Året har börjat bra.
Tillståndet av Kent Andersson och Bengt Bratt
Pjäs från början av 70-talet. Rätt tidstypisk sådan på gott och ont. Det är en pjäs inne i pjäsen och stycket får liv när den kommer till det. Hade varit intressant att se uppsatt.
Normandie av Johan Attfors
”Så inspirerande att vara solen / helt enkelt hålla sig undan / långa tider, obemärkt / bakom nedfällda persienner”
Johan Attfors andra diktsamling.
Jakob fatalisten av Denis Diderot
Fransk 1700-talsklassiker. Mycket rolig. Den här var en sidequest i min janmyrdalgenomläsning då Jan Myrdal skrivit förordet till den utgåva jag har.
Mortal Thor Vol. 1: No Gods, No Masters av Al Ewing (text) och Pasqual Ferry (bild)
Det här seriealbumets undertitel är en gammal anarkistisk arbetarslogan. Vilket är förvånande för en superhjälteserie från Marvel. Thor i detta album har förlorat sin odödlighet, sina krafter och sitt minne. Och slåss mot strejkbrytare med hjälp av en vanlig hammare.
Tragedierna av Athena Farrokhzad
Tre pjäser som bygger på de antika dramerna Medea, Antigone och Perserna. De två första av dessa har jag tidigare läst och sett flera varianter av. Två av mina favoriter är Willy Kyrklunds Medea från Mbongo och Alfred Döblins ”Antigone”. Jag tyckte Athena Farrokhzad lyckades väl med bägge dessa. Men min största positiva överraskning här (kanske för att jag inte läst så många versioner av Perserna) var Persernas pris. Allt som allt en mycket bra samling pjäser.
Gäster hos Hagge av Hagge Geigert
”I publiken fanns förresten en gammal dam som en gång var familjen Myrdals barnsköterska i USA. Efteråt kom hon fram till mig och sa:
– Allt som Jan har skrivit om hur elaka Alva och Gunnar var mot sonen är fullkomligt riktigt. Jag såg och hörde allting.”
Hagge Geigert berättar minnen från sitt program Gäst hos Hagge. Bland annat det med Jan Myrdal.
Häxornas försvarare av Jan Guillou
Bokcirkelbok. På ett ställe här skriver Jan Guillou att han först hade tänkt skriva en roman men när den historiska verkligheten visade sej vara komplicerad och inte hade en självklar hjälte så kunde han inte göra roman av det utan skrev ett reportage istället. Detta säjer något mindre smickrande om Jan Guillous romaner. Som reportage är det emellertid ofta intressant.
Inför nedräkningen av Jan Myrdal
Inför nedräkningen är en blandning mellan essä och roman (pamflettroman för att ta Espen Haavardsholms term) i lite samma still som Jan Myrdals genombrottsroman Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. På senare år så har den fått en viss aktualitet då den tas upp både i De hemliga breven och i Stig Larssons Högt och lågt. Betydligt mer berömmande i den senare än i den förra. "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva" skriver Stig Larsson. Jag är mycket förtjust i den.
En fest i Liu Lin av Jan Myrdal (med illustrationer av Gun Kessle)
Den sista boken från Liu Lin. En epilog till böckerna om den kinesiska byn. Med Gun Kessles charmiga teckningar. Den här gavs ut som en specialbilaga till Aftonbladet Kultur (en veckotidning gjord av Aftonbladets kulturredaktion) och jag har lyckats behålla mitt ex sen dess. Nu läste jag den till sist i bokform. Men den visade sej inte skilja sej mer än i detaljer från Aftonbladet Kultur-versionen. Förutom att ett recept från Gun Kessle saknas i boken.
Jules Verne-magasinet: En antologi redigerad av Jan Myrdal
”Vi har bägge nyligen läst Jan Myrdals antologi ur Jules Verne-magasinet (Wiken) och är lika hänförda och överraskade av kraften och den höga kvaliteten i dessa texter från ett svunnet fyrtiotal.”
