Julsånger

Till denna lucka gjorde jag en spotifylista med femton bra julsånger. Sångerna är:

Stockholm Norra - Vad önskar du dig i julklapp
Stockholm Norra var en grupp som bestod av ungefär halva Blå tåget. Den här sången är skriven och sjungen av Torkel Rasmusson.
"Nej jag vill få nåt annat ut av livet/Jag drömmer om en explosion/där allt blir sönderrivet/Jag vill leva överdrivet/Göra en väldigt häftig stöt/och få socker på min gröt"

Folk & Rackare - Staffan och Herodes
"Och det var sankte Staffan." Från julskivan Stjärnhästen. Som innehåller flera olika staffansvisor.

Cornelis Vreeswijk - Staffan var en stalledräng
På Visor, svarta och röda. Där Cornelis Vreeswijk sjunger sånger med texter av Lars Forssell.

Jean Ritchie - Dame Get up and Bake Your Pies
Om julens sanna innebörd: mat.

The Sensational Alex Harvey Band - There's no lights on the christmas tree mother, they're burning Big Louie tonight
All elektricitet i staden går åt till att avrätta Big Louie så det finns inga ljus i julgranen.

Melanie - Merry Christmas
En sång om julsånger. "Once in a year it's not thought amiss/To visit our neighbours and sing out like this"

Della Reese - Come-On-A-My House
Egentligen är bara en av verserna om julen. Den här var med i en tvreklam ett tag. Det var irriterande.

Maddy Prior - Bitter Withy
Det här är inte heller från början en julsång fast det är en carol. Förr fanns det carols även för andra högtider. Men den har införlivats bland julsångerna och Priors version finns på en julskiva.
En apokryfisk berättelse om när jesusbarnet dränker sina oförskämda rika lekkamrater och sen får smisk av jungfru Maria.

Bright Eyes - Oh little town of Bethlehem
Många artister har spelat in julskivor. Även indiemusikartister. Bright Eyes gjorde en rätt bra i genren.

Joni Mitchell - River
Kanske mer en antijullåt.

Alan Mills - Fum, fum, fum
En katalansk julsång.

Pete Seeger - What child is this?
Spoiler: Barnet är jesusbarnet.

Fred Åkerström - Monolog om julstjärnor
Sång av Fritz Sjöström.

Triffids - Save what you can
Minst en sång bör ha en vag julkoppling: "Well it doesn't look much like we'll see the new year/Cos all the bright young faces are here/And I can't see us rising to their occasion any more/No, not their Christmas cheer"

Simon & Garfunkel - 7 o'clock news/Silent night
Den här lyssnade vi alltid på i det malmbergska hemmet på julafton. Det är en mashup med en radionyhetssändning och Simon och Garfunkel som sjunger Stilla natt.

Det har inte regnat på femton år

Dreamed I saw it all come down
Dreamed I saw my pleasure raining down

"Raining Pleasure" med The Triffids.

En sommar som denna kan man glädja sej med att det finns mycket musik som passar till regniga dagar.
Sånger om regn handlar ofta om metaforiska regn. Så också i sången ovan.
Som är titelspåret på mini-lpn Raining pleasure från 1984 (hela albumet finns på Triffids-samlingen Beautiful Waste and Other Songs).

Den kom mellan debuten Treeless plain och genombrottet Born Sandy Devotional.
Skivan har sju spår. En del som "Jack Frost" och covern på "St James Infirmary" låter som om de hade passat in på Treeless Plain. Medan till exempel "Property is condemned" pekar framåt mot Born Sandy Devotional. Men hela skivan är väl sammansatt och står utmärkt som eget verk. 
Jill Birt sjunger på "Raining Pleasure". Vilket är en av anledningarna till att det är min favorit på skivan

Where you are it will just be getting light

There's someone I want to forget tonight
Don't you want to forget someone too?
I left him, and I can leave you too

"Tender is the night (the long fidelity)" med The Triffids från Born Sandy Devotional

Ett album jag tog upp HÄR. Och då skrev så här om låten:

"Som när den avslutande, Jill Birt-sjungda, "Tender is the night (The Long Fidelity)" efter att i de första verserna haft en surrealistisk version av eländescountry (texterna är märkligare än vad som här har framgått) först verkar utmynna i en positiv bild. Låt oss gå ut, säjer jaget till duet. "It will all turn out all right I'm sure" och sången slutar med att det börjar ljusna.
Men när man lyssnar närmare så ljusnar det bara hos duet. Där hon som sjunger är börjar det att bli mörkt. De befinner sej på olika platser på jorden."

Bloggen Världshistoriens 101 bästa album gav albumet plats 54, vilket ju är för lågt (det senare albumet Calenture fick en högre placering).

