Lista med böcker som passar att läsa när man är förkyld

Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka inget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.

(Då jag är förkyld får det bli en repris. Från november 2009. Den här har gått i repris en gång tidigare. Då det är ett klassiskt inlägg.)

Warren Ellis tio bästa serier

I dag fyller den brittiske serietidningsförfattaren Warren Ellis 44 år. Vi gratulerar med denna lista.

10. Desolation Jones
Tecknad av J. H. Williams III.
Styrkan i Desolation Jones - en serie om en privatdetektiv som får i uppdrag att hitta Adolf Hitlers egeninspelade amatörporr - ligger snarare i Williams teckningar än i den Raymond Chandler-inspirerade intrigen. Men Ellis har alltid förmått skriva för sina tecknare. Huvudpersonen har hallucinationer som Williams gör det mesta av. Också slagsmålsscenerna är intressant gjorda. Handlingen kretsar kring den pornografiska världen och får ibland något puerilt över sej. Detta vägs upp något av ett av kapitlen där Jones samtalar med en porraktris. Där ämnet tas på allvar.
Desolation Jones är ett av många avbrutna Ellis-arbeten. Något nummer hann komma ut med näste tecknare. De framtida numrena skulle ha kretsat kring Philip K. Dick. Alla Williams-numrena kom i alla fall ut och finns samlade i ett album: Desolation Jones: Made in England

9. Global Frequency
En actionserie där alla tolv numrena tecknas av olika serietecknare. Steve Dillon, Jon J. Muth, David Lloyd, Chris Sprous, Gene Ha med flera. Ett avsnitt utspelar sej i norge. Det bästa handlar om ett mem från rymden som förvandlar folk till zombies. Finns samlat i två album.

8. Nextwave
Tecknad av Stuart Immonen.
Humoristisk serie kring en samling obskyra marvelfigurer. De slåss mot jätteödlor i lila underbyxor och robotninjor. Ellis kallar serien för Fight Comic. Inspirerad av andra, enligt Ellis, Fight Comics som Scott Pilgrim av Brian Lee O'Malley och Sharknife av Corey Lewis. Finns samlad i två album Nextwave: This is what they want och Nextwave: I kick your face

7. Transmetropolitan
Tecknad av Darick Robertson.
Ellis genombrottsserie och den som gått i störst antal nummer. En social sf-satir med en ständigt svärande reporter, influerad av gonzojournalisten Hunter S. Thompson, i huvudrollen vid namn Spider Jerusalem. Serien tappar lite i andra hälften då ett presidentval tar över handlingen. Men mestadels är det en bra serie. Och Spider Jerusalem har en tvåhövdad kedjerökande katt.

6. The Authority
Ellis är en av de största kritikerna av superhjälteseriernas dominans över den amerikanska serietidningsmarknaden. Vilket inte hindrar att han har gjort genrens höjdpunkt. "We're here to hit you". Gruppen Authority slåss mot tre versioner av Den Andre: en analog till Fu Man Chu, en variant av Ming the Merciless (han från Blixt Gordon, liksom Fu Man Chu en karikatyr av The Yellow Peril) och Gud-som-ctulhu. Vilket ger serien en viss tvetydighet. Men framförallt är det en serie där saker och ting exploderar. En våldsam karnevalisk serie som ofta har efterliknats men som få, om någon, serie i genren kommit i närheten av.
Serien är samlad lite märkligt. De första två tredjedelarna av Ellis/Hitch-versionen av finns i albumet The Authority Relentless. Men den avslutande tredjedelen finns samlad tillsammans med de första avsnitten av de som tog över serien efter Ellis och Hitch: Mark Millar och Frank Quitely i albumet The Authority: Under new management.

5. Fell
Tecknad av Ben Templesmith.
Lite mer nedtonad än de flesta av Ellis serier. Om en polis som blir skickad till Snowtown, en märklig stad. Korta avslutade berättelser. Finns samlad i ett album.

4. Aetheric Mechanics

3. Apparat Singles
Fyra berättelser som är tänkta som förstanummer i en serievärld som inte togs över av Stålmannen och Läderlappen och de. Fyra olika genrer. Sf, pulp, en detektivhistoria och en om ett kvinnligt flygaräss.