Ur ”Lars Gustafsson” i Relief: författarporträtt av Crister Enander
Jag har en vän som påstår att det här är den sämsta antologin han har läst. Han håller alltså inte med Crister Enander och Lars Gustafsson ovan. Och de gamla science fiction-novellerna i boken är rätt så torra och fyrkantiga. Dåliga översättningar av noveller tagna från b-laget av de amerikanska sf-novellmagasinen. Men det är också det som gör boken intressant. Att dessa rätt så torftiga dåligt översatta (och ibland omilt förkortade) noveller med idéer som behandlats bättre av andra ändå lyckades nå och fängsla sin tids svenska läsare. Och några av novellerna har ändå en kraft som lyser igenom (dessa hade jag gärna haft nyöversatta även om jag förstår poängen med att visa novellerna så som de mötte sin publik). Liksom Meccano-boken så är den här antologin en slags pendang till Barndom-sviten.
När morgondagarna sjöng av Jan Myrdal
När Jan Myrdal hade haft sin hjärtoperation så ska hans förlag ha legat på honom för att skriva kontrakt för en fjärde bok i Barndom-sviten. Det här är inte den boken (även om det är möjligt den skrevs på det kontraktet). Men det är en självbiografisk roman som utspelar sej några år efter den självbiografiska romantrilogin. Så det blir lätt att man jämför den med Barndom-böckerna. Som den inte är riktigt i nivå med. Men det är ändå en riktigt bra roman. Och en av dem jag tyckte växte vid den här (gen)omläsningen.
André Gill av Jan Myrdal
En samling karikatyrer eller charger av den franske 1800-talstecknaren. Till varje bild kommer kommentarer av Jan Myrdal. Ofta utförliga som en slags miniessäer om personerna som André Gill avbildat. Jan Myrdal får ofta kritik för att skriva om obskyra historiska händelser. Senast såg jag detta i en text om Den onödiga samtiden i DN häromåret. Men man lär sej en hel del om historia när man läser Jan Myrdal. Det franska 1800-talet blir mer levande. Mindre dunkelt.
Drömmen om det goda samhället: Kinesiska affischer 1966 — 76 av Jan Myrdal
En museikatalog från en utställning på Folkens Museum Etnografiska med Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar från kulturrevolutionen. Utställningen fick mycket och hård kritik när det begav sej. (Ett svar på en del av denna från Jan Myrdal hade rubriken ”Liberaler har mycket att lära om Året har börjat bra.
Tillståndet av Kent Andersson och Bengt Bratt
Pjäs från början av 70-talet. Rätt tidstypisk sådan på gott och ont. Det är en pjäs inne i pjäsen och stycket får liv när den kommer till det. Hade varit intressant att se uppsatt.
Normandie av Johan Attfors
”Så inspirerande att vara solen / helt enkelt hålla sig undan / långa tider, obemärkt / bakom nedfällda persienner”
Johan Attfors andra diktsamling.
Jakob fatalisten av Denis Diderot
Fransk 1700-talsklassiker. Mycket rolig. Den här var en sidequest i min janmyrdalgenomläsning då Jan Myrdal skrivit förordet till den utgåva jag har.
Mortal Thor Vol. 1: No Gods, No Masters av Al Ewing (text) och Pasqual Ferry (bild)
Det här seriealbumets undertitel är en gammal anarkistisk arbetarslogan. Vilket är förvånande för en superhjälteserie från Marvel. Thor i detta album har förlorat sin odödlighet, sina krafter och sitt minne. Och slåss mot strejkbrytare med hjälp av en vanlig hammare.
Tragedierna av Athena Farrokhzad
Tre pjäser som bygger på de antika dramerna Medea, Antigone och Perserna. De två första av dessa har jag tidigare läst och sett flera varianter av. Två av mina favoriter är Willy Kyrklunds Medea från Mbongo och Alfred Döblins ”Antigone”. Jag tyckte Athena Farrokhzad lyckades väl med bägge dessa. Men min största positiva överraskning här (kanske för att jag inte läst så många versioner av Perserna) var Persernas pris. Allt som allt en mycket bra samling pjäser.
