Nobelpriset i litteratur är den största skammen av alla

"– Ja men det säger sig självt, sa jag. Att få nobelpriset i litteratur är den största skammen av alla för en författare."
ur Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge

I första boken i Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp så besöker Knausgård poeten Olav H. Hauge för att göra en intervju. Knausgård påstår - så klart - att han lägger märke till ett block som det står "Dagbok" på.

Efter Hauges död gavs hans dagbok ut i fem band. Dagboken börjar när Hauge är sexton år gammal och slutar några dagar innan hans död åttiosex år gammal.

Dagboken tycks vara ett omtalat verk i Norge. Och det finns ett twitterkonto som twittrar ur dagboken som har tusentals följare. Nu har förlaget Molin & Sorgenfri gett ut ett urval på svenska: Dagbok 1924-1994. En vacker volym som ser ut lite som en anteckningsbok.

Jag brukar inte vara så förtjust i författardagböcker men tyckte mycket om denna. Från de tidiga lite lillgamla partierna där den sextonårige Hauge klagar på att han bara läst 626 böcker från biblioteket till den gamle trötte författarens sista rader: "Det var strålande sol." (översättning här och i övrigt av Lars Molin).

"God dikt strålar ut från sidorna när du har slagit igen boken och ställt tillbaka den på sin plats, den strålar i ensamhet och mörker" står det på ett ställe. Och mycket av volymen ägnas åt vad Hauge läser. Och den har fått mej ofta att gå och dra ut böcker från mina egna hyllor.

När han läser Anthology of chinese litterature av Cyril Birch (Hauge gillar kinesisk poesi) så tar jag fram mitt eget ex av Birchs antologi.

Hauges kommentarer kring det han läser är ofta insiktsfulla som dessa rader om Brecht: "Vad är det som är så uppfriskande hos Brecht? Jo, att skapandet sker underifrån, från folket. I språk, i tänkesätt."

Ibland kan en del andra funderingar i boken vara lite väl gammaldags knarriga. Som när Hauge 1959 menar att det att månens baksida fotograferats innebar att månen inte är månen längre. Men också dessa anteckningar känns levande.

Hauge led i perioder av en psykisk sjukdom. Och skildringarna av dessa anfall, berättade i efterhand, är en stark, och då man börjar känna att man känner Hauge, sorglig läsning.

Kanske på grund av sin sjukdom så levde Hauge halvt som en eremit. Men han får bedök av skriftställarkollegor som Robert Bly och Claes Hylinger. Och han skriver och får brev.
Urvalet är gjort av Bodil Cappelen som var Hauges fru. Och som han träffar genom att hon skriver till honom (deras brevväxling finns utgiven). Något vi får följa i boken.

Hauge är väl inte så känd i Sverige. Även om det kommit två svenska böcker om honom på senare år och Ellerströms gav ut hans sista diktsamling Gängelstrån häromåret (den enda bok av Hauge som jag läst innan denna).
Men även om du inte känner till Hauge eller har läst honom så finns det mycket att upptäcka i den här boken. "LÄS POETERNA! Bry dig inte om vad som skrivs om dem. Det förtar bara intrycket."

(Först publicerad i april 2015.)

Sett i februari

Arkiv X
Den nya säsongen då. Jag var försiktigt positiv i början. Men andra hälften vart rätt usel. Bäst tyckte jag om det humoristiska avsnittet med han från Flight of the conchords-tvserien.

Carrie
Senaste remaken. Var lite nyfiken på den då den är gjord av regissören till Boys don't cry men den var ungefär lika meningslös som man tänker sej att en Carrie-remake kommer att vara.

The librarians, säsong 2
(Har inte sett riktigt alla avsnitten.) En spin-off på en serie tvfilmer som var rätt oblyga Indiana Jones-kopior. En grupp bibliotekarier slåss mot övernaturliga varelser. Huvudskurken denna säsong (jag har inte sett första) var Prospero från Stormen. Lättviktigt men lite underhållande.

Min kamp - pjäsen
Min livetweetning av pjäsen går att hitta på Twitter under hashtaggen #minkamppjasen

O Lucky Man!
Andra filmen i en löst sammanhållen filmtrilogi av Lindsay Anderson där If.... var första filmen. Sett om.