2. Crecy
Tecknad av Raulo Caceres.
Andra vågen av Apparat-böcker överger förstanummer-idén men fortsätter att undersöka olika genrer. Crecy handlar om ett slag i frankrike 1346. Berättat av en av de engelska soldaterna.

1 Planetary (1-12)
Tecknad av John Cassaday.
Undersöker också olika genrer. Planetary är det fantastiskas arkeologer. Varje nummer utgår från olika populärkulturella historier. Godzilla, gangsterfilmer, monsterfilmer och Kapten Marvels ursprungshistoria. En berättelse som firar det märkliga i skräpkulturen.
Planetary gjorde ett långt uppehåll efter en fjorton nummer och tappar sen i kvalité. Men den första halvan står som ett verk i sej. Dessa första tolv nummer finns samlade i albumen Planetary - All over the world and other stories och Planetary - The Fourth Man.


(Listan är en repris från 2009. Jag låter den stå som den var då även om det kanske inte hade blivit precis samma rangordning om jag gjort den idag. Men i stort håller jag med mitt yngre jag. I kommentarerna till inlägget när det begav sej rekommenderades Ellis Hellblazer-serier. Jag har läst ett av de två albumen sen dess - och skrev om det HÄR. Jag tyckte rätt bra om det men inte tillräckligt för att det ska komma med på listan (det var i och för sej det andra albumet som rekommenderades). Andra bra Ellis-serier jag läst sen dess är Supergod (alltså Supergud på svenska) och den tidiga City of silence). Varken Fell eller Desolation Jones har kommit med några nya nummer sen listan skrevs.)

Fu Manchu i The Authority och Planetary

"Yes. The Yellow Peril characters: Fu Manchu, Wu Fang, etc. - were disgusting. Part of the extended joke that was THE AUTHORITY was in seeing people really not react to Fu Manchu sending out thousands of his inscrutable Oriental menaces to divebomb major white world cities. (For those who need the cheat sheet, THE AUTHORITY was a twelve-episode superhero fiction series where the eponymous team fight Fu Manchu, Ming the Merciless and God (dressed up as Cthulhu).)

PLANETARY's intent was different. As the last half of the serial goes into publication, you'll see some examination of the underpinnings of these characters. In fact, you've already seen some questioning of the Oriental Genius type. I don't want to 'exonerate' these characters from their pasts, or even exonerate those who created them. It's easy to say, well, it was a different time back then, of course they were racist. Or that, yeah, these archetypes exist in every culture. But while Tarzan is the 'feral child' legend writ large, Fu Manchu is not the 'evil genius'. He is specifically the Evil Chinee. And that's something to be explored from many angles." - Warren Ellis i intervju (exonerate=rentvå, befria)

Fu Manchu var huvudpersonen i en svit spänningsromaner skrivna av Sax Rohmer. Den första kom i början av 1910-talet. Huvudpersonen var en mästerskurk. En ovanligt lång kines som hade utbildat sej i U.S.A. men vänt tillbaka till österlandet för att bilda ett ont asiatiskt kriminellt imperium. Rohmer påstod att Fu Manchu var inspirerad av kinesiska kriminella som han kommit i kontakt med under sin tid som journalist. Men även om Fu Manchu ibland kunde vara en slags anti-hjälte i böckerna så är det svårt att se honom som något annat än en rasistisk karikatyr. Dock en populär sådan. Det gjordes flera filmer om Fu Manchu. Ofta var det vita skådespelare sminkade för att se asiatiska ut som spelade huvudrollen.
Det går att se Fu Manchus skugga över hur Kina och andra asiatiska länder beskrivs än i dag.

I The Authority är en av skurkarna en Kaisen Gamorra (se bild). Han hade tidigare förekommit i en av Warren Ellis' Stormwatch-serier och var en karaktär som fanns i serien innan Ellis tog över den.

