En fransk bok om svensk arbetarlitteratur

"En angränsande fråga som här ofta kommer upp i diskussionen är varför Sverige var det enda landet som fick en riktig proletärlitteratur."
ur Spaden och pennan av Philippe Bouquet, övers. Jan Stolpe

Att läsa en fransk bok om svensk arbetarlitteratur kan tyckas vara att gå över ån efter vatten. Men Phillippe Bouquets Spaden och pannan från 1990 är en bra introduktion till den svenska proletärlitteraturen.

Den franska utgåvan var första delen av tre där de andra delarna var antologier. Den ena ett urval noveller, den andra en samling där arbetarförfattare skriver om sina verk.

Bouquet skriver mest om de gamla klassiska arbetarförfattarna. Boken är dedicerad till Ivar Lo-Johansson. Men han visar också en stor entusiasm för den (då) unga arbetarlitteraturen. Som när han utser Bunny Ragnerstam till "en av de främsta prosaisterna i den nutida svenska litteraturen". Det kan man kanske tycka är att ta i. Även om Ragnerstams historiska romansvit om Kristianstad som inleds med Innan dagen gryr är väldigt bra.

Arbetarlitteraturen är en av de viktigaste strömningarna i svensk litteratur. Även om det inte är troligt att det skulle märkas i en kanon utfärdad av kristdemokraterna eller svenska akademien. Den här boken ger en bra introduktion till den.

Tematrio hembygder

Lyrans tematrio är idag en repris. Om hembygder. Så mitt bidrag är också en repris.

Även om jag har bott i Malmö längre än på någon annan plats känns staden inte riktigt heimatsk för min del

I Stuv, Malmö kom! av Fredrik Ekelund har huvudpersonen och en skolkamrat gjort ett arbete där de kommer fram till att böcker som utspelar sej i Malmö utspelar sej här därför att någonstans måste de ta plats.
Det är en rätt bra bok som Ekelund aldrig senare har kommit att leva upp till.

En bok som när jag flyttat till Malmö gjorde mej lite entausiastisk över att jag faktiskt kände igen ställena där den utspelades var Korta och långa kapitel av Sigrid Combüchen. Den utspelar sej egentligen i Lund. Men som student var Lund nästan lika mycket hem som Malmö.

Som liten när man nyss börjat skolan läste man mycket om den lokala historien. Det tyckte jag var rätt kul när jag bodde i Växjö. Men när jag sen flyttade till Kristianstad så var det ett nerköp rent hembygdeshistoriemässigt sett.
Kristianstad har nämligen en väldigt händelsefattig historia. Vä brann ner åtta gånger (alla som har varit i Vä måste förvånas över den beundransvärda återhållsamhet dess omgivning visat när de bara brännt ner platsen dessa få gånger). Det var ungefär vad vi lärde oss. Sen satt ju Viwallius i en låda på lilla torg. Men det tog de inte upp i skolan av någon anledning.

En bokserie som dock skildrar Kristianstads historia på ett rätt underhållande sätt är den som inleds med Innan dagen gryr av Bunny Ragnerstam. Kallad dokumentärroman blandar den den historiska arbetarromanen med en god dos John Dos Passos.

10 bra arbetarromaner

Gunnar Adolfsson - Trappan
Ofta kallas Träskoland från 1964 för Adolfssons egentliga debut. Men hans tidigare romaner är också bra. Trappan gavs ut i nyutgåva på 70-talet då det blev ett större intresse för den äldre arbetarlitteraturen.

Harry Ahlberg - Den galne europén
Ahlberg är en anarkistisk arbetarförfattare med ett stark språk. Denna rätt sena Ahlberg-roman (från 1975) utspelar sej dels i Danmark under EG-valet, handlar dels om Ahlbergs försök att skriva en roman om bogserare. Detta blandas med satiriska sagor.

Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink
Dagboksroman från 1970. Om Ekelöfs arbete som städerska. Den skildrar hennes liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Handlar mycket om glädjen med att läsa.

Jan Fridegård - Lars Hård
Statarlitteraturen är en viktig undergenre till den svenska arbetarlitteraturen. Lars Hård är en av de stora klassikerna bland statarskildringarna.

Folke Fridell - Greppet hårdnar
Fortsättning på den mer kända Död mans hand (jag tror de har getts ut tillsammans). Romanen handlar till en del om den föregående romanen och hur industriarbetaren Rivar-Bohms liv påverkas av att han gett ut en roman.

Kjell Johansson - En rädd människas berättelse
Den nyaste boken på listan. Från 1984. Berättelsen om en arbetarson som hamnar i ett av de mindre av bokstavspartierna varvas med absurda fabler och berättelser.

Josef Kjellgren - Människor kring en bro
Den bästa svenska kollektivromanen (inte för att det är så många contenders).

Ivar Lo-Johansson - Stockholmaren
Tredje delen av åtta i den första av Ivar-Los två självbiografiska romansviter. Man hade väl kunnat ta vilken som helst av dem (även om jag inte har läst alla delarna). Men här finns evighetsmaskiner. Vilket alltid är ett plus.

Moa Martinson - Kvinnor och äppelträd
Martinsons debutroman från 1933. En av de stora klassikerna i genren. Dina lärare tvingade säkert dej att läsa ett kapitel ur den här när du gick i skolan. Det gjorde de rätt i.

Bunny Ragnerstam - Innan dagen gryr
Första delen i en romansvit. Med undertiteln Dokumentärroman från hösten 1881. Fast den kom ut 1974. En av de bättre av de historiska arbetarromanerna. Influerad av John Dos Passos romantrilogi U.S.A så blandar Ragnerstam in artikelutdrag i romanen.