Gäster hos Hagge av Hagge Geigert
”I publiken fanns förresten en gammal dam som en gång var familjen Myrdals barnsköterska i USA. Efteråt kom hon fram till mig och sa:
– Allt som Jan har skrivit om hur elaka Alva och Gunnar var mot sonen är fullkomligt riktigt. Jag såg och hörde allting.”
Hagge Geigert berättar minnen från sitt program Gäst hos Hagge. Bland annat det med Jan Myrdal.
Häxornas försvarare av Jan Guillou
Bokcirkelbok. På ett ställe här skriver Jan Guillou att han först hade tänkt skriva en roman men när den historiska verkligheten visade sej vara komplicerad och inte hade en självklar hjälte så kunde han inte göra roman av det utan skrev ett reportage istället. Detta säjer något mindre smickrande om Jan Guillous romaner. Som reportage är det emellertid ofta intressant.
Inför nedräkningen av Jan Myrdal
Inför nedräkningen är en blandning mellan essä och roman (pamflettroman för att ta Espen Haavardsholms term) i lite samma still som Jan Myrdals genombrottsroman Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell. På senare år så har den fått en viss aktualitet då den tas upp både i De hemliga breven och i Stig Larssons Högt och lågt. Betydligt mer berömmande i den senare än i den förra. "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva" skriver Stig Larsson. Jag är mycket förtjust i den.
En fest i Liu Lin av Jan Myrdal (med illustrationer av Gun Kessle)
Den sista boken från Liu Lin. En epilog till böckerna om den kinesiska byn. Med Gun Kessles charmiga teckningar. Den här gavs ut som en specialbilaga till Aftonbladet Kultur (en veckotidning gjord av Aftonbladets kulturredaktion) och jag har lyckats behålla mitt ex sen dess. Nu läste jag den till sist i bokform. Men den visade sej inte skilja sej mer än i detaljer från Aftonbladet Kultur-versionen. Förutom att ett recept från Gun Kessle saknas i boken.
Jules Verne-magasinet: En antologi redigerad av Jan Myrdal
”Vi har bägge nyligen läst Jan Myrdals antologi ur Jules Verne-magasinet (Wiken) och är lika hänförda och överraskade av kraften och den höga kvaliteten i dessa texter från ett svunnet fyrtiotal.”
Ur ”Lars Gustafsson” i Relief: författarporträtt av Crister Enander
Jag har en vän som påstår att det här är den sämsta antologin han har läst. Han håller alltså inte med Crister Enander och Lars Gustafsson ovan. Och de gamla science fiction-novellerna i boken är rätt så torra och fyrkantiga. Dåliga översättningar av noveller tagna från b-laget av de amerikanska sf-novellmagasinen. Men det är också det som gör boken intressant. Att dessa rätt så torftiga dåligt översatta (och ibland omilt förkortade) noveller med idéer som behandlats bättre av andra ändå lyckades nå och fängsla sin tids svenska läsare. Och några av novellerna har ändå en kraft som lyser igenom (dessa hade jag gärna haft nyöversatta även om jag förstår poängen med att visa novellerna så som de mötte sin publik). Liksom Meccano-boken så är den här antologin en slags pendang till Barndom-sviten.
När morgondagarna sjöng av Jan Myrdal
När Jan Myrdal hade haft sin hjärtoperation så ska hans förlag ha legat på honom för att skriva kontrakt för en fjärde bok i Barndom-sviten. Det här är inte den boken (även om det är möjligt den skrevs på det kontraktet). Men det är en självbiografisk roman som utspelar sej några år efter den självbiografiska romantrilogin. Så det blir lätt att man jämför den med Barndom-böckerna. Som den inte är riktigt i nivå med. Men det är ändå en riktigt bra roman. Och en av dem jag tyckte växte vid den här (gen)omläsningen.
