Dagarnas skum

"Hörnen i rummet mildrades och rundades av under musikens inverkan. Colin och Chloé vilade nu i mitten av en sfär.  'Vad var det?' frågade Chloé.  'Det var The Mood to be Wooed', sa Colin.  'Det var det jag kände', sa Chloé." 

Dagarnas skum av Boris Vian har visst gått och blivit film. Det är Michel Gondry (Eternal Sunshine of the Spotless Mind, The Science of Sleep) som regisserat. Trailern ser rätt lovande ut. Gondry har ett bildspråk som passar boken. Filmen har svensk biopremiär den 20 december.

Filmen har gjort att boken kommit ut i pocket. Med en bild från filmen som får den att se ut som en klyschig kärleksroman (min gamla månpocketutgåva är i och för sej inte heller så snygg).
Det är klart, på ett plan är det en klyschig kärlekshistoria. Uppskruvad till ett surrealistiskt absurt plan. Med musik som ändrar rums omgivningar, där en av romanfigurerna ägnar sitt liv åt att samla skrifter av filosofen Jean-Sol Partre och en kock lagar de märkligaste rätter.

Mitt i den komiskt-surrealistiska omgivningen klingar berättelsen äkta. Det är en underbar rolig och sorglig bok. En av mina favoritromaner.

(Citatet överst är översatt av Lars Erik Sundberg)

10 bra kärleksromaner

Guldsmedens hemlighet av Elia Barceló 
En man faller tillbaka i tiden och möter en kvinna han som ung kommer att inleda ett förhållande med. En melankolisk spansk kort roman från 2003.

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson
En vacker och sorglig berättelse. En av Slas bästa.

Historiens förfärande skönhet av Viivi Luik

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg
"En berättelse om kärlek. Det är till slut det enda som det återstår att prata om. Det är så jag tänker. Allt annat blir meningslösa stavelser, garderingar, skydd. Undanflykter."

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle

Vårens höst av Pa Chin 
"På vägen än talade jag med henne, än tänkte jag för mig själv, denna flicka var verkligen underlig, hon älskade att dricka vin som liknade blod, och hon älskade att se Greta Garbos filmer."
Också i kinesiska romaner från 30-talet så går ungdomar omkring och har ångest och är förälskade. 

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Lite lång. Det hade varit bra med en förkortad version.

Vid Grand Central station där satt jag och grät av Elizabeth Smart
Vackert skriven bok med en vacker titel

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Svensk 1910-talsroman när den är som bäst.

Dagarnas skum av Boris Vian
I centrum av denna absurda roman (där en man ägnar hela sitt liv åt att samla på Jean-Sol Partres skrifter, en kock lagar de märkligaste av recept) finns en övertygande kärlekshistoria. 
"Hörnen i rummet mildrades och rundades av under musikens inverkan. Colin och Chloé vilade nu i mitten av en sfär.
  'Vad var det?' frågade Chloé.
  'Det var The Mood to be Wooed', sa Colin.
  'Det var det jag kände', sa Chloé." 

Hjärtkniparen - boken

136 aprusti
De dagar då Jacquemort kände sig intellektuell drog han sig tillbaks till Angels bibliotek och läste. Där fanns bara en bok, mer än väl tillräcklig, en utmärkt encyklopedisk uppslagsbok där Jacquemort i en enda, ytterst diger volym återfann, klassifierade och alfabetiskt om än inte logiskt ordnade, själva grundelementen till allt det varav ordinära bibliotek består.

I början av Hjärtkniparen (1953) av Boris Vian så hjälper huvudpersonen, doktor Jacquemort, till vid en förlossning. Tre barn föds - ett tvillingpar och en särskild.
Modern oroar sej för sina barn som snabbt lär sej att prata. En av de bästa delarna av boken är en lång monolog om alla de faror som kan drabba barnen. De tre barnen visar sej ha flera förmågor, deras favoritlek är att låtsas att de inte kan flyga.

Hjärtkniparen är mestadels en komiskt-absurd roman. Men den innehåller också flera vackra lyriska partier, främst i beskrivningen av barnen och deras lekar. "Ur fröet kom det upp ett litet träd med rosafärgade blad i dess grenar av spröd guldtråd fladdrade sångfåglar. Den största var lika stor som Joëls lillfingernagel" (övers. Lars Erik Sundberg).

Romanen var en av Vians sista. Den är inte riktigt lika bra som hans två bästa - Dagarnas skum och Hösten i Peking (bägge 1947). Liksom den senare har den inte mycket till övergripande handling men här saknar man det lite vilket man aldrig gör med Hösten i Peking. Men det är en bra och rolig bok och jag gillar slutet.

Jag har boken i den första svenska utgåvan - en PANbok från 1974. Den har kommit i två senare utgåvor på senare år - bilden är på en av dessa (min är snyggare).

Boken har i dagarna satts upp som pjäs på Teater Giljotin. Fast föreställningen verkar förhålla sej rätt fritt till förlagan. Bloggen goosevisionen har lite bilder och videoklipp och sånt.

I Hjärtkniparen (boken, då) finns en kyrkoherde som upprörs över att byns befolkning bara ber om god skörd och hälsa och sånt. Han menar nämligen att Gud är lyx. Han sätter upp ett kyrkospel med förgyllda ballonger och en boxningsmatch mellan honom själv och djävulen. Medan publiken hela tiden ropar att de vill ha pengarna tillbaka.
Går man efter DN-recensionen så verkar teaterversionen dela kyrkoherdens obesvarade kärlek till det översvallande.