Red
Rätt fri filmatisering av Warren Ellis och Fullt Hammers seriealbum. Då det består i att en person tar sej från punkt A till punkt B och skjuter alla han möter mellan de punkterna så är det kanske inte så konstigt.
Filmen saknar albumets energi men har å andra sidan Helen Mirren med ett maskingevär.

Syster
Schweizisk film. Gillian Anderson från Arkiv X  är med i en liten roll men annars är filmen så långt från Arkiv X man kan komma.

Utanför lagen
Algerisk film om kampen mot fransmännen. 2010 demonstrerade högermän emot den i Cannes då de menade att den var anti-fransk. Den här även andra kvaliteter.

Självbiografierna av Thomas Bernhard

"Det var mig en fullkomlig gåta hur en människa kunde sätta sig ner och skriva tusen sidor. Redan hundra färdiga sidor var för mig något helt obegripligt. Å andra sidan hörde jag min morfar säga allt vad man skriver är dumheter. Alltså, hur kunde han komma på en sådan idé som att skriva tusentals sidor dumheter."
ur Ett barn, övers. L. W. Freij

Min favorit av de Thomas Bernhard jag har läst är den fem böcker långa självbiografiska romansvit som börjar med Orsaken och slutar med Ett barn. Jag har tyvärr bara fyra av böckerna.

Bernhard berättar om sin barndom, om att jobba i speceriaffär och om att ligga på sanatorium för lungsjuka och om musiken. Den sista boken utspelar sej innan de tidigare (lite som Min morbror trollkarlen). Influensen från den självbiografiska sviten är tydlig i Karl Ove Knausgårds Min kamp. Bernhard är ett snäpp bättre.

Tranan gav ut alla böckerna i en volym under namnet Självbiografierna för några år sen. Och den finns fortfarande att köpa. Visserligen är det trevligare att läsa i Albas vackra utgåvor. Men å andra sidan får man ju alla fem böcker och slipper som jag nöja sej med fyra femtedelar av verket.

Läst i april

Den här månaden har jag inte läst så många böcker. Men en av böckerna var på 1125 sidor. (I och för sej läste jag inte hela den här månaden.)

Lola uppochner av Monika Fagerholm
En slags deckare. Svagaste Fagerholm jag läst.

Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge

Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård
Färdig!

The best of all possible worlds av Karen Lord
En slags chick-lit-sci-fi. Bridget Jones dagbok möter Star Trek typ. Underhållande. Bokcirkelbok.

Jupiter's legacy av Mark Millar (text) och Frank Quitely (bild)
Seriealbum. Bilden som illustrerar detta inlägg är härifrån.
.
Nemo: River of ghosts av Alan Moore (text) och Kevin O'Neill (bild)
Också seriealbum. Sista delen i League of extraordinary gentlemen-spinoffen om kapten Nemos dotter Sjörövar-Jenny.

Når der går hul på en engel av Pia Tafdrup
Tafdrups debutdiktsamling.
"kom/indgangen er her/befri de indvendige sange:/tegn en fugl/med spidsen af din tunge/hen over min krop."

Citerat från veckans läsning

"Femman skrev jag på åtta veckor, för då gav jag verkligen fan i det, samtidigt som jag hittade fram till en ton som påminde mig om litteraturen jag läste när jag var i den åldern jag skrev om, och jag tänkte att det var den roman jag ville skriva när jag var tjugo, men inte kunde."
ur Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

"ja, det är som med pistolen, man har den i sin handväska, invirad i en bit sämskskinn, den har aldrig tidigare varit där, ändå är det som om den alltid varit där."
ur Lola uppochner av Monika Fagerholm

Citerat från veckans läsning

"Den dagen är väl snart här då resterna av människosläktet måste göra sig redo att lämna moder jord, likt en bisvärm som flyttar från moderkupan. Var de nya bopålarna ska slås ner är inte lätt att veta,  men förutsättningar för mänskligt liv måste väl finnas på andra platser än här."
ur Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge, antecknat 20 december 1946, övers. Lars Molin

