Smurf-facit

Vi har fått in rätta svar på alla av söndagens smurfdikter. I kommentarerna här och på twitter och på facebook.

Här är svaren:
1. I rörelse av Karin Boye.
Boyes nästmest kända dikt. "Den mätta dagen, den är aldrig störst./Den bästa dagen är en dag av törst.//Nog finns det mål och mening med vår färd –/men det är vägen som är mödan värd." Eftersom det är vägen som är mödan värd så tänker jag inte citera dikten ända till slutet.
Detta kunde Bolksmurf och Alexandra Ekh i kommentarerna. Och Camilla på facebook.

2. De ondas masker av Bertolt Brecht.
"På min vägg hänger ett japanskt träsnitt,/förgyllda masker av onda demoner./Medlidsamt märker jag/de uppsvällda ådrornas antydan/om hur ansträngande det är att vara ond." Tolkad av Anders Aleby.
Björn Kohlström på twitter visste att det var Brecht.

3. Världens tystnad före Bach av Lars Gustafsson.
"Det måste ha funnits en värld före/Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan,/men hur var en världen?/Ett Europa av stora tomma rum utan genklang/överallt ovetande instrument,/där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier/aldrig hade gått över en klaviatur."  Dikten fortsätter i originalet. Finns i diktsamlingen med samma namn.
Alexandra Ekh kunde detta.

4. Ur En Vintersaga av Heinrich Heine.
"Jag känner visans text och musik,/jag känner dem som ha satt den/i omlopp, de drucko i tysthet vin,/när högt de predikade vatten.//En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vårt himmelrike göra." Tolkad av Hjalmar Söderberg.
Tungsinne på twitter kunde detta.

5. Du och jag kände varandra från början av Bodil Malmsten.
"Du och jag kände/varandra från början/Kände/Kände igen//Var rädd om dig/Jag är rädd//Ingenting får hända dig/Nej vad säger jag/Allt måste hända dig/och det måste vara underbart//Kom tillbaka/Kom tillbaks". Ofta ser man mittenpartiet (det som börjar "Ingenting får hända dig") av den här dikten från Det här är hjärtat citeras för sej.
Bolksmurf kunde denna.

Bolksmurf och Alexandra Ekh kunde två dikter vardera och delar förstaplatsen. Bättre smurf nästa år till er andra.

Dagbok 1924-1994 av Olav H. Hauge

I första boken i Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp så besöker Knausgård poeten Olav H. Hauge för att göra en intervju. Knausgård påstår - så klart - att han lägger märke till ett block som det står "Dagbok" på.

Efter Hauges död gavs hans dagbok ut i fem band. Dagboken börjar när Hauge är sexton år gammal och slutar några dagar innan hans död åttiosex år gammal.

Dagboken tycks vara ett omtalat verk i Norge. Och det finns ett twitterkonto som twittrar ur dagboken som har tusentals följare. Nu har förlaget Molin & Sorgenfri gett ut ett urval på svenska: Dagbok 1924-1994. En vacker volym som ser ut lite som en anteckningsbok.

Jag brukar inte vara så förtjust i författardagböcker men tyckte mycket om denna. Från de tidiga lite lillgamla partierna där den sextonårige Hauge klagar på att han bara läst 626 böcker från biblioteket till den gamle trötte författarens sista rader: "Det var strålande sol." (översättning här och i övrigt av Lars Molin).

"God dikt strålar ut från sidorna när du har slagit igen boken och ställt tillbaka den på sin plats, den strålar i ensamhet och mörker" står det på ett ställe. Och mycket av volymen ägnas åt vad Hauge läser. Och den har fått mej ofta att gå och dra ut böcker från mina egna hyllor.

När han läser Anthology of chinese litterature av Cyril Birch (Hauge gillar kinesisk poesi) så tar jag fram mitt eget ex av Birchs antologi.

Hauges kommentarer kring det han läser är ofta insiktsfulla som dessa rader om Brecht: "Vad är det som är så uppfriskande hos Brecht? Jo, att skapandet sker underifrån, från folket. I språk, i tänkesätt."

Ibland kan en del andra funderingar i boken vara lite väl gammaldags knarriga. Som när Hauge 1959 menar att det att månens baksida fotograferats innebar att månen inte är månen längre. Men också dessa anteckningar känns levande.

Hauge led i perioder av en psykisk sjukdom. Och skildringarna av dessa anfall, berättade i efterhand, är en stark, och då man börjar känna att man känner Hauge, sorglig läsning.

Kanske på grund av sin sjukdom så levde Hauge halvt som en eremit. Men han får bedök av skriftställarkollegor som Robert Bly och Claes Hylinger. Och han skriver och får brev.
Urvalet är gjort av Bodil Cappelen som var Hauges fru. Och som han träffar genom att hon skriver till honom (deras brevväxling finns utgiven). Något vi får följa i boken.