I took a ten minute nap, I never woke up

"Jerdacuttup Man" från Calenture med The Triffids.
Jag har skrivit om låten tidigare. Men då fanns inte studioversionen att höra på nätet.
Jag skrev då bland annat:

"Den som talar till oss i sången är en i dy bevarad mumie. Som McComb ska ha sett som liten på en utställning. 'I live under glass in the British Museum/I am wrinkled and black, I am ten thousand years". Refrängen handlar om mumiens nuvarande situation: 'Old and lonely, dirty and cold/I'm a Jerdacuttup man', men verserna handlar också om det liv han levt: 'I once lost in business, I once lost in love/I took a hard fall, I couldn't get up'. Och detta höjer vad som kanske kunde ha varit en lite väl vitsig idé. För en gång kommer detta att gälla också oss: 'I took a ten minute nap, man I never woke up.'"

10 bra australiensiska skivor

Idag är det Australiens nationaldag. Vilket vi firar med denna lista.


Birthday Party - Prayers on fire
Nick Caves grupp innan Nick Cave & The Bad Seeds. Alla gillar Cave nuförtiden men Birthday Party får man fortfarande ha i fred. Mot slutet flyttade gruppen till Berlin. Men 1981 när Prayers on fire kom ut var de fortfarande australienbaserade. Skramligt och bra.
Bästa spår: Cry

Simon Bonney - Forever
Simon Bonney var frontfigur i Crime & The City. När de splittrades gav han ut soloplattor som var mer åt singer/songwriter-hållet. Det här är solodebuten, lite ojämn men med flera vackra sånger.
Bästa spår: Ravenswood

Nick Cave & The Bad Seeds - Let love in
Nick Caves grupp Nick Cave & The Bad Seeds. Delar av den här skivan från 1994 är inspelad i Australien. Caves bästa 90-talsplatta.
Bästa spår: I let love in

Crime & The City Solution - Shine
Crime & The City var vid den här tiden (1988) berlinbaserade - de är med i Wim Wenders Himmel över Berlin. Men de hade ett stort inflytande på den australiska new wave-scenen.
Bästa spår: On every tran (grain will bear grain)

Go-Betweens - Send me a lullaby
Bland de många av ens kasettband som gått förlorade är det jag saknar mest ett med en liveinspelning några år efter den här skivan där bandet gjorde makalösa versioner av "Eight pictures" och "Your turn my turn".
Bästa spår: Your turn my turn

Mick Harvey - Intoxicated man
Skiva med tolkningar av Serge Gainsborogh eller hur han stavas. Lysande.
Bästa spår: New York, U.S.A.

Anita Lane - Sex O'Clock
Anita Lane sjunger på Intoxicated man, hon har skrivit ett par av texterna på Birthday Partys Prayers on fire och här tolkar hon "Like Ceasar needs a Brutus" från Bonneys Forever. En tidigare skiva, Dirty Pearl, var delvis en samling med samarbeten med andra artister. Trots den fåniga titeln är det här en riktigt bra skiva.
Bästa spår: The next man that I see

The Loved Ones - The Loved Ones' Magic Box
Australiensisk garagerock när den är som bäst.
Bästa spår: Sad dark Eyes

These Immortal Souls - Get lost (don't lie)
Band lett av Rowland S. Howard från Birthday Party (den främsta skillnaden mellan Birthday Party och Bad Seeds är Howard. Han hade ett mycket karakteristiskt gitarrspel som präglar den här skivan.
Bästa spår: Marry me (lie! lie!)

Triffids - Born Sandy Devotional
"När jag gjorde en 35 år i album-lista så valde jag Triffids Born Sandy Devotional för 1986 och skrev 'Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.' Och denna lex 86 gäller än."
Bästa spår: Tarrilup bridge

Tidigare australienlistor:
Tio bra australiensiska filmer
5 bra australiensiska böcker och 5 bra indiska böcker (det är även Indiens nationaldag - jag är inte så inlyssnad på indisk musik tyvärr, jag har väl en och annan platta med Ravi Shankar typ).

Triffids - Born Sandy Devotional

Now my vision is dimmer
and the weather is colder
I went out for a ten-minute walk
that's the last thing I remember
That was the 5th, now it's December

I believed you would lead me through this life of crime

I believed you would lead me as the blind lead the blind.
ur "Life of crime"

När jag gjorde 35 år i album-listan så valde jag Triffids Born Sandy Devotional för det året och skrev "Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat." Och denna lex 86 gäller än.

De flesta av ens favoritplattor brukar innehålla ett eller två svagare spår men Born Sandy Devotional är en helgjuten platta där varje låt är bra.

Liksom omslaget antyder så spelar naturen en roll i texterna. En natur som är likgiltig inför människan. Redan i första spåret The Seabirds ropar jaget åt havsfåglarna att ta honom, han är inte längre rädd att dö, men de ger inget svar, de låtsas inte om honom ("they pretended not to hear him"). Denna låt som de flesta av låtarna på skivan handlar om förlorad kärlek. Och texterna kan tyckas dystra men musiken är samtidigt storslagen.

"I followed the tracks that you left behind/I followed the rail and the curve of your spine" heter det i Life of crime. Och i Wide Open Road (med musikvideon) "I wake up in the morning/thinking I'm still by your side/I reach out just to touch you/then I realise".
Sångjagen är på jakt efter svunna tider. Men dessa förlorade bättre dagar firas ändå i texten och musiken, som i "Tarrilup Bridge" - en märkligt upprymd låt för att handla om ett självmordsbrev: "Now my drinking days are over/Get this through your head/I was the best friend you ever had//Yes I was your best friend/You were my blinding sun/Now the only thing bright is my name in lights/And the night has only just begun". Det som är kan inte mäta sej med det som varit.

