Ett (så där) populärt inslag på
Butter tar ordet är de listor med tio (eller fem) bra romaner (eller böcker) från olika länder med kortare beskrivningar av varje bok som jag brukar ha här på ett lands nationaldag (eller liknande).
Idag är det varken Tysklands, Österrikes eller Schweizs nationaldag. Men då jag ändå har haft en massa såna här listor så tyckte jag det passade med en på vår jubileumsvecka. Och valde att återpublicera dessa tre länders listor då detta att Bokmässan 2010 har temat "tre länder, ett språk" har fått en viss uppmärksamhet på senare tid.
Det är 23 och inte 25 bra tyskspråkiga i rubriken då bara tre av Schweizarna är tyskspråkiga.
*
Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där är ju länge sen nu. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner kan väl säjas ansluta sej till den traditionen.
Bertolt Brecht - TolvskillingsromanenDreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som
Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.
Alfred Döblin - Berlin AlexanderplatzDöblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.
Mikael Ende - Den oändliga historienKanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar. (
Momo eller kampen om tiden är också bra och egentligen kan jag inte välja mellan dessa två ungdomsbokklassiker - men det har jag då ändå gjort)
Endes novellsamling
Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord så är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.
Günther Grass - Katt och råttaGrass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.
Grimmelshausen - Den äventyrlige SimplicissmusNej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.
Herman Hesse - GlaspärlespeletMycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.
Heinrich Mann - UndersåtenSatirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.
Thomas Mann - Doktor FaustusThomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde man inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just
Doktor Faustus är emellertid ännu i dag något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.
Rainer Maria Rilke - Malte Laurids BriggeFaktiskt lika bra som hans dikter.
Anja Tuckerman - VåldtäktDet här är en fruktansvärd bok.
*
10 bra österrikiska böckerDet är Österrikes nationaldag. Vilket firas med fyrverkerier och en 10 bra...-lista. Österrike har haft lite svårt att bestämma sej för hur deras gränser ska se ut. Vilket kan göra det lite krångligt att bestämma vilka författare som är österrikiska. Men jag tror de flesta på listan har hamnat rätt.
Thomas Bernhard - OrsakenFörsta boken i Bernhards fem böcker långa självbiografiska svit. Som är bland det bästa Bernhard skrivit. Alla fem romanerna är bra - men den första är bäst att börja med.
Hermann Broch - SömngångarenEn trilogi som är betydligt lättsammare än den
Vergilii Död som man annars brukar förknippa Broch med.
Sigmund Freud - Leonardo da Vinci ett barndomsminneFreud drar de mest långsökta slutsatser om da Vincis inre med minsta möjliga belägg. Vilket man som läsare är tacksam över.
Erich Fried - Dikter utan fosterlandFrieds poesi är ofta bitsk och aforismliknande som den korta dikten
"Svar". (Som inte är tagen från den här volymen som är sammanställd och översatt av Lars Bjurman).
Peter Handke - Frånvaron. en sagaOm
Frånvaron har jag skrivit tidigare: "I hans
Frånvaron. en saga möts fyra personer i en järnvagnskupé. Genast börjar de berätta långa berättelser för varandra. "Det är kvinnan, som självklart riktar sig till de tre andra och säger:" (tre sidor följer). De fortsätter att följas åt. En dag är en av de försvunnen.
Jag älskar Frånvaron. Du kommer säkert att hata den. Läs den."
Peter Handke - Tankar om JukeboxenEn av två korta böcker som tillhör Handkes mest populära. Om jukeboxar.
Karl Kraus - I denna stora tidTexter ur Kraus enmannatidning Facklan. "De flesta författare har ingen annan kvalité än läsaren: smak. Men denne visar bättre smak, eftersom han inte skriver, och den allra bästa om han inte läser."(övers. L. Bjurman, som också står för urvalet)
Gustav Meyrink - GolemDet judiska skräckfilmsmonsterhoppet har kanske mindre plats i boken än dess fans skulle önska. Golemsägnen står i bakgrunden för Pragskildringen.
Robert Musil - Mannen utan egenskaperMer varierad och läsvänlig än de flesta böcker av det slag som folk läser för att skryta om att de läst dem (och jag måste erkänna att jag har läst en hel del såna böcker).
Christine Nöstlinger - Vi struntar i gurkkungen : roman för barn : Wolfgang Hogelmann berättar sanningen utan att avstå från dispositionenEn tidig bok av barnboksförfattaren Nöstlinger.
*
5 bra schweiziska böckerSchweiz har nationaldag. Vilket de, om jag inte misstar mej, firar till minnet av att Gustav Vasa valdes till deras kung.
Vi firar med denna lista:
Hugo Ball - TenderendaRoman kallade Ball den här underliga sammanställningen av kortprosa. Absurda scener blandas med dikter som oftast är på påhittat språk. En underhållande bok.
(Ball föddes i Tyskland men verkade huvudsakligen i Schweiz. De mer normala delarna av
Tenderenda handlar om hans tid med Cabaret Voltaire i Zürich.)
Peter Bichsel - Barnsliga historierNovellsamling. På länken ovan skriver jag mest om novellen "Amerika finns inte".
Arthur Cravan - Poeten med världens kortaste hårSom många så var jag i tonåren inne på Dada. Många av dadaisterna lämnade efter sej bättre anekdoter än dikter. Och det gäller väl egentligen också Cravan, Cravan-anekdoterna är å andra sidan de bästa. Flera av dikterna i detta urval är ändå riktigt bra.
Friedrich Dürrenmatt - Med brott benådadAlfredo Traps, en man i textilbranschen övernattar i ett mindre samhälle. Där vill en grupp före detta jurister leka rättegång. Alfredo tycker det låter som en roande idé och ställer villigt upp som den åtalade. Han väljer att hävda oskuld vilket hans försvarsadvokat ogillar "Vägen från skuld till oskuld är vidsserligen svår, men inte omöjlig, däremot är det fullständigt utsiktslöst att vilja framhärda i sin oskuld, och resultatet då är fruktansvärt." Under kvällen rullas Alfredos liv upp. Han har en väldigt trevlig kväll. Vad skulle kunna gå fel?
Dürrenmatt skrev framförallt kriminallitteratur. Men den här kortromanen är lika besläktad med Franz Kafka som med Dorothy Sayers.
Jean Jacque Rousseau - BekännelserJag måste bekänna att jag bara läst de första sex böckerna (eller den första av de två delarna) av Rousseus storverk. Självbiografins klassiker nummer ett: "Jag begynner ett företag som aldrig har ägt någon motsvarighet och som aldrig skall finna någon efterföljare" (övers. D. Sprengel) som den ödmjuke författaren inleder verket.
*
(Först publicerade den 3:e oktober 2009, den 26:e oktober 2009 och den 1:e augusti 2010.)