Jansch dog tidigare i år. "He could fiddle the fish out of salt water" - eller spela gitarr snarare. Hans tredje soloalbum från mitten av 60-talet.
Bästa spår: "Jack Orion"

Tidigare skottelistor:
10 bra skotska böcker

5 bra skotska filmer

Kommande Bob Dylan-hyllningsskiva

Det sista världen behöver är väl fler Bob Dylan-covers. Men det finns några spår på den kommande 4 CD-tributen Chimes of Freedom: The Songs of Bob Dylan Honoring 50 Years of Amnesty International som jag är nyfiken på (innehållsförteckning finnsHÄR på Cover Me) Som Patti Smiths "Drifter's escape" eller Thea Gilmores "I’ll Remember You".

Pete Seeger är med (han gör "Forever Young", då han är 92 - jag tvivlar på att det kommer att visa sej vara Seegers bästa Dylan-tolkning) och Marianne Faithful. Sinead O'Connor har för länge sen sin bästa tid bakom sej men "Property of Jesus" borde passa henne. Dito med Billy Bragg och "Lay down your weary tune".
Kronos Quartet gör samma sång som Ke$ha, så det är en viss risk för hopblandning av dessa två artisters bidrag.

De yngre artisterna är som vanligt med såna här samlingar kanske inte de mest spännande (åtminstone inte de jag känner igen). Och man hade kanske kunnat önska sej CocoRosie eller Sleigh Bells eller åtminstone Conor Oberst. Das Racist hade säkert gjort en utmärkt "Tombstone Blues".
Nåja - 4 CD fyllda med nyinspelade Dylan-covers vore kanske lite för mycket vilka som än vart med, men pengarna hamnar åtminstone på ett bra ställe.

Samlingen kommer ut den 30e januari nästa år.

Årets kalender: Svenska framtider från förr

I morgon öppnar vi den första luckan (lucka 0) i årets butterkalender.
Den kommer att handla om svenska framtidsskildringar. Romaner och noveller, serier och filmer.
Dystopier och utopier. En förfluten framtid per dag och lucka.
(Just Kallocain kommer vi nog att hoppa över - jag utgår från att du redan känner till den.)

If young girls could sing like blackbirds and thrushes

Jonny Kearney och Lucy Farrell - "Hares on the mountain".
Det är en gammal courting tune som finns i många textvarianter. Kearney och Farrell gör den som duett, något jag inte tror att jag stött på innan.

Från deras debut-EP The North Farm Sessions som kom förra året. Den första fullängdaren, Kite, har nyss kommit ut.

Ur The Devils av Ken Russell (1927-2011)

En förhörsscen ur Russells film om ett nunnekloster där nunnorna blir anklagade för umgänge med djävulen. Klippet är rätt obehagligt.

Jag har tidigare skrivit om Russells Gothic: "Jag ser Ken Russells film Gothic (1986) under ideala förhållanden, det vill säja i ett lätt feberaktigt tillstånd.
Filmen handlar om den kväll då Mary Wollenstonecraft Godwin (snart Mary Shelley) hennes styvsyster , Percy Shelley, doktor Polidori och Lord Byron bestämde sej för att berätta spökhistorier för varandra."

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Jag har tidigare inte haft en albansk boklista då jag inte läst så många albanska författare. Och ett författarnamn dominerar listan nedan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater.

Ismaïl Kadaré - Bröllopet
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster (en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till revolutioneringen av landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen.

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv.

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet.
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden.
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End.
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen.
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle.
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

Klassiska album: Folk roots, new routes

Albumet Folk roots, new routes från 1964 var ett samarbete mellan gitarristen Davy Graham (senare Davey Graham) och sångerskan/sångsamlaren Shirley Collins. Det var på många sätt ett oväntat samarbete.

Davy Graham såg likheten mellan olika sorters folkmusik och spelade gärna engelska folkvisor med österländsk rytm. Idag nämns han kanske oftast för den instrumentala låten "Angie" bland annat inspelad av Simon & Garfunkel (som "Anji" av någonm anledning). Han har ett mycket karakteristiskt gitarrspel och är väldigt mycket en gitarristernas musiker. För oss som inte spelar stränginstriúment kan hans musik låta mer fingerfärdig än lyssningsvärd.

Shirley Collins kom till folkmusiken genom vänsterrörelsen och hade samlat och spelat in sånger tillsammans med Alan Lomax. Hennes skira stämma är svår att ta fel på. I dag är hennes musik stor inom neo-folkrörelsen. Current 93 har gett ut en samling av hennes sånger. Hon är idag ordförande i en engelsk förening för folkmusik och -dans.