"Tarrilup Bridge" är en av två spår på skivan där sångaren David McComb lämnar över sången till Jill Birt. Hennes röst har en helt annan karaktär än McCombs och dessa spår bryter på ett effektivt sätt mot resten.

Skivan har ett starkt arrangemang. Om Triffids på Treeless Plain experimenterade med olika element och stilar så har de här hittat sin röst. Samma brytning mellan strängar och gitarr finns här som på den men låter helt enkelt som triffids sound. Arrangemangen vågar ligga på gränsen till storvulet. Texterna har ibland en slags omkväden på en rad, men saknar den traditionella vers/kör. De använder sej av ett vanligt rock/pop-bildspråk på ofta överraskande vis.

Som när den avslutande, Jill Birt-sjungda, "Tender is the night (The Long Fidelity)" efter att i de första verserna haft en surrealistisk version av eländescountry (texterna är märkligare än vad som här har framgått) verkar vid en första genomlyssning utmynna i en positiv bild. Låt oss gå ut, säjer jaget till duet - "It will all turn out all right I'm sure", och sången slutar med att det börjar att ljusna. Men när man tittar närmare på raderna så ljusnar det bara hos duet. Där hon som sjunger är börjar det att bli mörkt. De befinner sej på olika platser på jorden.

Ändå är det något upplyftande med sångerna. (Vilket kanske bara är för att de är så pass bra.)
"I know your shape/Our limbs entwined/I know your name, remember mine" - Estuary bed

(Först publicerad här den 9:e dec. 2009 under week of the Triffids)

5 bästa sommarlåtarna

Midsommar firas traditionellt med obskyr popmusik

All Girl Summer Fun Band - Video Game Heart
Oh don’t you know that it breaks my heart in two,
each time I hear you’re thinking of me.
And when it seems like you don’t really care,
Somehow it makes me think I love you.

These streets are too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.
This world is too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.

The Breeders - Saints
I like all the different people
I like sticky everywhere
Look around, you bet I'll be there
Sommaren är redo när du är det.


Eels - Mr E's beautiful blues
Videon har bilder från filmen Road Trip i vilken låten ingick. Sångaren ser inte helt bekväm ut. "God damn right it's a beautiful day."

Pugh Rogefeldt - Små lätta moln
Från mästerverket Ja, dä ä dä!

The Triffids - Hell of a summer
Man skulle kanske tycka att detta snarare vore en låt för slutet av sommaren snarare än en för midsommar.
Men i kretsen kring Triffids blev uttrycket "it's been a hell of a summer" ett svar på frågan hur det står till som man använde sej av året runt.

(Repris från den juni 2009. Jag har bytt två av sångerna.)

They're making a movie about my life and you're going to play the starring part

"Tarrilup Bridge" med The Triffids. Från Born Sandy Devotional från 1986.

"Now my drinking days are over/Get this through your head/I was the best friend you ever had//Yes I was your best friend/You were my blinding sun/Now the only thing bright is my name in lights/And the night has only just begun".

De tio bästa tributalbumen

Ett tributalbum är en skiva där olika artister tolkar en och samma låtskrivare eller rockband eller liknande. Hyllningsplatta är kanske bättre svenska. De flesta av albumen nedan är från senare hälften av 80-talet eller början på 90-talet. Anledningen till det är enkel - jag tröttnade efter hand på genren. Jag minns stunden när jag gjorde det, om än inte året: när jag la tilbaka en beganad Carpenters-hyllning med bland andra Sonic Youth på (deras bidrag på skivan kom senare med i filmen Juno) som jag först tänkt köpa.

De flesta hyllningsalbum är rätt tråkiga, många andra har bara ett par spår. Men när de är som bäst kan de vara rätt roliga. Nedan är tio styckna där merparten av spåren går att lyssna på.

The Bridge
Vi börjar med vad som kanske är den starkaste hyllningsskivan som gjorts. På denna Neil Young-tribut finns egentligen inga svaga spår. Utom möjligen Dinosaur Jrs "Lotta love". Men när det begav sej så upplyste hippare vänner, som förstod vitsen med Dinasour jr., att det visst är bra. Nikki Sudden, Pixies och Nick Cave (utan the Bad Seeds).
Bästa spår: "Only love can break your heart" med Psychic TV.

I'm your fan
Dåvarande indieeliten tolkar Leonard Cohen på denna dubbel-LP från 1991. Flera bra spår med That Petrol Emotion, Jean-Louis Marat (som gör "Avalanche" på franska som "Avalanche IV" - alla verkar hatas den versionen, men alla har som så ofta fel), John Cale och David McComb & David Peters (vars "Don't go home with your hard-on" vi skrev om i veckan.
Bästa spår: "Tower of song" med Nick Cave and the Bad Seeds.