Hauge är väl inte så känd i Sverige. Även om det kommit två svenska böcker om honom på senare år och Ellerströms gav ut hans sista diktsamling Gängelstrån häromåret (den enda bok av Hauge som jag läst innan denna).
Men även om du inte känner till Hauge eller har läst honom så finns det mycket att upptäcka i den här boken. "LÄS POETERNA! Bry dig inte om vad som skrivs om dem. Det förtar bara intrycket."

(Först publicerad i april 2015.)

Noveller av Bertolt Brecht

"Nyligen såg jag ett hus. Det brann. Elden/slickade taket. Jag gick närmare och såg/att ännu människor fanns därinne. Jag ställde mig i porten och ropade till dem/att taket brann, uppmanade dem således/att snabbt gå ut. Men människorna/visade ingen brådska. En frågade mig,/medan hettan redan svedde hans ögonbryn,/hur det var därute, om det inte regnade,/om det inte var storm,"
ur "Buddhas liknelse om det brinnande huset" av Bertolt Brecht, övers. Erwin Leiser

I förordet till Etthundra dikter skrev Jörn Donner visserligen att lyrikern Bertolt Brecht var den okände Brecht. Men åtminstone numera torde novellförfattaren Brecht vara ännu mindre känd.

Caesar och hans legionärer och andra berättelser (Kalendergeschichten) sammanställdes 1949 och gavs ut på svenska 1956. Det är en samling noveller och berättande dikter.
Redan första novellen är för Brecht-fansen bekant. "Kritcirkeln i Augsburg" behandlar samma tema som pjäsen Den kaukasiska kritcirkeln. Och även de andra berättelserna har likheter med Brechts dramatik. Och liksom dessa har de ofta historiska motiv.

Det är en fascinerande samling fabler. Som avslutas med en samling historier om herr Keuner. Som bland annat tillfrågas om hajen skulle vara snällare mot småfisken om den vore människa.

Herr K. svarar att det skulle den säkert. Den skulle bygga skolor för småfiskarna där de fick lära sej det moraliska i att offra sej glatt och villigt. "Teatern på havsbotten skulle visa småfiskar som med hänförelse simmade in i hajgapen under en bedårande musik". (övers. Nils Holmgren)

Det är kort sagt en mycket läsvärd bok.

Det gäller realismen: Lukács vs Brecht

"Felgreppen och misstagen hos en del futurister ligger i öppen dag. De satte en jättestor gurka på en jättestor kub, målade det hela rött och kallade det: 'Porträtt av Lenin'. Vad de menade var: Lenin skulle inte likna någonting som tidigare skådats. Vad de uppnådde var att bilden av honom inte liknade någon bild som tidigare skådats. Vad de uppnådde var att bilden av honom inte liknade någon bild som tidigare skådats. Bilden skulle inte påminna om något man kände igen från den gamla, ruttna tiden. Dessvärre påminde den inte heller om Lenin. Det är avskräckande företeelser. Men det räcker inte för att ge de konstnärer rätt, vilkas bilder visserligen påminner om Lenin men vilkas sätt att måla inte på något vis påminner om Lenins sätt att kämpa."
ur "Expressionismdebatten" av Bertolt Brecht, övers. Lars Bjurman

'Det gäller realismen': En 30-talsdebatt rekonstruerad av Lars Bjurman består av teoretiska texter av Georg Lukács och Bertolt Brecht och, i ett appendix, ytterligare några texter av andra författare.
Texterna rör realismen och formen och socialismen.

Boken gavs ut på Bo Cavefors förlag 1975. I Lars Bjurmans förord står det att boken är menad som den första av två volymer med Lukács essäer om realismen i litteraturen. Lukács syn på realismen hade diskuterats en del i Sverige på den här tiden. Bland annat efter Jan Myrdals uppgörelse med Lukács begrepp realismens triumf. Men mycket lite av hans litterära essäer fanns översatta. Tyvärr tror jag aldrig den andra volymen i serien kom ut.

Trots att boken presenteras som en första volym Lukács-essäer så får Lukács och Brecht lika mycket utrymme i boken. De två författarna hade olika syn i de här frågorna. Men det är bara i några av texterna som de direkt polemiserar mot varandra.

Själv höll jag så att säja på Brecht när jag först läste boken. Men jag skulle i dag säja att bägge har poänger i kritiken av varandras idéer.
Fortfarande tycker jag att Brecht är betydligt roligare att läsa och det är Brechts del av boken som jag oftast återkommer till och jag har den också stående bland brechtböckerna i mina bokhyllor.

Brechts texter tar upp realismen och Lukàcs och expressionismdebatten och allt det där. Men handlar också om detektivromanen ("En äventyrsroman kan idag knappast skrivas annat än i form av en kriminalroman: äventyr i vårt samhälle är kriminella.") och en del annat.

Det är en mycket intressant och inte minst vacker bok.

Leben des Galilei

"Und um den Papst zirkulieren die Kardinäle.

Und um die Kardinäle zirkulieren die Bischöfe.