"To a retired Blade Runner's/Being a replicant/I'd guessed you must be cyber-born/Till you opened the dam/And wept to read a unicorn's/Last origami-gram"
ur "Big twist" i The Word on the Street av Paul Muldoon

"När något skulle bokstaveras över telefon fick man inte längre säga D för David - förbudet infördes av myndigheterna 1933."
ur Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

Citerat från veckans läsning

"han kunde läsa Ekelöf, Celan, Akhmatova, Montale, Ashbury, Mandelstam, poeter jag knappt hade hört talas om, som den naturligaste sak i världen, och det fanns inget poserande med hans läsning, som det dessvärre fanns med min, jag viftade med författarnamn som medeltidsriddare viftade med fanor och standar,"

ur Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

"I en by i Skottland säljer man böcker med en blank sida någonstans i volymen. Om en läsare hamnar på den sidan när klockan slår tre, dör han."

ur "Instruktiva exempel på att känna rädsla" i Kronoper & famer av Julio Cortázar, övers. Karin Sjöstrand

Böcker lästa i juni

Har inte läst så många böcker den här månaden. Nu när vi har kommit halvvägs på året så har jag läst cirka 70 böcker enligt de här månadslistorna (men då inräknat omläsningar och ett par av dem var såna där novellhäften.)

Kate Atkinson - Life after life
Födelsedagspresent.

Eija Hetekivi Olsson - Ingenbarnsland
Uppväxtskildring utgiven 2012. Debutroman. Rätt förtjust i den här.

John Irving - I en människa
Påminde mycket om en roman av John Irving. Skulle nästan kunna tas för en.
I min ungdom läste jag och gillade Irving-romaner som Garp och hans värld, Hotel New Hampshire och Vattenståndet. Men sen började jag tröttna på honom. Men jag har återkommit till honom ibland för att se om något har hänt. Det har det inte. Hans böcker är alltid likadana. Men det fanns något slags sug i de tidiga som jag inte tycker finns där längre.

Karl Ove Knausgård - Min kamp 4
"Jag!" (typisk mening ur boken).
Jag tog en paus i den här sviten efter trean som jag inte tyckte var lika stark som de första två. Del 3 och den här brukar säjas vara de mest konventionella i serien. Men den här gillade jag betydligt bättre. Även om vår hjälte är som mest osympatisk här. Starkast är delen där han läser faderns efterlämnade anteckningar.

Karl Vennberg - På mitt samvete
Samling med artiklar, essäer, debatt och sånt av Vennberg. Ett rejält urval. Mycket intressant läsning.

Citerat från veckans läsning

"juninatten finns, juninatten finns,/himlen äntligen som lyft till himmelska/höjder och samtidigt nedsänkt så ömt som när/drömmar är synliga innan de dröms;"
ur Alfabet av Inger Christensen, övers. Ida Linde & Marie Silkeberg

"På något konstigt sätt hade jag räknat med att jag skulle komma in, för även om jag innerst inne visste att det jag skrev kanske inte var så bra, och att de av den anledningen borde avslå min ansökan, så var det ju ändå jag som skrev det och det kunde de inte bortse från, kände jag."
ur Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

Citerat från veckans läsning

"Samhället har utvecklats till en sådan perfektion att man inte längre kan läsa något utan tillstånd av bokhandlarnas skrå. Man påstår att en berömd jansenist har föreslagit en lag som förbjuder alla filosofer att tala, om inte två deputerade från Sorbonne är närvarande, som den första i varje månad har att redogöra för allt som sagts i Paris under den gångna månaden.
  För min del tycker jag att det skulle vara mycket nyttigare och lämpligare att hugga av dem högra handen för att hindra dem att skriva, och att rycka ut tungan på dem så att de inte kan tala. Det är ett utmärkt försiktighetsmått som man redan har tillämpat och som har gjort vårt folk mycken heder."
ur "Brev till greve de Rochefort. Den 2 november 1768", i Fyra rättsskandaler av Francois Voltaire, övers. Olof Nordberg