Late Great Daniel Johnston: Discovered Covered
Dubbelalbum där ena sidan är en samling med Johnston, andra en tributskiva. Bright Eyes, Tom Waits, TV on the Radio med flera.
Bästa spår: "Story of an artist" med M. Ward

The legacy - The Sabbath continus
Svensk Black Sabbath-hyllning med Union Carbide Productions, Sort Sol och The Mobile Whorehouse. De sistnämndas i samarbete med den kvinnliga duon Livefood som rappar om att de gillar öl - något som möjligen också görs i originalet, jag har aldrig lyssnat så noga på Sabbath.
Bästa spår: "Iron (Wo)Man" med Livefood rides The Mobile Whorehouse.

Lost in the stars The Music of Kurt Weill
Denna skiva från 1985 säjs ibland ha inlett tributalbumsvågen. Blandar (då) populära artister som Sting och Marianne Faithfull med smalare artister som Dagmar Krause och Tom Waits (han var rätt så smal på den tiden).
Bästa spår: "Ballad of the soldiers wife" med Marianne Faithfull och Chris Spedding.

Poets in New York
Federico Garci Lorca-tribut. Med Lorca tonsatt på grekiska (Mikis Theoderakis), tyska och katalanska och flera andra språk.
Bästa spår: "Take this waltz" med Leonard Cohen.

Sgt. Pepper Knew My Father
En undergenre till tributalbumet är när man gör en tribut till ett album. Alla låtarna på Sgt Pepper (Beatles (sic)) tolkas av olika artister, både populära och smala. Nog den enda plattan där både The Fall och Wet Wet Wet medverkar.
Bästa spår: "Good morning, good morning" med The Triffids

'Til Things are Brighter
Såna här album hörde man ofta hemma hos vänner. Och då inte alla spåren. Jag är inte hundra på att jag hört hela den här Johnny Cash-tributen. Skivor som de här brukar förvisso också vara bättre innan man hört dem. Och den verkar bra när man ser på de som medvverkar - Marc Almond och sångaren i The Fall. Fast den låt jag minns att jag gillade bäst var en med sångerskorna från Voices of the Beehive. Vilket kanske inte ger lika mycket kredd.
Bästa spår: "Five Feet High and Risin'" med Tracey and Melissa Beehive.

Where the pyramid meets the eye - a tribute to Roky Erickson
Innan internet så fick vi skivnyheter ryktesvägen (vilket man väl fortfarande får, bara med fler rykten). Och det sas nästan alltid att Butthole Surfers skulle vara med på den Cohen-tributen och på den Neil Young-hyllningen. Men inte var de det inte, livet var hårt för ett ungt Butthead. På den här medverkade de äntligt. Och de är väl okej här. Men långtifrån bäst. Men så är det också ett av de bättre tributalbumen. Skivan säjs ha extra intresse för R. E. M-fans eftersom det förutom deras "I walked with a zombie" också finns ett annat spår under ett annat namn med en bättre sångare. Att det finns R.E.M.-fan är kanske lite sorgligt men deras två bidrag är faktiskt helt okej.
Bästa spår: " She Lives (In a Time of Her Own)" med The Judybats

White Riot vol one
Rockmagasin som Mojo och Uncut har ofta som gratiscd hyllningsalbum. Fast det är vanligt att det är sammanställningar av tidigare inspelade covers. Det här är ett riktigt tributalbum med spåren inspelade för skivan. Den är lite ojämn. Josh Rouses "Straight to hell" är rätt lik Phil Codys, fast sämre. Och jag kan inte riktigt bestämma mej för om Songdogs "Janie Jones" är genial eller usel.
Bästa spår: "I'm not down" med Thea Gilmore

Hyllningsalbum man skulle vilja höra: En Folk och rackare-tribut, där inte enbart folkmusikgrupper gör dem; en Triffids-Tribut - där Nick Cave, Bright Eyes och såna gör Triffidslåtar; en Babylon Blues-tribut - då man alldeles för sällan hör talas om Stry Terrarie/Kanaries bästa band; franska hip-hop-grupper tolkar Alan Stivell; 69 lovesongs med 69 olika artister.

Don't go home with your hard-on, it will only drive you insane

"Don't go home with your hard-on" med David McComb & Adam Peters

Leonard Cohen, Phil Spector och Triffids är en lite osannolik trio.
Men 1991 så gjorde det då nyligen upplösta australiensiska bandet Triffids sångare denna låt från Death of a ladies man på Cohentributen I'm your fan.

Death of a ladies man från 1977 var Cohens samarbete med Spector. Trots att Spector och Cohen stod för två rätt olika sorters populärmusik så producerade Spector plattan. Och fick delad sångcredit för spåren. Cohen stod dock för alöla texterna. I just "Don't go home with your hard-on" försöker han sej i alla fall på en hyllning till det motown vars sound Spector stod för.

Cohen-fansen var väl inte så förtjusta i skivan när den kom. Själv tycker jag den är lite ojämn. Krocken mellan Spectors ljudvägg och Cohens sånger blir ibland intressant - men ofta bara krystad. "Iodine" är bästa spåret.

