Tematrio efternamn

Lyrans tematrio handlar idag om böcker med efternamn i titeln:

Douglas R. Hofstadter - Gödel, Escher, Bach - ett evigt gyllene band
Om talteori och zenbuddhism. Efter varje kapitel som kan handla om fugor och översättning finns en berättelse med Akilles och sköldpaddan som illustrerar det som tagits upp. I en av dessa ser de en fotbollsmatch på en TV som visar alla möjliga versioner av spelet. Bollen är platt, det är en sak som är säker.
En bestseller en gång i tiden.

Lars Gustafsson - Poeten Brumbergs sista dagar och död
Gustafssons debutroman från 1959. Den börjar med att berättarens pipa går sönder efter att han, som han brukar göra, slagit den i bordet för att få bort askan. Flera av hans vänner har olika teorier om varför pipan gick sönder. En av dessa är att dess tid var inne. Berättaren kommer att tänka på poeten Brumberg och historien om hans sista dagar.
I romanen finns flera andra historier och en roman-i-romanen om en furste.
Det skulle ta Gustafsson flera romaner innan han skrev en som var lika bra igen.

Jonathan Swift - Gullivers resor
Swifts roman är uppdelad i fyra böcker. De två första om lilliputtarna och om jättarna har gjorts om till barnböcker. Och själv uppskattade jag flera av dessa varianter som liten. Men originalet är ändå bäst. Mycket av satiren, det obscena och misantropin i böckerna har försvunnit i barn- och ungdomsversionerna.

Gödel Escher Bach och Jabberwocky

Att översätta Lewis Caroll måste ibland vara knepigt. Inte bara Snarkjakten utan också stora delar av Alice använder sej av påhittade ord samtidigt som de flyter lätt. En dikt som redan i den text där den förekommer kallas för obegriplig är "Jabberwocky". Med dess berömda inledningsrader "'Twas brillig and the slithy toves/Did gyre and gimble in the wabe". (Gösta Knutsson översätter med "En slidig övling borvlade/I bryningen på solvis ples".)

Douglas R. Hofstadters Gödel Escher Bach diskuterar matematik, fugor och zen-koaner. Med mera. De mer teoretiska delarna illustreras av korta humoristiska stycken där två karaktärer lånade från Lewis Caroll (som som bekant var matematiker) Sköldpaddan och Achilles, i sin tur lånade från Zenon, har huvudrollen. Jag kan inte påstå att jag tillfullo förstod matematiken, mycket talteori, första gången jag läste boken. Jag kan inte påstå att jag förstår den i dag heller. Men det är en intressant bok och de humoristiska partierna är väldigt bra som socker i botten.

I ett av de teoretiska partierna kan den mer litterärt intresserade känna sej hemma. När Hofstadter diskuterar hjärnan gör han det bland annat genom att diskutera översättningar. Här får "Jabberwocky" och tre tolkningar av dikten stå som exempel. En tysk en fransk och en svensk. Den svenska varianten av Gösta Knutsson får man anta att Hofstadters svenske översättare Jan Wahlén lagt till.

Hofstadters dröjer vid den franskla versionen av "slithy" det för honom för latinska "lubricilleux" och den tyska versionen av raden "And stood awhile in thought" (Stod där rätt länge sen"). Här har Robert Scott som översättaren heter skapat varianten "Er an-zu-denken-fing" och därmed använt nybildningsprincipen på en plats som i originalet är rätt rättfram.

Men man kan naturligtvis själv ske skillnaderna. En av mina favoriter är den tyska varianten av det näst mest kända partiet i dikten, utropet "O frabjous day! Callooh, Callay" som blir till "O Freuden-Tag! O Halloo-Schlag!".