"I julas hade Yngve fått The The:s debutskiva av mamma, medan jag hade fått The Chameleons, Script of  the Bridge. Jag hade aldrig hört talas om The Chameleons tidigare, men de var helt fantastiska. Det var samma sak med Yngve och The The. Vi kunde inte fatta hur hon lyckats med det. Det fanns knappast någon här i stan som hängde med bättre än Yngve och jag. J, sa hon, hon hade gått in i en skivaffär och beskrivit först Yngve och sedan mig, och sedan hade expediten plockat fram de där två skivorna."
ur Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

Citerat från veckans läsning

"När jag stannade utanför min egen ytterdörr tittade jag på klockan.
  Femton minuter hade det tagit att gå runt hela samhället.
  Innanför dessa femton minuter skulle jag alltså leva mitt liv det kommande året."
ur Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

¨"Winter came again. She recognized it from the first time around."
ur Life After Life av Kate Atkinson

Stig Larsson och Jan Myrdal

På Babel igår så rekommenderade mot slutet av programmet den norske författaren Karl Ove Knausgård Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal. Stig Larsson som satt bredvid höll med Knausgård om den romanens storhet (Larsson citeras också på baksidan av Modernistas pocketutgåva av boken - den utgåva Knausgård höll upp i programmet). Och tillade att Myrdal är en av våra allra största författare och orättvist förbigången.

I en vänbok som kom ut till Myrdals 80-årsdag medverkar Larsson. Han skriver där bland annat om Samtida..., Den onödiga samtiden och Myrdal om August Strindberg.

Framförallt uppehåller han sej vid Inför nedräkningen. En bok från 1993 som enligt den själv ingår i samma serie som (den senare omarbetade versionen av) Samtida....

"Då jag läser Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Inför nedräkningen upplever jag det, helt oreflekterat, som att jag står inför ett ting som inte tidigare har funnits till i världen. Det är som att det grävs fram något som inte i första hand har med mänskliga relationer att göra, utan, hur konstigt det än låter, att det ligger djupare än så."

Larsson skriver om glädjen det ger att läsa Myrdal. Hur en bok som Inför nedräkningen "gör mig glad eller stärkt. Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva." Och "att leva".

En del av Larssons prosaverk kan påminna om Myrdal i språket. Särskilt Introduktion. Men om det är någon påverkan är svårt att säja då de bägge påverkats starkt av Strindberg.
Larsson håller, till exempel i texten i vänboken, En blå bok högt. En blå bok är en uttalad inspirationskälla för Myrdals Rescontra och Samtida....
Inferno av Strindberg märks både i Larssons Introduktion och i flera av Myrdals verk.

(Först publicerad 16 april 2010. "Igår" var alltså 15 april 2010. Jag såg bara slutet av programmet om jag minns rätt. Det räckte i alla fall till ett inlägg. När det skrevs hade jag inte läst Knausgård och hans kamp. Knausgård sa också att Samtida... hade betytt mycket för projektet han höll på med då. Något Larsson sa han nästan förstod. Projektet bör ha varit Min kamp-böckerna. Numera har jag läst de första tre delarna i Min kamp-sviten och tycker nog att man kan ana påverkan från Samtida... i åtminstone de två första delarna av den.)

Citerat från årets läsning

"För att kunna utföra den mördande handlingen måste han koncentrera sig på en enda sak: han fick inte genom någon brysk rörelse väcka Vics uppmärksamhet ty det kunde ju hända att Vic inte var van vid att bli mördad och att han därför skrek."

ur Matrosen & Stjärnan av Jean Genet,  övers. Nils Kjellström

"Malmö rustade för julfirande. Kapitalismen beväpnar sig ibland med batonger, ibland med glitter.
[...]
  'Det finns en teori om julen och varulvarna', sa Henry när vi kryssade fram mellan barnvagnar inne på Triangelns köpcentrum. 'Kyrkan lärde att de som föddes på julafton blev varulvar.'
  'Varför då', sa jag när jag tipptappade genom det grå slasket vid utgången.
  'Jo, Gud blev sur för att det var Jesus födelsedag. Ingen annan fick ta åt sig uppmärksamheten. Så därför blev de som föddes på julafton varulvar.'
  'Typiskt Gud', sa jag."
ur Han åt mitt hjärta av Viktor Algren

