Brian Dennehy (1938 - 2020)

Bild på Brian Dennehy i Peter Greenaways Arkitektens mage.

De fem bästa Shakespeare-filmatiseringarna

Med anledning av att det i dag är William Shakespeares 450-årsdag kommer här en favorit i repris.

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa har också med Ran gjort en av de sämsta Shakespeare-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är fel.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

(Först publicerad 2 september 2009. Det finns kommentarer på ursprungsinlägget. Jag har sett ett par till filmer som bygger på Shakespeares verk sen listan gjordes. Men håller fortfarande med om listan. Känner mej mindre säker på att Ran är så dålig som jag säjer ovan. Det har gått så lång tid sen jag såg den.)

Åtta länkar en lördag

Det må kännas som söndag men det är en lördag och därmed dags för årets första Åtta länkar:

Filmaffischer från Ghana
På Final Girl. Det är en skräckfilmsblogg - vilket är förklaringen till att det bara är skräckaffischer - Motorsågsmassakern, Evil Dead 2 med flera.

How we do
Matt Seneca om hur man gestaltar tid i tecknade serier.

Om Robyn på Factual Opinion (på derastretti-i-topp med 2010 års skivalbum).
När amerikaner skriver om Robyn får det mej alltid att fundera på hur många av de smala utländska band man lyssnat på som i sina hemländer är typ som Robyn.

2011: The year of Ellis
Sequart kommer att under det kommandfe året ge ut tre böcker om Warren Ellis (samt en film). Bland annat en essäantologi om Planetary

Om Peter Greenaway och tecknade serier
Joe McCulloch om en av Greenaways utställningskataloger.

Utdrag ur ett förslag till en uppföljare till Spider-Man: Fever, del 1 och del 2
På Brendan McCarthys blogg.

Två filmer av Peter Greenaway

I dag kom två av Peter Greenaways 90-talsfilmer ut på svensk DVD: Prosperos böcker och Barnet från Mâcon.

Greenaway är en engelsk filmare som är konstnär i botten. Han fick sitt genombrott med den vackra och mycket långsamma (jag somnade när jag såg den och jag anser att det är en rimlig reaktion på verket) Tecknarens kontrakt (1982). En film som blev beryktad för hur komplex den var.

Just den må vara lite för greenawaysk för min smak. Men jag gillar de underliga kortfilmerna (om folk som fallit ut genom fönster, folk som träffats av blixten) innan den och jag tycker om alla filmerna därefter från Zoo till och med Barnet från Mâcon som var Greenaways sista riktigt bra film.

Men innan den var Prosperos böcker, en filmatisering av Shakespears pjäs Stormen. Filmen påminner om en del av Greenaways senare kortfilmer och konstinstallationer. Från det att "Full fathom five..." sjungs av en pojke i början av filmen så fortsätter den att vara strålande vacker. Med tablåer snarare än scener. Filmen är för mycket. Men av och till kan man behöva se en film som är för mycket när den nu finns så många filmer som är för lite.

Barnet från Mâcon fick en hel del kritik när den kom. Filmen handlar om en kvinna som ger sej ut för att vara en jungfrumoder. Och som använder barnet till att få en maktställning i samhället. Denna handling är gjord som en pjäs i filmen. Ramhandlingen utspelar sej på 1700-talet.

Den maktgalna kvinnan som spelas av Julia Ormond får sitt straff i filmen. Och det är den scenen, som förenar de två tidsperspektiven, som var målet för kritiken mot filmen.
Sån här moralisk kritik är problematisk och temat med makt och våld är här rätt väl iscensatt men samtidigt så är scenen i fråga djupt obehaglig. Och filmen använder sej tillen stor del av chockverkan. Vilket gjorde att jag tyckte den var svagare andra gången jag såg den.

Länge fanns knappt nån Greenaway på svensk DVD. Men på senare tid har det kommit flera. Vilket är trevligt.