André Gill av Jan Myrdal
En samling karikatyrer eller charger av den franske 1800-talstecknaren. Till varje bild kommer kommentarer av Jan Myrdal. Ofta utförliga som en slags miniessäer om personerna som André Gill avbildat. Jan Myrdal får ofta kritik för att skriva om obskyra historiska händelser. Senast såg jag detta i en text om Den onödiga samtiden i DN häromåret. Men man lär sej en hel del om historia när man läser Jan Myrdal. Det franska 1800-talet blir mer levande. Mindre dunkelt.
Drömmen om det goda samhället: Kinesiska affischer 1966 — 76 av Jan Myrdal
En museikatalog från en utställning på Folkens Museum Etnografiska med Jan Myrdals och Gun Kessles samlingar från kulturrevolutionen. Utställningen fick mycket och hård kritik när det begav sej. (Ett svar på en del av denna från Jan Myrdal hade rubriken ”Liberaler har mycket att lära om åsiktsfrihet”). Jan Myrdals syn på kulturrevolutionen var egentligen inte helt entydig. Han var entusiastisk till en början och såg den som ett sätt för Kina att undgå att gå samma väg som Sovjet: Men efter störtandet av de fyras gäng blev han mer kluven. Han hade också kinesiska vänner som råkade illa ut under kulturrevolutionen. I texten i den här katalogen skriver han att det var ett misslyckande att låta studenter och intellektuella arbeta på landsbygden. Ändå hamnar han till slut i nåt slags försvar för kulturrevolutionen. Vad man än tycker om kulturrevolutionen så har dessa affischer ett historiskt intresse. Katalogen är tyvärr lite för liten för att affischerna ska komma till sin rätt.
La Cheffe: Roman om en kock av Marie NDiaye
Fransk roman om en kvinnlig kock. Jag tyckte mycket om denna.
Det oföreställbaras vinge av Göran Sonnevi
”Alltid dessa sjukhus I Gaza. I Vietnam Minns hur jag gick med bössan i hand, under karnevalen i Lund 1966, för FNL, och vädjade om bidrag Jag sade något om att sjukhus bombats där Minns misstron jag mötte Sanningen söker oss, med sin oro”
Honung och ättika av Anne Tyler
Den här romanen ingick i en serie där författare skrev moderna versioner av Shakespeare. Bland de som skrev böcker i serien märks bland andra Margaret Atwood och Jeanette Winterson (hennes bok har jag läst). Anne Tylers bok bygger på Så tuktas en argbigga (Shakespeares omarbetning av 10 things I hate about you). Den är rätt underhållande men kanske inte bästa valet som min första bok av Anne Tyler.”). Jan Myrdals syn på kulturrevolutionen var egentligen inte helt entydig. Han var entusiastisk till en början och såg den som ett sätt för Kina att undgå att gå samma väg som Sovjet: Men efter störtandet av de fyras gäng blev han mer kluven. Han hade också kinesiska vänner som råkade illa ut under kulturrevolutionen. I texten i den här katalogen skriver han att det var ett misslyckande att låta studenter och intellektuella arbeta på landsbygden. Ändå hamnar han till slut i nåt slags försvar för kulturrevolutionen. Vad man än tycker om kulturrevolutionen så har dessa affischer ett historiskt intresse. Katalogen är tyvärr lite för liten för att affischerna ska komma till sin rätt.
La Cheffe: Roman om en kock av Marie NDiaye
Fransk roman om en kvinnlig kock. Jag tyckte mycket om denna.
Det oföreställbaras vinge av Göran Sonnevi
”Alltid dessa sjukhus I Gaza. I Vietnam Minns hur jag gick med bössan i hand, under karnevalen i Lund 1966, för FNL, och vädjade om bidrag Jag sade något om att sjukhus bombats där Minns misstron jag mötte Sanningen söker oss, med sin oro”
Honung och ättika av Anne Tyler
Den här romanen ingick i en serie där författare skrev moderna versioner av Shakespeare. Bland de som skrev böcker i serien märks bland andra Margaret Atwood och Jeanette Winterson (hennes bok har jag läst). Anne Tylers bok bygger på Så tuktas en argbigga (Shakespeares omarbetning av 10 things I hate about you). Den är rätt underhållande men kanske inte bästa valet som min första bok av Anne Tyler.
Inlägg