I'm your fan samlade indieartister som tolkade Cohen. Den är rätt bra. Jag har inte riktigt bestämt mej för om McCombs cover ovan är bra eller inte. Men så har det också bara gått tjugo år. Lite kul är den i alla fall.

No, not their Christmas cheer

Triffids - Save what you can:


Well it doesn't look much like we'll see the new year
Cos all the bright young faces are here
And I don't see us rising to their occasion any more
No, not their Christmas cheer
[...]
You made me catch my breath just then
You made me catch my breath
Is that you: ...is that still you?

If you cannot run then crawl
If you can leave, then leave it all
If you don't get caught then steal it all
If you don't get caught then steal it all

Text av David McComb
Musik av David McComb och James Paterson
avslutande spåret på Calenture från 1987.

Vänner och Fränder och nio andra svar

De rätta svaren då på torsdagens gissningslek:

1. Melanie - "The Good Guys"

2. The Triffids - "Life of crime"

I followed the tracks that you left behind
I followed the rail and the curve of your spine
And the grass still grows on the side of the road
Sun still burns
Rain still falls
Sin still burns little fiery holes
I hold on tight now to nothing at all
I believe you will lead me to a life of crime

Från albumet Born Sandy Devotional

3. Bright Eyes - "A Perfect Sonnet"
Vilket Kajsa så riktigt svarade.
(Har ni tänkt på att amerikanarna inte kan stava till sonett?)

4. Kung Tung - "Du är min korvkiosk"
Om denna klassiska kärlekssång har jag skrivit tidigare
Konung Johannes svarade rätt.

5. Bob Dylan - "Gates of Eden"
Nån gammal Dylan svarade Spiring. Just raderna "The motorcycle black Madonna two-wheeled gypsy queen" lär ha varit Allan Ginsbergs favoritdylanrader.

6. Nick Cave - "The Ship Song"
"Come sail your ships around me/And burn your bridges down/We make a little histoy, baby/Every time you come around"

7. Folk och Rackare - "Vänner och Fränder"
Spiring gav rätt svar. Sången är en gammal riddarballad och handlar om en ung kvinna som blir bortgift med en man hon inte älskar. Men hennes sjöfarande riktiga kärlek är på väg. Så honm skjuter upp bröllopsnatten genom att hålla festligheterna i gång "de drucko i dagar - de drucko i tre/men inte ville bruden åt sängarna se". Så när flickan "sprang uppå tå" så hade hon alltså festat i tre dygn. Vilket borde göra aktandet för böljorna de blå lite svårare. När hon väl kommit till skeppet så bjuder de henne på mjöd och vin.
Det finns flera berättelser från medeltiden nedtecknade där brudar på liknande sätt som i visan springer ifrån sina egna bröllop. Tyvärr utan att ha någon rik Roland att rymma till. Så de sprang ut i nåt fält i stället.

8. Tom Lehrer - "Smut"
(Raderna vart möjligen lite felciterade.) Sången finns på That was the year that was och kommer där efter "Folk Song Army" där Lehrer driver med de politiska folksångarna ("they may have won all the battles/but we had all the good songs"). Och inleder sången med orden "I do have a cause though - Obscenity." Paus. "I'm for it".

9. Marc Almond - "Ruby Red"
Johannes svarade detta. "Well it seems you have a heart/I saw it once so I know it's true/You let it out on Sundays when/You let it beat me black and blue"
På Mother Fist And Her Five Daughters. De gjorde en underbart kitschig video till den - shine a light onto this boy's bed.

10. Magnetic Fields "When my boy walks down the street".
Kajsa kunde även denna.
Jag har skrivit lite om detta spår och albumet 69 lovesongsHÄR.
Där nämner jag också LD Beghtols bok om skivan och det lexikon som finns däri:
"Hula-hulan säjs här vara en mystisk polynesisk dansupplevelse. Den som gör hula-hulan och de som betraktar henne kommer tillsammans överens om att danserskan blir det ting hennes rörelser symboliserar.
Hur pass mycket sanning det finns i detta vet jag inte. I alla fall säjs samma mystiska förvandlingen ske i sången när just världen själv gör hula-hulan. Och sen citeras Yeats."

Spiring fick alltså en sång rätt plus en artist.
Kajsa fick två sånger rätt.
Konungen fick två rätt. Sen kunde han visserligen också att det var Triffids. Men han får minus då han inye kunde Melanie.
Så Kajsa vann. Inget pris visserligen (men en förvånansvärt stor vinstskatt).

Åtta länkar en lördag

Harvey Pekar-huvuden

När Pekar fyllde 70 förra året gjordes flera hyllningar till honom. Bland dessa denna där serietecknare ritade porträtt på honom. Bilden ovan är gjord av Rick Veitch.

Collective Memory - Harvey Pekar R.I.P.
Tom Sturgeon på Comics Reporter länkar till ett stort antal artiklar och inlägg om Pekar.

Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 1
Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 2
Scott Pilgrim's Precious Little Book Club, del 3
Den sjätte och sista delen av Bryan Lee O'Malleys tecknade serie Scott Pilgrim kommer ut nästa vecka. På grund av detta diskuterar man de tidigare titlarna på länkarna.