Redan i det första numret av Planetary förekommer en annan karaktär inspirerad av Fu Manchu - Hark. Denne är emellertid en hjälte. I det femte numret, det om Doc Brass och med utdragen ur pulpromanen, berättas hur Brass övertygar Hark att samarbeta med honom. På pulpfauxprosa beskrivs hur Brass övertygar Hark om att Amerika inte är hans fiende "It just doesn't understand you! We're on the same side!".

I samma nummer nämns också Anna Hark - Harks dotter som visar sej leda företaget Hark Corporation "She would hide herself in the warp and weft of America, grow rich, and wait". (i Rohmers böcker har Fu Manchu en dotter). Det görs antydningar om att Anna Hark är Planetarys hemlige fjärde medlem.

I det sextonde kapitlet möter vi Anna Hark. Tyvärr är det ett rätt svagt kapitel. Man får känslan av att Ellis på ett stadium hade tänkt ge Anna Hark en större roll - i ett nummer mot slutet av serien när Elijah Snow går igenom alla trådar hittills i historien så utelämnas Anna Hark. Och Den Onde Kinesen blir inte undersökt ur riktigt så många vinklar som man skulle önska.

H. P. Lovecraft och Authority

Planetary: The Fourth Man avslutas med det tolfte numret på ett tillfredställande sätt. Det tredje albumet Leaving the 20th Century ska vi börja med i morgon.

Som en paus mellan de två hälfterna av serien så hade jag tänkt ta upp Planetary / Authority : Ruling the earth. Liksom övriga Planetary skriven av Warren Ellis men tecknad av Phil Jimenez så är den 50-sidiga serien ett av tre häften (alla samlade i Planetary: Crossing worlds) där Planetary möter andra seriefigurer. Men det här är den enda jag har. Och den mest intressanta av de tre.

The Authority är en serie som Ellis startade samtidigt som Planetary. Ett yang till dess yin. En superhjälteserie med explosioner och karaktärer som säjer saker som "we're here to hit you". Mycket underhållande på sitt sätt.

I en återblick i det här häftet möter Elijah Snow (en ej namngiven) H. P. Lovecraft. Och vi får se både Lagens väktare och Authority förvandlade till lovecraftianska monster. Vilket Phil Jimenez gör hyfsat även om serien i stort är svagare tecknad än både John Cassadays Planetary och Bryan Hitchs The Authority. Teckningar inspirerade av Ctulhu och andra populära Lovecraft-skapelser är egentligen snarare påverkade av andra som tecknat Lovecraft-figurer än Lovecrafts noveller. Där varelserna till slut brukar säjas vara obeskrivbara - i en nyligen utgiven tecknad serie skriven av Alan Moore och tecknad av Jacen Burrows (den senare har tillsammans med Ellis gjort Simon Spector, en rätt så lysande pulpinspirerad serie) så har de försökt lösa detta genom att ge en suddig bild av monstret, sett ur hjältinnans närsynta ögon.

Lovecraft-analogen i numret har hittat en ask utomjordiska ägg. Som han tror är neger-ägg och därför vill förstöra innan det kläcks fram små negerungar.
Ellis är inte alltid så subtil med sin politiska undertext. Men att Ellis väljer att betona den mindre trevliga rasistiska delen av Lovecraft här är intressant med tanke på hur Lovecraft påverkat The Authority.

Ellis skrev tolv nummer av The Authority. Uppdelade i tre delar. Där gruppen möter tre motståndare. Ellis har sagt att skämtet med The Authority är att de slåss mot Fu Man Chu, kejsar Ming och Ctulhu. Alla då Ellis' versioner (Ctulhu-kopian kallas konsekvent för Gud). Ming från Blixt Gordon är mer eller mindre en variant av den Gula Faran-arketyp som Fu Man Chu var kulmen på. Ellis kopplar samman dessa två symboler för Den Andre (asiaten) med Lovecrafts Ctulhu.

