Ur Krönika i sten av Ismaïl Kadaré (1936 – 2024)

" Efter middagen satte jag mig vid oljelampan och öppnade boken igen. I lampans matta sken såg bokstäverna skräckinjagande ut.

  – Nu har du läst tillräckligt, sade min mor, gå och lägg dig.

  – Gå och lägg er själva, jag tänker läsa litet till.
  – Nej, sade min mor, vi har ont om olja.
  Jag kunde inte somna. Boken fanns där alldeles intill mig. Tyst. På divanen. Ett litet, sällsamt föremål... Mellan två pärmar var ljud, dörrar, skrik, hästar, människor instängda. Mycket nära varandra. Tryckta mot varandra. Isärplockade i små svarta tecken. Hår, ögon, ben, händer, naglar, skägg, väggar, blod, knackningar på dörrar, Ijudet av hästhovar, skrik, röster. Alla fanns där fogliga, de lydde blint de små svarta tecknen. Bokstäverna springer med svindlande hastighet, än hit än dit. A:na springer, f:en, g:na, y:na, k:na springer. De samlas för att bilda en häst, eller en hagelskur. Så börjar de springa igen. Nu ska de skapa en dolk, natten, ett mord. Sedan vägen, dörrarna som slår igen, tystnaden. De springer, springer. Oavbrutet. I evighet."

ur Krönika av sten av Ismaïl Kadaré, övers. Britt Arenander 

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Vilket vi firar med en lista. Ett författarnamn dominerar listan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater. Rolig och skrämmande antikrigsklassiker.

Ismaïl Kadaré - Bröllopet
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster (en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till det revolutionära omvandla det av den albanska landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen.

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv. Gavs ut i nyutgåva på Modernistas förlag för ett par år sen.

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker som han skrev efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet.
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden.
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End.
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen.
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle.
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

(Först publicerad 28 november 2011. Då det liksom i dag var Albaniens nationaldag. Jag borde läsa fler albanska författare.)

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Vilket vi firar med en lista. Ett författarnamn dominerar listan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater. 

Ismaïl Kadaré - Bröllopet 
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster(en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till revolutioneringen av landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen. 

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten 
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv. 

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4 
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet. 
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden. 
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End. 
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen. 
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle. 
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

(Först publicerad 28 november 2011. Även i dag så är det Albaniens nationaldag. Modernista gav nyligen ut en trio Ismaïl Kadaré i nyutgåva. Däribland Krönika i sten.)

Läst i december

Olav H. Hauge: Gängelstrån
Norska dikter. Urval utgivet i ellerströms lilla serien. Riktigt bra.
"Och radion lovar/mer snö./Och mer//bomber i Vietnam."

Ismaïl Kadaré: Drömmarnas palats
Albansk roman. En av tre av Kadarés böcker som kommit i nyutgåva nyligen. Jag planerar att skriva något om dem.
.
Marie Lundquist: En enkel berättelse
Dikter. Om språk och sånt. "Du lägger din första bokstav i min hand och ber mig mjölka den."

Terry Pratchett: The light fantastic
Andra boken i Diskvärlden-serien. Lite en upprepning på den första. Men jag håller på med den tredje som är bättre.

Robert Silverberg: Dying inside
Sf-roman från 70-talet. Läste den därför att det är en av böckerna som nämns i Waltons roman nedan och jag kom på att jag hade den i hyllan. Om en man som kan läsa tankar.

Michail Sjisjkin: Venushår
Rysk roman. Good shit.

Jo Walton: Among others
Bok om en flicka som läser sf-böcker. Och kan se älvor.

Årets sista månadslista. Funderar på att göra upp nån slags statistik. Jag har inte bestämt mej än för om jag kommer att fortsätta skriva upp vad jag läst nästa år.

Citerat från veckans läsning

"ett helvete som skilde sig från det man vanligen föreställer sig, ett helvete som inte var befolkat av mänskliga varelser utan av döda Stater vars kroppar låg handlöst utslängda på varandra: imperier, emirat, republiker, konstitutionella monarkier, statsförbund..."
ur Drömmarnas palats av Ismail Kadare övers. Agneta Rehder

"Er historia är en brudgum, och ni är bruden. Historierna väljer ut en människa och ger sig sedan ut i världen."
ur Venushår av Michail Sjisjkin, övers. Elin Parkman

5 bra albanska böcker

Idag är det Albaniens nationaldag. Jag har tidigare inte haft en albansk boklista då jag inte läst så många albanska författare. Och ett författarnamn dominerar listan nedan.

Ismaïl Kadaré - Den döda arméns general
Kadarés genombrottsroman om en italiensk general som kommit till Albanien för att hämta hem benknotor från italienska soldater.