Und um die Bischöfe zirkulieren die Sekretäre.

Und um die Sekretäre zirkulieren die Stadtschöffen.

Und um die Stadtschöffen zirkulieren die Handwerker.

Und um die Handwerker zirkulieren die Dienstleute.

Und um die Dienstleute zirkulieren die Hunde, die Hühnet und die Bettler."

ur Leben des Galilei av Bertolt Brecht

Jag läste tyska i skolan. Jag hade tvåa i tyska. Det var ett rättvist betyg (för de yngre läsarna: tvåa var det nästlägsta betyget). 

Jag kunde emellertid åren efter skolan hjälpligt läsa tyska. Från denna tid har jag kvar några böcker på tyska. Bland dessa pjäsen Leben des Galilei. 

Numera har min tyska försvunnit. Vilket jag påminns om när jag bläddrar i den lilla boken. Jag klarar att förstå citatet ovan. Men inte mycket mer.

Redan när jag skaffade pjäsen var dess tyska väl egentligen lite svårare än jag klarade av. Och jag gav upp halvvägs om jag minns rätt.

Länge tänkte jag ta upp tyskan igen. När jag insjuknade med ryggradsreumatism planerade jag använda min sjukskrivning bland annat åt att förbättra min tyska. Men mest kom jag att ägna de första åren åt att ha ont. Mindre åt studier i tyska.

Minns det som att Leben des Galilei verkade rätt bra. Jag borde läsa den. Kanske i översättning.

Liten hjälpreda för teatern och andra skrifter av Bertolt Brecht

"58

Och skådespelarens instudering av figuren måste äga rum tillsammans med de andra skådespelarnas instudering, hans uppbyggnad av figuren tillsammans med uppbygnaden av de andra figurerna. För den minsta sociala enheten är inte en människa utan två människor. Också i livet bygger vi upp oss ömsesidigt."

ur "Liten hjälpreda för teatern" av Bertolt Brecht, övers. Herbert Grevenius

Bertolt Brecht skrev en hel del teori kring teatern. Några av hans texter om teatern finns i Liten hjälpreda för teatern och andra skrifter. Flera av dem rör en term som Brecht är starkt förknippad med: Verfremdungseffekt, här översatt till distanseringseffekt.

Förutom titelskriften innehåller boken monologer ur den oavslutade Mässingsköpet (en pjäs om teater) och texter kring uppsättningar av pjäser. Bland annat Mor Courage. Där Brecht understryker det tvetydiga hos mor Courage.

Brechts texter om teater ger en hel del till förståelsen av hans verk. Och är läsvärda i sej. "All konst bidrar till den största av alla konster, levnadskonsten."

Sånger mellan krigen av Bertolt Brecht

Sånger mellan krigen är ett urval av Bertolt Brechts texter sammanställt av Erwin Leiser. Det kom ut 1955. Liksom det senare Brecht-urvalet Etthundra dikter gavs det ut av FIB:s lyrikklubb.
I Leisers bok Samtal i Berlin så träffar Leiser Brecht och berättar att boken ska heta Sånger mellan krigen. Trots att några dikter från 50-talet finns med. Brecht ler gillande åt detta: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."

Liksom titeln också antyder så är det gott med sånger från Brechts pjäser. Boken är indelad i olika avdelningar och en heter "Teatersånger". "Moritat om Mackie Kniven", "Sjörövar-Jenny" och flera andra hits. Men boken innehåller flera sorters dikter. Och av flera översättare.

Förutom Leiser så tolkas Brecht här av Ebbe Linde, Åke Lindström, Thomas Warburton och Johannes Edfelt. Här saknas emellertid min favorit bland Edfelts Brechttolkningar: "Till tvivlets lov".
De olika översättarna har lite olika klang.

Om man skulle samla alla svenska Brecht-tolkningar, från den här, Etthundra dikter och Jag behöver ingen gravsten (ett bra fylligt urval som jag har läst men inte har) samt strödda dikter i tidskrifter och antologier så skulle man få en hel del dubletter och därmed möjlighet att jämföra olika tolkningar. Så finns dikten jag valde att citera i gårdagens inlägg med även här i en annan översättning.
Och den dikt jag citerar nedan, en av mina favoriter, finns även tolkad av Göran Sonnevi:

1940

Min unge son frågar mig: Skall jag läsa matematik?
Vad då till, tänker jag. Att två bitar bröd är mer än en
det lägger du nog märke till ändå.
Min unge son frågar mig: Skall jag läsa engelska?
Vad då till, tänker jag. Detta rike går under. Och
stryk dig bara över magen med handen och sucka
och man kommer nog att förstå dig ändå.
Min unge son frågar mig: Skall jag läsa historia?
Vad då till, tänker jag. Lär dig att sticka ner huvudet i jorden
då kanske du blir kvar.