Triffids i Roskilde 1987
(del 2), (del 3).
Intervju och koncertklipp. Dansk tv. De framför "In the pines", "Life of crime" och "Kelly's blues".

Triffidernas Samling

Det har kommit ut ett samlingsalbum med den australienska 80-talspopgruppen The Triffids.
Den heter Wide open road efter det inledande spåret taget från Born Sandy Devotional. Det albumet får fyra spår av de 18 på skivan. Skivan Calenture får också fyra.
Fyra är också så många av mina tio Triffids-favoriter som kommit med.

Man kan som alltid ha vissa invändningar mot urvalet. Särskilt från Born Sandy... så hade jag valt annorlunda. "Life of crime" i stället för "Wide open...", "Tender is the night" i stället för... och så vidare.
Men allt som allt är det en hyfsad samling med ett bra urval från Triffids karriär. Också från den sista, svaga, The Black Swan har de fått med bra spår.
Och "Hell of a summer", "Jerdacuttup Man" och "Kathy Knows" är med. Så allt som allt en rätt bra introduktion till The Triffids.

Samtidigt med samlingen släpptes en box på 10 CD med tidiga kassetter, liveinspelningar. Endast för den mest fanatiska triffidvän.
Jag vill apropå det påminna om att jag snart fyller år.

Mer Triffider

Det har nyligen gjorts en ny TV-version av John Wyndhams roman Triffidernas uppror. Den gick under mellandagarna i Storbrittanien.

På recensioner och artiklar om serien så verkar de spela upp aspekten där triffiderna i romanen är ett billigt bränsle. Fast nu också med genmodifiering. Triffoil är ett klatschigt namn.

Eddie Izzard spelar en av ledarna av de kvarblivande seende efter att de flesta blivit blinda. Hans karaktär verkar ha fått en hel del från en del liknande figurer i Stephen Kings Pestens tid.

Att de lånar från efter-katastrofen-skildringar gjorde senare än Day of the Triffids är väl bara smart. Men just Izzard ser jag ändå som en av flera anledningar till att jag nog inte kommer att se serien. Izzards stand-up är ofta rolig men hans så kallade skådespelande bör man undvika. Att han fått en så pass stor roll bådar illa för serien. Brandon från Beverly Hills är också med.

Och jag lyssnade nyligen på ex-triffiden David McCombs soloplatta Love of will som kanske fick lite snålt omnämnande på min Guide till The Triffids skivor.

Det höll bättre än jag hade trott. Med höjdpunkter som den agnostiska hymnen "The Lord burns every clue" eller den själförhärligande "Day of my ascension".

I de två finns ett religiöst tema men här tänjer McComb även ut den ofta lite koketta outsideraspekten i singer/songwriter-genrens texter tills den inte längre framstår som särskilt trivsam.

Som i dessa strofer från sången "Deep in a dream" (annars ett av de svagare spåren på albumet):

"What scares me to death, baby
is that you can see through me
And if you can do that baby
what good are you to me"

Week of the Triffids - sammanfattning

En triffidvecka har som bekant åtta dagar. Men nu är den över. En sammanfattning av inläggen under temaveckan:

Om TheTriffids, musikgruppen:

Om den remixade utgåvan av Treeless Plain, debutalbumet

Om Born Sandy Devotional
Andra fullängdaren och Triffids bästa.

Din guide till Triffids-skivorna

De tio bästa sångerna med The Triffids
Två till föreslås i kommentarerna. Och "Life of crime" borde kanske varit med.


Om Triffidernas uppror, boken och adaptioner:

Om romanen Triffidernas uppror

Om några andra intressanta verk av John Wyndham

Om TV-serien från 1981

Om filmen 28 dagar senare och hur den påverkats av Triffidernas uppror


Om bägge Triffiderna:

Länkar till tidigare inlägg på Butter tar ordet

Fyra triffidslänkar en lördag


Fler länkar:

Ingrids boktankar om Carl Johan De Geers Jakten mot nollpunkten
I inlägget om De Geers nya nämner Ingrids boktankar att De Geer tar upp Wyndhams roman och citerar ur passagen i fråga.

Day of the Triffids 1962
Copyrighten för Steve Sekelys film har gått ut. Du kan se hela här. Bilden är väl kanske inte så bra.

Day of the Triffids 1981
Spellista med hela den gamla BBC-serien på youtube.

The Day of the Triffids 2009
Intervju med Eddie Izzard om BBCs nya adaption av boken som kommer att visas på engelsk TV i slutet av december.

Days of the Triffids av Wilson Neate
Artikel som täcker Triffids karriär.

Triffids on the beach
Holländsk, men engelskspråkig, blogg om The Triffids. Mer triffidscentrerat i de tidiga inläggen.