Skivans första spår "Nottamun Town" (som jag tidigare sagts var skriven av Jean Ritchie, men den är även om Ritchie står som kompositör en gammal traditionell låt. Ritchie har dock skrivit egen musik.) börjar med Davy Grahams ett par hårda rytmiska takter av Graham som sen bryts av Shirley Collins stämma. Kontrasten mellan gitarrspelet och Collins sång är det som gör skivan.

Även på andra sätt är det en, för sin tid, mycket experimentell skiva. Både blues och jass blandas med de engelska folksångerna. Blueslåtarna blir mycket märkliga. Varken Graham eller Collins har egentligen stilar som passar blues. Här blir kontrasten dubbel. Graham clashar med Collins som bägge bryter med bluesformen. Resultatet i till exempel "Boll Weevil" är märkligt men bra.

Bägge artisterna har ett par solonummer vardera. Grahams akustiska nummer samt Shirley Collins a cappela spår passar in i skivan genom att omges av andra låtar. Men också när Collins kompar sej själv på banjo fungerar på "The Cherry Tree Carol" passar det rätt bra in. "Rif Mountain" är den bästa av Grahams solonummer, inkorporerande österländsk rytm, medan "Love is pleasin'" är bäst av Collins egna.

Men det är låtarna med bägge tillsammans som är de bästa. En typisk är "Hares on the mountain" ne(som man kan känna igen som "Sally my dear" som Pete Seeger gör på Goofin off suite med en lite annorlunda text.)

Låten brukar ibland säjas ha sitt ursprung i Childballaden twa magicians men det är nog fel.
Ett liknande om än försvagat förvandlingstema som i den sången finns dock även här: "If all you young men were fish in the water/How many young girls would undress and dive after?"

Albumet kom i nyutgåva för ett par år sen och ska nog fortfarande gå att hitta som import.

(Från den 2a april 2009. Då fanns det med ett videoklipp med "Hares on the mountain". Men det går tyvärr längre inte att se i Sverige. Härmed avslutas jubileumsveckan.)

Biologiska stridsmedel - ett ansvarsfullt försvar

När det talas om biologiska stridsmedel så verkar många - inte alls alla, men många - fokusera enbart på de negativa sidorna.
Som ett billigt alternativ till kärnvapen - och kärnvapen har sina fördelar, men de lämnar onekligen ett hål i plånboken - fyller biologiska stridsmedel en viktig roll.

En lucka i den terrorbalans som gett oss stabilitet, fred och välstånd har varit att den involverat så få länder och därmed gjort det möjligt för småskaliga konflikter att ta väpnad form. De billigare biologiska massförstörelsevapnen är en lösning på detta.
Viss oro har uttryckts - och inte bara från det extremt pacifistiska lägret - att dessa nya vapen skulle störa rådande maktordning.

Men den upplyste medborgaren kan vara lugnad. Västmakterna har ett stort försprång. Genom att utnyttja krigsbytet av intellektuellt kapital efter det andra världskriget så fortsatte USA förståndigt nog den forskning med biologiskt stridsmedel som tyskarna hade påbörjat. PAX AMERICANA är säkrad.
Så lyssna inte på de populistiska tongångarna. Omfamna framsteget. Inget kan stoppa utvecklingen.


(Från den första varianten av Butter tar ordet. Som fanns innan den här bloggen. Alla texterna på den har försvunnit. Men jag hittade det här utkastet. Jag har skrivit ut förkortningar (som "bio. stridsm.") och lagt till två ord på slutet - annars lät jag det stå som det var. Även om den slutgiltiga texten var mer utarbetad så kan detta utkast ge en föreställning om hur ungefär Ur-Butter tar ordet kunde se ut.)

Citerat från Citerat från veckans läsning

"Men, nu ska vi börja berätta! Och då det står oss fritt att välja vilken utgångspunkt som helst och det är av vikt att redan från början inskärpa att detta är en moralisk och andligt högtflygande berättelse förflyttar vi oss ut i världsrymden och betraktar de kommande händelsernas skådebana ur evighetens synvinkel. Alltså:
Det ligger en liten stad östan om sol och västan om måne just där Ljungdalsälven rinner ut i Bottenhavet."
ur Jubelvår av Jan Myrdal

"Den egendomliga känslan infann sig, att ju mer jag arbetade för att få bort henne, desto tydligare blev hon."
ur "Det blåa ögat" i Spådom av Magnus Dahlström