Ja, läs matematik, säger jag.
Läs engelska, läs historia!
övers. Erwin Leiser

Etthundra dikter av Bertolt Brecht

"Lyrikern Brecht är trots allt den verkligt okände Brecht" heter det i Jörn Donners företal till Etthundra dikter, ett urval med hundra (jag har inte kontrollräknat dem) av Brechts dikter. Boken gavs ut 1965 i FIBs lyrikklubb. Jag tror inte man kan säja att Brechts dikter är okända i dag.

Trots det stora antalet dikter så är det bara en liten del av Brechts samlade poesiproduktion. Han var en produktiv poet.
Dikterna, i Anders Alebys tolkning, är huvudsakligen politiska. Det handlar om krig och om att leva i exil. Här finns också flera vackra dikter baserade på äldre kinesisk poesi.

En av mina favoritdikter i boken kommer här:

De ondas masker

På min vägg hänger ett japanskt träsnitt,
förgyllda masker av onda demoner.
Medlidsamt märker jag
de uppsvällda ådrornas antydan
om hur ansträngande det är att vara ond.

Tolvskillingsromanen

"Om man försöker stjäla gröten från tallriken för dig, så slå till med skeden, ska jag säga honom och det så ofta att han begriper det. Varhelst du ser en dörr stå på glänt, så in med foten och sen med eftertryck direkt in i huset! Stå bara inte och häng och se försagd ut och vänta att det ska flyga stekta fåglar in i mun på dig. Det ska jag inpränta med största tålamod men också med största stränghet: din far var en olärd man men ingen professor i världshistoria skulle kunnat lära honom hur man klår folk in på benen!"
ur Die Dreigroschenroman av Bertolt Brecht, övers. Herbert Grevenius

Eftersom Tolvskillingsoperan blev en succé så ville man göra film av den. Bertolt Brecht gjorde ett filmmanus där han arbetade om historien rejält. Detta gillade inte filmbolaget. Och till slut gjordes det en film som byggde på pjäsen, inte på Brechts manus.

Ett kort utdrag ur filmmanuset till Brechts tänkta Dreigroschenfilm finns som motto till sista kapitlet i Die Dreigroschenroman eller Threepenny Novel som den heter i den engelska översättning jag har.
Också här är berättelsen omarbetad.

Här skildras ett anakronistiskt sekelskifteslondon. De flesta av figurerna är samma som i pjäsen. Men temat med borgaren som skurk är ännu mer uttalat.

Boken har inte haft samma framgång som pjäsen. Men den är mycket läsvärd. Och kopplingen mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagens är en av sakerna som gör att den fortfarande känns aktuell.

Boken finns inte översatt till svenska. Citatet överst, där Mackie Kniven föreställer sej hur han ska uppfostra sin framtida son är citerat från Herbert Grevenius bok Brecht - liv och teater.

Tolvskillingsoperan av Bert Brecht

"Mina herrar, om ingen av er vill uppträda med något, så skall jag själv föredra en liten sak, och då vill jag härma en flicka, som jag såg en gång på en av dom små fyrapennykrogarna i Soho. Det var hon som diskade, och alla skrattade åt henne.[...]Ni får skratta ni med, om ni vill, så blir det precis som det var,"
övers. Ebbe Linde

Bertolt Brecht (eller Bert Brecht som han familjärt kallas på omslaget till utgåvan av Tolvskillingsoperan på Tidens tyska klassiker) lånade ofta från andra verk till sina pjäser. Brecht klagade över att det på scenen inte gick att med citationstext ange lån.

Så bygger exempelvis Brechts genombrottspjäs Tolvskillingsoperan på John Gays 1700-talsstycke Tiggarens opera. Brechts pjäs ligger rätt nära Gays. Jag blev förvånad över hur nära när jag läste Gay. Men på ett plan skiljer sej pjäserna åt: Sångerna.
Kurt Weill skrev den kabarétliknande musiken till sångerna i pjäsen. Som kontrasterar mot texten på ett helt annat sätt än sångerna i Tiggarens opera.
Och som gör att denna pjäs om borgaren som skurk känns helt som Brechts historia även om den bygger på en äldre förlaga.

(Medan jag skrev detta inlägg lyssnade jag på flera versioner av "Sjörövar-Jennys visa" som Polly introducerar i citatet överst: Lotte Lenya, Ulla Sjöblom, Nina Simone.)

10 bra röda diktsamlingar

Det är första maj.