Guide till Triffids skivor

Treeless Plain
Debutalbumet från 1983. Innan denna LP hade de gett ut ett par singlar och en handfull kassetter. CD-utgåvan är remastrad. Det står mer att läsom remastringen på länken. Den nya versionen visar att Triffids var ett starkt band redan från början.
Bästa spår: "Hell of a summer"

Raining Pleasure
Mini-lp från 1984. Med sju spår. En del som "Jack Frost" och covern på "St James Infirmary" låter som om de hade passat in på Treeless Plain. Medan "Property is condemned" pekar framåt mot Born Sandy Devotional. Men hela skivan är väl sammansatt och står utmärkt som eget verk.
Bästa spår: "Raining Pleasure"

Alla sju spåren på Raining Pleasure finns med på Beautiful Waste and Other Songs en samling med material från åren 83-85. Förutom Raining Pleasure ytterligare en mini-lp och lite b-sidor.

Born Sandy Devotional
Utgiven 86 men inspelad redan 84. Triffids största framgång, konstnärligt och publikmässigt. Anses allmänt vara Triffids bästa album. Mer om skivan på länken.
Bästa spår: "Tarrilup Bridge"

Peel Sessions
Tre låtar från Born Sandy Devotional: "Life of Crime", "Chicken Killer", "Lonely Stretch". Alla i utmärkta tunga versioner. Ett måste i din Triffids-samling.

In the pines
Efter Born Sandy... åkte gruppen ut till en gård och spelade in en platta på en 8-tracks bandspelare under fyra dagar. Skivan anses som något av en klassiker inom lo-fi-genren även om den ännu inte var uppfunnen. Den har en lite lantligare atmosfär än de föregående skivorna. Två av de starkaste låtarna på skivan "Do you want me near you?" och noveltysången "Once a day", en countrypastisch, var skrivna av andra medlemmar i gruppen än David McComb. Men också McCombs låtar, skrivna mellan 84-86, är bra. En del återkommer i annorlunda form på Calenture den mer producerade yingen till In the pines low-fi-yang.
CD-nyutgåvan har liksom Treeless plain remastrats efter McCombs anteckningar. Till skillnad från det albumet så var In the pines menad att göras i hast. Så det valet är mindre självklart. Jag är ändå rätt nyfiken på den nya versionen, som också är förlängd. Själv har jag bara hört vinylen.
Bästa spår: "Kathy Knows"

Calenture
Triffids hade bytt till ett större skivmärke. Under inspelningen av detta album från 1987 så var det en hel del konflikter mellan skivförlaget och bandet.
jag brukade tycka att det här var ett rätt svagt album, som visserligen hade ett par starka låtar men en alltför mainstreamig produktion. Men vid några genomlyssningar senaste tiden så visade den sej hålla bättre än jag mindes. Även om den är långt från Born Sandy-standard.
Låtarna är högstämda popkärleksmelodier och texterna ser först ut att vara mer normala. Men en del märkliga formuleringar smyger sej in i verserna "Blue girl/in a summer dress in the greenhouse/Where she overslept dreaming of an ocean/Like a meadow/But wet, wet with holy water" börjar til exempel "Holy Water".
Det är inte ovanligt att man ser folk hävda att detta är det bästa Triffids-albumet. Det är visserligen mest personer med lite mesigare musiksmak som gör detta men skivar är lyssningsvärd.
Produktionen är lite för mycket. Men cd-återutgåvan innehåller också avskalade demoversioner av de flesta låtarna.
Bästa spår: "Jerdacuttup Man"

The Black Swan
Triffids sista album minns jag som en stor besvikelse när det kom 1989. Det finns ett par bra låtar, som singeln Goodbye little boy. Låtarna är gjorda i flera olika stilar. Triffids experimenterade med genrebrytningar på alla sina album men oftast med lite större finess än här.
Ursprungligen var skivan ytterligare mer ambitiöst menad och denna tänkta version har delvis återuppväckts på cd-versionen som är en dubbel. Den har fått goda recensioner så man borde väl kolla upp den.
Bästa spår: "Blackeyed Susan"

Stockholm
Triffids var rätt populära i Sverige. En av anledningarna var att radioprogrammet Bommens Lars Aldman gillade dem och spelade de mycket. Detta live-album är från en konsert i Stockholm. Inspelningen sändes i Bommen Live. De gör bland annat en cover av Pet Shop Boys "Rent".
Mest låtar från Triffids tidiga album.
Bästa spår: Det var ett tag sen jag hörde den här senast men jag har för mej att det är en rätt bra "Hell of a summer" här.

Efter Triffids så ingick David McComb ett tag i gruppen Blackeyed Susans som jag inte har så bra koll på. Han gav ut ett soloalbum, Love of will som det är länge sen jag hörde. Mer Calenture över det än Born Sandy... om jag minns rätt.

McComb efterlämnade en del demos med sånger. Mick Harvey spelade in en av dessa Everything is fixed på sitt album Two of Diamonds och har pratat om att göra fler.

Tidigare om Triffiderna

It's been a hell of a summer
Om "Hell of a summer" från In the pines

Old and lonely, dirty and cold
Om "Jerdacuttup Man" från Calenture

Triffidernas kväll
Om the Triffids återförening på Perth International Arts Festival. Eller mest ett konstaterande att spelningen varit. (Länken har väl gått ur tiden men klipp från en senare av återföreningskoncerterna finns numera på youtube. Som den här Jill Birt-sjungna Goodbye little boy. Om du söker på Triffids belgium bör du få fram de låtar från spelningen som finns utlagda. De har gjort en film om spelningen i Perth kallad - It's raining pleasureTrailer till It's raining pleasure/ Mick Harvey sjunger en David McComb-låt och It's raining pleasure-sidan om dokumentären.)