Bokgeografi Frankrike

O har denna vecka kommit till Frankrike. Ett av de få länder som jag varit i. En av de första nationaldagslistorna här var en med 10 bra franska romaner.

en bok:
Choderlos de Laclos - Farliga förbindelser
Ska du bara läsa en brevroman från 1700-talet i år så rekommenderar jag denna.

en författare:
Boris Vian
Boris Vian (det är han på bilden) skrev visor och romaner. Den absurda kärlekshistorien Dagarnas skum är hans mest hyllade. Andra bra är Hjärtkniparen.
Och Hösten i Peking (som varken utspelar sej under hösten eller i Peking). En berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerne Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
"Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren."

en bok man ännu inte läst:
Muriel Barbery - Igelkottens elegans
Jag tyckte hennes debutroman Smaken vart rätt bra. Så man borde väl läsa den här. Folk verkar gilla den.

Städer

Lyrans senaste tematrio handlar om böckerer med städer i titeln.

L. Frank Baum - Smaragdstaden i Oz
Den sjätte av Oz-böckerna. Och den första jag läste. Vilket kan vara anledningen till att jag tycker det är den bästa i serien. Skildrar olika delar av sagolandet och dess märkliga innevånare. On the road in Oz lär ha varit en titel Baum övervägde. Samtidigt som våra hjältar reser runt i landet planerar Roquat den Röde som bor somewhere way below the rainbow att invadera landet.
Jag funderar på att ha en temavecka snart igen. Om Oz.

Per Odensten - Gheel
Gheel är en stad i Belgien som specialiserade sej på att vårda sinnessjuka. Denna roman från 1981 utspelar sej i Blekinge. Med början i 1910-talet sträcker sej denna bok över tre decennier. Och kretsar kring Sanktuariet och det samhälle som växer kring anstalten. En brett upplagd roman som hyllades av kritiker, var en försäljningssuccé och översattes till flera språk.

Boris Vian - Hösten i Peking
Har i och för sej inget med Peking att göra. Jag skrev om den här franska klassikern i en tidigare trio:
"En absurd berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerna Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
'Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren.'"

Cornelis Vreeswijk sjunger Boris Vian

Desertören:

Text av Lars Forsell. Melodi Boris Vian som också gjort originaltexten. En tidigare svensk tolkning (också av Lars Forsell) hette "Här står jag på ett torg".
Originaltitel "Le Deserteur".
På albumet Visor, svarta och röda. Där Vreeswijk tolkar Lars Forsell.
(Jag har ett holländskt Vreeswijk-album med samma omslag. Fast på den svenska håller han på baksidan i en liten svensk flagga. På den holländska vad jag antar är den holländska).

Fransk tematrio

Lyran hr idag, apropå att det är dagen innan Bastiljen äntras, en Tematrio med franskt tema. Tre franska favoriter:

Tjuven av George Darien
Denna anarkistiska äventyrsroman om en yrkestjuv kom ut första gången 1897. Få la märke till den när den kom. Men sen dess har den med hjälp av fans som Alfred Jarry och André Breton blivit en mindre klassiker.

Zazie av Raymond Queneau
Lär vara den första franska romanen skriven på talspråk. En aspekt som lite försvinner i översättningen.
Men denna roman om en odräglig ung flicka som hälsar på sin morbror i Paris är även i översättning en av de roligaste böcker man kan läsa. Den ständigt svärande Zazie är enbart intresserad av att åka i Metron. Den är tyvärr stängd pågrund av strejk. I stället ställer hon till oreda vart hon än går. En försäljningssuccé när den först kom 1959.

Hösten i Peking av Boris Vian
Dagarnas skum av Boris Vian hyllas ständigt. Och det med skäl. Men hans Hösten i Peking (som varken utspelar sej under hösten eller i Peking) är också väldigt bra. En absurd berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerne Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
"Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren."

De tio bästa manliga författarna

Denis Diderot - Den ledande av encyklopedisterna. Anses ha skapat både konstkritiken och den moderna romanen. Ständigt magsjuk.
Bästa verk: Jakob Fatalisten

Alfred Jarry - Le Surmale de Lettres
Bästa verk: Dåd och idéer av Doktor Faustroll

Franz Kafka - Kafka hade roligt, på ett kärvt manligt dö-i-sotlungor sätt.
Bästa verk: "Ryttaren på kolhinken"

Mario Vargas LLosa - Skriver om krig och sånt
Bästa verk: Kriget vid världens ände

Ivar Lo-Johansson - Statarballe
Bästa verk: Passionsnovellerna

Lu Hsün - Kines
Bästa verk: A brief historia of chinese fiction. Lu går igenom de kinesiska klassikerna, nästan alla skrivna av män, med utdrag.

Jean-Paul Sartre - Betydligt bättre än Simone de Beauvoir.
Bästa verk: Pjäsen Djävulen och Gud Fader

William Shakspere - Som Virginia Woolf förklarar så hade ingen kvinna förmått skriva hans pjäser. I samma essä där hon också skriver att arbetare inte kan skriva romaner.
Bästa verk: As you like it

August Strindberg - Självskriven på en lista som den här.
Bästa verk: Götiska rummen

Boris Vian - Kommer inte på något vitsigt.
Bästa verk: Dagarnas skum