Decenniets tio bästa superhjälteserier

Listor med decenniets bästa ditt och datt börjar att dyka upp. The Comicsreporter har en lista med 83 superhjälteserier. Jag kan inte se någon serie som saknas. På den finns naturligtvis flera som jag inte har läst. Till exempel Omega Unknown av Jonathan Lethem som verkar intressant. Sen har han också med återutgivningar av gamla serier som Plastic Man Archives och

Supermen! (länk här och nedan till tidigare Butter tar ordet-inlägg om serierna i fråga). Såna är inte med på min lista. Vad som är och inte är superhjälteserier är inte alltid lätt att säja. Men Matt Fractions Casanova är som exempel snarare en spionserie.

De tio bästa superhjälteserierna de senaste tio åren:

10. Brendan McCarthys nummer av Solo
I utkanten av genren förvisso.

9. New X-Men 142-145 "Assault on Weapon X"
Grant Morrisons version av The X-men är till större delen bedrövlig. Men den här korta gnostiska berättelsen tecknad av Chris Bachalo har sin charm. Enda av serierna på listan som finns publicerad på svenska.

8. The Ultimates - Super-Human
Mark Millars (text) och Bryan Hitchs (bild) omarbetning av en bunt gamla marvelhjältar var i det första albumet en logisk fortsättning på deras The Authority. Fast de liberala maktfantasierna hade bytts ut mot konservativa. Efter de sju första numren (som minus det sista finns samlade i detta album) förlorar serien gnistan. Men i början är serien widescreencomics när de var som bäst.

7. All-Star Superman
Av Grant Morrison (text) och Frank Quitely (bild)

6.All-Star Batman & Robin the Boy Wonder
Frank Miller (text) Jim Lee (bild)
5. Automatic Kafka
Kortlivad mycket märklig serie, skriven av Joe Casey och tecknad av Ashley Wood.

4. Seven Soldiers
Text: Grant Morrison, bild: diverse. Sju miniserier som löst hänger samman. Vid varje omläsning och ombläddring tycker jag allt bättre om den här serien som skildrar utkanterna av den amerikanska populärseriens marker. Bäst av serierna är Seven Soldiers Frankenstein tätt följs av Klarion. Men det går att hitta nya saker även i de andra. Finns samlad i fyra album.

3.Eightball 23
"The Death Ray" av Daniel Clowes. Den sista stora revisionära superhjältetexten.

2. The Dark Knight Strikes Again
Frank Millers fortsättning på sitt eget klassiska Läderlappenäventyr The Dark Knight Returns. Karnevaliskt och burleskt.

1. Planetary - The Fourth Man
Text av Warren Ellis, bild av John Cassaday. Det andra Planetary-albumet innehåller några av de bästa av seriens felläsningar av populärkultur. Som "Planet Fiction" om en fiktiv figur som hämtas in i den verkliga världen. Eller den serie med 50-talsskräckfilmstema som finns i numret med omslaget nedan.

Förkylningsböcker - en lista

Tio böcker som passar att läsa när man är riktigt förkyld:

Gummitummen av Hans Alfredson
En bok som är roligare ju mer förkyld du är. Skriven i dagboksform. Den börjar med en anteckning daterad måndagen den 11 september: "I dag är det torsdag."
Om du hade varit förkyld hade du tyckt det var väldigt roligt.

Mina vänner av Emmanuel Bove
En bok om en man som misslyckas med att skaffa vänner. Piggar upp en.

Om olägenheten i att vara född av E. M. Cioran
Korta, mörka, beska stycken om alltings fåfänglighet. Man måste ha ett hjärta av sten om man kan låta bli att le åt rader som "Sedan flera år tillbaka iinget kaffe, ingen sprit, ingen tobak! Lyckligtvis har jag ångesten, som med fördel ersätter de starkaste droger".

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson (Slas)
När man är förkyld, och endast när man är förkyld, har man rätt att vara en smula sentimental. Denna är bra till sånt.

Den sista striden av C. S. Lewis
Eller om man då inte läste narnia-böckerna som liten något motsvarande. Poängen är att man ska ha läst den så många gånger att man i stort sett kan den utantill. Denna den sista boken i serien är en dråplig drift med den kristna tron.