Om Triffids version av Good Morning, Good morning - en av de tio bästa beatlescoverna
The Triffids är med på flera av de olika listor jag gjort här. Som den här om Beatles-covers. Det står inte mycket om Triffids på de här listorna, men om du klickar på Triffids-etiketten så finns flera inlägg av denna karaktären där.

Om Triffidernas uppror och John Wyndham
Om John Wyndhams triffider finns det inte lika mycket skrivet här innan denna temavecka. Men ett inlägg om boken och lite om några andra Wyndham-böcker skrev jag apropå min mors födelsedag.

Åtta länkar en lördag

Great Australian Albums - Born Sandy Devotional
(klipp 2, om "Tarrilup Bridge" två och en halv minut in)
Om Triffids album. Det är från nån TV-serie. Jag vet inte om det är hela programmet. Nedre klippet har bättre ljud än övre. De pratar bland annat om att det var besvärligt att spela i skandinavien eftersom publiken tyckte om de här. Vilket de inte var vana vid.

The Panics - Wide open road
Det finns några covers på Triffids. Bland annat har Kylie Monogue gjort en. Den är inte särskilt bra. En ofta coverad är "Wide open road" också ofta dåligt. Men jag tyckte den här versionen med The Panics so kommer från samma stad som Triffids var rätt trevlig. Även om de egentligen bara gör om den till en ordinär låt i singer/songwriter-stuk. Live i radiostudio. De börjar spela cirka 1:40 men de pratar lite om Born Sandy Devotional innan.

Bertrand Russel & Franciszka Themerson - The Good Citizen's Alphabet
Hela boken, en sida per bokstav, som gårdagens bildkalenderbild var hämtad ifrån.

The Day of the Triffids 1962 - Trailern
Jag kunde ha svurit på att den här var i svartvitt. Antingen är den färglagd efteråt eller så såg jag filmen på TV innan vi fick färg-TV. (Ja, vi hade svart-vit apparat när jag var liten. Det var andra hårdare tider).

Grant Morrison: Talking with Gods - trailer
Den kommande dokumentären om den skotske serietidningsförfattaren.

Grant Morrison om Läderlappens återkomst
Intervju i USA Today om den kommande miniserien Batman - The Return of Bruce Wayne Grant Morrison får alltid sina serier att låta spännande i intervjuer. Men hans Läderlappen-serier har inte varit så mycket att ha. Miniserien ska handla om en Läderlappen fast i forna tider. Viking-Batman, pulpnoir-batman, Grott-batman och sånt. Så Morrison fortsätter åtminstone att tillvarata de fånigare delarna av seriefigurens historia.

Den virtuella Ulla Isaksson-festivalen
Snöflingor bland regndropparna fick igång en lite oväntad Ulla Isaksson-trend med ett inlägg om den en gång i tiden mycket populära svenska författaren. Hon länkar till flera inlägg om Isaksson.

De 10 bästa sångerna med The Triffids

Egentligen skulle väl Born Sandy Devotionals tio låtar vara den korrekta listan. Men jag har tagit med några från resten av deras karriär:

Chickenkiller
"And the children were singing, 'Here he comes the killer again/Here he comes the chickenkiller again/My ears were filled with that joyful ringing /My ears were filled with that happy singing"

Hell of a summer
"It's been a hell of a summer to be lying so low"
Något av Triffids signaturmelodi.

Jerdacuttup Man
Jaget i sången är ett mosslik i ett museum.
På Calenture
(Videoklippet är live från en tv-utsändning, bilden går egentligen inte att se på men ljudet är hörbart)

Lonely stretch. Peel Sessions-versionen
Eftersom John Peel hade smak så gillade han Triffids och de gjorde tre Peel Sessions, varav den i mitten med låtar från Born Sandy... var en av de som gavs ut på skiva på Strange Fruit. Det är en lysande peel och Sha la la-t är extra trallvänligt i versionen av "Lonely Stretch" där.

Once a day
Country på triffidskt vis.
Från In the pines
(Klippet är live på ABC)

Personal things
Denna var veckans sång här den här veckan. (Den var en av de sånger som spelades på Tiffids återförenings konsert till David McCombs minne, med Mark Snarski på sång).

Raining Pleasure
Från mini-albumet med samma namn. Med Jill Birt på sång. "I believe it's raining pleasure".

Rosevel
Från Treeless plain

Tarrilup Bridge
Now you read about me in the papers
They say I'm going to be a big star
They're making a movie about my life
And you're going to play the starring part

Tender is the night (The long fidelity)
Denna sång sjungen av Jill Birt avslutar Born Sandy Devotional och får avsluta den här listan. Från början skriven för att vara duett. Studioversionen finns inte på youtube men det finns den här versionen från minneskonserten 2006. Med Jill Birt 20 år senare.
"There's someone I want to forget tonight/Don't you want to forget someone too?/I left him, and I can leave you too"