"Jag står med en sladdrig sol under himlen:/åh att bevara dess fruktbara värme en vinter."
ur "Maneter" i Ljus av Inger Christensen, övers. Marie Silkeberg

"You set the ideal that all should be healthy and well adjusted. No! No! Were we all well adjusted, we would ossify and die. The world is kept healthy only by some of the unhealthy minds lurking in it. The first implement made by man was not a scraper or celt or stone knife. It was a crutch, and it wasn't devised by a hale man."
ur "Eurema's Dam" av R. A. Lafferty

"Ni vet att Tito Ralph ofta satt i fängelse, och han var en bra fånge. Han visste hur ett fängelse skulle skötas. Snart visste han mer om fängelset än någon annan. Så dog Daddy Marks, den gamla fångvaktarn, och Tito Ralph fick hans plats. Det har aldrig funnits en bättre fångvaktare. Han skötte allting precis som det skulle skötas. Men han har ett litet fel. När han har druckit vin glömmer han att han är fångvaktare. Han rymmer, och de blir tvungna att fånga honom igen."

ur Riddarna kring Dannys bord av John Steinbeck, övers. Sven Barthel

"Trollkarlen från Övärlden hette den, skriven av någon som hette Ursula K. LeGuin, och redan efter de första två sidorna visste jag att det här, det här var en helt fantastisk bok. Men ändå var det inte utan tvekan som jag lade mig på sängen med den, för mamma var ju hemma, och jag ville också vara tillsammans med henne så mycket som möjligt."
Karl Ove Knausgård, i Min kamp 3. Övers. Rebecca Alsberg

"Antichrist är osedvanligt skrämmande. Och på samma sätt som du ovillkorligt fylls av en rädsla för fåglar efter att ha sett Hitchcocks Fåglarna, blir du - i alla fall om du är man - rädd för kvinnor efter att ha sett Antichrist."
ur När det känns att det håller på ta slut av Stig Larsson

"- Hm, muttrar Strindberg."
ur Det vita kolet av Eva F Dahlgren

(Citaten är från "Citerat från veckans läsning" som jag brukar ha på söndagar. Stig Larsson-citatet var med i förra "Citerat från årets läsning" men var från den veckans läsning. När jag läste det föreställde jag mej scenen med klätterställningen i Fåglarna men istället för fåglar satte sej där fler och fler kvinnor, små kvinnor som såg ut som Charlotte Gainsbourg.)

Åtta länkar en lördag

Det nyöppnade Öppet arkiv håller på att fyllas på med program ur SVTs arkiv. Men redan nu finns där en hel del intressant. Såsom:

Hamlet

Pjäs av William Shakspere med Stellan Skarsgård i huvudrollen. 

Berättelser ur bakfickan med bland andra Gunnar Ohrlander och Sivar Arnér

 Berättelser ur bakfickan med bland andra Vilgot Sjöman

Berättelser ur bakfickan var ett program där författare berättade novelliknande historier.

Inger Christensen läser ur Lys (del 1). del 2

Jag läste nyligen den danska poeten Christensens debutsamling Ljus. Som hon läser ur eller kanske snarare mässar ur. Boken var bra. Uppläsningen blir lite svår att lyssna på efter ett tag.

Bommen Live!

Babylon Blues

Blue For Two

Radioprogrammet Bommen med Lars Aldman var vad man lyssnade på om man var intresserad av musik när jag var ung. De sände också konserter. Varav en del finns utlagda på youtube. Babylon Blues leddes av Stry Terrarie och var Sveriges bästa band. Konserten är från 1988.

Blue For Two-konserten har på slutet två Tom Lehrer-tolkningar. "One morning in a fit of pique/She drowned her father in the creek/The water tasted bad for a week/And we had to make do with gin, with gin/We had to make do with gin".

Att ljuga för konstens skull: Självframställningen i Jan Myrdals Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell och Karl Ove Knausgårds Min kamp. Første bok. av Mikael Eriksson

Kandidatuppsats som jämför de två romanerna. Går att ladda ner som pdf på länken. Jag tyckte den var rätt intressant.