"Jag anstränger mig till det yttersta för att minnas. Men tänk om det som ligger och mal där i bakhuvudet inte ens smakade gott? Liksom Prousts förkättrade madeleinekaka - detta märkliga bakverk som smulades sönder till en mosig smet en råkall och kulen eftermiddag, i en sked lindblomste till råga på eländet - liksom den förknippas mitt minne kanske bara med något högst ordinärt som jag enbart är förtjust i av sentimentala skäl"
ur Smaken av Muriel Barbery, övers. Marianne Öjerskog

"Hats!
Colours glowed; elegant shapes hypnotized his senses in the beam of the lamp. Hats of myriad descriptions: hats, caps, berets and bonnets; toques, trilbies and titfers; chaperons, chaplets, cornets and coifs.
Soft-crowned hats, stiff-crowned hats, low-crowned and high-crowned; feathered, plumed, winged and gauzed; bicorne and tricorne; boaters and bowlers, homburgs and turbans; gorgets, cowls and hoods; helmets, galeas and aegeas.
And these were just the hats!"
ur The Garments of Caean av Barrington J. Bayley

"om en karl av den bättre klassen, en hederlig man, som, alla nöjen små och stora sammanräknade, kanske icke njuter mer än 996 sådana om året, om - säga vi - en sådan, bland andra divertissementer, förleder några flickor ur arbetarklassen, ett dussin om året, eller ett halvt, allt som det faller sig, så är han lika hederlig, lika väl sedd, lika god för det. Ty det osedliga, som visserligen här sker, angår icke honom, utan drabbar de förförda"
Carl Jonas Love Almqvist, ur "Om folknöjen" i Det går en åska genom tidevarvet

"Blood sometimes affects him unproffessionally".
James Tiptree Jr, ur Up the Walls of the World

"In one city I visited, the entire population had been wiped out by love three times in a row. After the third occasion the only two survivors, a monk and a whore, determined that love should be illegal in their new state"
ur Sexing the cherry av Jeanette Winterson

"Slutligen slöts genom Vatikanens förmedling ett internationellt avtal, som befriade folken från krigets mardröm utan att ändra något i fientligheternas normala utgång. Man beslöt att tiden skulle flyttas fram sjutton år."
ur "Dekretet" av Marcel Aymé, i Mannen som kunde gå genom väggar, övers. Sture Hjerpe

Tiptree-citatet var en gång anledningen till att jag började med Citerat från veckans läsning. Jag hade skrivit av meningen, men den passade inte in i inlägget om romanen.
Bäde Dahlströms Spådom och Bayleys Garments of Caean hade jag tänkt skriva något om, men det har jag inte gjort. Men det är två bra böcker. Garments of Caean en 4:a, Spådom en 5:a.

Scott Pilgrim av Bryan Lee O'Malley

Kraften från kärleken kommer i form av ett svärd.

I den fjärde Scott Pilgrim-boken Scott Pilgrim Gets it Together tar huvudpersonen mod till sej att medge att han älskar Ramona Flowers.
Han drar ut ett svärd ur sitt bröst och i nästa ruta står det, i stora bokstäver, att "SCOTT EARNED THE POWER OF LOVE" medan Scott Pilgrim håller en flammande sabel i händerna. Med denna besegrar han ett av Ramonas Flowers onda ex.


Scott Pilgrim är en kanadensisk serie som hittills kommit ut i fem häften. Den är skriven och ritad av Bryan Lee O'Malley.

Serien som skildrar den tjugotreårige Sott Pilgrim och hans kompisgäng och förhållanden har blivit mycket hyllad.

I mångt och mycket är det en kärlekshistoria. Pojke möter flicka. Tyvärr måste pojken besegra flickans sju onda före detta pojkvänner.

Innan detta med de onda pojkvännerna introduceras i den första boken så har serien hållit sej på en någorlunda realistisk nivå. Scott Pilgrim spelar i ett band Sex Bob-omb med ett fan: Young Neil. Innan han träffar Ramona har han dejtat en sjuttonåring. Vissa mindre icke-realistiska element dyker dochk upp tidigt, med moment hämtade från spelvärlden.

Scott Pilgrim buntas ofta ihop med Corey Lewis serie Sharknife som handlar om en kinesisk restaurang som ständigt blir attackerad av monster. Lyckligtvis kan hjälten förvandla sej till en stor hajman med svärd om han äter en lyckokaka. Bland de som sett serierna som två förelöpare i en ny genre är Warren Ellis som kallat bägge för fight comics.