Amiri Baraka - Dikt for viderekomne

"vi ligger sprikende i grå kjetting i et sted/Full av vintre når det vi vil eie er sol.//Vi ble fanget/brødre. Og vi sliter/med flukten,[...]Vi trenger magi,/vi trenger formlene, for å oppdra/gjenta,knuse og skape. Hva er//de hellige ordene?" övers. Jón Sveinbjørn Jónsson

A. Gunnar Bergman - Du sitter i rävsaxen
"Men sparrisplantan slutar aldrig att drömma/om solljuset där uppe ovan jord."

Bertolt Brecht - Sånger mellan krigen
Urval sammanställt av Erwin Leiser. I Samtal i Berlin så skriver Leiser att Brecht log gillande när han fick reda på att urvalet skulle heta detta trots att det hade med dikter från femtiotalet: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."
"Vid min vägg hänger ett japanskt konstverk av trä,/en ond demons mask, målad med guld./Medlidsam ser jag/de svullna pannådrorna, som visar/hur ansträngande det är att vara ond." (övers. Erwin Leiser)

Elmer Diktonius - Stenkol
"Men varje vår är dock vägvisarvår,/som sjunger, manar, tröstar, låter ana:/en gång —/en gång skall komma alla vårars vår/vars sol ser mänsklighetens tunga bojor brista."

Josef Kjellgren - Jag är tusenden
Josef Kjellgren är numera mest ihågkommen för kollektivromanen Människor kring en bro men han skrev också dikter. Jag är tusenden är ett urval av Kjellgrens dikter. "Med den slägga jag är van vid/vill jag slå fast mina ord/likt vita, glödande nitar/i ditt medvetande."

Vladimir Majakovskij - För full hals
"Jag säger inte/att jag hittat på/det här, kamrater/och det är inget utslag av diktarhysteri/men som jag ser det/skall samhället/vara ett ställe/där det inte finns några byråkrater/men massor/med plats/för sång och poesi" övers. Ulf Bergström och Gunnar Harding

Bodil Malmsten - Nefertiti i Berlin
En av de sista tweeten på Bodil Malmstens twitter var ett citat ur Majakovskij-dikten ovan.
"Allting som är fast förflyktigas/ett enda liv"

Mao Zedong - Den långa marschen
"Om himlen ägde känslor borde även himlen åldras,/likt havet omvandlad till bördiga fält förändras nu människans värld." övers. Göran Malmqvist

Pablo Neruda - Canto General
En historia över Amerika på vers. En 500 sidor lång dikt.
"Jag är ingenting annat än en poet: jag älskar er alla,/jag irrar omkring i den värld jag älskar:/i mitt fosterland fängslar man gruvarbetare/och soldaterna befaller domarna./Men jag älska till och med rötterna/i mitt lilla kalla land."

Göran Sonnevi - Det måste gå
"Men det finns bara dom här/människorna som/finns här,/slitna, förbrukade  Och det måste gå/För det går ju/inte utan människor/Även om dom flesta inte fungerar så bra/är dom inte skit/Vi är inte skit"

Tidigare 1 maj-listor på Butter tar ordet:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda filmer
10 bra röda skivor
10 bra röda böcker
10 bra arbetarböcker

Essayer om Brecht av Walter Benjamin

"12 juli. I går efter schackspelet säger Brecht: 'Alltså, när Korsch kommer så måste vi ju gemensamt tänka ut ett nytt spel. Ett spel där ställningarna inte hela tiden betyder samma sak; där pjäsernas funktion förändras när de har stått ett tag på ett och samma ställe: de blir då antingen effektivare eller svagare. Som det är nu blir det ju ingen utveckling; samma läge varar för länge.'"
ur "Samtal med Brecht", övers. Carl-Henning Wijkmark

Walter Benjamins essäer om Bertolt Brecht tar upp flera sidor av Brechts författarskap. Teaterteorierna, pjäserna, dikterna. Också den ofta förbisedda tolvskillingsromanen får sej ett kapitel.

Det är en tunn men innehållsrik volym. Bäst tycker jag nog om diktläsningarna (men det är synd att dikterna bara citeras på tyska). Framförallt läsningen av "Der Pflaumenbaum" ("Plommonträdet" - en av Brechts många dikter om träd.)

Brecht och Benjamin kände varandra. Och boken avslutas med texten "Samtal med Brecht". En mycket underhållande skildring av Brecht på 30-talet.

Tio bra tyska diktsamlingar

I dag är det Tysklands nationaldag. Det här är den femte tyska nationaldagslistan (jag publicerade inlägget redan förra året men lyckades radera det, ett utkast fanns kvar som jag har utgått från i rekonstruktionen av denna viktiga text.) Jag har med författare som skriver på tyska men inte är från Tyskland. Mest för att det gjorde listan lättare att sätta samman.