Dessa två Greenaway-filmer tillhör den tyngre delen av hans produktion. Kanske inte Greenaway för beginners. Men det är två fascinerande filmer.

De fem bästa Shakspere-filmatiseringarna

Blodets tron av Akira Kurosawa

Väldigt kurosawisk version av Macbeth. Nästan ingen dialog. Kurosawa kar också med Ran gjort en av de sämsta Shakspere-filmerna.

Hamlet goes business av Aki Kaurismäki

Allt du trodde du visste om Hamlet är falskt.
Kaurismäki ändrar slutet, ger Hamlets agerande en förklaring och visar William hur det skulle ha gjorts från början.

Prosperos böcker av Peter Greenaway

En version av Stormen, en pjäs som fått många underliga filmversioner (Forbidden Planet med flera). Men det här är den underligast. Nog till och med den underligaste Greenaway. En av scenerna såg jag nyligen i en lista över de tio värsta nakenscenerna. Bör ses på bio.

Romeo och Julia av Zeffirelli

Den här versionen ansågs djärv och modärn när den kom 1968. Vad de hade tänkt om Prosperos böcker kan man bara gissa. Men den är riktigt bra. Kanske lite lång. Fast pjäsen är ju väldigt lång. Olivia Hussey som aldrig senare visat någon som helst antydan till talang är en strålande Julia.

Stormen av Derek Jarman

Slutet med "Stormy Weather" är så bra som filmer kan bli. Kanske bättre.

De 10 bästa 90-talsfilmerna (enligt mej då)

Jag tror inte jag har någon film gemensam med Criterionforumets lista. Ett par av regissörerna är samma.

Bennys Video
Haneke när han är som mest Haneke.

Faust
Jan Svankmajer blandar Faustberättelserna i den kanske bästa postmoderna dockfilmen.

Ju Dou - förbjuden kärlek
Zhang Yimou gör färgglada filmer.

Kaninmannen
Stig Larssons andra film. Finns numera på DVD.

Mat, dryck, man, kvinna
Ang Lee borde göra ett matprogram.

Prosperos böcker
Av Peter Greenaway. Valde mellan denna och Barnet från Macon. Men den här gör en på bättre humör. En av många filmatiseringar av Stormen. Barock och för mycket. Men får en samtidigt att känna att de flesta filmer är för lite.

Sit-com
Tidig Ozon. Ozon är bäst i sina komedier.

Svart katt, vit katt
Emir Kusturica.

Tatjana
Finsk feel-good av Aki Kaurismäki.

Trainspotting
Danny Boyle. Kom kanske mest med för att jag såg om den nyligen. Höll bättre än jag trodde.

Jag har med allra största säkerhet glömt några. Det slår mej att det för min del skulle ha varit fler kandidater både om jag gjort en lista för 80-talet och om jag gjort en med filmer från detta decennium som vi genomlider nu. Varför vet jag inte.

Peter Greenaways Watchmen och Aki Kaurismäkis

Innan Zach Snyder gjorde sin Watchmen så har under årens gång flera regissörer varit knutna till projektet. Paul Greengrass och tidigast och kanske den som hade kunnat göra den mest intressanta filmatiseringen Terry Gilliams (även om Gilliams gjort en hel del svaga filmer - Brazil är hans enda mästerverk).

Andrew Hickman frågar vem som skulle ha gjort den bästa Watchmen-filmatiseringen.På Jog - the Blog föreslår Joe McCulloch Peter Greenaway och går in på en längre och underhållande beskrivning av hur det hade kunnat se ut.

Själv skulle jag föreslå Aki Kaurismäki. Kärlekshistorien mellan Nite Owl och Silk Spectre skulle fungerat bäst om den behandlats som den i Tatjana. Det världsfrånvända hos Doktor Manhattan passar Kaurismäkis teman som hand i handske. Och med Hamlet visade han att kan klara de dramatiska tongångarna väl.