Och man kan förstå jämförelsen. Slagsmålsscenerna i bägge serierna följer samma slags spellogik där slagsmålsscenerna knyter samman berättelsen. Sopm när Scott Pi.lgrim skallar det första onda exet så hårt att han förvandlas till växel - Pilgrims points för att ha besegrat honom.

Men även om jag personligen kan föredra Corey Lewis, som har en mer lyrisk touch, så är det i skillnaden mellan de två serierna som man kan förstå Scott Pilgrims framgång. Där Sharknife helt enkelt utspelar sej i en värld med monster så ligger Scott Pilgrim någonstans emellan en slackerkomedi och full-on mangamode. Serien är en syntes mellan den självbiografiska genren och den mangainfluerade.

Vilket fungerar bättre i vissa passager än andra. Att Scott Pilgrim måste bekämpa sin flickväns före detta är som en metafor för hur det förflutna hänger på oss inte helt dum. Men hur dessa slagsmål tar sej uttryck och hur de införlivas i serien i stort är med varierande succé. En av ex-pojkvännerna har mentala krafter därför att han är vegan och veganer som alla vet är bättre människor. Vilket är något av en inspirerad idé. Den veganpolis som förekommer i samma sekvens är en något sämre idé.

Men serien handlar inte bara om Scott och Ramona och hugga folk i två bitar, Den fjättrade Ubu-style, utan har också en rad bipersoner. Vars historier fortgår i utkanterna. Alla karaktärerna sitter tillsammans glada på sista sidan i fjärde boken. Det skulle gå att se detta som ett lämpligt slut på serien. Men det är inte bara för att det fortfarande finns för detta pojkvänner kvar att besegra som boken fortsätter i två häften till. Många av de små bi-historierna är oavslutade.

Som Unge Neil. Rumskamrat till en av bandmedlemmarna i Sex Bob-omb blir han så där i förbifarten utestängd från deras umgänge efter att ha dejtat den sjuttonåring Scott Pilgrim dejtar i början av berättelsen. Denna förvisning skildras bara genom ett par paneler under häftenas gång. Ingen verkar lägga märke till den. I det nyligen utkomna femte albumet Scott Pilgrim vs the Universe ses Young Neil sitta ensam på sitt rum. I skarp kontrast med den entausiastiske Neil i första boken. At Unge/Young Neil liknar huvudpersonen till utseendet är knappast en slump. Hans historia står i kontrast till vår hjältes.

Det är sådana här detaljer som är seriens styrka.

Nu ska Scott Pilgrim också bli film. Med Michael Cera (Arrested Development, Superbad) som Scott Pilgrim och Mary Elizabeth Winstead från Death Proof som Ramona Flowers. Regisserad av Edgar Wright (Shaun of the Dead) Alla sex häftena (inklusive det som ännu inte kommit ut) utgör basen för filmen.

(Först publicerad den 10 mars 2009. Det sista häftet har sen dess kommit ut. Filmen har också haft premiär. HÄR skrev jag om den.)

Butter tar ordet - 5 år idag

I dag fyller alltså Butter tar ordet fem år.
Som jag skrev på treårsdagen:
"Den tjugosjunde november 2006 startade Butter tar ordet i den här inkarnationen.
Det är inte självklart att räkna från just det datumet. Framtida historiker kommer säkert att debattera vad som egentligen räknas som Butter tar ordets tillkomst[...]inlägg[en] varierar i längd och kvalité. De har inte som hos många ett sammankopplande tema. Man ska skriva om det man kan, heter det. Alltså skriver jag om allt."
Jag har försökt att lägga upp lite olika slags texter under detta buttra jubileum.

På fyraårsdagen hade åtta länkar till inlägg som skrivits efter treårsdagen (5 av dessa har jag repriserat under denna jubileumsvecka, ser jag).
Det var delvis för att dagen råkade vara en lördag. På lördagar brukar jag ha en länksamling. Jag vet inte om jag kommer att ha kvar just det inslaget.

Annars lunkar väl bloggen på. Tidigare i år var jag ett tag på fjärde plats på bloggtoppens litteraturthingie, jag gick om Bodil Malmsten.
Det höll väl inte riktigt i sej (och bloggtoppen försvann strax därefter, inte för att antyda att det fanns ett samband).
Men det viktiga är inte att man har många läsare utan att man har bra läsare och jag är säker på att ni är utmärkta läsare.

Under dagen blir det väl ett par repriser till om jag inte blåser bort. Men nästa vecka blir det nytt innehåll här. Albaniens nationaldag är till exempel imorgon. Det måste man ju uppmärksamma.