Rose Ausländer - Drömmen har öppna ögon

Bertolt Brecht - Sånger mellan krigen
Urval sammanställt av Erwin Leiser. I Samtal i Berlin så skriver Leiser att Brecht log gillande när han fick reda på att urvalet skulle heta detta trots att det hade med dikter från femtiotalet: "'Tredje världskriget är inberäknat!' sade han med sitt torra skratt."
"Vid min vägg hänger ett japanskt konstverk av trä,/en ond demons mask, målad med guld./Medlidsam ser jag/de svullna pannådrorna, som visar/hur ansträngande det är att vara ond." (övers. Erwin Leiser)

Paul Celan - Dikter II
Uppföljaren till Dikter. Kanske inte den fantasifullaste av titlar.
"Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen/vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten" (övers. Lars-Inge Nilsson)

Günter Grass - Mässingsmusik
Grass var mer känd för sina romaner. Men jag gillar hans dikter.
"Plötsligt var körsbären där./Fast jag hade glömt/att det finns körsbär/och låtit förkunna: Körsbär har aldrig funnits -/var de där, plötsligt och kärkommet."
(övers. Lasse Söderberg i samråd med Imgard Pingel)

Heinrich Heine - Tyskland. En vintersaga/Wolf Biermann - Tyskland. En vintersaga
Två diktsamlingar till priset av en! Bok som innehåller både Heinrich Heines gamla klassiska diktverk och Wolf Biermanns svar på detta.
"En annan sång, en bättre sång,/go vänner, skall ni få höra!/Vi vilja redan av denna jord/vått himmelrike göra." - Heine (övers. Hjalmar Söderberg)
"Vi samlas väl illegalt ibland/vi stackars gamla satar/Dricker kaffe och pratar politik/Vi pratar. Och pratar och pratar...//Det är den gamla visan, min gosse/Man kvävs i hopplöst självplågeri" - Biermann (övers. Bengt Anderberg)

Sarah Kirsch - Glashussplitter

Michael Krüger - I förnuftets dagsljus
Andra volymen i den sorgligt kortlivade serien Moderna poeter.
"Böckerna, sade hon oförmodat,/har blivit en plåga för människorna:/de har vänt hemåt,/trötta på tvånget att uppfinna." (övers. Lars Gustafsson)

Rainer Maria Rilke - Duinoelegierna
"Förfärande är var ängel. Och likväl, ve mig,/åkallar jag er, själens nästan dödande fåglar, trots vad jag vet." (övers. Erik Lindegren)

Georg Trakl - Helian och andra dikter
"Se, det skymmer redan!//Natten vänder åter och en dödlig/varelse klagar, och något annat lider med.//I bävan under höstliga färger/böjer sig huvudet djupare år för år." (övers. Johannes Edfelt)

Tyska dikter. Från medeltiden till våra dagar
Våra dagar innebär här 1939. Tolkningar och urval av Erik Blomberg.
"Ve mig, var finner jag, då/det vinter är, blommorna,/var solens sken/och jordens skugga?/Murarna stå/ordlösa, kalla. I blåsten/fanorna rassla." - Friedrich Hölderlin

Tidigare tyska listor:
10 bra tyska romaner
10 bra tyska filmer
10 bra tyska böcker
10 bra tyska skivor

Citerat från veckans läsning

"Fan. En ny blängande dag."
ur Röd doc> av Anne Carson, övers. Mara Lee

"Därför ler/den bedragne och bedragaren, den utvilade/såväl som den dödströtte. Den mätte ler/och den som går hungrig vågar inte/låta bli att le. Till och med de döda/blir på de efterlevandes bekostnad genom konstgrepp/försedda med ett leende."
ur "I detta land" av Bertolt Brecht, övers Lars Bjurman. I Jag behöver ingen gravsten. Dikter 1917-1956 ("detta land" är USA)

"Lukten av träden och kådan, lukten av kropparna som befann sig i en gränslös frihet. Himlen öppnade sig och solen förtärde våra ansikten."
ur Våra kyssar är avsked av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

Citerat från veckans läsning

"Av dessa städer ska inget bli kvar utom vinden./(Huset gör tjuven glad: han länsar det kvickt!)/Vi vet att vårt liv var ett mellanspel/och efter ska komma: ingenting av vikt."
ur "Till minnet av B. B." i Jag behöver ingen gravsten av Bertolt Brecht, övers. Arnold Ljungdal

ur Supreme Blue Rose av Warren Ellis (text) och Tula Lotay (bild)

Om ett urval ur en norsk poets dagbok under sjuttio år

I första boken i Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp så besöker Knausgård poeten Olav H. Hauge för att göra en intervju. Knausgård påstår - så klart - att han lägger märke till ett block som det står "Dagbok" på.

Efter Hauges död gavs hans dagbok ut i fem band. Dagboken börjar när Hauge är sexton år gammal och slutar några dagar innan hans död åttiosex år gammal.

Dagboken tycks vara ett omtalat verk i Norge. Och det finns ett twitterkonto som twittrar ur dagboken som har tusentals följare. Nu har förlaget Molin & Sorgenfri gett ut ett urval på svenska: Dagbok 1924-1994. En vacker volym som ser ut lite som en anteckningsbok.

Jag brukar inte vara så förtjust i författardagböcker men tyckte mycket om denna. Från de tidiga lite lillgamla partierna där den sextonårige Hauge klagar på att han bara läst 626 böcker från biblioteket till den gamle trötte författarens sista rader: "Det var strålande sol." (översättning här och i övrigt av Lars Molin).