Ismaïl Kadaré - Bröllopet
Säjs ha skrivits som bot för romanen Monster (en bok som först kom ut efter att Kadaré flyttat till Frankrike). Och den är en hyllning till revolutioneringen av landsbygden under 60-talet (den svenska översättningen kom också ut på ett maoistiskt förlag). Men det är också en underhållande och spännande bok. Två järnvägsarbetare ska gifta sej. Bruden kommer från en liten by som fortfarande har en del feodala vanor, blodshämnd och sånt. Under natten saboteras järnvägen.

Ismaïl Kadaré - Krönika i sten
En skildring av en stad som ockuperats av italienarna under andra världsriget. Berättelsen avbryts av krönikefragment, det vill säja nyhetsrapporteringar. Och av korta vinjetter berättade ur ett barns perspektiv.

Ismaïl Kadaré - Vem förde hem Doruntine?
Den här romanen har rätt nyligen kommit ut i en utökad version. Som innehåller delar som censurerades i den första utgåvan. Boken utspelar sej under medeltiden. Det är en omtolkning av en gammal albansk legend. Tematiskt har den liheter med den senare Aprils frusna blommor (den enda av Kadarés böcker efter att han lämnat Abanien som finns på svenska).

Fem albanska noveller - Svensk-albanska föreningens skriftserie nummer 4
En Kadaré finns med även i den här antologin. Elena Kadaré, Ismaïl Kadarés fru. Hon ska ha varit den första kvinna som fick en roman publicerad i Albanien. Detta 1970. Hennes novell är den bästa i häftet.
Men den jag tycker är intressantast är "En partisan inför rätta" av Dalan Shapplo. Shapplo var en albansk litteraturkritiker av den hårdfört socialrealistiska sorten. Novellen har fördelen framför till exempel Kommisarie Memo av Dritero Agoli att vara kort. Den handlar om en läkare som under en evakuering i en snöstorm råkat tappa bort en av sina patienter som då dör. Patientens partisankamrater kräver att han ska ställas till rätta. Han (spoilervarning) döms till döden.
Men då han tar på sej skulden som en man och en riktig kommunist så benådas han av sina kamrater. Happy End.
Det är en fascinerande inblick i den albanska ideologin och självkritikens väsen.
Denna bistra patriotiska novell illustreras av ett par vackra, finstämda teckningar av Gun Kessle.
Det är den enda av böckerna på listan som översatts direkt från albanskan.

Albaner

Som bekant är det Albaniens nationaldag idag. Tyvärr blir det ingen lista med tio bra albanska böcker. Även om jag möjligen hade kunnit få ihop tio styckna om jag tagit alla Ismaïl Kadare jag läst och Dritero Agoli och det tunna häftet Fem albanska noveller i Svensk-Albanska föreningens skriftserie från 1974.

Men Agoli är inte särskilt bra.

Häftet med de albanska novellerna är lite intressant. Som tidsdokument om inget annat. Svensk-Albanska föreningen var en till den albanska regimen vänligt sinnad förening. Det samman med omslaget får en kanske inte att vänta sej särskilt bra litteratur. Men trots torra översättningar är novellerna rätt bra. En intressant sak är att två av novellerna ligger nära äventyrslitteraturen.

Det gör också Agollis rätt trista socialrealistiska romaner. Som Kommisarien Memo en partisanroman. Partisanernas kamp var vanlig att skildra i albansk litteratur från den tiden. Det är inte så konstigt. Den heroiska litteratur som Albanska Arbetets Parti krävde måste ha ringat mindre falsk i skildringar av kampem mot nazisterna.

Också en författare som Ismaïl Kadare utgick flera gånger från andra världskriget. Men gjorde det lite från sidan.

Kadarés förhållande till den albanska regimen och dess litteraturpolitik blir ofta felframställd. Som de inslag av sägner och albanska sagor som finns hos Kadaré. Dessa brukar beskrivas som i reaktion mot socialrealismen. Men i likhet med den kinesiska litteratursynen så betonade den albanska litteraturpolitiken romantiken som en viktig del av socialrealismen. Folksagor ingick i den godkända verktygslådan. Sen använder Kadare det verktyget skickligt.

Nedtoningen av den regimtrogna delen av Kadares författarskap ingår i en allmän förenkling av 1900-talets litteraturhistoria.

I väntan på Nobel

I är senaste bokstaven i Lyrans nobelalphabet.

I väntan på Godot av Samuel Beckett

Pjäsen var något av en skandalsuccé när den först uppfördes. Ett drama där ingenting händer två gånger har man beskrivit det som. Det tillhör kanske inte Becketts allra bästa pjäser, men ingen av de börjar på i (en av de heter uttryckligen "Not I"). Men det är hans mest populära. Sätts upp ofta och biljetterna tar alltid slut.