The Authority av Mark Millar - tecknad av Frank Quitely med flera
Millars fortsättning på Warren Ellis-serien är mer av allt och ofta för mycket. Teckningarna är ojämna i de sista två tredjedelarna då Quitely tillhör de artister som uppskattar deadlines och det schwischande ljud de gör när de flyger förbi. Ena ersättningsartisten passar serien mycket illa. På slutet tar Art Adams över, men andra schema- och censurproblem försvagar serien. Men en av seriens hjälter säjer: "You realize you're talking to a man with a human head in his hands who has every intention of using it to beat these people to death?" En för serien typisk replik.

Sanning är ett udda tal av Flann O'Brien
Man brukar prata om bokens metanarrativa struktur. Som förkyld kan man se förbi sånt och läsa den som den roliga bok det är.

Livet. En bruksanvisning av Georges Perec
Om det är passager man inte skulle hänga med i kan man allti skylla på förkylningen. Eller bläddra fram till roligare bitar.

Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
Skriven av författaren i Vonnegut-romanerna (fast egentligen av Philip José Farmer). En resa genom ett bisarrt universum i jakt efter en mening. En föregångare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-svit.

Presstopp av Evelyn Waugh
Även om förkylning gör att man har lätt att tappa tråden så är Waughs - jag är säker på att Anna Faris karaktär i Lost in translation visst visste vem Evelyn Waugh var - i sin klassiska komiska historia visserligen något av en förvecklingsroman men roande även om man skulle vara lika förvirrad som hjälten.

De tio bästa av Warren Ellis

10. Desolation Jones
Tecknad av J. H. Williams III.
Styrkan i Desolation Jones - en serie om en privatdetektiv som får i uppdrag att hitta Adolf Hitlers egeninspelade amatörporr - ligger snarare i Williams teckningar än i den Raymond Chandler-inspirerade intrigen. Men Ellis har alltid förmått skriva för sina tecknare. Huvudpersonen har hallucinationer som Williams gör det mesta av. Också slagsmålsscenerna är intressant gjorda. Handlingen kretsar kring den pornografiska världen och får ibland något puerilt över sej. Detta vägs upp något av ett av kapitlen där Jones samtalar med en porraktris. Där ämnet tas på allvar.
Desolation Jones är ett av många avbrutna Ellis-arbeten. Något nummer hann komma ut med näste tecknare. De framtida numrena skulle ha kretsat kring Philip K. Dick. Alla Williams-numrena kom i alla fall ut och finns samlade i ett album: Desolation Jones: Made in England

9. Global Frequency
En actionserie där alla tolv numrena tecknas av olika serietecknare. Steve Dillon, Jon J. Muth, David Lloyd, Chris Sprous, Gene Ha med flera. Ett avsnitt utspelar sej i norge. Det bästa handlar om ett mem från rymden som förvandlar folk till zombies. Finns samlat i två album.

8. Nextwave
Tecknad av Stuart Immonen.
Humoristisk serie kring en samling obskyra marvelfigurer. De slåss mot jätteödlor i lila underbyxor och robotninjor. Ellis kallar serien för Fight Comic. Inspirerad av andra, enligt Ellis, Fight Comics som Scott Pilgrim av Brian Lee O'Malley och Sharknife av Corey Lewis. Finns samlad i två album Nextwave: This is what they want och Nextwave: I kick your face

7. Transmetropolitan
Tecknad av Darick Robertson.
Ellis genombrottsserie och den som gått i störst antal nummer. En social sf-satir med en ständigt svärande reporter, influerad av gonzojournalisten Hunter S. Thompson, i huvudrollen vid namn Spider Jerusalem. Serien tappar lite i andra hälften då ett presidentval tar över handlingen. Men mestadels är det en bra serie. Och Spider Jerusalem har en tvåhövdad kedjerökande katt.