"God dikt strålar ut från sidorna när du har slagit igen boken och ställt tillbaka den på sin plats, den strålar i ensamhet och mörker" står det på ett ställe. Och mycket av volymen ägnas åt vad Hauge läser. Och den har fått mej ofta att gå och dra ut böcker från mina egna hyllor. 

När han läser Anthology of chinese litterature av Cyril Birch (Hauge gillar kinesisk poesi) så tar jag fram mitt eget ex av Birchs antologi.

Hauges kommentarer kring det han läser är ofta insiktsfulla som dessa rader om Brecht: "Vad är det som är så uppfriskande hos Brecht? Jo, att skapandet sker underifrån, från folket. I språk, i tänkesätt." 

Ibland kan en del andra funderingar i boken vara lite väl gammaldags knarriga. Som när Hauge 1959 menar att det att månens baksida fotograferats innebar att månen inte är månen längre. Men också dessa anteckningar känns levande.

Hauge led i perioder av en psykisk sjukdom. Och skildringarna av dessa anfall, berättade i efterhand, är en stark, och då man börjar känna att man känner Hauge, sorglig läsning.

Kanske på grund av sin sjukdom så levde Hauge halvt som en eremit. Men han får bedök av skriftställarkollegor som Robert Bly och Claes Hylinger. Och han skriver och får brev.
Urvalet är gjort av Bodil Cappelen som var Hauges fru. Och som han träffar genom att hon skriver till honom (deras brevväxling finns utgiven). Något vi får följa i boken.

Hauge är väl inte så känd i Sverige. Även om det kommit två svenska böcker om honom på senare år och Ellerströms gav ut hans sista diktsamling Gängelstrån häromåret (den enda bok av Hauge som jag läst innan denna).
Men även om du inte känner till Hauge eller har läst honom så finns det mycket att upptäcka i den här boken. "LÄS POETERNA! Bry dig inte om vad som skrivs om dem. Det förtar bara intrycket."

Foto taget av Knut Johansen 1968

Citerat från (förra) veckans läsning

"Det är så att kronoper vill inte ha barn, eftersom det första en nyfödd kronop gör är att grovt förolämpa sin far,"
ur "Rasförbättring" i Kronoper & famer av Julio Cortázar, övers. Karin Sjöstrand

"Nämnandet av Engelbrekt, eller Engelbrecht, som Brecht till en början kallade honom, efter hans ursprungliga tyska namn, hade genast gjort intryck på honom, han lade sin häftighet, sin vrede i denna gestalt, målade ut den för sig redan innan han kände till några detaljer om dess karaktär och verksamhet. Genom att ta upp Engelbrekt till behandling kunde han också ta ställning till detta lands historia där han hade hamnat."
ur Motståndets estetik av Peter Weiss,  övers. Ulrika Wallenström

10 bra tyska romaner

Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där var ju länge sen. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner får väl säjas tillhöra den traditionen.

Bertolt Brecht - Tolvskillingsromanen
Dreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.

Alfred Döblin - Berlin Alexanderplatz
Döblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.

Mikael Ende - Den oändliga historien
Kanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar.
Endes novellsamling Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord skiljer är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.

Günther Grass - Katt och råtta
Grass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.

Grimmelshausen - Den äventyrlige Simplicissmus
Nej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Mycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.

Heinrich Mann - Undersåten
Satirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.

Thomas Mann - Doktor Faustus
Thomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde de inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just Doktor Faustus är fortfarande något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.

Rainer Maria Rilke - Malte Laurids Brigge
Faktiskt lika bra som hans dikter.

Anja Tuckerman - Våldtäkt
Det här är en fruktansvärd bok.

Andra Tysklands-listor:

10 bra tyska böcker

10 bra tyska filmer

10 bra tyska skivor

(repris från 2009)

10 bra röda böcker

Det dånar uti och allt det där.

Evigt gröna träd av Gunnar Adolfsson
Jag har haft en lista med arbetarlitteratur en tidigare första maj. Där fanns givetvis Gunnar Adolfsson med. Det här är noveller som publicerades i kommunistisk press på 20- och 30-talet. Adolfsson blev sen tidningsredaktör och riksdagsman.

Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk
Björk läser bland Kapitalet av den äldre Karl Marx med den yngre Marx i tankarna.

Sånger mellan krigen av Bertolt Brecht
"Den unge Alexander erövrade Indien.
      Han ensam?
Ceasar slog gallerna.
Hade han inte åtminsone en kock med sig?"
ur "En läsande arbetares frågor", övers. Erwin Leiser

Hädisk munk av Axel Danielsson
Artiklar och noveller av den socialdemokratiske ledaren.

Dagbok från fängelset av Ho Chi Minh

Korta beskrivningar av livet i fängelset. Vemodiga och vackra. "Klockan två. Cellen är öppen. De vädrar./Man ser en bit av himlen. Vi tittar alla uppåt./Jag vet att också ni längtar efter den fria himlen./Men anar ni varför jag är tankfull?" ("Eftermiddag" övers. Jan Kunicki)

Samtal i Hanoi av Sara Lidman
I detta resereportage från 1965 så tolkar Lidman ett par av Hos fängelsedikter (hennes tolkningar är bättre än Kunickis). Innehåller samtal med vietnameser och reflektioner kring kriget.