Citerat från veckans läsning

"Men jag var i mitt arbete ofta livrädd, mardrömde om de etablerade nollor som hölls fram och den levande litteratur vi kritiker inte såg.
  Hoppas åtminstone att min rädsla skall märkas i urvalet."
Olof Lagercrantz, i förordet till Från Aeneas till Ahlin. KRITIK 1951-1975

"Trollkarlen från Övärlden hette den, skriven av någon som hette Ursula K. LeGuin, och redan efter de första två sidorna visste jag att det här, det här var en helt fantastisk bok. Men ändå var det inte utan tvekan som jag lade mig på sängen med den, för mamma var ju hemma, och jag ville också vara tillsammans med henne så mycket som möjligt."
Karl Ove Knausgård, i Min kamp 3. Övers. Rebecca Alsberg

Citerat från (förra) veckans läsning

"när du berättade om Harry Martinsons självmord. Att han skar upp magen på sig när han hade fått Nobelpriset. Du sa att du förstod precis varför.
- Ja men det säger sig självt, sa jag. Att få nobelpriset i litteratur är den största skammen av alla för en författare."
ur Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård, övers. R. Alsberg

"Tyskar har jag känt och jag har till och med arbetat för dem: den lägsta tänkbara sortens människa. En tysk producerar i genomsnitt dubbelt så mycket avföring som en fransman.
[...]
Jag har inga fördomar."
ur Begravningsplatsen i Prag av Umberto Eco, övers. B. Andersson

10 bra norska böcker

Jag har redan gjort en norsk nationaldagsboklista. Men det är tre år sen. Och det finns ju fler böcker så det blev en lista också denna sjuttonde maj.

Artiklar ur Veien frem av Nordahl Grieg

Nordahl Griegs tidskrift började komma ut 1936. Denna samling innehåller utdrag ur hans brevväxling med Aldous Huxley, kritik, dikter och anti-fascistiska artiklar. 

Munnarna av Espen Haavardsholm

Haavardsholms första roman från 1968 många sätt är det en typisk modernistisk roman från sin tid, liksom hans senare politiska period var typisk på sitt sätt. Men typisk är alls icke en nedsättande term och Munnarna är fortfarande fängslande läsning.

Syndare i sommarsol av Sigurd Hoel

"Alf, som är anarkist, gjorde utkast till regler och överenskommelser för kolonien. Han kallade det för regler och överenskommelser, ty som anarkist var han principiell motståndare till allt vad lagar hette. Som bekant kan en anarkist definieras såsom en man, som önskar alla lagar avskaffade - eftersom de äro en olidlig tvångströja - och ersatta med hans egna regler och överenskommelser."

Roman från 1928.

Peer Gynth av Henrik Ibsen

Pjäs av mindre känd norsk författare.

Du går fel väg av Jason

Seriealbum om Frankensteins brud som en slags lågmäld kärlekshistoria. I ett avsnitt diskuterar Igor sin arbetssituation med en kollega. En mycket jasonsk berättelse.

Min kamp 1 av Karl Ove Knausgård

Den lever faktiskt upp till lovorden. En bok som är svår att lägga ifrån sej.

Jag förbannar tidens flod av Per Petterson

Fåglarna av Tarjei Veesas

Det är länge sen jag läste den här nu och jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av handlingen. Men jag minns känslan, stämningen och språket. De bästa böckerna minns man långt efter det att man glömt dem.  

Brudprovaren. Erotiska folksagor från Norge

Linjer i nordisk prosa 1965-75. Norge

Del av en serie böcker om nordiska samtidsförfattare (denna och en dansk och en svensk gavs ut samtidigt i de tre länderna. Ytterligare delar om finsk och isländsk litteratur kom senare). Med essäer av norska unga kritiker och litteraturvetare. Ger en inblick i det norska litteräa klimatet på 70-talet. En liknande serie Linjer i nordisk prosa 2002-2012 hade jag gärna sett.

