Visar inlägg med etikett gordimer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gordimer. Visa alla inlägg

tisdag 15 juli 2014

Ur En bortgången värld av Nadine Gordimer (1923-2014)

"Den här dagen, ja. I förmiddags körde jag över velden, och det var precis den veld, den sol, den vintermorgon som existerade när man var nio år gammal; för mig; för Max.[...]Och medan jag körde över velden för att träffa Bobo (Max hörde änderna snattra i ett samtal han aldrig förstod), promenerade en man omkring i rymden. Jag sa: 'Graham, vad i all världen tror du de kommer att kalla det i historien?' och han sa: 'Jag har just läst en bok som omnämner oss som den Bortgångna Borgerliga Världen. Hur tycker du det låter?'
Jag skrattade. Det for över min hud som vind över vatten; den där känslan man ibland får av en viss kombination av ord. 'Det har ett trevligt döende tonfall. Men det är en politisk definition - sådana är ingenting att ha.'"
ur En bortgången värld av Nadine Gordimer, övers. Marianne Gerland-Ekeroth (i original heter boken The Late Bourgeois World, vilket borde vara vad Graham säjer ovan, ordleken försvinner i översättningen)

fredag 27 april 2012

5 bra sydafrikanska böcker


Idag är det Sydafrikas nationaldag, Frihetsdagen - som firar att det första demokratiska valet hölls där den 27:e april för arton år sen. En av de bättre nationaldagsanledningarna.

Breyten Breytenbach - Blodet på dörrposterna
Ett urval dikter av denne författare som också är bildkonstnär. Breytenbachs dikter är märkliga och rytmiska. Då jag lånade boken och inte äger den kan jag inte citera ur den. Men en dikt om Breytenbach har varit Veckans dikt här. Den dikten "Breyten Breytenbach får betrakta månen" skrev den holländske poeten och konstnären Lucebert när Breytenbach satt fängslad av apartheidregimen.

J. M. Coetzee - Onåd
På länken ovan skriver jag om boken: "Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre)." Den uttömmande analysen står jag fortfarande för (inlägget handlar mer om recensenters (o)vana att avslöja en boks handling så fort det rör sej om lite finare litteratur).

Nadine Gordimer - Bevararen
Denna roman från 1974 brukar anses vara starten på en radikalisering av Gordimers författarskap. Romanen kretsar kring en rik vit man. Det är en komplex roman med en vacker, stilren prosa.

Nelson Mandela - Den långa vägen till frihet
Jag brukar inte läsa memoarer. Men ibland får man göra undantag. Mandelas liv är onekligen en spännande historia.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Roman från 1998. En amerikansk turist blir mördad av ett gäng unga män. Boken berättas av modern till mannen som utdelade det dödande slaget. Hon vänder sej till den amerikanska flickans mor. Och berättar om hennes och sonens liv och Sydafrika.

(Repris från 2010)

onsdag 27 april 2011

Sydafrikansk framtidsroman från förr


Idag är Sydafrikas nationaldag. Den firas för att minnas de första demokratiska valen i mitten av 90-talet. I Nadine Gordimers framtidsskildring från 1981, Julys folk går apartheidregimens undergång inte lika fredligt till. Den skildrar ett inbördeskrig och en vit familj som göms av sina före detta tjänare.

I många framtidsromaner så låter man de svarta i Sydafrika förfölja och avrätta vita. Som till exempel i På andra sidan drömmen (1971) av Ursula K. LeGuin. Dessa böcker skrevs i allmänhet av liberaler som knappast sympatiserade med aparthheidsystemet. Men att de förtryckta blir föertryckarna var väl en svåremotståndlig kliché.

Det är nu inte riktigt Gordimers poäng. Och till skillnad från hos LeGuin är det framtida Sydafrika inte en krydda av flera i den dystopiska soppan utan tar upp hela handlingen. Romanen beskriver förhållandet mellan raserna när den skrevs och framtidsscenariot blir främst ett sätt att föra upp det till ytan.

Julys folk nämns sällan och tillhör nog heller inte Gordimers främsta verk. Men det är en bra välskriven roman. Och den bästa sydafrikanska framtidsroman som jag har läst.

Den kom på svenska 1991. Då var redan framtidsscenariot här osannolikt.

tisdag 27 april 2010

5 bra sydafrikanska böcker


Idag är det Sydafrikans nationaldag, Frihetsdagen - som firar att det första demokratiska valet hölls där den 27:e april för sexton år sen. En av de bättre nationaldagsanledningarna.