Jag var, jag är, jag blir av Rosa Luxemburg
I detta urval artiklar och brev (breven är de som hållit sej bäst - det finns två urval av Luxemburgs fängelsebrev på svenska förutom det här) finns en artikel om förstamajfirandets uppkomst. "Den första maj förkunnar åttatimmarsdagens paroll. Men inte heller när man uppnått detta mål slutar man fira dagen. Så länge arbetarnas kamp mot bourgeoisi och regering varar, så länge det finns krav kvar, som måste uppfyllas, kommer förstamajfirandet att årligen ge uttryck åt dessa krav." 1894, övers. Birgitta Sandberg

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson
Sen Martinson tvångsinskrevs i litteraturkanon så har hennes politiska sida tonats ner. Men hon var rätt så röd. Det här är en bra roman.

Söndagsmorgon av Jan Myrdal
Myrdal hade på 60-talet en krönika i Stockholms-Tidningen på söndagen. Den här boken samlar de bästa av dessa. Myrdal när han är som mest underhållande.

Jaget och världen av Birgitta Trotzig

Tidigare Förstamajlistor:
10 bra arbetarromaner
10 bra röda skivor
10 bra röda filmer

10 bra tyska böcker

Det är Tysklands nationaldag idag. Och den fjärde årliga tyska nationaldagslistan!

Bert Brecht - Caesar och hans legionärer

Japp, han kallas för Bert på omslaget till den här samlingen berättelser eller fabler. Brecht är (med all rätt) mest känd för sina pjäser. Och den inledande berättelsen "Kritcirkeln i Augsburg" anknyter till en av dessa. Men alla novellerna och dikterna här är underhållande och tankeväckande. "Den unge Alexander erövrade Indien/Han ensam?/Caesar slog gallerna./Hade han inte åtminstone en kock med sig?".

Heinrich Böll - Doktor Murkes samlade tystnad

Novellsamling med fem noveller. Titelnovellen lever nästan upp till sitt oemotståndliga namn och "Ej blott i juletid" är den ultimata julnovellen. Den handlar om en familj där en faster får ett nervsammanbrott och efter det bara är lugn så länge man firar jul. Så julen firas året runt vilket får förödande verkningar för familjen.

Michael Ende - Spegeln i spegeln

Ende är mest känd för de två lysande ungdomsromanerna Momo eller kampen om tiden och Den oändliga historien. Men han har också skrivit för vuxen publik. De här novellerna är inspirerade av hans fars surrealistiska teckningar. Det är (nästan) lika mörkt bra som i hans ungdomsböcker.

Sarah Kirsch - Glashussplitter

"Min bror/Har rufsigt hår, vi bor/Djupt bland skogklädda berg/Strax före trettioåriga kriget säger/Våra munnar de klokaste saker" 

Heinrich von Kleist - Dramer

Volym med fyra pjäser av Kleist. Jag skrev om Penthesilea när den här kom ut. Men de andra tre pjäserna är minst lika läsvärda.

Alexander Kluge - Slaget

"En roman om Stalingrad" är undertiteln på den här sammanställningen av dokument kring slaget om Stalingrad. Dokumenten är redigerade för att skapa en berättelse. "Bokens sanningshalt är alltså inte större än den i en fiktion. Men vem lugnas av det när det förvisso i fiktionens grannskap[...]har förelegat en viss verklighet?" Det blir faktiskt en rätt fängslande läsning (trots att man vet hur det går). Boken kom 1964 och hade ett stort inflytande inte minst på svensk litteratur.

Karl Marx - Kapitalet

Tysk klassisk nationalekonomi när den är som bäst.

Rainer Maria Rilke - Duinoelegierna

Något av det vackraste som skrivits på något språk. Finns i flera svenska översättningar. Jag har Erik Lindegrens tolkningar i en volym där också det tyska originalet finns med. För Lindegren-fansen är hans Rilke-översättningar ett måste.

Günther Wallraff - Fascismen mitt ibland oss

Att Wallraff gick och blev ett verb kan ibland nästan dölja hur pass bra hans reportage var en gång i tiden. I den här volymen finns reportage om gästarbetare, tysk press, tysk värnplikt och från den tid då han satt i grekiskt fängelse.  

Juli Zeh - Fritt fall

Det fortsätter komma ut böcker i Tyskland. En av de mest uppmärksammade samtida tyska författarna är Juli Zeh. Fritt fall är den första av hennes jag läser. Och jag är bara 75 sidor in. Men hittills är den fängslande, fysik och tidsresor och mord och mycket annat.

Tidigare års tyska listor:

10 bra tyska romaner

10 bra tyska filmer

10 bra tyska skivor