Tidigare syttende maj-listor:

10 bra norska romaner

5 bra norska filmer

Citerat från veckans läsning

" - Henrik Ibsen var besatt av medaljer, sa jag. Det fanns inte en orden som han inte var beredd att förödmjuka sig för att få.[...]Han var extremt fåfäng. Och är inte det en långt mer fantastisk form av överskridande än Strindbergs?"
ur Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård, övers. Rebecca Alsberg

"There was a slight hesitation as the city raised its left leg to begin its march."
ur "In the hills, the cities" av Clive Barker

Jag och jag - Karl Ove Knausgård och Lars Hård

Jag håller på och läser Lars Hård går vidare. Jan Fridegårds femte bok om Lars Hård. Som kom ut 1951, sexton år efter de första tre böckerna (dessa tre har utgivits tillsammans i en volym, som Lars Hård).

Den första romanen, Jag, Lars Hård (1935) är trots sin titel inte helt och hållet berättad i jag-form. Den inleds med ett kapitel där Lars Hård beskrivs i tredje hand som "han". Sen övergår den till första person. Händelserna berättas medan de sker.

I sin studie om prosaberättarens teknik, Romanens formvärld (1953), så skriver Staffan Björck att "I Lars Hård chockeras man häftigt av en enstaka apostrof till 'läsaren'".
Han tar upp Lars Hård-sviten som ett exempel på den (då) moderna jag-romanen. Och frågar för vem detta "jag" egentligen berättar.


Lars Hård-böckerna är mer eller mindre självbiografiska. Det brukar säjas att skillnaden mellan Lars Hård och Jan Fridegård är mindre i de två senare böckerna. Och Lars Hård går vidare har en mer direkt ton än Jag, Lars Hård.

 Samtidigt som jag läser Lars Hård går vidare läser jag Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård. Också Knausgårds böcker är skrivna i jag-form. Men där berättaren och huvudpersonen hos Fridegård är Lars Hård så är berättaren och huvudpersonen hos Knausgård Karl Olov Knausgård.

 Jag tror inte att Knausgård någonstans direkt vänt sej till läsaren. Men man skulle nog inte bli så chockerad om han gjorde det (liksom du läsare inte höjer på ögonbrynen när jag nu talar till dej). Inte ens om man vore Staffan Björck. Det ingår liksom i genren.
 Och Björck menar att man vet för vem jaget berättar i en memoar.

Samtidigt befinner sej Min kamp 2 närmare Lars Hård går vidare och liknande "moderna jag-romaner" än den rena memoaren. (Även om den med sin blandning av berättelse och essä också skiljer sej från dessa). Och att jag läser Fridegårds jag-roman bredvid Knausgårds får mej att fundera över vad jag-berättandet ger Knausgårds roman.

 Jag-formen kan öppna en text, och den har nog en stor del i att Knausgårds romansvit blivit så framgångsrik. Samtidigt har jag-perspektivet sina begränsningar.
 I artikeln Kan vi prata om Knausgård i Arbetaren så kritiserar Lisa Carlsson Knausgård. Mest handlar kritiken om en scen i en av de senare böckerna. Som jag inte läst. (Att bara vita heterosexuella män skulle identifiera sej med Knausgård stämmer dock inte med det jag läst på olika bokbloggar).

 Men i en tidigare version av texten på Carlssons tumblr just like snow, inlägget "Dessa sårade manliga egon" (2012/03/18), tas jag-perspektivet upp: "Kan vi prata om våldsamheten i att skriva om andra människor? I att skriva en text baserat på ett jag, i avsaknad av ett du. Hur det gör jagets blick allsmäktigt."

 Bygger man litteratur på sitt eget liv så gör man det oundvikligen även på andras. Ofta handlar diskussionen kring detta om huruvida det som skrivs är sant eller inte. Men scenen Carlsson tar upp liksom partierna med farmodern i slutet av första av boken blir inte mindre problematiska om de är sanna (möjligen tvärtom).

 Lite mer än halvvägs genom Min kamp 2 så tycker jag inte att den är riktigt lika bra som ettan. Jag känner inte samma sug att läsa vidare. Men i de partier som skiner till (förlossningen, när han sitter och skriver ett passionerat kärleksbrev samtidigt som den han skriver det till kommer in och han knappt reagerar) så är det just denna jagets blick som lyser upp orden.