Breyten Breytenbach - Blodet på dörrposterna
Ett urval dikter av denne författare som också ärbildkonstnär. Breytenbachs dikter är märkliga och starkt rytmiska. Då jag lånade boken och inte äger den kan jag inte citera ur den. Men en dikt om Breytenbach har varit Veckans dikt här. Den dikten "Breyten Breytenbach får betrakta månen" skrev den holländske poeten och konstnären Lucebert när Breytenbach satt fängslad av apartheidregimen.

J. M. Coetzee - Onåd
På länken ovan skriver jag om boken: "Jag har inte så mycket att säja om den. Den vart väl rätt bra (något av en Anti-Sartre)." Den uttömmande analysen står jag fortfarande för (inlägget handlar mer om recensenters vana att avslöja en boks handling så fort det rör sej om lite finare litteratur).

Nadine Gordimer - Bevararen
Denna roman från 1974 brukar anses vara starten på en radikalisering av Gordimers författarskap. Romanen kretsar kring en rik vit man. Det är en komplex roman med en vacker, stilren prosa.

Nelson Mandela - Den långa vägen till frihet
Jag brukar inte läsa memoarer. Men ibland får man göra undantag. Mandelas liv är onekligen en spännande historia.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Roman från 1998. En amerikansk turist blir mördad av ett gäng unga män. Boken berättas av modern till mannen som utdelade det dödande slaget. Hon vänder sej till den amerikanska flickans mor. Och berättar om hennes och sonens liv och Sydafrika.

fredag 18 december 2009

10 bra afrikanska böcker


På olika länders nationaldagar har jag här haft en lista med tio bra böcker från landet i fråga. Det finns ett problem med detta tema. Många länder har jag inte läst tillräckligt med böcker från. Inte minst gäller detta de afrikanska länderna.

När jag kollade vilka länder som hade nationaldagar i december så såg jag att Nigeria hade det den 18:e och tänkte att tio nigerianska böcker skulle jag väl kunna få ihop. Problemet var dels att det snarare skulle bli en lista med alla nigerianska böcker som jag läst, och dels att det inte var Nigerias nationaldag utan Nigers. Nigerias var den förste oktober (då listan här ägnades åt

Kina som också hade nationaldag då).

Så Nigers nationaldag idag firar vi istället med att rekommendera tio afrikanska böcker:

Chinua Achebe - Allt går sönder
En av de där nigerianska.

Mia Couto - Sömngångarland
Av de afrikanska författare vars böcker når oss så är ett oproportionerligt stort antal, liksom Couto, vita. Det tog mej två böcker av denna mozambicanska författare innan jag fick reda på att han var av europeisk börd. Sömngångare anknyter som flera av hans böcker till den afrikanska berättartraditionen.

Frantz Fanon - Jordens fördömda
Den här boken är självklar läsning redan genom sitt politiska refraktära innehåll. Men Fanons språk och sättet han skildrar sina exempel, som mannen som inte kan komma ihåg om han har talat under tortyren eller inte, gör det också till en stor litterär upplevelse.

Aminata Sow Fall - Tiggarnas strejk
En stad bestämmer sej för att få bort tiggarna från gatorna. Dessa inleder en strejk. Hur ska stadens invänare nu uppfylla sin muslimska plikt att ge allmosor? En rolig senegalsk satir.

Nadine Gordimer - Julys folk
Afrikanska framtidsskildringar hör kanske inte till det vanligaste. Gordimers roman från 1981 skildrar Sydafrika i en (då) nära framtid när inbördeskrig råder. En vit familj gömmer sej i sin svarte tjänares hemby.

Chenjerai Hove - Skuggor
Jag måste erkänna att jag knappt har läst någon afrikansk poesi. Det här är en roman men Hove lär franförallt vara poet, vilket jag tycker man märker i det lyriska språket.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Mordet på en amerikansk turist berättas genom mördarens moder. En skildring av Sydafrika från 60-talet till slutet av 90-talet.

Wole Soyinka - Laglöshetens tid
Det är vanligt att nigerianska författare skildrar bysamhällen men Soyinka sätter en lite annorlunda skruv på det hela genom att låta byn stå i centrum för uppmärksamhet utifrån på ett sätt som lite påminner om den politiska thrillern men med mer tyngd.

Amos Tutuola - Palmvindrinkaren
Ytterligare en nigeriansk roman. Kom runt samma tid som Achebes Allt går sönder och handlar om samma folk och samma folks sägner. Dessa sägner hopvävs till att bli Tutuolas bok.

O. R. Dathorne & Wilfred Feuser - Africa in Prose
Antologier med afrikansk litteratur finns det gott om. Ofta finns det en viss tenfens till att det är samma författare och texter som återkommer. Ännu mer så var det innan 1969 när den här antologin i Penguin African Library kom och gjorde sitt bästa för att variera urvalet något.
Den är fortfarande en bra ingångsport till den tidiga afrikanska litteraturen.