6. The Authority
Ellis är en av de största kritikerna av superhjälteseriernas dominans över den amerikanska serietidningsmarknaden. Vilket inte hindrar att han har gjort genrens höjdpunkt. "We're here to hit you". Gruppen Authority slåss mot tre versioner av Den Andre: en analog till Fu Man Chu, en variant av Ming the Merciless (han från Blixt Gordon, liksom Fu Man Chu en karikatyr av The Yellow Peril) och Gud-som-ctulhu. Vilket ger serien en viss tvetydighet. Men framförallt är det en serie där saker och ting exploderar. En våldsam karnevalisk serie som ofta har efterliknats men som få, om någon, serie i genren kommit i närheten av.
Serien är samlad lite märkligt. De första två tredjedelarna av Ellis/Hitch-versionen av serien finns i The Authority Relentless. Men den avslutande tredjedelen finns samlad tillsammans med första avsnitten av de som tog över serien efter Ellis och Hitch: Mark Millar och Frank Quitely i albumet The Authority: Under new management

5. Fell
Tecknad av Ben Templesmith.
Lite mer nedtonad än de flesta av Ellis serier. Om en polis som blir skickad till Snowtown, en märklig stad. Korta avslutade berättelser. Finns samlad i ett album.

4. Aetheric Mechanics

3. Apparat Singles
Fyra berättelser som är tänkta som förstanummer i en serievärld som inte togs över av Stålmannen och Läderlappen och de. Fyra olika genrer. Sf, pulp, en detektivhistoria och en om ett kvinnligt flygaräss.

2. Crecy
Tecknad av Raulo Caceres.
Andra vågen av Apparat-böcker överger förstanummer-idén men fortsätter att undersöka olika genrer. Crecy handlar om ett slag i frankrike 1346. Berättat av en av de engelska soldaterna.

1 Planetary (1-12)
Tecknad av John Cassaday.
Undersöker också olika genrer. Planetary är det fantastiskas arkeologer. Varje nummer utgår från olika populärkulturella historier. Godzilla, gangsterfilmer, monsterfilmer och Kapten Marvels ursprungshistoria. En berättelse som firar det märkliga i skräpkulturen.
Planetary gjorde ett långt uppehåll efter en fjorton nummer och först för ett par veckor sen kom det sista tjugosjunde numret ut. 10 år efter det första. Serien taoppar i kvalité efter pausen. Men den första halvan står som ett verk i sej. Dessa första tolv nummer finns samlade i albumen Planetary - All over the world and other stories och Planetary - The Fourth Man.

Gravstenar på fiktionens kyrkogård

Nu när året närmar sej sitt slut verkar det lämpligt med en lista med fem gravstenar, epigram ur litteraturens värld.

5. "Er lilla Aimée viftar på svansen i himlen i dag och tänker på er"

Detta meddelande som protagonisten i Evelyn Waughs Den käre bortgångne låter sända årligen till sin rival mr Joyboy efter att de gemensamt gjort av med liket till den dam de rivaliserade om är egentligen ingen gravsten och har alltså inget på denna lista att göra vilket den förlorar lite poäng på.(Den käre bortgångne har förresten en väldigt bra sista mening.

4. "Inte ens världsalltets skapare visste vad mannen skulle säga härnäst.
Kanske var mannen ett bättre världsallt i dess begynnelse.
R.I.P"

Så står det på en gravsten i slutet av en roman av Kilgore Trout i Kurt Vonneguts roman Morgonmål för mästare.

3. "She saved the world.
A lot."

Buffys gravsten som liksom gravstenen i Trouts roman utgör kulmen på den femte Buffy-säsongen. Buffy the Vampire slayer fortsatte i två säsonger till utan att gravstenen syntes till.

2. Jag behöver ingen gravsten

Jag behöver ingen gravsten, men
vill ni ändå resa mig en,
önskar därpå ristat:
han gjorde förslag.
Vi har verkställt dem.
En sådan gravskrift skulle
hedra oss alla.

Dikt av Bertolt Brecht översättning Anders Aleby

1. "Bugger this. I want a better world"

Något av en syntes av Buffy- och Brechtexemplet. Mark Millar låter detta stå på Jenny Sparks gravsten i Millars fortsättning av Warren Ellis Authority som slutade med att Jenny Sparks det tjugonde århundradets ande(spirit) dog den 31a december 1999 efter att ha räddat mänskligheten genom att avrätta Gud "american prison style".