Ni vet vad det handlar om. Två luffare väntar på en man som aldrig kommer. När jag gick Drama Teater Film så hade jag en kursare vid namn Johan Glans som brukade berätta om en revy han satte upp på högstadiet. Där när alla eleverna hade satt sej i aulan de började spela upp de första sidorna ur I väntan på Godot. Precis som den står med alla "kanske han kommer i morgon" och allt det där. Efter en stund började publiken vrida på sej undrande. Då kommer in från vänster på scenen en man bärande på två klirrande systemkassor och Vladimir och Estragon ropar "tjäna Godot var har du varit vi har väntat på dej". Sen fortsätter föreställningen i mer normalt skolrevyläge.

Ismaïl Kadaré

Kadaré tillhör de författare som kommer att få nobwelpriset om han lever tillräckligt länge. Troligen redan denna gång. Det är min gissning. Det är dags för en alban.

Hans mest kända verk är väl fortfarande genombrottsboken Den döda arméns generaler från 1974. Den handlar om en italiensk general som kommer till Albanien för att ta hem kroppar av italienska soldater som stupat där under striderna i slutet av den italienska ockupationen av Albanien. Det är en väldigt bra bok.

Men Kadaré har fortsatt skriva. Han har ett stort författarskap. Och jag har aldrig läst en dålig bok av honom.

Man kunde se lite en besvikelse hos kritikerna efter att Kadaré i början av 90-talet gått i exil (han har idag flyttat tillbaka till Albanien). Det fanns väl en föreställning att hans böcker skulle bli ännu bättre när han slapp bry sej om censuren. Men att Kadaré ibland tvingades använda andra sätt att berätta skadade knappast hans böcker (sen är det ju inget argument för censur).

Motivering då - skulle väl bli som för hälften av mottagarna albansk berättartradition och nånting om sägner och sånt och människans villkor. Vi får väl se vad de får ihop senare i år.

Allt har sin tid

Kasta undan stenar har sin tid och svara på enkäter har sin tid. o har gjort en sådan om årstider och högtider och sånt.

Berätta om...

en bok om en ny början.
I en annan enkät så handlade det om öppna slut. Ett av de bästa öppna slut jag läst är det i Frånvaron av Peter Handke. Som så många bra slut så är det också en ny början för merparten av karaktärerna.

en vinterbok.
Is av Anna Kavan. Hela världen är på väg att frysa till is. Boken är en kärlekshistoria.

en vårbok.
En mycket stor del av dikterna i ee cummings: 50 dikter handlar om våren "då världen är vattenpusshärlig".
Dikter som "Våren är som en kanhända hand" och "av allt under vår" och andra.

en bok med ett födelsedagskalas.
Det stora kalaset av John Steinbeck visar att detaljer huruvida den som kalaset hålls för fyller år eller inte inte är så viktiga i det stora hela.

en sommarbok.
Farlig midsommar av Tove Jansson. Man hade nästan kunnat fylla listan med enbart Jansson-böcker. Teatern har aldrig kunnat leva upp till hur den skildras här.

en bok om bröllop.
Bröllopet av Ismail Kadare. Om ett bröllop mellan två arbetare vid ett järnvägsbygge i 60-talets Albanien. En skildring av hur landsbygdens Albanien möter det moderna Albanien. Kommer knappast att nämnas när Kadare får nobelpriset (i år) men en mycket underhållande bok hur socialistisk realism den än är.

en höstbok.
Hösten lång av Karl Rune Nordkvist Tre av de ett dussin Nordkvist jag har har höst eller höstmånader i titeln. En har sommar Den med sommar i titeln är en tidig Nordkvist. Medan de tre höstliga är från 70-talet. Och det är något lite vemodigt höstligt över den sene Nordkvist. Men samtidigt väldigt bra.

en bok om skolan.
Den lyckliga tiden av Hans Scherfig.Hemsk och underbar satir om den gamla danska pluggskolan. Med ett mordmysterium som bonus.

en julbok.
Jag står fast vid min lista över De fem bästa julberättelserna. Men om man bortser från de finns en härligt ful sf-antologi sammanställd av John-Henri Holmberg Den fantastiska julen. Med Brian W. Aldiss, Gene Wolfe, Sven Christer Swahn med flera. För att ge den där extra bisarra kryddan så är den utgiven av Timbro Förlag.

en bok om ett avslut eller avsked
Frånvaron av Peter Handke

Februari är den kortaste av månader,

som det heter i en tidig limited version av T.S.Eliot-dikten.

Albanerna brukar säja att februari har blivit bestulen på dagar av en av grannmånaderna.
Antingen januari eller mars då. De föredrar februari framför den månad de anser roffat åt sej tid. Det är som de flesta albanska talesätt ett sätt att säja att världen är eländig. Albaner är ett dystert folk.

Jag har för mej att jag har läst det där om det bestulna februari hos Ismail Kadaré. Han är bra. Den döda arméns generaler, Grymma April, och så Bröllopet.

Det är min brors ettårsbröllopsdag idag. Så grattis Linn och Johannes.
Vilket får mej att tänka på denna Bob Dylan-låt som min bror spelade dagligen i slutet av 80-talet:



Från Planet Waves. Skrevs ner av kritiker när den kom.